Snö
Jag har bloggat i ett år nu och har inga planer på att sluta. Det är en viktig ventil för mig att skriva men det behöver inte vara i bloggform förstås. Fast jag tror att jag lägger ner lite extra krut på kompositionen när det finns risk att någon läser.
Inget vårtecken i Getingedalen så långt ögat ser. Tycker ni att det är kul med snöskottning så är ni välkomna hit. Igår hade jag en sån där skön fredag då jag slutade två. På vägen hem funderar jag på hur jag ska tillbringa min lediga eftermiddag. Lägga in en tvätt? Börja med middagen? Plantera om blommor? Ju mer jag närmar mig Getingedalen inser jag att det är snöskottning jag ska ägna mig åt. Det är så stor höjdskillnad mellan Getingedalen och resten av världen att man inte kan förstå att vädret skiljer sig avsevärt. Här hade det fallit, och faller fortfarande, en jädrans massan snö och min eftermiddag inomhus gick om intet.
Idun och Kajan inspekterar spåren efter snöplogen.
Se nya skorstenen!
Sakta men säkert... Han är säkert bra men inte snabb vår vedspiskille.
Inget vårtecken i Getingedalen så långt ögat ser. Tycker ni att det är kul med snöskottning så är ni välkomna hit. Igår hade jag en sån där skön fredag då jag slutade två. På vägen hem funderar jag på hur jag ska tillbringa min lediga eftermiddag. Lägga in en tvätt? Börja med middagen? Plantera om blommor? Ju mer jag närmar mig Getingedalen inser jag att det är snöskottning jag ska ägna mig åt. Det är så stor höjdskillnad mellan Getingedalen och resten av världen att man inte kan förstå att vädret skiljer sig avsevärt. Här hade det fallit, och faller fortfarande, en jädrans massan snö och min eftermiddag inomhus gick om intet.
Idun och Kajan inspekterar spåren efter snöplogen.
Se nya skorstenen!
Nu börjar jag bli less på vårt ofärdiga kök. Jag hoppas att vi under helgen kan börja närma oss slutet. Jag känner mig slut. Utmattad. Det är så mycket som inte blir som jag hade tänkt mig och jag lever med Herr Ändrasigstupikvarten och för Fru Asperger är det jävligt jobbigt när det svänger fram och tillbaka. Jag blir sjuk av sådant. Måste ta pappas piller.
Stilleben. Not. Här äter jag frukost. Limpor i ugnen.
Sakta men säkert... Han är säkert bra men inte snabb vår vedspiskille.
Nu väntar ytterligare en session med snöskyffeln. Sen angriper vi köket. Jag tror det vankas kakelsättning. Hur svårt kan det va?
Gamla bilder
En annan tid, en annan frisyr...
Freja, grannens hund (Iduns brorsa) och Idun.
Ytterligare en gammal frilla.
Det är inte sant...
Födelsedagar ska vara trevliga. Man bör få vara i centrum, bli uppvaktad och må som en drottning. För min del blev det inte så. Dagen var istället full av Det är inte sant-moments. Till saken hör dock att jag hade blivit firad, och firat mig själv till apstadiet, kvällen innan så uppvaktad blev jag om än inte på dagen D.
Jag konstaterar tidigt att G kommer att jobba hela helgen och att det var länge sedan jag hälsade på folket i Finnboda så jag bokar in en resa med billiga bussen. Lördagen är härlig och vi hamnar på en fest som vi lämnar sent. Där träffar jag två tyskor och äntligen! Nu ska jag få öva lite tyska! I börjar av 90-talet pluggade jag en helvetes massa tyska, både i Linköping och i Berlin, och idag undrar jag verkligen varför. Sedan dess har jag dock varit ganska kaxig över mina kunskaper i tyska - jag förstår ju alltid allt när jag hör språket - men det är jag inte längre. Jag kunde inte säga ett ord. Nada. Nix. Zero. Tack och lov kunde tyskorna engelska så vem behöver kunna tyska egentligen?
Till slut avrundar vi festen med att stappla hem och konstaterar att det blev alldeles för trevligt. Mitt första intryck av söndagen, födelsedagen, är att det smakar kompost i munnen och att barn kan vara otäckt pigga ibland. Jag är bakis. Om jag har möjlighet så ska jag i fortsättningen undvika barn när jag är bakis.
Det vankades cirkusskola. Inte för oss utan för de överpigga barnen. Cirkusskola kändes verkligen helt fel just då för mig men jag kan ändå inte låta bli att fundera på om de har vuxengrupper. I så fall hade min mamma hoppat på det. Hon verkar hoppa på allt möjligt som nybliven pensionär. Hur som helst, upptäcker att jag har en obekant nyckelknippa i jackfickan och får dagens första Det är inte sant-moment. Tack och lov kan vi ganska enkelt ta reda på vems de är och att återlämna dem till ägaren blir mindre krångligt än det hade kunnat bli. Tack och förlåt! sa jag. Din lilla skata, sa ägaren med glimten i ögat, samla på blanka saker på detta viset. Fel fågel, sa jag. Kajan var namnet.
Tack och lov tycker cirkusbarnen om Sushi och för oss som var på cirkus kvällen innan känns det väldigt bekvämt att köpa färdig mat.
Det börjar dra ihop sig för hemresa och jag går ombord på billiga bussen. Den blir full. Jag får en främling bredvid mig. Det visar sig vara Mr Stinky. Det är inte sant, tänker jag. Min yrsel och hans odör är ingen vidare kombo.
Vårens första bakslag drabbar Örebro när jag ska ta dinosauriebilen hem till Dalen. Blötsnön gör vägarna sliriga och jag som hatar att köra dinosauriebilen vid detta väglag. Vem fan uppfann bakhjulsdriften? Volvo 245 är en jävla bra bil på flera sätt men i många avseenden är den som en dinosaurie.
Alltså hur kan nån konstruera en bil med styrning bak när baken är fyra meter bakom motorn och dessutom är viktlös? Min enda strategi vid de tillfällen jag nödgas att köra Dino är att ta det gubbe-med-hatt-lugnt. Bilen startar som den ska - det är ju en av fördelarna med Volvo 245 - men varken blinkers eller vindrutetorkare fungerar. Byter säkringar men torkarna står fortfarande still. Ringer experten:
Kajan: Torkarna går inte.
G: Nej man måste jucka lite på säkringen då och då.
Kajan: Okej... (och förstår varför luckan till säkringarna inte längre sitter på plats. Man måste ju komma åt att jucka. Tänker samtidigt att det är tur att säkringarna sitter så nära ratten. I Polon sitter de under motorhuven.)
Börjar köra hemåt. Tänker på hur skönt det ska bli att få ligga på soffan och titta på Beck. Dino och jag tar det försiktigt i snöstormen men så kommer man till den oundvikliga BACKEN. Den är så brant och lång att alla förstagångsbesökare i Getingedalen behöver en stunds andhämtning och tröst efter den traumatiska stigningen. Vintertid är det låg växel och hög fart som gäller, annars tar man sig inte upp för BACKEN. I synnerhet inte med bakhjulsdrift. Man vill definitivt inte ha möte och DEFINITIVT INTE ha amatörer som har kört fast mitt i backen. Det är inte sant.
Kajan: Jaha?
Amatören: Jag kommer inte upp.
Kajan: Nej och jag kan inte hjälpa dig.
Amatören: Nej jag har ringt efter hjälp.
Kajan: Jag får väl backa ner och börja om.
Amatören: Ja, ursäkta, hoppas du kommer upp sen.
Kajan: Det gäller att ha fart.
Mörkt. Kurvigt. Brant. Snöstorm. Jag kom ner, ställde mig och väntade en stund och ringde G för att avreagera mig. Tio minuter senare kommer Amatören förbi och jag kan åka. Det är inte sant. Bilen är död. Jag ringer G. Han har kaos på jobbet och kan inte hjälpa mig på något sätt. Ringer mamma. Hon slänger sig i bilen för att hjälpa mig. En som bor i närheten kommer ut, ger mig ett tips och några lugnande ord och bilen startar igen. Inga nya hinder i backen men jag får två otäcka sladdar (Det är inte sant!) och jag blir så rädd så det kommer tårar men jag lyckas häva dem. Det var väldigt skönt att komma hem.
Dino från sin bästa sida (Danmark 2005)
Hinner lagom packa upp, gå igenom posten och äta lite innan Beck börjar. En halvminut in i Beck ringer telefonen. Det är inte sant. Exakt just då är det en före detta vän, en energitjuv, som vill ringa upp, gratulera, återupprätta nån slags kontakt och uppdatera sig.
Tjuven: Vad gör du så här på din födelsedagskväll?
Kajan: Beck börjar precis just nu och jag tänkte se det.
Tjuven: Ja men vi behöver ju inte prata så länge.
Det är fortfarande en före detta vän.
Jag har haft bättre födelsedagar.
Jag konstaterar tidigt att G kommer att jobba hela helgen och att det var länge sedan jag hälsade på folket i Finnboda så jag bokar in en resa med billiga bussen. Lördagen är härlig och vi hamnar på en fest som vi lämnar sent. Där träffar jag två tyskor och äntligen! Nu ska jag få öva lite tyska! I börjar av 90-talet pluggade jag en helvetes massa tyska, både i Linköping och i Berlin, och idag undrar jag verkligen varför. Sedan dess har jag dock varit ganska kaxig över mina kunskaper i tyska - jag förstår ju alltid allt när jag hör språket - men det är jag inte längre. Jag kunde inte säga ett ord. Nada. Nix. Zero. Tack och lov kunde tyskorna engelska så vem behöver kunna tyska egentligen?
Till slut avrundar vi festen med att stappla hem och konstaterar att det blev alldeles för trevligt. Mitt första intryck av söndagen, födelsedagen, är att det smakar kompost i munnen och att barn kan vara otäckt pigga ibland. Jag är bakis. Om jag har möjlighet så ska jag i fortsättningen undvika barn när jag är bakis.
Det vankades cirkusskola. Inte för oss utan för de överpigga barnen. Cirkusskola kändes verkligen helt fel just då för mig men jag kan ändå inte låta bli att fundera på om de har vuxengrupper. I så fall hade min mamma hoppat på det. Hon verkar hoppa på allt möjligt som nybliven pensionär. Hur som helst, upptäcker att jag har en obekant nyckelknippa i jackfickan och får dagens första Det är inte sant-moment. Tack och lov kan vi ganska enkelt ta reda på vems de är och att återlämna dem till ägaren blir mindre krångligt än det hade kunnat bli. Tack och förlåt! sa jag. Din lilla skata, sa ägaren med glimten i ögat, samla på blanka saker på detta viset. Fel fågel, sa jag. Kajan var namnet.
Tack och lov tycker cirkusbarnen om Sushi och för oss som var på cirkus kvällen innan känns det väldigt bekvämt att köpa färdig mat.
Det börjar dra ihop sig för hemresa och jag går ombord på billiga bussen. Den blir full. Jag får en främling bredvid mig. Det visar sig vara Mr Stinky. Det är inte sant, tänker jag. Min yrsel och hans odör är ingen vidare kombo.
Vårens första bakslag drabbar Örebro när jag ska ta dinosauriebilen hem till Dalen. Blötsnön gör vägarna sliriga och jag som hatar att köra dinosauriebilen vid detta väglag. Vem fan uppfann bakhjulsdriften? Volvo 245 är en jävla bra bil på flera sätt men i många avseenden är den som en dinosaurie.
- Urgammal
- Gigantisk
- Bakkroppsstyrd
Alltså hur kan nån konstruera en bil med styrning bak när baken är fyra meter bakom motorn och dessutom är viktlös? Min enda strategi vid de tillfällen jag nödgas att köra Dino är att ta det gubbe-med-hatt-lugnt. Bilen startar som den ska - det är ju en av fördelarna med Volvo 245 - men varken blinkers eller vindrutetorkare fungerar. Byter säkringar men torkarna står fortfarande still. Ringer experten:
Kajan: Torkarna går inte.
G: Nej man måste jucka lite på säkringen då och då.
Kajan: Okej... (och förstår varför luckan till säkringarna inte längre sitter på plats. Man måste ju komma åt att jucka. Tänker samtidigt att det är tur att säkringarna sitter så nära ratten. I Polon sitter de under motorhuven.)
Börjar köra hemåt. Tänker på hur skönt det ska bli att få ligga på soffan och titta på Beck. Dino och jag tar det försiktigt i snöstormen men så kommer man till den oundvikliga BACKEN. Den är så brant och lång att alla förstagångsbesökare i Getingedalen behöver en stunds andhämtning och tröst efter den traumatiska stigningen. Vintertid är det låg växel och hög fart som gäller, annars tar man sig inte upp för BACKEN. I synnerhet inte med bakhjulsdrift. Man vill definitivt inte ha möte och DEFINITIVT INTE ha amatörer som har kört fast mitt i backen. Det är inte sant.
Kajan: Jaha?
Amatören: Jag kommer inte upp.
Kajan: Nej och jag kan inte hjälpa dig.
Amatören: Nej jag har ringt efter hjälp.
Kajan: Jag får väl backa ner och börja om.
Amatören: Ja, ursäkta, hoppas du kommer upp sen.
Kajan: Det gäller att ha fart.
Mörkt. Kurvigt. Brant. Snöstorm. Jag kom ner, ställde mig och väntade en stund och ringde G för att avreagera mig. Tio minuter senare kommer Amatören förbi och jag kan åka. Det är inte sant. Bilen är död. Jag ringer G. Han har kaos på jobbet och kan inte hjälpa mig på något sätt. Ringer mamma. Hon slänger sig i bilen för att hjälpa mig. En som bor i närheten kommer ut, ger mig ett tips och några lugnande ord och bilen startar igen. Inga nya hinder i backen men jag får två otäcka sladdar (Det är inte sant!) och jag blir så rädd så det kommer tårar men jag lyckas häva dem. Det var väldigt skönt att komma hem.
Dino från sin bästa sida (Danmark 2005)
Hinner lagom packa upp, gå igenom posten och äta lite innan Beck börjar. En halvminut in i Beck ringer telefonen. Det är inte sant. Exakt just då är det en före detta vän, en energitjuv, som vill ringa upp, gratulera, återupprätta nån slags kontakt och uppdatera sig.
Tjuven: Vad gör du så här på din födelsedagskväll?
Kajan: Beck börjar precis just nu och jag tänkte se det.
Tjuven: Ja men vi behöver ju inte prata så länge.
Det är fortfarande en före detta vän.
Jag har haft bättre födelsedagar.
Inleder år 40
Oj oj oj vilken helg och vilken födelsedag. Not. Men nu är jag för trött för att gå in på alla detaljer. Återkommer. Det här vill ni inte missa.
Halvvägs
En dag på jobbet. Intet ont anande om vad som händer hemma. Hantverkare kommer, hantverkare stöter på patrull, G ringer K som är på kurs med avstängd mobil, G ringer K som är på kurs med avstängd mobil, G ringer K som är på kurs med avstängd mobil, hantverkare och G diskuterar, hantverkare och G kommer överens om plan B, hantverkare börjar arbeta men hinner bara halvvägs, hantverkare säger att han kommer tillbaka på tisdag.
Det gick kanske lite för fort när snubben var hos oss på inspektion. Hans rör och vår spis did not make a perfect match. Plan B innebar dock ingen större försämring. Jag har redan vant mig vid tanken på den nya lösningen. Nu åker jag till Stockholm och roar mig. Fortsättning följer.
Det gick kanske lite för fort när snubben var hos oss på inspektion. Hans rör och vår spis did not make a perfect match. Plan B innebar dock ingen större försämring. Jag har redan vant mig vid tanken på den nya lösningen. Nu åker jag till Stockholm och roar mig. Fortsättning följer.
Halvvägs 1
Halvvägs 2. Är det fortfarande ingen som vet vad detta har varit/ska bli?
Halvvägs 2. Är det fortfarande ingen som vet vad detta har varit/ska bli?
På fredag smäller det!
På fredag kommer vedspiskillarna! Nu kommer det äntligen att lossna för oss eftersom all fortsatt renovering hängde på installationen av vedspisen. Helgen som följer tillbringar jag i Stockholm, vilket man kan uppfatta som dålig tajming, men G ska ändå jobba hela helgen så vi kan ändå inte åka till IKEA. Måndagen den 23 mars lär vi dock åka dit. Garanterat. Och till Bauhaus. Och till Comfort. Och till...
What's going on?
Vi har varit förkylda i omgångar under vintern. Det snörvlas och hostas och är lite smågrinigt. Igår kände vi oss ändå rätt fräscha, vädret visade sig från sin bästa sida och vi tog förmodligen vinterns sista skidfärd. Vi plockade russinen ur spårkakan och åkte över mossar och sjöar för att få så mycket sol som möjligt. En riktig njutare.
Karthälleömossen, söndagen den 15 mars 2009.
Under lördagen färdigställde vi nya hyllväggen i köket. Det blev över förväntan.
Kajan är nöjd. Se även nya golvet!
Om man ska leva min typ av liv så måste man alltid ha en slöjdsal inom räckhåll. Hädanefter ska jag alltid ha ett jobb med tillgång till slöjdsal. Det är ett kriterium för ett bra jobb. Dessutom en slöjdsal som bara används en gång i veckan. (Tala inte om det för kommunstyrelsen!). Resten av tiden kan personal utan egna slöjdsalar använda dessa till att såga, borra och, inte minst, måla i. Förvaringshyllor måste strykas tre gånger och om man börjar räkna på tre strykningar x två hyllsidor x sju hyllplan plus den yta som detta kräver så förstår ni vilken tid och plats denna verksamhet upptar. För att inte tala om 14 konsoller. Det finns inget som är så trist att måla som konsoller. Vet ni hur många vinkar och kanter det är på en konsoll? Det faller alltid på min lott att måla. Jag kan nämligen inte dra rör eller el. Snickra kan vi göra båda två. Och lägga golv. Det blev urtjusigt!
Golvläggarkajan.
Rutorna ligger perfekt trots att vi var lata och lade det ovanpå det gamla laminatgolvet.
Det som aaaaaaaldrig skulle gå enligt golvkillen i golvaffären. Han måste vara örebroare.
Karthälleömossen, söndagen den 15 mars 2009.
Under lördagen färdigställde vi nya hyllväggen i köket. Det blev över förväntan.
Kajan är nöjd. Se även nya golvet!
Om man ska leva min typ av liv så måste man alltid ha en slöjdsal inom räckhåll. Hädanefter ska jag alltid ha ett jobb med tillgång till slöjdsal. Det är ett kriterium för ett bra jobb. Dessutom en slöjdsal som bara används en gång i veckan. (Tala inte om det för kommunstyrelsen!). Resten av tiden kan personal utan egna slöjdsalar använda dessa till att såga, borra och, inte minst, måla i. Förvaringshyllor måste strykas tre gånger och om man börjar räkna på tre strykningar x två hyllsidor x sju hyllplan plus den yta som detta kräver så förstår ni vilken tid och plats denna verksamhet upptar. För att inte tala om 14 konsoller. Det finns inget som är så trist att måla som konsoller. Vet ni hur många vinkar och kanter det är på en konsoll? Det faller alltid på min lott att måla. Jag kan nämligen inte dra rör eller el. Snickra kan vi göra båda två. Och lägga golv. Det blev urtjusigt!
Golvläggarkajan.
Rutorna ligger perfekt trots att vi var lata och lade det ovanpå det gamla laminatgolvet.
Det som aaaaaaaldrig skulle gå enligt golvkillen i golvaffären. Han måste vara örebroare.
Förra helgen åkte vi till Linköping och hälsade på släkten och besökte IKEA. I Örebro råkar vi ha ett lite mindre IKEA så allt finns inte där. Att beställa och få saker skickade går inte heller så det var bara att göra en utflykt. Tur att vi kunde slå två flugor i samma smäll. I Linköping finns inte bara en massa släktingar utan Linköping utgjorde också min hemstad under första hälften av 90-talet. Trevligt återseende. I synnerhet då min kusin hade fått en lägenhet väldigt nära min gamla bostad.
Ett besök på Brunneby Musteri hör till när man åker till Linköping.
Närproducerat, naturligt och ekologiskt - my cup of tea. Osockrad
must på Gravensteineräpplen (Gs favorit) är väldigt gott men skiljer
sig inte särskilt mycket från must på Aroma eller Ingrid Marie.
Nu väntar vi på skorstenskillarna. Allt hänger på deras ingrepp och vi vill så gärna komma vidare med köket! Det lär vara så att de skulle få hem materialet till skorstenen idag och de kanske skulle kunna komma den här veckan men det har vi hört förut. Jag vågar inte hoppas. Alldeles för många osäkerhetsmarkörer i samma samtal.
Vi lyckades sälja stolar och kökssoffa till en släktgård i Storå. Dock ej vår släkt. Hur som helst, ska det in nya prylar måste något annat ut. Dessutom cashade vi in lite stålars. Det behövs vill jag lova. Kök är inte gratis.
Ikväll ska vi se färdigt Changeling. Den började bra men vi orkade bara hälften igår. Förra helgen såg vi Yes Man men den kommer inte att gå till filmhistorien.
I övrigt verkar veckan bli lika tråkig som vanligt. På lördag åker jag dock till Stockholm och förlustar mig med min mentor i Finnboda.
Ett besök på Brunneby Musteri hör till när man åker till Linköping.
Närproducerat, naturligt och ekologiskt - my cup of tea. Osockrad
must på Gravensteineräpplen (Gs favorit) är väldigt gott men skiljer
sig inte särskilt mycket från must på Aroma eller Ingrid Marie.
Nu väntar vi på skorstenskillarna. Allt hänger på deras ingrepp och vi vill så gärna komma vidare med köket! Det lär vara så att de skulle få hem materialet till skorstenen idag och de kanske skulle kunna komma den här veckan men det har vi hört förut. Jag vågar inte hoppas. Alldeles för många osäkerhetsmarkörer i samma samtal.
Vi lyckades sälja stolar och kökssoffa till en släktgård i Storå. Dock ej vår släkt. Hur som helst, ska det in nya prylar måste något annat ut. Dessutom cashade vi in lite stålars. Det behövs vill jag lova. Kök är inte gratis.
Ikväll ska vi se färdigt Changeling. Den började bra men vi orkade bara hälften igår. Förra helgen såg vi Yes Man men den kommer inte att gå till filmhistorien.
I övrigt verkar veckan bli lika tråkig som vanligt. På lördag åker jag dock till Stockholm och förlustar mig med min mentor i Finnboda.
Soppa med rostad majs och vitlök
2 små burkar majs
1-2 vitlöksklyftor
6 dl grädde och mjölk (du väljer proportionerna)
1 dl vitt vin (tack för att det finns boxar!)
buljongpulver/fond
salt
ev. vatten
ev. lime
Häll av majsen och spara spadet!
Rosta majskorn och vitlöksklyftor på en plåt i ugnen. Ca 200 grader i 15-20 minuter.
Koka ihop mjölk, grädde, vin, majsspad och buljong. Häll i majs och vitlök.
Låt sjuda utan lock i 20 minuter. Rör då och då.
Mixa soppan med mixerstav till önskad konsistens. Späd ev. med vatten och smaka av med salt och en skvätt lime.
1-2 vitlöksklyftor
6 dl grädde och mjölk (du väljer proportionerna)
1 dl vitt vin (tack för att det finns boxar!)
buljongpulver/fond
salt
ev. vatten
ev. lime
Häll av majsen och spara spadet!
Rosta majskorn och vitlöksklyftor på en plåt i ugnen. Ca 200 grader i 15-20 minuter.
Koka ihop mjölk, grädde, vin, majsspad och buljong. Häll i majs och vitlök.
Låt sjuda utan lock i 20 minuter. Rör då och då.
Mixa soppan med mixerstav till önskad konsistens. Späd ev. med vatten och smaka av med salt och en skvätt lime.
Festpaj från Esbo
Moster AG:s "hulkpaj" som hon bjöd på 1992. Då med blandfärs - idag med vegfärs.
Pajdeg:
3 dl mjöl
200 g smör
1 krm salt
3 dl riven ost
1 dl kallt vatten
Fyllning 1:
300 g färs
1 stor gul lök
2 msk smör
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
2-4 vitlöksklyftor
Fyllning 2:
2 msk smör
2 msk mjöl
1 burk grön sparris med spad (425 g)
Ev. färsk eller fryst grön sparris om du vill ha riktigt mycket sparris
2 dl grädde
1 dl riven ost
1/2 tsk salt
1/2 tsk svartpeppar
Ev. ett ägg
Blanda allt till pajdegen och låt den stå kallt en stund.
Fyllning 1: Hacka löken. Stek den i smör och pressa i vitlök. Tillsätt färs. Stek och smaka av med salt och peppar. Ställ åt sidan.
Fyllning 2: Smält smör i en kastrull. Tillsätt mjöl och låt puttra lite. Blanda i sparrisspad, ost och grädde. Koka upp och rör hela tiden. När blandningen är tjock och jämn tillsätts sparris i bitar. Salta och peppra.
Klä en smord pajform med 3/4 av pajdegen. Förgrädda i 10 minuter i 225 grader. Min pajdeg brukar glida ner från kanterna så har du något knep för att hålla kanterna på plats så använd det.
Häll i färsen och bred ut den i pajskalet.
Häll över sparrisstuvningen.
Kavla ut den resterande pajdegen och lägg som lock. Pensla med uppvispat ägg. (Fast jag brukar inte få någon pajdeg över så det brukar inte bli något lock...)
Grädda i 30 minuter i ca 200 grader. Var redo med folie om det skulle bli bränt.
Mumsa!
Pajdeg:
3 dl mjöl
200 g smör
1 krm salt
3 dl riven ost
1 dl kallt vatten
Fyllning 1:
300 g färs
1 stor gul lök
2 msk smör
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
2-4 vitlöksklyftor
Fyllning 2:
2 msk smör
2 msk mjöl
1 burk grön sparris med spad (425 g)
Ev. färsk eller fryst grön sparris om du vill ha riktigt mycket sparris
2 dl grädde
1 dl riven ost
1/2 tsk salt
1/2 tsk svartpeppar
Ev. ett ägg
Blanda allt till pajdegen och låt den stå kallt en stund.
Fyllning 1: Hacka löken. Stek den i smör och pressa i vitlök. Tillsätt färs. Stek och smaka av med salt och peppar. Ställ åt sidan.
Fyllning 2: Smält smör i en kastrull. Tillsätt mjöl och låt puttra lite. Blanda i sparrisspad, ost och grädde. Koka upp och rör hela tiden. När blandningen är tjock och jämn tillsätts sparris i bitar. Salta och peppra.
Klä en smord pajform med 3/4 av pajdegen. Förgrädda i 10 minuter i 225 grader. Min pajdeg brukar glida ner från kanterna så har du något knep för att hålla kanterna på plats så använd det.
Häll i färsen och bred ut den i pajskalet.
Häll över sparrisstuvningen.
Kavla ut den resterande pajdegen och lägg som lock. Pensla med uppvispat ägg. (Fast jag brukar inte få någon pajdeg över så det brukar inte bli något lock...)
Grädda i 30 minuter i ca 200 grader. Var redo med folie om det skulle bli bränt.
Mumsa!
Extra nyttigt, saftigt och smakrikt bröd
2-3 dl kokta kikärtor, bönor eller linser. En konservburk är lagom till en liter degvätska.
Ta vilket brödrecept du vill med 1 liter degvätska.
Häll ärtor/bönor/linser i ett durkslag och skölj av slemmet.
Lägg dem sedan i en mixer och häll på en del av degvätskan. Mixa till jämn smet.
Häll över smeten i ett litermått och fyll på med vätska till en liter.
Baka brödet på vanligt sätt. Eftersom degvätskan blir lite mer trögflytande än vanligt så går det åt lite mindre mjöl än det står i receptet. Alternativ: dryga ut degvätskan till 12-13 dl.
Brödet blir saftigare och får längre hållbarhet. I synnerhet kikärtor ger dessutom extra god smak. Fast viktigast av allt - brödet blir en riktig proteinbomb!
Ta vilket brödrecept du vill med 1 liter degvätska.
Häll ärtor/bönor/linser i ett durkslag och skölj av slemmet.
Lägg dem sedan i en mixer och häll på en del av degvätskan. Mixa till jämn smet.
Häll över smeten i ett litermått och fyll på med vätska till en liter.
Baka brödet på vanligt sätt. Eftersom degvätskan blir lite mer trögflytande än vanligt så går det åt lite mindre mjöl än det står i receptet. Alternativ: dryga ut degvätskan till 12-13 dl.
Brödet blir saftigare och får längre hållbarhet. I synnerhet kikärtor ger dessutom extra god smak. Fast viktigast av allt - brödet blir en riktig proteinbomb!
Pasta alla Norma
Vegansk eller vegetariansk - vilket du vill. Lite festligare pastarätt som även funkar i matlådan dagen efter.
400 g penne
1 aubergine, ca 300 g
1 dl rapsolja
2 gula lökar
4 vitlöksklyftor
1 konservburk körsbärstomater
1 dl vatten
2-3 soltorkade tomater
1 msk tomatpuré
1 tsk råsocker
1 msk smakrik olivolja
1/2 kruka färsk basilika
salt och peppar
"Tofu-ricotta":
150 g fast tofu (eller ricottaost)
1 msk olivolja
2 tsk pressad citron
1 vitlöksklyfta
1/2 tsk salt
1 krm citronpeppar
2 tsk hackad basilika
2 msk b-jästflingor
Börja med att skölja och skiva auberginen tunt. Lägg skivorna på en bricka/plåt/skärbräda och strö på salt. Lägg dem i press under något tungt i 30-60 minuter. Under tiden fixar du tofuricottan och tomatsåsen.
Torka av tofun väl med hushållspapper. Smula ner den fint i en bunke. Ta fram en liten skål och blanda olja, citronsaft, salt, citronpeppar och bjäst. Pressa i vitlöksklyftan, ha ner basilikan och rör runt ordentligt. Häll över tofun och bearbeta med händerna i några minuter tills tofun fått fin "ricotta-touch" och går att rulla till en boll som sitter ihop. Ställ undan i kylen.
Hacka gul lök och soltorkade tomater. Hetta upp lite olja i en panna och tillsätt tomatpurén och bryn den en stund. Ha ner lök och soltorkade tomater och låt mjukna. Pressa i vitlök. Ha ner körsbärstomaterna och låt allt puttra ihop. Smaksätt med god olivolja, råsocker, salt och svartpeppar. Tillsätt lite vatten och låt puttra på låg värme i ca 30 minuter.
Sätt på pastavatten och släng i penne och gott om salt när vattnet kokar.
Torka av aubergineskivorna med hushållspapper och hetta upp rikligt med olja i en panna med höga kanter. Stek skivorna gyllenbruna på båda sidor, cirka 10 minuter. Låt dem rinna av på lite papper och lägg därefter ner dem i tomatsåsen, dela eventuellet stora skivor i halvmånar först. Hacka basilikan och vänd ner även den.
Häll av pastan. Blanda ner pastan i tomatsåsen och smula i ricottan. Blanda väl och servera Pasta alla Norman rykande het. Dekorera eventuellt med basilikablad och stekta aubergineskivor.
För vegetarianerna smakar det gott med lite nyriven parmesan på toppen.
400 g penne
1 aubergine, ca 300 g
1 dl rapsolja
2 gula lökar
4 vitlöksklyftor
1 konservburk körsbärstomater
1 dl vatten
2-3 soltorkade tomater
1 msk tomatpuré
1 tsk råsocker
1 msk smakrik olivolja
1/2 kruka färsk basilika
salt och peppar
"Tofu-ricotta":
150 g fast tofu (eller ricottaost)
1 msk olivolja
2 tsk pressad citron
1 vitlöksklyfta
1/2 tsk salt
1 krm citronpeppar
2 tsk hackad basilika
2 msk b-jästflingor
Börja med att skölja och skiva auberginen tunt. Lägg skivorna på en bricka/plåt/skärbräda och strö på salt. Lägg dem i press under något tungt i 30-60 minuter. Under tiden fixar du tofuricottan och tomatsåsen.
Torka av tofun väl med hushållspapper. Smula ner den fint i en bunke. Ta fram en liten skål och blanda olja, citronsaft, salt, citronpeppar och bjäst. Pressa i vitlöksklyftan, ha ner basilikan och rör runt ordentligt. Häll över tofun och bearbeta med händerna i några minuter tills tofun fått fin "ricotta-touch" och går att rulla till en boll som sitter ihop. Ställ undan i kylen.
Hacka gul lök och soltorkade tomater. Hetta upp lite olja i en panna och tillsätt tomatpurén och bryn den en stund. Ha ner lök och soltorkade tomater och låt mjukna. Pressa i vitlök. Ha ner körsbärstomaterna och låt allt puttra ihop. Smaksätt med god olivolja, råsocker, salt och svartpeppar. Tillsätt lite vatten och låt puttra på låg värme i ca 30 minuter.
Sätt på pastavatten och släng i penne och gott om salt när vattnet kokar.
Torka av aubergineskivorna med hushållspapper och hetta upp rikligt med olja i en panna med höga kanter. Stek skivorna gyllenbruna på båda sidor, cirka 10 minuter. Låt dem rinna av på lite papper och lägg därefter ner dem i tomatsåsen, dela eventuellet stora skivor i halvmånar först. Hacka basilikan och vänd ner även den.
Häll av pastan. Blanda ner pastan i tomatsåsen och smula i ricottan. Blanda väl och servera Pasta alla Norman rykande het. Dekorera eventuellt med basilikablad och stekta aubergineskivor.
För vegetarianerna smakar det gott med lite nyriven parmesan på toppen.
Färskost
Då färskost i handeln inte längre går att köpa pga, gelatin (Creme Bonjour), suspekta ägare (Philadelphia ägs av Philip Morris) eller priset (Castello) så får man göra sin egen! Här är ett enkelt recept med riktigt gott resultat.
½ l filmjölk
1-2 dl gräddfil
1 vitlöksklyfta
Salt
Peppar
Färska örter (gräslök, timjan, persilja, oregano, basilika, rosmarin – det mesta funkar)
1. Häll filen i en kastrull och låt den bli så pass varm så den skär sig. Håll koll och rör lite då och då.
2. Ta av kastrullen från värmen och tillsätt gräddfilen. Rör om.
3. Häll ostmassan i ett kaffefilter och låt rinna av över natten. (Vätskan är jättebra att baka på!)
4. Stjälp upp ostmassan i en skål och pressa i en vitlöksklyfta. Smaksätt med salt, peppar och finhackade örter efter smak. Rör om ordentligt. Om ostmassan är för trög – tillsätt en liten skvätt gräddfil.
Självklart smaksätter man sin färskost som man vill. Pepparrot kan vara en hit till exempel.
½ l filmjölk
1-2 dl gräddfil
1 vitlöksklyfta
Salt
Peppar
Färska örter (gräslök, timjan, persilja, oregano, basilika, rosmarin – det mesta funkar)
1. Häll filen i en kastrull och låt den bli så pass varm så den skär sig. Håll koll och rör lite då och då.
2. Ta av kastrullen från värmen och tillsätt gräddfilen. Rör om.
3. Häll ostmassan i ett kaffefilter och låt rinna av över natten. (Vätskan är jättebra att baka på!)
4. Stjälp upp ostmassan i en skål och pressa i en vitlöksklyfta. Smaksätt med salt, peppar och finhackade örter efter smak. Rör om ordentligt. Om ostmassan är för trög – tillsätt en liten skvätt gräddfil.
Självklart smaksätter man sin färskost som man vill. Pepparrot kan vara en hit till exempel.
Nysålt!
Gammal kökssoffa, troligtvis tidigt 1900-tal, 187 cm lång, bäddbar, stort förvaringsutrymme under locket. Målad i antikvitt, stoppad rygg och sits. Lätt att klä om själv. Originalnitar till ryggdyna medföljer. Skön att ligga på. 1200 kronor.
4 köksstolar, stoppad sits (också lätta att klä om själv), bra kvalitet och välvårdade. Målade i antikvitt. 1000 kronor för allihop.
2000 kronor för hela rasket och ytterligare kompisrabatter utlovas!
4 köksstolar, stoppad sits (också lätta att klä om själv), bra kvalitet och välvårdade. Målade i antikvitt. 1000 kronor för allihop.
2000 kronor för hela rasket och ytterligare kompisrabatter utlovas!
Ljummen sallad med palsternacka och bönor
Den här är smarrig! Bästa kvällsmaten!
3-4 portioner
6 mellanstora palsternackor
150 g vaxbönor + 150 g brytbönor (eller 300 g färsk haricots verts eller några andra långa bönor)
1 ask rucolasallad
parmesan i bit
3 msk olivolja
Dressing:
2 msk olivolja
1 msk vatten
1 msk balsamvinäger
2 msk grovhackade valnötter
3 tsk flytande honung
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
1. Sätt ugnen på 225 grader. Skala och klyfta palsternackorna.
2. Placera dem i en ugnsform och ringla över olja. Baka dem mjuka i ca 30 minuter. När 10-12 minuter återstår av tiden, lägg ner bönorna i blandningen och baka vidare.
3. Rör ihop dressingen. Skölj rucolan.
4. Blanda salladen med bönblandningen på ett stort fat och hyvla parmesan ovanpå. Ringla över dressingen och servera.
3-4 portioner
6 mellanstora palsternackor
150 g vaxbönor + 150 g brytbönor (eller 300 g färsk haricots verts eller några andra långa bönor)
1 ask rucolasallad
parmesan i bit
3 msk olivolja
Dressing:
2 msk olivolja
1 msk vatten
1 msk balsamvinäger
2 msk grovhackade valnötter
3 tsk flytande honung
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
1. Sätt ugnen på 225 grader. Skala och klyfta palsternackorna.
2. Placera dem i en ugnsform och ringla över olja. Baka dem mjuka i ca 30 minuter. När 10-12 minuter återstår av tiden, lägg ner bönorna i blandningen och baka vidare.
3. Rör ihop dressingen. Skölj rucolan.
4. Blanda salladen med bönblandningen på ett stort fat och hyvla parmesan ovanpå. Ringla över dressingen och servera.
Ljummen sallad med mangold och vindruvor
Gott tilltugg eller som en smårätt. Mangold kan vara svårt att hitta en en vanlig mataffär men den är dels lätt att odla själv, dels lätt att hitta på "Oriental livs".
¾ dl mandel
200 g blå vindruvor
750 g mangold
2 hackade vitlöksklyftor
olivolja
havssalt
nymalen peppar
1. Skålla, skala och hacka mandeln mycket grovt. Rosta den i en torr och het panna. Dela och kärna ur druvorna.
2. Skär bort stjälkarna från mangoldbladen. Rulla bladen på längden och strimla dem tunt. Kasta de trådiga mittenbitarna.
3. Fräs vitlök och "mangoldspagetti" i olivolja på svag värme ca 5 minuter.
4. Tillsätt druvorna och fräs ytterligare ca 5 minuter.
5. Smaka av med salt och peppar och strö över mandeln.
¾ dl mandel
200 g blå vindruvor
750 g mangold
2 hackade vitlöksklyftor
olivolja
havssalt
nymalen peppar
1. Skålla, skala och hacka mandeln mycket grovt. Rosta den i en torr och het panna. Dela och kärna ur druvorna.
2. Skär bort stjälkarna från mangoldbladen. Rulla bladen på längden och strimla dem tunt. Kasta de trådiga mittenbitarna.
3. Fräs vitlök och "mangoldspagetti" i olivolja på svag värme ca 5 minuter.
4. Tillsätt druvorna och fräs ytterligare ca 5 minuter.
5. Smaka av med salt och peppar och strö över mandeln.
Masspsykos
I måndags hamnade jag på en masspsykos. Mamma hade hört av sig ett par dagar innan och ville ha med mig på ett 20-årsjubileum. Friskis & Svettis 20-årsjubileum. Friskis ger mig rysningar men jag hörde på mamma att hon gärna ville gå dit och utan sällskap skulle det inte ske. Jag förträngde sammanhanget, tänkte på mamma och motionen och tackade ja.
Det är något frireligiöst med Friskis. Alla är så äckelkäcka. Jag pallar inte det. I synnerhet när de mest inbitna entusiasterna, mot slutet av träningspasset, når extasen, får ett halleluja moment och börjar tala i tungor. Wow! Yeah! Då packar jag ihop och går hem. Dagen till ära hade de käckaste av käcka klätt ut sig till drakar och kycklingar. Vad fan tror de? Att det är nåt jävla barnkalas?
Fast Friskis får mig att motionera och det är ju bra. Den totala avsaknad av eget jävlar anamma, som jag faktiskt lider brist på, får sig en skjuts genom de yttre faktorer som andras ögon utgör. Det är svårare att "ge upp" när andra ser. Jag skulle egentligen, från början, ha valt en sport som utövas tillsammans med andra på en öppen yta istället för en individuell idrott som sker i skogen där ingen jävel ser en.
Hur som helst, mamma älskar sammanhang där det samlas mycket folk och söker sig gärna, på ett närmast perverst sätt, till platser där det finns många att titta på. Jubileumsfesten var förlagd till vår nybyggda mässhall. Den är konstruerad på ett perfekt sätt då man vill titta på andra människor. En enda stor fyrkant, inga väggar och inga hörn att gömma sig bakom. Dessutom med läktare så att man kan se alla andra ännu bättre. Mamma njöt. De bjöd dessutom på godis. Mamma föll i trans. Till slut var det dags för psykosen.
Mitt i lokalen stod ett upplyst podium. Där, en halvmeter närmare Gud än mig, skulle LEDAREN hjälpa oss att bli bättre människor. Eller LEDARNA. För psykosen skulle utföras i fyra olika väderstreck i fyra olika varianter. Det var bara att välja hur mycket träningsvärk man ville ha efteråt. Musiken drar igång och den första halvtimmans plågande var igång. Alla följer LEDAREN så klart. Ingen törs något annat.
När 30 minuters motionerande var tillryggalagt så får vi en paus. En ny skara LEDARE ska ta över.
Kajan: Nu skulle pappa ha varit här.
Mamma: Varför då?
Kajan: De spelade ju hans favoritlåt (Jump med Van Halen).
Mamma: Gjorde de?
(Ovanstående konversation är nog bara kul om man vet hur fruktansvärt ointresserad och i viss mån tondöv och omusikalisk min mamma är. Till saken hör att hon började sjunga i kör när hon blev pensionär men jag har räknat ut att det är en skenmanöver. För vad tror ni att det handlar om egentligen?)
Vi bestämmer oss för att gympa i 30 minuter till när vi ändå är här. Nya LEDARE står på scenen och vi är nyfikna på vilka budskap/omöjliga stegkombinationer vi ska misslyckas med den här gången. Musiken drar igång och jag konstaterar att första låten är samma som första låten förra gången. Tänk om hela halvtimman är samma? Tur att jag ska gå hem efter denna. Stackars de som har planerat att vara här hela kvällen! Snacka om indoktrinering! Jo men visst, det visar sig att hela halvtimman består av samma musik fast - tack och lov - av nya rörelser.
Kajan: Det var ju samma musik igen!
Mamma: Var det?
I think I swim. Huruvida nästa omgång bestod av samma sju låtar vet jag inte. Jag åkte därifrån så fort jag kunde. Och ja, jag fick träningsvärk.
Det är något frireligiöst med Friskis. Alla är så äckelkäcka. Jag pallar inte det. I synnerhet när de mest inbitna entusiasterna, mot slutet av träningspasset, når extasen, får ett halleluja moment och börjar tala i tungor. Wow! Yeah! Då packar jag ihop och går hem. Dagen till ära hade de käckaste av käcka klätt ut sig till drakar och kycklingar. Vad fan tror de? Att det är nåt jävla barnkalas?
Fast Friskis får mig att motionera och det är ju bra. Den totala avsaknad av eget jävlar anamma, som jag faktiskt lider brist på, får sig en skjuts genom de yttre faktorer som andras ögon utgör. Det är svårare att "ge upp" när andra ser. Jag skulle egentligen, från början, ha valt en sport som utövas tillsammans med andra på en öppen yta istället för en individuell idrott som sker i skogen där ingen jävel ser en.
Hur som helst, mamma älskar sammanhang där det samlas mycket folk och söker sig gärna, på ett närmast perverst sätt, till platser där det finns många att titta på. Jubileumsfesten var förlagd till vår nybyggda mässhall. Den är konstruerad på ett perfekt sätt då man vill titta på andra människor. En enda stor fyrkant, inga väggar och inga hörn att gömma sig bakom. Dessutom med läktare så att man kan se alla andra ännu bättre. Mamma njöt. De bjöd dessutom på godis. Mamma föll i trans. Till slut var det dags för psykosen.
Mitt i lokalen stod ett upplyst podium. Där, en halvmeter närmare Gud än mig, skulle LEDAREN hjälpa oss att bli bättre människor. Eller LEDARNA. För psykosen skulle utföras i fyra olika väderstreck i fyra olika varianter. Det var bara att välja hur mycket träningsvärk man ville ha efteråt. Musiken drar igång och den första halvtimmans plågande var igång. Alla följer LEDAREN så klart. Ingen törs något annat.
När 30 minuters motionerande var tillryggalagt så får vi en paus. En ny skara LEDARE ska ta över.
Kajan: Nu skulle pappa ha varit här.
Mamma: Varför då?
Kajan: De spelade ju hans favoritlåt (Jump med Van Halen).
Mamma: Gjorde de?
(Ovanstående konversation är nog bara kul om man vet hur fruktansvärt ointresserad och i viss mån tondöv och omusikalisk min mamma är. Till saken hör att hon började sjunga i kör när hon blev pensionär men jag har räknat ut att det är en skenmanöver. För vad tror ni att det handlar om egentligen?)
Vi bestämmer oss för att gympa i 30 minuter till när vi ändå är här. Nya LEDARE står på scenen och vi är nyfikna på vilka budskap/omöjliga stegkombinationer vi ska misslyckas med den här gången. Musiken drar igång och jag konstaterar att första låten är samma som första låten förra gången. Tänk om hela halvtimman är samma? Tur att jag ska gå hem efter denna. Stackars de som har planerat att vara här hela kvällen! Snacka om indoktrinering! Jo men visst, det visar sig att hela halvtimman består av samma musik fast - tack och lov - av nya rörelser.
Kajan: Det var ju samma musik igen!
Mamma: Var det?
I think I swim. Huruvida nästa omgång bestod av samma sju låtar vet jag inte. Jag åkte därifrån så fort jag kunde. Och ja, jag fick träningsvärk.
Gunnels bönsallad
And who is Gunnel...?
Ytterligare en matig sallad. Lunchrätt eller tillbehör. Den här finns på salladsbuffén på mitt jobb. Lovely...
300-400 g blandade bönor och/eller kikärtor (det finns konservburkar med bönblandningar)
1 dl russin
10 cm purjolök, fint strimlad
1 dl gräddfil (yoghurt eller nåt annat krämigt)
2 msk lättmajonnäs
2 tsk senap (den du gillar bäst)
2 tsk persillade (akta så du inte tar en med glutamat i!)
1/2 tsk salt (eller mindre)
Häll av och skölj bönorna. Blanda allt och låt stå en stund. Då kommer smakerna verkligen till sin rätt.
Ytterligare en matig sallad. Lunchrätt eller tillbehör. Den här finns på salladsbuffén på mitt jobb. Lovely...
300-400 g blandade bönor och/eller kikärtor (det finns konservburkar med bönblandningar)
1 dl russin
10 cm purjolök, fint strimlad
1 dl gräddfil (yoghurt eller nåt annat krämigt)
2 msk lättmajonnäs
2 tsk senap (den du gillar bäst)
2 tsk persillade (akta så du inte tar en med glutamat i!)
1/2 tsk salt (eller mindre)
Häll av och skölj bönorna. Blanda allt och låt stå en stund. Då kommer smakerna verkligen till sin rätt.
Currykryddad sallad med blomkål, äpple och kikärtor
Matig sallad. Lunchrätt eller tillbehör.
1 blomkålshuvud
1 burk kikärtor
1-2 äpplen
3-4 dl yoghurt (det är upp till dig vilken sort du väljer)
2 tsk curry
2 krm salt (eventuellt mer)
1 tsk socker eller honung eller liknande
2 krm ingefära
2 krm paprikapulver
1 krm chilipulver
(1,5 tsk gurkmeja)
1 blomkålshuvud
1 burk kikärtor
1-2 äpplen
3-4 dl yoghurt (det är upp till dig vilken sort du väljer)
2 tsk curry
2 krm salt (eventuellt mer)
1 tsk socker eller honung eller liknande
2 krm ingefära
2 krm paprikapulver
1 krm chilipulver
(1,5 tsk gurkmeja)
- Skär ner blomkålen till små buketter. Koka dem i två minuter. Låt rinna av.
- Häll av och skölj kikärtorna. Skär äpplet (äpplena) i bitar.
- Blanda alla ingredienser i en skål. Smaka av med kryddor.
Kålpudding utan krusiduller
Lite vardagsmat. Fast lika gott en lördag!
1/2 dl ströbröd
4 dl mjölk (jag tog havremjölk och det blev skitbra)
1 1/2 tsk salt (eventuellt mer)
1/2 tsk peppar
1 kg vitkål
2 msk smör
1-2 msk ljus sirap
400 g färs (soja-, quorn-, bland- eller whatever)
1/2 dl ströbröd
4 dl mjölk (jag tog havremjölk och det blev skitbra)
1 1/2 tsk salt (eventuellt mer)
1/2 tsk peppar
1 kg vitkål
2 msk smör
1-2 msk ljus sirap
400 g färs (soja-, quorn-, bland- eller whatever)
- Sätt ugnen på 175 grader. Blanda ströbröd, mjölk, salt och peppar.
- Skär bort stocken på vitkålen och ta bort fula blad. Skär den i tärningar.
- Bryn kålen i smör på medelvärme. Passa noga och rör ofta. Tillsätt sirap mot slutet av stekningen.
- Blanda färs med mjölkblandning. Det ska vara en lös färs.
- Lägg hälften av den brynta kålen i en ugnsform. Bred över färsen och täck med resten av kålen. Grädda långt ner i ugnen ca 45 minuter. Servera med kokt potatis och lingon.
Kajan 70 kg
Jag är färdig. Imorgon börjar upptrappningen. Sen gäller det att hålla vikten. Det var nån som sa att det tar 2-4 år att etablera en ny vana. Vissa vanor etablerade jag på 2-4 minuter så det är väl en sanning med modifikation. Det kanske gäller matvanor. Det går jag med på. 2-4 år. Hur svårt kan det va?
Igår var det drömska skidförhållanden. Trots mina begränsade krafter, till följd av mitt begränsade matintag, så gav jag mig ut på en alldeles för lång skidtur. Även om jag var medvetslös resten av dagen så var det ändå värt det. Perfekta skiddagar växer inte på träd.
Jag lyckades ändå se senaste James Bond. Det är en skam att jag inte har sett den tidigare men det är en ännu större skam att inte ha sett den alls. Den var väl... James Bond. Den första filmen med Daniel Craig var bättre enligt mig. Nu var det mest en massa jakter.
Det är Vasaloppet på TV:n och den står på i bakgrunden. Enligt mig ska TV:n vara på när det är Vasaloppet men man behöver inte nödvändigtvis sitta slaviskt framför den. Det går att blogga samtidigt. Och måla. Jag målar en ny vägg i köket. Ombyggnationen går framåt men inte i samma takt som vi önskar. Som vanligt när man har med hantverkare att göra. Varför kan de inte se till att ha alla grejer hemma och släppa allt de har för händer och komma upp till oss? Hur svårt kan det va?
Där det förut stod ett skåp...
...blir det nu väggfasta hyllor på pärlspontad vägg.
Effektivare användning av hörnan. Målas i skrivande stund vitt.
(Skåpet - som pappa har byggt - ska INTE säljas.
Det ska stå i verksta'n/butiken när den är klar.)
Idag firar vi nån slags jubileum, G och jag. Vi vet inte riktigt när vi blev ett par. Det finns inga förlovnings- eller bröllopsdatum att gå efter heller men nån gång i år har vi polat i åtta år och vi valde 1 mars som "vårt datum". Att fira hela året skulle bli jobbigt. Och dyrt. För jag har köpt en Cava som jag tänker öppna ikväll. Cava är inte bara gott, det väcker minnen från vår lyckade tripp till Barcelona också. För att inte tala om senaste nyårsfesten i Paddal. Ska bli spännande att se om vi lyckas hålla ihop i åtta år till. Födelsedagar har man vare sig man har lyckats eller inte. Att hålla ihop med någon är å andra sidan en jävla prestation. Bör firas.
Igår var det drömska skidförhållanden. Trots mina begränsade krafter, till följd av mitt begränsade matintag, så gav jag mig ut på en alldeles för lång skidtur. Även om jag var medvetslös resten av dagen så var det ändå värt det. Perfekta skiddagar växer inte på träd.
Jag lyckades ändå se senaste James Bond. Det är en skam att jag inte har sett den tidigare men det är en ännu större skam att inte ha sett den alls. Den var väl... James Bond. Den första filmen med Daniel Craig var bättre enligt mig. Nu var det mest en massa jakter.
Det är Vasaloppet på TV:n och den står på i bakgrunden. Enligt mig ska TV:n vara på när det är Vasaloppet men man behöver inte nödvändigtvis sitta slaviskt framför den. Det går att blogga samtidigt. Och måla. Jag målar en ny vägg i köket. Ombyggnationen går framåt men inte i samma takt som vi önskar. Som vanligt när man har med hantverkare att göra. Varför kan de inte se till att ha alla grejer hemma och släppa allt de har för händer och komma upp till oss? Hur svårt kan det va?
Där det förut stod ett skåp...
...blir det nu väggfasta hyllor på pärlspontad vägg.
Effektivare användning av hörnan. Målas i skrivande stund vitt.
(Skåpet - som pappa har byggt - ska INTE säljas.
Det ska stå i verksta'n/butiken när den är klar.)
Idag firar vi nån slags jubileum, G och jag. Vi vet inte riktigt när vi blev ett par. Det finns inga förlovnings- eller bröllopsdatum att gå efter heller men nån gång i år har vi polat i åtta år och vi valde 1 mars som "vårt datum". Att fira hela året skulle bli jobbigt. Och dyrt. För jag har köpt en Cava som jag tänker öppna ikväll. Cava är inte bara gott, det väcker minnen från vår lyckade tripp till Barcelona också. För att inte tala om senaste nyårsfesten i Paddal. Ska bli spännande att se om vi lyckas hålla ihop i åtta år till. Födelsedagar har man vare sig man har lyckats eller inte. Att hålla ihop med någon är å andra sidan en jävla prestation. Bör firas.
Gissa vad detta har varit? Gissa vad detta ska bli i "nya" köket?
