Snö
Jag har bloggat i ett år nu och har inga planer på att sluta. Det är en viktig ventil för mig att skriva men det behöver inte vara i bloggform förstås. Fast jag tror att jag lägger ner lite extra krut på kompositionen när det finns risk att någon läser.
Inget vårtecken i Getingedalen så långt ögat ser. Tycker ni att det är kul med snöskottning så är ni välkomna hit. Igår hade jag en sån där skön fredag då jag slutade två. På vägen hem funderar jag på hur jag ska tillbringa min lediga eftermiddag. Lägga in en tvätt? Börja med middagen? Plantera om blommor? Ju mer jag närmar mig Getingedalen inser jag att det är snöskottning jag ska ägna mig åt. Det är så stor höjdskillnad mellan Getingedalen och resten av världen att man inte kan förstå att vädret skiljer sig avsevärt. Här hade det fallit, och faller fortfarande, en jädrans massan snö och min eftermiddag inomhus gick om intet.
Idun och Kajan inspekterar spåren efter snöplogen.
Se nya skorstenen!
Sakta men säkert... Han är säkert bra men inte snabb vår vedspiskille.
Inget vårtecken i Getingedalen så långt ögat ser. Tycker ni att det är kul med snöskottning så är ni välkomna hit. Igår hade jag en sån där skön fredag då jag slutade två. På vägen hem funderar jag på hur jag ska tillbringa min lediga eftermiddag. Lägga in en tvätt? Börja med middagen? Plantera om blommor? Ju mer jag närmar mig Getingedalen inser jag att det är snöskottning jag ska ägna mig åt. Det är så stor höjdskillnad mellan Getingedalen och resten av världen att man inte kan förstå att vädret skiljer sig avsevärt. Här hade det fallit, och faller fortfarande, en jädrans massan snö och min eftermiddag inomhus gick om intet.
Idun och Kajan inspekterar spåren efter snöplogen.
Se nya skorstenen!
Nu börjar jag bli less på vårt ofärdiga kök. Jag hoppas att vi under helgen kan börja närma oss slutet. Jag känner mig slut. Utmattad. Det är så mycket som inte blir som jag hade tänkt mig och jag lever med Herr Ändrasigstupikvarten och för Fru Asperger är det jävligt jobbigt när det svänger fram och tillbaka. Jag blir sjuk av sådant. Måste ta pappas piller.
Stilleben. Not. Här äter jag frukost. Limpor i ugnen.
Sakta men säkert... Han är säkert bra men inte snabb vår vedspiskille.
Nu väntar ytterligare en session med snöskyffeln. Sen angriper vi köket. Jag tror det vankas kakelsättning. Hur svårt kan det va?
Kommentarer
Postat av: Gunilla Porsvant
Hej Kajsa,
det ser fint ut! Tålamod är en dygd. Själv har jag kaos hemma efter Stures flytt. Han lämnade allt skit efter sig och försökte ta med mina grejor istället.
Så, ha förtröstan - det kommer bättre tider för oss båda.
Gunilla
Trackback
