Bästa sommarprataren?
Morgan Alling var en av sommarens bästa sommarpratare. Han spelade bra musik också. Det går att lyssna på hans program här ändå fram till den 15 september.
Sista semesterveckan
Hur jag än vrider och vänder på sanningen så kan jag inte hitta något positivt med att jag ska börja jobba igen på måndag. Inget. Nada. Nothing. Nu kan jag inte ändra på det så det är bara att inse faktum och göra det bästa av saken; minsta möjliga ansträngning strax ovanför skamgränsen och att lägga an den ambitiösa stilen. Det kommer man långt på. Tack och lov fejsar jag en mjukstart. Fortfarande sommarfritids och några veckor kvar till skolstart.
Dessvärre, om jag får lov att använda det ordet i det här sammanhanget, kommer syrran med sambo till Örebro och Sverige samma dag som semestern slutar. Dålig tajming men det gick inte att lösa på något bättre sätt. Det får bli dygnet runt-action nästa vecka och mjukstarten på jobbet känns extra angelägen. Fast det blir ju skitkul, förstås, att träffa amerikanerna.
Under en av mina skogslöparrundor gjordes nedanstående fynd. Genom att springa obanat medelst karta och kompass stöter man på en hel del godsaker. Särskilt om man väljer att passera de säkra platserna. Tänk att svamp alltid kommer upp ur samma hål! De gör det lätt för oss som gärna plockar. Eller plockar, nuförtiden hämtar jag svamp. Så säkra är mina ställen.
Herr Kantarell (före)
Herr Kantarell får plats på en macka efter rensning och stekning.
Hallå?! Var tog ni vägen?
Apropå löpning. G firar sin nygamla löpförmåga med att köpa nya skor och ett par tajts. Vi väljer att handla på Löpex. Inte bara för att vi känner ägaren utan också för att han vet vad han säljer och kan det där med löpning. Man får provspringa sina skor på ett löpband och hela processen spelas in på video för att fotisättningen ska kunna studeras och analyseras. Serious business!
Fast det var lite läskigt att se G i löpartajts. Som om Joe Labero hade varit med inne i provhytten. Abra Kadabra och så försvann den 44-årige skinntorre lille gubben.
Hallå?! Var tog du vägen?
Vi skördar frukterna av vår flit och vårt obefintliga slit i trädgården. Salladerna nuförtiden består endast av getingedalska produkter. Gurka, sallad, tomat, rädisor, sockerärtor och paprika. För mig är det religion.
Gurklycka
Mamma och jag under en vilopaus i Kungsträdgården.
Rubus idaeus
Sex kilo vinbär blir...
...en himla massa god saft.
Beam me up Scotty! There is no more intelligent life down here!
Jag slår gärna ett slag för Mr Mangold. Nyttigt, lättodlat och gott.
Gurkörtens ludna knoppar bildar så småningom blålila ätliga blommor.
Jag känner mig som en gigantisk apelsin i min nya stockholmsklänning
från Aces. Nyfriserad dessutom. Av min ängel från Togo.
Dessvärre, om jag får lov att använda det ordet i det här sammanhanget, kommer syrran med sambo till Örebro och Sverige samma dag som semestern slutar. Dålig tajming men det gick inte att lösa på något bättre sätt. Det får bli dygnet runt-action nästa vecka och mjukstarten på jobbet känns extra angelägen. Fast det blir ju skitkul, förstås, att träffa amerikanerna.
Under en av mina skogslöparrundor gjordes nedanstående fynd. Genom att springa obanat medelst karta och kompass stöter man på en hel del godsaker. Särskilt om man väljer att passera de säkra platserna. Tänk att svamp alltid kommer upp ur samma hål! De gör det lätt för oss som gärna plockar. Eller plockar, nuförtiden hämtar jag svamp. Så säkra är mina ställen.
Herr Kantarell (före)
Herr Kantarell får plats på en macka efter rensning och stekning.
Hallå?! Var tog ni vägen?
Apropå löpning. G firar sin nygamla löpförmåga med att köpa nya skor och ett par tajts. Vi väljer att handla på Löpex. Inte bara för att vi känner ägaren utan också för att han vet vad han säljer och kan det där med löpning. Man får provspringa sina skor på ett löpband och hela processen spelas in på video för att fotisättningen ska kunna studeras och analyseras. Serious business!
Fast det var lite läskigt att se G i löpartajts. Som om Joe Labero hade varit med inne i provhytten. Abra Kadabra och så försvann den 44-årige skinntorre lille gubben.
Hallå?! Var tog du vägen?
En kvart efter hemkomst var det nya löparkitet påtaget och vi var på väg ut i skogen. Allt hade tydligen suttit behagligt på kroppen men den största vinsten var nog när han upptäckte fickan på baksidan av byxorna. Fickan som förmodligen är avsedd för nycklar och ipod. Kolla det finns en ficka här för cigaretterna!
Vi skördar frukterna av vår flit och vårt obefintliga slit i trädgården. Salladerna nuförtiden består endast av getingedalska produkter. Gurka, sallad, tomat, rädisor, sockerärtor och paprika. För mig är det religion.
Gurklycka
Jag fick en stockholmsresa av mamma när jag fyllde år i mars. Det har blivit en tradition. Vi tar en dagstur till huvudstaden och jag blir bjuden på resa, fika och mat. Dessutom hinner vi PRATA och sen shoppar vi loss. För en dag glömmer jag överkonsumtionen av kläder i världen och handlar sånt jag egentligen inte behöver. Dessutom åkte vi på lönedagen och denna månad hade jag fått ett extra tillskott i form av semestertillägg. Livsfarligt. Vi var riktigt duktiga, inte bara för att vi kliver på bussen med flera påsar var, utan för att vi undviker alla butiker som finns hemma och för att vi väljer nya kvarter och håller oss borta från turiststråk och gator vi redan vandrat.
För första gången handlar jag i affären med det näst intill obscena namnet Knulp (P råkar vara en tonlös bilabial klusil). Jag vet inte hur många gånger jag har stått och dreglat utanför deras skyltfönster men nu gjorde jag slag i saken. När jag blir gammal vill jag bli en Knulp/Gudrun Sjödén/linne-tant. Det är dags att börja nu. Jag blir 40 nästa år. Jag är dessutom naivt lycklig över att jag har köpt något i storleken small. (Varför?) Fast jag upptäcker när jag kommer hem att butiken där jag handlat vänder sig till storvuxna kvinnor. Där fick jag. Mamma handlar, sin vana trogen, en överdel i färgen grå-beige men för pappas skull nyper hon faktiskt i något storblommigt. Kanske, kanske att hon en vacker dag dessutom handlar något också.
För första gången handlar jag i affären med det näst intill obscena namnet Knulp (P råkar vara en tonlös bilabial klusil). Jag vet inte hur många gånger jag har stått och dreglat utanför deras skyltfönster men nu gjorde jag slag i saken. När jag blir gammal vill jag bli en Knulp/Gudrun Sjödén/linne-tant. Det är dags att börja nu. Jag blir 40 nästa år. Jag är dessutom naivt lycklig över att jag har köpt något i storleken small. (Varför?) Fast jag upptäcker när jag kommer hem att butiken där jag handlat vänder sig till storvuxna kvinnor. Där fick jag. Mamma handlar, sin vana trogen, en överdel i färgen grå-beige men för pappas skull nyper hon faktiskt i något storblommigt. Kanske, kanske att hon en vacker dag dessutom handlar något också.
Allt mognar samtidigt! Hallonen är så många men så mogna att man får röra sig försiktigt i hallonsnåret. De ramlar av vid minsta överdrivna rörelse. Men jag plockar så mycket jag förmår. Det är så gott att ha under vintern; lägga i muffins, blanda i sallad och mixa till smoothie.
Och så alla dessa röda vinbär. Vad fan gör man med röda vinbär? Det blir saft. Första gången vi kokade saft på alla trädgårdsbär trodde jag att jag skulle dricka saft hela dagarna och bli sockerförgiftad men det gjorde jag inte. En gnutta karaktär har jag tydligen i kroppen. Saftkoket räckte hela året och det var trevligt att plocka upp en flaska ur källaren då och då. När gästerna kom eller när man behövde en gå-bort-present.
Det är skittråkigt att plocka vinbär. Särskilt när sambon jobbar och inte kan göra mig sällskap. Men så kom jag på att dagens sommarpratare, Ola Salo, var ett förträffligt sällskap och sex kilo vinbär var nerplockade samtidigt som Ola hade pratat klart. Häpp! Hur trevligt som helst. Undrar vem jag får till sällskap när jag ska plocka av krusbären? Då behövs det en riktigt len stämma för att tygla de riviga taggbuskarna.
Det är skittråkigt att plocka vinbär. Särskilt när sambon jobbar och inte kan göra mig sällskap. Men så kom jag på att dagens sommarpratare, Ola Salo, var ett förträffligt sällskap och sex kilo vinbär var nerplockade samtidigt som Ola hade pratat klart. Häpp! Hur trevligt som helst. Undrar vem jag får till sällskap när jag ska plocka av krusbären? Då behövs det en riktigt len stämma för att tygla de riviga taggbuskarna.
Sex kilo vinbär blir...
...en himla massa god saft.
Mamma: Vad gör du?
Kajan: Plockar vinbär.
Mamma: Vad ska du göra med dem?
Kajan: Koka saft.
Mamma: Vill ni låna vår saftmaja?
Kajan: Vi har redan er saftmaja.
Mamma: Står den inte i vårt garage längre menar du?
Kajan: Nej den har stått i vår källare de senaste åren.
Jag är höjdrädd. Jag är inte rädd för insekter, mörker eller åska men så fort jag ska upp på en stege är jag skiträdd. Därför kan jag inte hjälpa till att montera den nya fasadstegen som sotaren kräver att vi ska ha på framsidan. Jag kan inte heller meka bil eller dra rör så min uppgift blev därför, även i år, att klippa gräs. Förra året gick G med trasigt knä och därför föll det på min lott att klippa gräs men i år trodde jag att vi skulle dela på ansvaret. Icke. Uppdelningen av arbetsuppgifterna måste ändå fördelas efter förmåga och klippa gräs, det kan jag. Ändå tills jag upptäckte att det gör min arm sämre. Nu vill jag faktiskt slippa klippa mera gräs så att jag blir bra nån gång. Aarghh!
Kajan: Plockar vinbär.
Mamma: Vad ska du göra med dem?
Kajan: Koka saft.
Mamma: Vill ni låna vår saftmaja?
Kajan: Vi har redan er saftmaja.
Mamma: Står den inte i vårt garage längre menar du?
Kajan: Nej den har stått i vår källare de senaste åren.
Jag är höjdrädd. Jag är inte rädd för insekter, mörker eller åska men så fort jag ska upp på en stege är jag skiträdd. Därför kan jag inte hjälpa till att montera den nya fasadstegen som sotaren kräver att vi ska ha på framsidan. Jag kan inte heller meka bil eller dra rör så min uppgift blev därför, även i år, att klippa gräs. Förra året gick G med trasigt knä och därför föll det på min lott att klippa gräs men i år trodde jag att vi skulle dela på ansvaret. Icke. Uppdelningen av arbetsuppgifterna måste ändå fördelas efter förmåga och klippa gräs, det kan jag. Ändå tills jag upptäckte att det gör min arm sämre. Nu vill jag faktiskt slippa klippa mera gräs så att jag blir bra nån gång. Aarghh!
Beam me up Scotty! There is no more intelligent life down here!
Jag slår gärna ett slag för Mr Mangold. Nyttigt, lättodlat och gott.
Gurkörtens ludna knoppar bildar så småningom blålila ätliga blommor.
Jag känner mig som en gigantisk apelsin i min nya stockholmsklänning
från Aces. Nyfriserad dessutom. Av min ängel från Togo.
Just nu försöker Laleh underhålla mig via sitt sommarprogram. Hon får nog försöka lite bättre för att jag ska orka en hel timma till. Lite luftigt. Lite trevande. Lite oförberett? Har hon något manus?
Blogg blir bok - blok
Om ni tycker att min blogg ska vinna tävlingen "Årets blok" så får ni gärna nominera mig i ett litet e-brev till den här adressen: [email protected]. I så fall får jag min blogg upptryckt i bokform och det skulle vara kul!
Det går att läsa mer om tävlingen här.
Det går att läsa mer om tävlingen här.
I händelse av regn...
...får man ta till inomhusalternativen. Blogga är ett sådant exempel men det finns flera andra också. Under söndagen kom regnet som en skänk från ovan (JA JUST!) då våra regntunnor just har börjat sina. Eller sina, vi har vattnat slut på innehållet helt enkelt. Skönt att slippa använda brunnsvatten till trädgårdslandet vilket vi nödgades till under de magiska veckorna 26 och 27. Inte för att vi har varit i närheten av att tömma brunnen någon gång, vad vi vet, men det känns ändå onödigt att slita på pumpen och betala el för något sådant.
G läser bygglovshandlingar för garaget. Mr Change vill flytta byggnaden till gräsmattan vid
badkaret och tujorna och det är ju bra att han vill göra det nu. Innan det är byggt menar jag.
Badkaret igår. Doroteablommor smyckar den nedre regionen, ringblommor
halvvägs upp och solrosor och luktärter förväntas skyla spaljen så småningom.
Bao
Vår vän bandsågen. Här råkar det vara G som sågar men jag står där lika ofta.
Jag tror att tillgången till bandsåg gör mig lite attraktivare i Gs ögon.
G läser bygglovshandlingar för garaget. Mr Change vill flytta byggnaden till gräsmattan vid
badkaret och tujorna och det är ju bra att han vill göra det nu. Innan det är byggt menar jag.
Badkaret igår. Doroteablommor smyckar den nedre regionen, ringblommor
halvvägs upp och solrosor och luktärter förväntas skyla spaljen så småningom.
Sen spelar vi Bao. Bao är ett afrikanskt brädspel som vi har fått och lärt oss av vännerna i Paddal. G fick kunskaperna, och stryk, av T och sedan skulle han lära mig. Första gången vi spelade glömde han berätta alla reglerna så han vann lättvindigt över mig. Inte så konstigt när han hade utelämnat några avgörande detaljer. Andra gången, den första med kompletta regler, vann han också. Det är klart, han har ju spelat så många fler gånger än jag. 1-0 till G.
Andra gången vi satte oss för att spela Bao körde vi tre omgångar. Jag vann allihop. 3-0 till Kajan. Huruvida detta var tur eller skicklighet har vi naturligtvis diskuterat och jag tror inte att vi kom fram till något samstämt svar. Nej, jag vill hävda att min bakgrund som först kalahamästare på Blåmesens fritids 1979 och därefter kalahakonstruktör på träslöjden på Oxhagsskolan 1980 borde ha gjort mig till en rätt skicklig Baospelare. Bao har vissa likheter med det gamla ökenspelet Kalaha men är mer avancerat.
Andra gången vi satte oss för att spela Bao körde vi tre omgångar. Jag vann allihop. 3-0 till Kajan. Huruvida detta var tur eller skicklighet har vi naturligtvis diskuterat och jag tror inte att vi kom fram till något samstämt svar. Nej, jag vill hävda att min bakgrund som först kalahamästare på Blåmesens fritids 1979 och därefter kalahakonstruktör på träslöjden på Oxhagsskolan 1980 borde ha gjort mig till en rätt skicklig Baospelare. Bao har vissa likheter med det gamla ökenspelet Kalaha men är mer avancerat.
Sedan ville jag få det till att jag, som är den enda med femma i matte i huset, hade utvecklat en hållbar strategi. Eftersom jag inte ville avslöja den för min motståndare så är den, i hans ögon, lika obegriplig som obefintlig. Mitt tredje skäl till att jag borde vara en bättre Baospelare än min sambo är ju det faktum att jag spelar mycket i mitt arbete. Jag har ett jobb som ibland går ut på att utmana skolbarn i olika lekar och spel och ibland är motståndet hårt. Jag måste ju vinna.
Söndagkvällens omgång av Bao är fortfarande inte slut. En riktig rysare. En maratondräpare. I drygt två timmar har vi spelat och ännu inte kommit till avslut. Fortsättning följer!
Söndagkvällens omgång av Bao är fortfarande inte slut. En riktig rysare. En maratondräpare. I drygt två timmar har vi spelat och ännu inte kommit till avslut. Fortsättning följer!
Bao
Regniga dagar kan man också såga formplyfa. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen; ett bra jobb definieras av en slöjdsal. Vi åkte till mitt sommarstängda jobb och lånade bandsågen. G har också slagit sig in på betongbanan och ska gjuta en stol. Mycket knep och knåp med gjutformen men det skulle aldrig falla honom in att börja i liten enkel skala. Nej Herr Hur-svårt-kan-det-va börjar med en stol och jag undrar var det ska sluta.
Vår vän bandsågen. Här råkar det vara G som sågar men jag står där lika ofta.
Jag tror att tillgången till bandsåg gör mig lite attraktivare i Gs ögon.
Regniga dagar då det egentligen står jogging och betonggjutning på programmet kan man istället passa på att åka på konstutställning. På vägen dit kan man även stanna till i Folkets Hus i Pershyttan och gå på loppis. Vi gjorde några fynd i form av glaskonserver modell äldre och sen snirklade vi vidare mot Nora. Även om genvägen över Pershyttan är smal, krokig och förbaskat dålig så är det värt att välja den. Åtminstone åt ena hållet. Det är så vackert vid Ramsjön och fint i Pershyttan att det är värt varenda minut.
Utställningen var i det gamla bryggeriet, en byggnad som är ett konstverk i sig själv och extremt lämpad som utställningslokal, och hette Återseende/Second Sight. Då några av projektledarna var mina gamla lärare från konstskoletiden var det flera kära återseenden men samtidigt ett farväl. Konstskolan Kubens rektor, Sune Högberg gick hastigt bort under våren och det kändes skönt att få avsluta bekantskapen med några av hans konstnärliga alster och den store entreprenörens ande svävade i rummet. Leendes.
Konst 1
Konst 2
Utställningen var i det gamla bryggeriet, en byggnad som är ett konstverk i sig själv och extremt lämpad som utställningslokal, och hette Återseende/Second Sight. Då några av projektledarna var mina gamla lärare från konstskoletiden var det flera kära återseenden men samtidigt ett farväl. Konstskolan Kubens rektor, Sune Högberg gick hastigt bort under våren och det kändes skönt att få avsluta bekantskapen med några av hans konstnärliga alster och den store entreprenörens ande svävade i rummet. Leendes.
Konst 1
Konst 2
Frosta av frysen kanske inte är något som lämpar sig under sommarhalvåret men vi är förärade med en extra frys så då kan en avfrostning vara perfekt under regniga dagar. Nu råkar vår extrafrys stå längst in i ett hörn ute i förrådet bakom ett bord fullt med hinkar och påsar, två motorcyklar, några betongsäckar, en lång masonitskiva som kan vara bra att ha och två papprör avsedda för gjutning. Därför är avfrostning av frysen inte världens mest lockande projekt och har alltså inte blivit utfört på länge.
Nu kan den förnuftige tycka att det kunde ha varit smart att frosta av frysen under vintern då det bara är att ställa ut all mat på trappan. Då hade det inte blivit något större projekt. Nej men i vintras gick det fortfarande att öppna alla lådor och luckor i frysen och därför var det ingen som tänkte på det. Nu var det plötsligt en lucka som inte längre gick att öppna. Point of no return. Ut med grejerna ur förrådet, på med extrafrysen, flytta på maten och in med jätteblöjan. Nuförtiden finns det jätteblöjor som man lägger i nedersta facket och sen kan man gå och göra något annat. Några timmar senare har jätteblöjan sugit upp allt vatten och avfrostningen är klar. Häpp!
Jätteblöjan in action
Nu kan den förnuftige tycka att det kunde ha varit smart att frosta av frysen under vintern då det bara är att ställa ut all mat på trappan. Då hade det inte blivit något större projekt. Nej men i vintras gick det fortfarande att öppna alla lådor och luckor i frysen och därför var det ingen som tänkte på det. Nu var det plötsligt en lucka som inte längre gick att öppna. Point of no return. Ut med grejerna ur förrådet, på med extrafrysen, flytta på maten och in med jätteblöjan. Nuförtiden finns det jätteblöjor som man lägger i nedersta facket och sen kan man gå och göra något annat. Några timmar senare har jätteblöjan sugit upp allt vatten och avfrostningen är klar. Häpp!
Jätteblöjan in action
Sedan mitt senaste bloggsvammel har dock vädret varit soligt också. Några vänner till oss hade varit nere vid vår sjö och badat och påstod att de hade sett 14 ormar. Grodynglen hade börjat kravla upp på land och låg och tryckte i små darrande högar och ormarna passade på att ta för sig av den uppdukade buffén. Trots Gs ormskräck så fanns det något lockande i att bevittna denna företeelse så en varm kväll tog vi vår sedvanliga promenad till Kalltjärn för ett kvällsdopp. G hade för säkerhets skull tagit sina kraftiga vinterkängor och höll ett rasande tempo hela vägen. Blicken var fixerad vid marken och killen var på helspänn. Varje pinne var en orm i hans ögon.
Välbehållna kom vi fram till vår ljuvliga badplats och vi var ensamma så badkläder var onödigt. Efter några svalkande minuter i vattnet får jag faktiskt se en orm komma simmande. Den var 20-30 meter bort och de gula snokfläckarna syntes tydligt trots avståndet och det pyttiga huvudet. Den simmar inte mot oss utan parallellt med oss och även om jag inte har ormskräck så har jag ingen lust att bada ihop med en snok. Det simmar en orm därborta, säger jag. VAR? säger G som inte ser ett skit utan glasögon. Där, säger jag och pekar. Hur långt borta är den, frågar G med illa dold panik i rösten och redan simmandes mot land. Typ 10 meter säger jag som har lite svårt att bedöma avstånd. Jag måste ha mina glasögon, säger den vilt simmande mannen och slår rekord till badstenen.
Suddig simmande snok
Vi hinner till stenen men det blir inget mer bad den kvällen. Däremot sitter vi kvar rätt länge och spejar efter snoken. Den letar grodyngel i vassen. Vi ser hur det rör sig. Helt plötsligt plaskar det till mitt framför oss, två meter bort, och upp flyter en stor groda. Den räddar G en stund från hans aggressiva ormfantasier. Vi spanar in grodan som dyker lite upp och ner och alldeles intill oss. Den ser rätt kul ut när den spretar med alla sina lemmar för att hålla sig flytande på ytan.
Rolig groda
Plötsligt får jag se ytterligare en orm komma simmande. Det kan i och för sig vara samma orm för det är en snok även denna gång. Den här gången simmar den mot oss. Grodan blir med ens totalt ointressant. G tar upp en sten och håller den krampaktigt i handen. Den en meter långa snoken kommer riktigt nära oss men den håller sig i vattnet och sen simmar den bortåt längs sjökanten. G slipper kasta sin sten. Sen går vi hem. Nu räcker det med ormterapi för idag enligt G.
Nybadad
Grannens (inte såpagrannens) hundvalp får avsluta detta inlägg. De är verkligen oemotståndliga i den här storleken och åldern...
Tummelisa
Välbehållna kom vi fram till vår ljuvliga badplats och vi var ensamma så badkläder var onödigt. Efter några svalkande minuter i vattnet får jag faktiskt se en orm komma simmande. Den var 20-30 meter bort och de gula snokfläckarna syntes tydligt trots avståndet och det pyttiga huvudet. Den simmar inte mot oss utan parallellt med oss och även om jag inte har ormskräck så har jag ingen lust att bada ihop med en snok. Det simmar en orm därborta, säger jag. VAR? säger G som inte ser ett skit utan glasögon. Där, säger jag och pekar. Hur långt borta är den, frågar G med illa dold panik i rösten och redan simmandes mot land. Typ 10 meter säger jag som har lite svårt att bedöma avstånd. Jag måste ha mina glasögon, säger den vilt simmande mannen och slår rekord till badstenen.
Suddig simmande snok
Vi hinner till stenen men det blir inget mer bad den kvällen. Däremot sitter vi kvar rätt länge och spejar efter snoken. Den letar grodyngel i vassen. Vi ser hur det rör sig. Helt plötsligt plaskar det till mitt framför oss, två meter bort, och upp flyter en stor groda. Den räddar G en stund från hans aggressiva ormfantasier. Vi spanar in grodan som dyker lite upp och ner och alldeles intill oss. Den ser rätt kul ut när den spretar med alla sina lemmar för att hålla sig flytande på ytan.
Rolig groda
Plötsligt får jag se ytterligare en orm komma simmande. Det kan i och för sig vara samma orm för det är en snok även denna gång. Den här gången simmar den mot oss. Grodan blir med ens totalt ointressant. G tar upp en sten och håller den krampaktigt i handen. Den en meter långa snoken kommer riktigt nära oss men den håller sig i vattnet och sen simmar den bortåt längs sjökanten. G slipper kasta sin sten. Sen går vi hem. Nu räcker det med ormterapi för idag enligt G.
Nybadad
Grannens (inte såpagrannens) hundvalp får avsluta detta inlägg. De är verkligen oemotståndliga i den här storleken och åldern...
Tummelisa
Drömveckor och fantasiveckor
Semestervecka tre är avslutad och därmed också vår gemesamma ledighet. G fick iallafall mjukstarta sitt jobb igen. Ledig måndag och sedan följde tre dagars arbete 04.00-11.00. Därefter tre dagars ledighet igen. Jag skulle aldrig kalla 04.00 för mjukstart men vi kunde äta frukost tillsammans när han kom hem och låtsas som om inget hade hänt.
Samtidigt inledde jag mina fantasiveckor. Jag har ytterligare tre veckors semester - hur fan jag nu kan ha det, jag måste ha räknat fel - och jag hamnade i två låtsasvärldar samtidigt:
Sommar med Ann Heberlein fick mig att sitta stilla en stund. Titta noga för det sker inte
särskilt ofta. Tack och lov bakade jag samtidigt så jag fick röra på mig en gång i kvarten.
Husse och hans älskling.
Samtidigt inledde jag mina fantasiveckor. Jag har ytterligare tre veckors semester - hur fan jag nu kan ha det, jag måste ha räknat fel - och jag hamnade i två låtsasvärldar samtidigt:
- Lyxhustruns värld. Det har väl aldrig egentligen lockat mig att vara lyxhustru men nu ska jag passa på att gå in i den rollen och känna hur det känns. Fast nån äkta lyxhustru kan jag nog inte bli eftersom min sambo inte tjänar tillräckligt mycket för att jag och min papillon ska kunna ta jeepen till stan, köpa en latte, strosa i butiker, unna mig en manikyr och avsluta med en golflektion innan jag åker hem igen. Det är nog snarare hemmafru jag kan leka. Se till att huset städas, gräset klipps och att maten är färdig. Däremellan kan jag lata mig, motionera, pilla i trädgårdslandet, gjuta lite betong och lyssna på Sommar i P1.
- Den yrkesversamma konstnärens värld. Genom att ägna dagarna åt olika former av skapande för avsikt att säljas kan jag leka hantverksproffs. Så här skulle det alltså vara om jag hade hantverket som mitt enda levebröd. Spännande fast en riktig ryggmördare. I detta fall gäller det att vara vältränad för det innebär hårt kroppsarbete.
Sommar med Ann Heberlein fick mig att sitta stilla en stund. Titta noga för det sker inte
särskilt ofta. Tack och lov bakade jag samtidigt så jag fick röra på mig en gång i kvarten.
Jag var bjuden på inflyttningskalas i lördags. Samtidigt som familjen skulle fira sin ettåring och en försenad trettioåring. Paketfest helt enkelt. När jag kliver in genom dörren är värden totally overdressed och när jag sedan tittar längre in i hallen så står värdinnan lika tjusigt klädd. Oj vad ni är fina utbrister jag och är samtidigt glad att jag tog min nya reaskjorta från Gudrun Sjödén istället för gamla tröjan från H&M postorder. Välkommen till vår bröllopsfest svarar de. Shit. Tanken hade farit genom mitt huvud men jag blev ändå överraskad. Därmed blev det bröllop två lördagar i rad för mig.
En kompis kom över och vi gjöt betong tillsammans. Vi har gjort det tre somrar i rad nu och så passar vi på att prova nya grejer. Det är lättare att komma till skott ihop med någon som är lika novis. Vissa grejer skulle jag nog aldrig ha tagit tag i annars. Nu har vi gett oss in i formplyfans förtrollade värld och det var ingen engångsföreteelse. Halvdyrt men funktionellt och praktiskt. Snygga former och en viss kvalitetshöjning.
Att dreja är fortfarande svårt då min arm gör ont. Jävla arm! Nu börjar det dra ihop sig till höstmarknader och jag behöver mer grejer. Ryggen strejkar också i viss mån så jag kan inte serieproducera betong eller skulpturer heller. Det får bli vad det blir. Lite hopplockade udda prylar. Kanske ska sätta mig vid symaskinen och sy lite istället?
Det börjar märkas på midjemåttet att sommaren har varit god. Rosévinet, alla moijtos och middagarna har satt spår och byxorna sitter tajt. Tänk om jag inte hade sprungit i skogen... Den här sommaren har jag lyckats hålla igång med lite skogslöpning. Det brukar annars bli lite si och så med motionen under semestern. Det kanske beror på att G äntligen kan springa igen. Knäkapitlet är slut!
P1 är inrattat på våra radioapparater. Det är Sommarpratarnas fel. Eller förtjänst. Det går en himla massa kul program på P1 faktiskt. Till frukosten i morse hörde vi Heliga familjen om konsumtion och renoveringshysterin. Igenkänningstillfällena var täta och vi garvade som om det var en välskriven komedi. Det är alltså inte bara vi som lever som vi gör. Som tjafsar om projekt, ansvar och frekvens. Som har en grön drömmare och en blå bromsare. Däremot var det nyttigt att bli varse att vi är barn av vår tid. För nu ska vi bo fint, äta gott och må bra. Lyckohyckel?
Tråkärenden på semestern: återlämning av lånad madrass och upphämtning av ny fasadstege.
Min chef ringde och chockade mig härom dagen. Har jag en chef? Jag som just hade glömt jobb och vardag. Hon skulle ha intervjuer med ny personal, blivande kollegor till mig, så hon undrade om jag kunde vara med. Vad får jag för det? var min första fråga. För en dags jobb skulle jag få två dagars extra ledigt. Taget sa jag. Så på söndag ska jag läsa fyra ansökningar och på måndag ska jag vara med och intervjua personerna bakom dessa. Hoppas det regnar då. På tisdag ska jag ta fram den där Men in Black-pinnen och återgå till låtsaslivet. Hur svårt kan det va?
Semesterhund
En kompis kom över och vi gjöt betong tillsammans. Vi har gjort det tre somrar i rad nu och så passar vi på att prova nya grejer. Det är lättare att komma till skott ihop med någon som är lika novis. Vissa grejer skulle jag nog aldrig ha tagit tag i annars. Nu har vi gett oss in i formplyfans förtrollade värld och det var ingen engångsföreteelse. Halvdyrt men funktionellt och praktiskt. Snygga former och en viss kvalitetshöjning.
Att dreja är fortfarande svårt då min arm gör ont. Jävla arm! Nu börjar det dra ihop sig till höstmarknader och jag behöver mer grejer. Ryggen strejkar också i viss mån så jag kan inte serieproducera betong eller skulpturer heller. Det får bli vad det blir. Lite hopplockade udda prylar. Kanske ska sätta mig vid symaskinen och sy lite istället?
Det börjar märkas på midjemåttet att sommaren har varit god. Rosévinet, alla moijtos och middagarna har satt spår och byxorna sitter tajt. Tänk om jag inte hade sprungit i skogen... Den här sommaren har jag lyckats hålla igång med lite skogslöpning. Det brukar annars bli lite si och så med motionen under semestern. Det kanske beror på att G äntligen kan springa igen. Knäkapitlet är slut!
P1 är inrattat på våra radioapparater. Det är Sommarpratarnas fel. Eller förtjänst. Det går en himla massa kul program på P1 faktiskt. Till frukosten i morse hörde vi Heliga familjen om konsumtion och renoveringshysterin. Igenkänningstillfällena var täta och vi garvade som om det var en välskriven komedi. Det är alltså inte bara vi som lever som vi gör. Som tjafsar om projekt, ansvar och frekvens. Som har en grön drömmare och en blå bromsare. Däremot var det nyttigt att bli varse att vi är barn av vår tid. För nu ska vi bo fint, äta gott och må bra. Lyckohyckel?
Tråkärenden på semestern: återlämning av lånad madrass och upphämtning av ny fasadstege.
Min chef ringde och chockade mig härom dagen. Har jag en chef? Jag som just hade glömt jobb och vardag. Hon skulle ha intervjuer med ny personal, blivande kollegor till mig, så hon undrade om jag kunde vara med. Vad får jag för det? var min första fråga. För en dags jobb skulle jag få två dagars extra ledigt. Taget sa jag. Så på söndag ska jag läsa fyra ansökningar och på måndag ska jag vara med och intervjua personerna bakom dessa. Hoppas det regnar då. På tisdag ska jag ta fram den där Men in Black-pinnen och återgå till låtsaslivet. Hur svårt kan det va?
Semesterhund
Varning för dravel
Det regnar ute. Kajan bloggar.
Hittar en annons i tidningen som tilltalar oss. Dag Vag på Vinöns värdshus den 12 augusti?
My lover from Zagreb
Sömntutan och hunden
Hittar en annons i tidningen som tilltalar oss. Dag Vag på Vinöns värdshus den 12 augusti?
Lyssnar på radio. Nu visar vetenskapen att spikmattor inte fungerar. Är det samma vetenskap som för några år sedan dömde ut akupunktur som behandlingsmetod? Samma akupunktur som idag ordineras av läkare? Jag skiter i vetenskapen i detta fall. Tusentals fakirer under tusentals år kan inte inte ha fel. Varför skulle de ligga på spikar, visserligen av metall, om det inte gav dem något? Jag upplever att jag mår bättre av spikmattan, inte minst för att jag sjunker ner i en djup meditativ avslappning medans jag ligger på den. Om det är plastpiggarna eller avslappningen som får mig att må bättre är oväsentligt. Den hjälper mig. Har träffat läkare genom åren som gärna skickar med mig ett recept på piller, det är den kemikalievetenskap som västerländsk medicin lutar sig mot, och ibland har det hjälpt. Men om jag träffar en sjukgymnast, massör eller akupunktör så lyssnar de till helt andra signaler, känner efter andra saker i min kropp och sneglar även på alternativa metoder och mediciner. Det är hög tid att väst tar lärdom av öst.
Apropå österlandet. Vi packar upp rakuugnen som har anlänt. Jag blir ivrig och känner mig privilegierad som har en sambo som sonderar marknaden och köper så roliga saker till mig. Nu ska vi bränna coola saker. Jag säger vi eftersom jag tror att G kommer att engagera sig en hel del i rakubränningarna. Dels för att det inkluderar eld, gas och ett uttryck som tilltalar honom men framför allt för att tekniken är japansk. Han gillar allt som är japanskt. Om han fick som han ville skulle vi ha väggar av rispapper, sova på futon och sitta på golvet och äta. Jag skulle vilja se de väggarna just nu när det ösregnar. Jag har aldrig hört talas om en japan med ryggont. Om jag får barn (VA?) ska jag bygga om hela huset. Det ska inte finnas en enda stol och bara vara en massa rep och grejer i taket som man kan hänga i. Jag tror att det är stolen som är det onda bakom västvärldens ryggproblem. Fast han vill dö som en indian men det är en helt annan historia.
Hur som helst, ugnen ser skiiiiiiiibra ut och är lyxutrustad med pyrometer och en lockstängarmekanism som gör den ultravarma proceduren lite smidigare. Det är bara det att locket inte sluter tätt. Hur vi än skruvar och mekar så hänger locket på sniskan och det blir en glipa i bakkant. Surt. Ska vi behöva skicka tillbaka den till Bosnien nu och vänta flera veckor på en ny? Problemet är överbollat till vår örebroleverantör, Brännpunkt.
En japansk glipa?
En japansk glipa?
I början av semestern vaknade jag mellan åtta och nio på morgnarna men allt eftersom sover jag längre och längre. Kanske för att det var så fint väder - och varmt i sovrummet - i början; kanske för att det är grått, mörkt och regnigt nu. Fast jag känner igen syndromet, med tiden går jag ner i varv och verkar kunna sova hur mycket som helst. Vänt på dygnet har jag också gjort. Idag väcktes jag iallafall halv åtta av en uppmärksamhetstörstande hund. Hon "pratar" och klampar runt i sovrummet (hundar kan verkligen smyga eller klampa beroende på ärendet). Ibland ger hon upp men idag var hon nog kissnödig på allvar så jag går upp, ner för trappan och öppnar bakdörren. Den ivriga hunden är steget före mig men när hon får en regndroppe på nosen så vänder hon tvärt och går upp och lägger sig igen. Jävla hund. Jag följer hennes fotspår och somnar om. Sen vaknar jag inte förrän klockan tolv igen av att någon skriker sömntuta, hur länge ska du sova egentligen? När jag inser vad klockan är får jag ångest light och går omedelbart upp.
Varför får jag ångest egentligen? Blir arg på mig själv när jag låter min inre Magdalena Ribbing bestämma vad som är okej eller inte. Varför skulle det vara omoraliskt att sova till lunch? Jag har dock ett sätt att kompensera för detta karaktärslösa beteende och det är att skriva listor. På så sätt tror jag mig få mycket gjort, bli effektiv och vips så är summan för dagens aktiviteter konstant igen. Det är bara det att jag har slutat skriva listor sedan ett halvår tillbaka då en sån där livsstilscoach (den jag fick via jobbet) talade om för mig att jag skulle sluta med sådana dumheter. Skriv listor på sådant du har gjort istället. Mycket bättre idé. Funkade skitbra faktiskt. To-do-listorna får jag ju ändå bara ångest av. Fast idag skulle jag väl straffas för mitt tonårslika tilltag i sängen. Att konstatera Vad skönt att sova ut. Passa på nu för sedan dröjer det ett helt år till nästa gång är svårt. Men allt går att tränas upp. Hur svårt kan det va?
Det har slutat regna. Vi tar en jogg. Precis när vi står startklara på uppfarten så säger G Neeeej vänta vänta vänta! Jag måste börja med en cigg. He's my man.
Jag råkar ha koll på att TV4 visar Sommar med Ernst på torsdagar klockan 20. Mannen som gav självgodheten ett ansikte. Mannen som varken förnekar eller förnyar sig. Trots detta attraheras jag av hans program. Det finns något i hans formspråk som tilltalar mig och han har en viss känsla för detaljer. Även om han upprepar samma saker. Sen finns det en del av mig som bara sitter och väntar på Ernsts I-love-myself-kommentarer. Även om jag får rysningar av dem så triggar de igång den besatte samlaren i mig. Och faktum är att den här bloggen är min narcissistiska motsvarighet. Vi förnekar oss inte, Erna och jag.
Senare på kvällen ser jag en repris av Uppdrag Granskning på SVT. Avsnittet handlar om odlad fisk, i synnerhet norsk lax, och om hur många fler kilon annan fisk det går åt till att föda upp ett kilo odlad lax. Många konsumenter tror att så länge man avstår den rödlistade utrotningshotade vilda fisken så tar man sitt ansvar men så är inte fallet. Den vilda fisk som finns kvar och mals ner till mjöl och pellets och blir laxmat är i sig finfin matfisk och dessutom många gånger tjuv- och piratfiskad. Utfiskad i flera fall. Dessutom finns det en direkt koppling mellan utfiskade vatten och algblomning i Östersjön. Vilken fisk ska vi då äta? frågar den nyupplyste konsumenten i slutet av programmet.
Senare på kvällen ser jag en repris av Uppdrag Granskning på SVT. Avsnittet handlar om odlad fisk, i synnerhet norsk lax, och om hur många fler kilon annan fisk det går åt till att föda upp ett kilo odlad lax. Många konsumenter tror att så länge man avstår den rödlistade utrotningshotade vilda fisken så tar man sitt ansvar men så är inte fallet. Den vilda fisk som finns kvar och mals ner till mjöl och pellets och blir laxmat är i sig finfin matfisk och dessutom många gånger tjuv- och piratfiskad. Utfiskad i flera fall. Dessutom finns det en direkt koppling mellan utfiskade vatten och algblomning i Östersjön. Vilken fisk ska vi då äta? frågar den nyupplyste konsumenten i slutet av programmet.
Ät grönsaker för fan. Hur jävla svårt kan det va?
Kan ingen ta kameran från trädgårdsnörden?
Tittut!
Mammas favoritblomma
Black hot chilipeppers
Trädälskaren
Inte bara min favoritblomma (Åkervädd)
Pärleterneller
Hunden söker skugga
Bastuvärme i växthuset
Mitt i semestervecka tre - bara så där!
Tisdagen den 7 juli
Vi vaknar upp ur vårt tungsinne och den saknad som Cirkus Paddal lämnade efter sig. Tomrummet måste nu fyllas av något annat än dem. Hur svårt kan det va?
Holiday in da house
Dagen bjuder på uppehållsväder och vi grejar i trädgården. Jag gjuter några betongalster men försöker att hålla igen lite på ivern eftersom min rygg är halvdan. Vi åker till Larssjön, nästgårds, och springer en träningstävling i orientering. När livet, hälsan och de närliggande tillfällena bjuds så tar jag gärna vara på dem. Även den här gången springer jag bakom G och kollar så han gör rätt. Det gör han för det mesta så snart är det dags att han springer själv.
Sockerärtorna är redo för förtäring
Det behövs inga TV-såpor i Getingedalen. Vi har en granne. Utan att gå in på detaljer kan jag berätta att här händer det mera än i Tre Kronor, Rederiet och Skilda Världar tillsammans. Jättespännande underhållning när man vänder skvallersidan till. Trasslig familjetragedi om jag väljer att vara människa. Tur att jag är så präktig. Lite spännande såpaintriger kanske skulle röra om i grytan då och då?
Vi ser Morden i Midsomer på kvällen och sen hör vi Sommar med Nour El-Refai. Den tjejen har hittills varit ett frågetecken för mig men nu klarnade bilden något.
Onsdagen den 8 juli
Riktigt fint väder faktiskt men inte så vackert som det var under de magiska veckorna 26 och 27. Fast jag är optimist. Det magiska vädret kommer tillbaka. Vi ägnar första delen av dagen åt rosenlunden. Grävning, plantering, plattsättning, stenläggning, klätterstödskonstruering och dekorering. För en enda liten ros som förmodligen kommer att frysa ihjäl i vinter. Nåväl, det finns väl något mindful och relationskittande i att skapa en rosenlund tillsammans med sin sambo. Även om rosen dör.
Vi softar på vår trapp, bakar bröd, skapar i betong och dricker drinkar. Den här kvällen är det G som somnar först i soffan. När han snarkar så högt att jag inte längre hör vad de säger på TV:n är det dags att snubbla upp för trappan till sovrummet istället.
Torsdagen den 9 juli
Det ösregnar. Hela dagen. Fast det är helt enligt prognosen och det känns mycket lättare att accpetera då på något sätt. Vi passar på att åka till stan och göra tråk-ärenden. Något vi har pratat om att göra ända sedan i måndags men inte velat ta tag i. Vi vill inte lämna dalen i onödan. Regnet gav oss tillfälle att göra slag i saken. Logistikmöte. Det gäller att få med ALLT när vi ändå far.
Regn
Det vankas pizza ikväll. Hemlagad så klart. I vedspisen...
Förresten 1: G har fått jobb. I oktober byter han arbetsgivare och arbetsuppgifter. Han vägrar att gå med på de nya förhållandena som erbjuds driftledarna på Swebus och tänker därför sätta sig bakom ratten igen. Buss på! Jag är glad att han har jobb.
Förresten 2: Garaget är beställt! Nu ska det bli Barn Raising i sann Amish-anda!
Vi vaknar upp ur vårt tungsinne och den saknad som Cirkus Paddal lämnade efter sig. Tomrummet måste nu fyllas av något annat än dem. Hur svårt kan det va?
Holiday in da house
Dagen bjuder på uppehållsväder och vi grejar i trädgården. Jag gjuter några betongalster men försöker att hålla igen lite på ivern eftersom min rygg är halvdan. Vi åker till Larssjön, nästgårds, och springer en träningstävling i orientering. När livet, hälsan och de närliggande tillfällena bjuds så tar jag gärna vara på dem. Även den här gången springer jag bakom G och kollar så han gör rätt. Det gör han för det mesta så snart är det dags att han springer själv.
Sockerärtorna är redo för förtäring
Det behövs inga TV-såpor i Getingedalen. Vi har en granne. Utan att gå in på detaljer kan jag berätta att här händer det mera än i Tre Kronor, Rederiet och Skilda Världar tillsammans. Jättespännande underhållning när man vänder skvallersidan till. Trasslig familjetragedi om jag väljer att vara människa. Tur att jag är så präktig. Lite spännande såpaintriger kanske skulle röra om i grytan då och då?
Vi ser Morden i Midsomer på kvällen och sen hör vi Sommar med Nour El-Refai. Den tjejen har hittills varit ett frågetecken för mig men nu klarnade bilden något.
Onsdagen den 8 juli
Riktigt fint väder faktiskt men inte så vackert som det var under de magiska veckorna 26 och 27. Fast jag är optimist. Det magiska vädret kommer tillbaka. Vi ägnar första delen av dagen åt rosenlunden. Grävning, plantering, plattsättning, stenläggning, klätterstödskonstruering och dekorering. För en enda liten ros som förmodligen kommer att frysa ihjäl i vinter. Nåväl, det finns väl något mindful och relationskittande i att skapa en rosenlund tillsammans med sin sambo. Även om rosen dör.
Was it worth it?
Vi softar på vår trapp, bakar bröd, skapar i betong och dricker drinkar. Den här kvällen är det G som somnar först i soffan. När han snarkar så högt att jag inte längre hör vad de säger på TV:n är det dags att snubbla upp för trappan till sovrummet istället.
Me and my Mojito
Torsdagen den 9 juli
Det ösregnar. Hela dagen. Fast det är helt enligt prognosen och det känns mycket lättare att accpetera då på något sätt. Vi passar på att åka till stan och göra tråk-ärenden. Något vi har pratat om att göra ända sedan i måndags men inte velat ta tag i. Vi vill inte lämna dalen i onödan. Regnet gav oss tillfälle att göra slag i saken. Logistikmöte. Det gäller att få med ALLT när vi ändå far.
Regn
Det vankas pizza ikväll. Hemlagad så klart. I vedspisen...
Förresten 1: G har fått jobb. I oktober byter han arbetsgivare och arbetsuppgifter. Han vägrar att gå med på de nya förhållandena som erbjuds driftledarna på Swebus och tänker därför sätta sig bakom ratten igen. Buss på! Jag är glad att han har jobb.
Förresten 2: Garaget är beställt! Nu ska det bli Barn Raising i sann Amish-anda!
Getingedalen hösten 2009?
Semestervecka två - så kan det gå!
Lördagen den 27 juni
Det härliga semestervädret håller i sig. Vi mixtrar med våra trädgårdsprojekt. Går till Kalltjärn, badar och dricker öl. Äter middag och lyssnar på Linda Olssons sommarprogram i växthuset. Hennes tema är kärlek och vänskap och hon lyckas hålla oss fångade ända till slutet. Jag läser hennes Sonat till Miriam - och fyra andra böcker - just nu så hon kändes aktuell. För mig. Därefter går vi in och ser Heartbreak Kid. En Farrelly-film som stimulerar en helt annan del av hjärnan än vad Fru Olsson gjorde.
Söndagen den 28 juni
Vädergudarna skämmer bort oss. Jag har ont i ryggen och i min gamla arm (till skillnad från den nya) så jag försöker ta hand om mig. Lite spikmatta och lite armträningsövningar. Fast jag är nog för sent ute. Jag kanske borde ha tänkt på kroppen redan när jag grävde landet, bar stenen, körde skottkärran och staplade betongplattorna. Jag börjar förstå vad G menar när han blir arg på sin kropp och det faktum att den åldras och blir svagare just därför. Jag vill inte heller acceptera att jag inte kan göra samma saker lika länge som förr. Det var inga problem att slitjobba för några år sedan men nu får man men av det. Värk som påverkar det fortsatta arbetet och, inte minst, humöret.
Vi får besök av G:s släkt som uppvaktar honom på hans födelsedag, om än lite sent. Presentskörden blev god. När allt firande är över kan vi konstatera att vi har två nya träd och fem klätterrosor som ska planteras. Mer grävande. Sånt som vi egentligen tycker är roligt.
Av jordgubbarna som inte gick åt till födelsedagstårtan gör vi varsin Frozen Strawberry Daiquiri och vi får sitta ute ända till klockan 21 för knotten. Eric Bibb, kvällens sommarpratare, är sövande. Han får bara 20 minuter av vår tid.
Måndagen den 29 juni
Dagen, som bjuder på lika fint väder som igår, börjar med ett sammanträde. Vi är nu inne i veckan då det vankas storfrämmande och vissa saker måste liksom fixas. Gräsklippning och trädplantering står på programmet och därmed är även dagens motion avklarad. Min rygg är dålig och jag får tid hos en akupunktör/massör redan på onsdagen.
På kvällen bjuder vi in två tårtglada barn för att få hjälp att göra slut på resterna från gårdagen. Nygjord tårta i all ära men gårdagens jordgubbstårta är nästan ännu godare. Vi avslutar vid Kalltjärn med ett dopp. Hasse Alfredsson underhåller oss via sitt Sommarprogram och sen somnar vi framför CSI.
Tisdagen den 30 juni
Idag är det - fint väder! Det gäller att vara mindful och inte bli bortskämd. Vi smörjer in våra nordiska hudar med solskyddsfaktor för vi ska konstruera en rosenlund. Av armeringsmattorna knypplar vi ihop nån slags klätterstöd och formen blir trekantig den här gången. Jag får nöja mig med de lite lättare arbetsuppgifterna eftersom min kropp säger ifrån.
Halvfärdiga rosenlunden Flammentanz
På eftermiddagen tar vi på oss löparkläderna och åker till Östanbergshyttan för lite orientering. Ett ypperligt tillfälle för G att friska upp sina nybörjarkunskaper. Om han inte håller i dem så kommer de att gå förlorade så jag struntar i min egen träning den dagen och erbjuder mig att skugga honom. Det betyder att jag springer bakom honom och får bara säga till när det är på väg att "barka". Efter tre "barkar" tappar han sugen och vi byter strategi Jag övergår från skuggare till hjälpare och nånstans hittar han ny kraft.
Hur det än gick med orienteringsbiten, han är ju ändå fortfarande nybörjare, så är jag rejält imponerad av två saker:
1. Att lyckas få tillbaka lusten efter att ha tappat den rejält nånstans på väg till fyran.
2. Att han sprang så fort, mycket och bra! Knät håller för allt större påfrestningar.
Kvällen bjuder på ett dopp i Kalltjärn och Morden i Midsomer.
Onsdagen den 1 juli
Även juli bjuder på vackert väder. Trots detta - färd till stan. Inköps- och ärenderunda. Massör och akupuktör Stafan Falck gör under med min rygg. Dit ska jag gå tillbaka. Resten av dagen ägnar vi åt matlagning, bakning, städning och längtan.
Torsdagen den 2 juli - söndagen den 5 juli
Cirkus Paddal gör entré vid 18-tiden på kvällen och här följer några dagar på rosa moln (eller är det kanske rosémoln?) och mycket kärlek. Blotta närvaron av denna familj får mig att må bra och det är inte så viktigt vad vi gör. Det räcker med att finnas. Vi går iallafall ner till Kalltjärn. Det finns fyra badglada barn i sällskapet och deras vilja är vår lag. Man kan ju dricka rosévin även där.
Äldst och yngst
Sedan följer mat, öl från Grebbestad, Morrissey, husvagn, Reeeeeally?, fästingtrauma, nybakt bröd, Lockgruvan i Pershyttan, gruvfrun, sur tonåring, blöt hund, 11 meter vattenhjul, sur tonåring, kliande 10-åring, kaffe, gruvans bortglömda snickeri, slagg, nummer 113, stånggång på halvfart, antik mobiltelefon, gruvhaken, flodpärlmusslor, Tape Recooooorder, sektion grön, äggboden, Reeeeeeeally?, fästing, Swedish Metal Aid, smultron, gruvsvengelska, sektion blå, ulliga gulliga kycklingar, bao, knott, regnskur, hyllningshemsida, skapande barn i verkstan, hundvalpar, matlagning, toadtröja, grillning, Reeeeeally?, Mongo Daiquiri, bröllop, bao, chokladkaka, spikmatta, tupplur, brandvarnare, avsked.
Sommar
Delar av cirkusen i gruvan
Bröllop är kul en stund när man är fem år
Sen blev allting grått.
Måndagen den 6 juli
Vi vaknar ur vår sorgkoma och konstaterar att vi har en hel vecka av gemensam semester kvar. Vi kanske ska glädjas åt den istället för att sörja att vi har det mesta bakom oss. Det blir en resa till stan för några ärenden och i övrigt tillåter vädret inget annat än inomhusaktiviteter. Nu ska vi läsa böcker, elda i spisen och mysa.
Hur svårt kan det va?
Lill-monstret
Föreningen Gruvhaken, sektion blå
The Burning Toad Crew
Det härliga semestervädret håller i sig. Vi mixtrar med våra trädgårdsprojekt. Går till Kalltjärn, badar och dricker öl. Äter middag och lyssnar på Linda Olssons sommarprogram i växthuset. Hennes tema är kärlek och vänskap och hon lyckas hålla oss fångade ända till slutet. Jag läser hennes Sonat till Miriam - och fyra andra böcker - just nu så hon kändes aktuell. För mig. Därefter går vi in och ser Heartbreak Kid. En Farrelly-film som stimulerar en helt annan del av hjärnan än vad Fru Olsson gjorde.
Söndagen den 28 juni
Vädergudarna skämmer bort oss. Jag har ont i ryggen och i min gamla arm (till skillnad från den nya) så jag försöker ta hand om mig. Lite spikmatta och lite armträningsövningar. Fast jag är nog för sent ute. Jag kanske borde ha tänkt på kroppen redan när jag grävde landet, bar stenen, körde skottkärran och staplade betongplattorna. Jag börjar förstå vad G menar när han blir arg på sin kropp och det faktum att den åldras och blir svagare just därför. Jag vill inte heller acceptera att jag inte kan göra samma saker lika länge som förr. Det var inga problem att slitjobba för några år sedan men nu får man men av det. Värk som påverkar det fortsatta arbetet och, inte minst, humöret.
Vi får besök av G:s släkt som uppvaktar honom på hans födelsedag, om än lite sent. Presentskörden blev god. När allt firande är över kan vi konstatera att vi har två nya träd och fem klätterrosor som ska planteras. Mer grävande. Sånt som vi egentligen tycker är roligt.
Av jordgubbarna som inte gick åt till födelsedagstårtan gör vi varsin Frozen Strawberry Daiquiri och vi får sitta ute ända till klockan 21 för knotten. Eric Bibb, kvällens sommarpratare, är sövande. Han får bara 20 minuter av vår tid.
Måndagen den 29 juni
Dagen, som bjuder på lika fint väder som igår, börjar med ett sammanträde. Vi är nu inne i veckan då det vankas storfrämmande och vissa saker måste liksom fixas. Gräsklippning och trädplantering står på programmet och därmed är även dagens motion avklarad. Min rygg är dålig och jag får tid hos en akupunktör/massör redan på onsdagen.
På kvällen bjuder vi in två tårtglada barn för att få hjälp att göra slut på resterna från gårdagen. Nygjord tårta i all ära men gårdagens jordgubbstårta är nästan ännu godare. Vi avslutar vid Kalltjärn med ett dopp. Hasse Alfredsson underhåller oss via sitt Sommarprogram och sen somnar vi framför CSI.
Glad efter bad
Tisdagen den 30 juni
Idag är det - fint väder! Det gäller att vara mindful och inte bli bortskämd. Vi smörjer in våra nordiska hudar med solskyddsfaktor för vi ska konstruera en rosenlund. Av armeringsmattorna knypplar vi ihop nån slags klätterstöd och formen blir trekantig den här gången. Jag får nöja mig med de lite lättare arbetsuppgifterna eftersom min kropp säger ifrån.
Halvfärdiga rosenlunden Flammentanz
På eftermiddagen tar vi på oss löparkläderna och åker till Östanbergshyttan för lite orientering. Ett ypperligt tillfälle för G att friska upp sina nybörjarkunskaper. Om han inte håller i dem så kommer de att gå förlorade så jag struntar i min egen träning den dagen och erbjuder mig att skugga honom. Det betyder att jag springer bakom honom och får bara säga till när det är på väg att "barka". Efter tre "barkar" tappar han sugen och vi byter strategi Jag övergår från skuggare till hjälpare och nånstans hittar han ny kraft.
Hur det än gick med orienteringsbiten, han är ju ändå fortfarande nybörjare, så är jag rejält imponerad av två saker:
1. Att lyckas få tillbaka lusten efter att ha tappat den rejält nånstans på väg till fyran.
2. Att han sprang så fort, mycket och bra! Knät håller för allt större påfrestningar.
Kvällen bjuder på ett dopp i Kalltjärn och Morden i Midsomer.
Onsdagen den 1 juli
Även juli bjuder på vackert väder. Trots detta - färd till stan. Inköps- och ärenderunda. Massör och akupuktör Stafan Falck gör under med min rygg. Dit ska jag gå tillbaka. Resten av dagen ägnar vi åt matlagning, bakning, städning och längtan.
Torsdagen den 2 juli - söndagen den 5 juli
Cirkus Paddal gör entré vid 18-tiden på kvällen och här följer några dagar på rosa moln (eller är det kanske rosémoln?) och mycket kärlek. Blotta närvaron av denna familj får mig att må bra och det är inte så viktigt vad vi gör. Det räcker med att finnas. Vi går iallafall ner till Kalltjärn. Det finns fyra badglada barn i sällskapet och deras vilja är vår lag. Man kan ju dricka rosévin även där.
Äldst och yngst
Sedan följer mat, öl från Grebbestad, Morrissey, husvagn, Reeeeeally?, fästingtrauma, nybakt bröd, Lockgruvan i Pershyttan, gruvfrun, sur tonåring, blöt hund, 11 meter vattenhjul, sur tonåring, kliande 10-åring, kaffe, gruvans bortglömda snickeri, slagg, nummer 113, stånggång på halvfart, antik mobiltelefon, gruvhaken, flodpärlmusslor, Tape Recooooorder, sektion grön, äggboden, Reeeeeeeally?, fästing, Swedish Metal Aid, smultron, gruvsvengelska, sektion blå, ulliga gulliga kycklingar, bao, knott, regnskur, hyllningshemsida, skapande barn i verkstan, hundvalpar, matlagning, toadtröja, grillning, Reeeeeally?, Mongo Daiquiri, bröllop, bao, chokladkaka, spikmatta, tupplur, brandvarnare, avsked.
Sommar
Delar av cirkusen i gruvan
Bröllop är kul en stund när man är fem år
Sen blev allting grått.
Måndagen den 6 juli
Vi vaknar ur vår sorgkoma och konstaterar att vi har en hel vecka av gemensam semester kvar. Vi kanske ska glädjas åt den istället för att sörja att vi har det mesta bakom oss. Det blir en resa till stan för några ärenden och i övrigt tillåter vädret inget annat än inomhusaktiviteter. Nu ska vi läsa böcker, elda i spisen och mysa.
Hur svårt kan det va?
Lill-monstret
Föreningen Gruvhaken, sektion blå
The Burning Toad Crew
Rabarbermarmelad
Nej jag är ingen marmeladtjej. Fast när jag äter frukost på annan ort och det förekommer marmelad så brukar jag ta en klick. Sen är behovet mättat till nästa gång jag äter på bortaplan. Nu skulle vi få besök av marmeladälskare så jag ville kunna tillfredsställa deras behov men inte behöva köpa marmelad utan ta vad som fanns till hands; rabarber.
En liten semesterburk med rabarbermarmelad:
250 g rabarber
2,5 dl socker
4 citronskivor (från tvättad citron)
Ca 1 cm färsk ingefära, skalad och tunt skivad
Skölj rabarbern, skär ner den i 2 cm stora bitar. Varva rabarber, socker, citronskivor och ingefära i en gryta och låt stå över natten. Koka upp och låt koka lugnt under cirka en timma. Allt ska koka sönder.
Gör marmeladprov! Ställ en assiett i kylskåpet. Lägg en sked marmelad på assietten. Ställ i kylen igen. När klicken har kallnat drar du en sked genom den. Om de två delarna flyter ihop igen så behöver marmeladen koka en stund till.
Om citronskivorna fortfarande är hela kan man skära dem i mindre bitar. Detsamma gäller ingefäran. Häll upp marmeladen på ren glasburk. Låt stå i kylen.
En liten semesterburk med rabarbermarmelad:
250 g rabarber
2,5 dl socker
4 citronskivor (från tvättad citron)
Ca 1 cm färsk ingefära, skalad och tunt skivad
Skölj rabarbern, skär ner den i 2 cm stora bitar. Varva rabarber, socker, citronskivor och ingefära i en gryta och låt stå över natten. Koka upp och låt koka lugnt under cirka en timma. Allt ska koka sönder.
Gör marmeladprov! Ställ en assiett i kylskåpet. Lägg en sked marmelad på assietten. Ställ i kylen igen. När klicken har kallnat drar du en sked genom den. Om de två delarna flyter ihop igen så behöver marmeladen koka en stund till.
Om citronskivorna fortfarande är hela kan man skära dem i mindre bitar. Detsamma gäller ingefäran. Häll upp marmeladen på ren glasburk. Låt stå i kylen.
Flädersaft
Jag gillar inte flädersaft. Jag har försökt att dricka och lära mig tycka om det under hela mitt liv men inte lyckats. En dag fick vi en stor påse fläderblommor av G:s syrra och jag kunde inte låta dem förgås. Bra bjudsaft om inte annat och G kanske tar ett glas nån gång trots att han inte är någon saftälskare. Dessutom kanske jag kan komma att gilla smaken av fläder när jag har gjort saften själv.
Så här gjorde jag:
40 klasar blommor
2 citroner
2 liter vatten
1,5 kg socker
50 g citronsyra
Se över blomklasarna så att det inte finns insekter eller fula delar. Lägg dem i ett stort kärl. Borsta citronerna, skiva dem tunt och lägg på blommorna. Koka upp vatten, rör ner socker och syra tills det löst sig. Häll vätskan över blommor och citroner. Täck med lock och låt stå kallt i 4 dagar. Sila och förvara i frysen.
Gillade jag min saft? Ja! För första gången tyckte jag att det var gott med fläder!
Så här gjorde jag:
40 klasar blommor
2 citroner
2 liter vatten
1,5 kg socker
50 g citronsyra
Se över blomklasarna så att det inte finns insekter eller fula delar. Lägg dem i ett stort kärl. Borsta citronerna, skiva dem tunt och lägg på blommorna. Koka upp vatten, rör ner socker och syra tills det löst sig. Häll vätskan över blommor och citroner. Täck med lock och låt stå kallt i 4 dagar. Sila och förvara i frysen.
Gillade jag min saft? Ja! För första gången tyckte jag att det var gott med fläder!
Baguetter enligt Martin
Allt som oftast smyger jag in på Pain de Martin och roffar åt mig tips. Killen älskar att baka matbröd, i synnerhet surdegsbröd, så till den milda grad att han har en kokbok på gång.
Det här receptet på baguetter har jag stulit från ovan nämnda blogg och brödet blir otroligt gott tack vare de tydliga instruktionerna och små detaljerna. En och annan liten ändring har jag dock gjort för att brödet ska passa mina vanor, min ugn och min mage.
4 dl kallt vatten
1 tsk färskjäst
480 g vetemjöl special
1,5 tsk salt
isbitar
Kvällen innan:
Blanda ut jäst i vatten tills det löst sig. Rör ner mjölet. Tillsätt salt. Rör ordentligt någon minut. Täck med plast eller lock och ställ i kylskåpet. Låt stå där tills den rest sig och bildat en krater, cirka 13-17 timmar.
Eftermiddagen/kvällen efter:
Häll ut degen på mjölat bakbord. Dra ut till en rektangel och vik ihop degen. Upprepa detta några gånger. Mjöla degen och lägg över en duk. Låt jäsa 30 minuter. Sätt på ugnen (max) under tiden. Ställ in plåten som baguetterna ska bakas på så att den blir varm samt ett annan plåt/form som du inte är så rädd om.
När 30 minuter har gått delar du degen i 3-4 delar, dra ut varje del till en baguette och snurra dem. Lägg dem på bakplåtspapper/teflonduk. Strö lite mjöl över. Skjut över alltihop på den varma plåten. Lägg några isbitar på den andra formen/plåten.
Efter 10 minuter vädrar du ugnen genom att öppna och stänga luckan. Upprepa detta med några minuterns mellanrum tills baguetterna är färdiga. De ska få relativt mycket färg. Vänd på baguetterna så att de blir gräddade även på undersidan.
Låt dem svalna på galler.
Det här receptet på baguetter har jag stulit från ovan nämnda blogg och brödet blir otroligt gott tack vare de tydliga instruktionerna och små detaljerna. En och annan liten ändring har jag dock gjort för att brödet ska passa mina vanor, min ugn och min mage.
4 dl kallt vatten
1 tsk färskjäst
480 g vetemjöl special
1,5 tsk salt
isbitar
Kvällen innan:
Blanda ut jäst i vatten tills det löst sig. Rör ner mjölet. Tillsätt salt. Rör ordentligt någon minut. Täck med plast eller lock och ställ i kylskåpet. Låt stå där tills den rest sig och bildat en krater, cirka 13-17 timmar.
Eftermiddagen/kvällen efter:
Häll ut degen på mjölat bakbord. Dra ut till en rektangel och vik ihop degen. Upprepa detta några gånger. Mjöla degen och lägg över en duk. Låt jäsa 30 minuter. Sätt på ugnen (max) under tiden. Ställ in plåten som baguetterna ska bakas på så att den blir varm samt ett annan plåt/form som du inte är så rädd om.
När 30 minuter har gått delar du degen i 3-4 delar, dra ut varje del till en baguette och snurra dem. Lägg dem på bakplåtspapper/teflonduk. Strö lite mjöl över. Skjut över alltihop på den varma plåten. Lägg några isbitar på den andra formen/plåten.
Efter 10 minuter vädrar du ugnen genom att öppna och stänga luckan. Upprepa detta med några minuterns mellanrum tills baguetterna är färdiga. De ska få relativt mycket färg. Vänd på baguetterna så att de blir gräddade även på undersidan.
Låt dem svalna på galler.
Gnocchi
Lite matigare än vanlig pasta tack vare potatisen och äggen. Lite godare än köpt gnocchi men smakskillnaden sitter nog mer i huvudet än i munnen. Gnocchi är godast med en pesto eller bara lite flingsalt, olivolja och parmesan. En våg gör processen lite enklare. Om proportionerna blir exakta så blir degens konsistens perfekt.
Recept lagom för två:
250 g durumvetemjöl (det går nog med vanligt mjöl också)
250 g kokt potatis
1 ägg
Mosa potatisen och tillsätt mjöl och ägg. Knåda ihop till en deg med händerna. Mjöla bordet och rulla korvar, två cm tjocka. Kapa korvarna i två cm breda bitar och forma dessa till önskad gnocchi. Koka upp en gryta med saltat vatten. Lägg ner gnocchin en och en (så att de inte klibbar ihop) och koka tills de flyter upp. Lyft ur dem med hålslev. Mumsa!
Recept lagom för två:
250 g durumvetemjöl (det går nog med vanligt mjöl också)
250 g kokt potatis
1 ägg
Mosa potatisen och tillsätt mjöl och ägg. Knåda ihop till en deg med händerna. Mjöla bordet och rulla korvar, två cm tjocka. Kapa korvarna i två cm breda bitar och forma dessa till önskad gnocchi. Koka upp en gryta med saltat vatten. Lägg ner gnocchin en och en (så att de inte klibbar ihop) och koka tills de flyter upp. Lyft ur dem med hålslev. Mumsa!
