Drömveckor och fantasiveckor
Semestervecka tre är avslutad och därmed också vår gemesamma ledighet. G fick iallafall mjukstarta sitt jobb igen. Ledig måndag och sedan följde tre dagars arbete 04.00-11.00. Därefter tre dagars ledighet igen. Jag skulle aldrig kalla 04.00 för mjukstart men vi kunde äta frukost tillsammans när han kom hem och låtsas som om inget hade hänt.
Samtidigt inledde jag mina fantasiveckor. Jag har ytterligare tre veckors semester - hur fan jag nu kan ha det, jag måste ha räknat fel - och jag hamnade i två låtsasvärldar samtidigt:
Sommar med Ann Heberlein fick mig att sitta stilla en stund. Titta noga för det sker inte
särskilt ofta. Tack och lov bakade jag samtidigt så jag fick röra på mig en gång i kvarten.
Husse och hans älskling.
Samtidigt inledde jag mina fantasiveckor. Jag har ytterligare tre veckors semester - hur fan jag nu kan ha det, jag måste ha räknat fel - och jag hamnade i två låtsasvärldar samtidigt:
- Lyxhustruns värld. Det har väl aldrig egentligen lockat mig att vara lyxhustru men nu ska jag passa på att gå in i den rollen och känna hur det känns. Fast nån äkta lyxhustru kan jag nog inte bli eftersom min sambo inte tjänar tillräckligt mycket för att jag och min papillon ska kunna ta jeepen till stan, köpa en latte, strosa i butiker, unna mig en manikyr och avsluta med en golflektion innan jag åker hem igen. Det är nog snarare hemmafru jag kan leka. Se till att huset städas, gräset klipps och att maten är färdig. Däremellan kan jag lata mig, motionera, pilla i trädgårdslandet, gjuta lite betong och lyssna på Sommar i P1.
- Den yrkesversamma konstnärens värld. Genom att ägna dagarna åt olika former av skapande för avsikt att säljas kan jag leka hantverksproffs. Så här skulle det alltså vara om jag hade hantverket som mitt enda levebröd. Spännande fast en riktig ryggmördare. I detta fall gäller det att vara vältränad för det innebär hårt kroppsarbete.
Sommar med Ann Heberlein fick mig att sitta stilla en stund. Titta noga för det sker inte
särskilt ofta. Tack och lov bakade jag samtidigt så jag fick röra på mig en gång i kvarten.
Jag var bjuden på inflyttningskalas i lördags. Samtidigt som familjen skulle fira sin ettåring och en försenad trettioåring. Paketfest helt enkelt. När jag kliver in genom dörren är värden totally overdressed och när jag sedan tittar längre in i hallen så står värdinnan lika tjusigt klädd. Oj vad ni är fina utbrister jag och är samtidigt glad att jag tog min nya reaskjorta från Gudrun Sjödén istället för gamla tröjan från H&M postorder. Välkommen till vår bröllopsfest svarar de. Shit. Tanken hade farit genom mitt huvud men jag blev ändå överraskad. Därmed blev det bröllop två lördagar i rad för mig.
En kompis kom över och vi gjöt betong tillsammans. Vi har gjort det tre somrar i rad nu och så passar vi på att prova nya grejer. Det är lättare att komma till skott ihop med någon som är lika novis. Vissa grejer skulle jag nog aldrig ha tagit tag i annars. Nu har vi gett oss in i formplyfans förtrollade värld och det var ingen engångsföreteelse. Halvdyrt men funktionellt och praktiskt. Snygga former och en viss kvalitetshöjning.
Att dreja är fortfarande svårt då min arm gör ont. Jävla arm! Nu börjar det dra ihop sig till höstmarknader och jag behöver mer grejer. Ryggen strejkar också i viss mån så jag kan inte serieproducera betong eller skulpturer heller. Det får bli vad det blir. Lite hopplockade udda prylar. Kanske ska sätta mig vid symaskinen och sy lite istället?
Det börjar märkas på midjemåttet att sommaren har varit god. Rosévinet, alla moijtos och middagarna har satt spår och byxorna sitter tajt. Tänk om jag inte hade sprungit i skogen... Den här sommaren har jag lyckats hålla igång med lite skogslöpning. Det brukar annars bli lite si och så med motionen under semestern. Det kanske beror på att G äntligen kan springa igen. Knäkapitlet är slut!
P1 är inrattat på våra radioapparater. Det är Sommarpratarnas fel. Eller förtjänst. Det går en himla massa kul program på P1 faktiskt. Till frukosten i morse hörde vi Heliga familjen om konsumtion och renoveringshysterin. Igenkänningstillfällena var täta och vi garvade som om det var en välskriven komedi. Det är alltså inte bara vi som lever som vi gör. Som tjafsar om projekt, ansvar och frekvens. Som har en grön drömmare och en blå bromsare. Däremot var det nyttigt att bli varse att vi är barn av vår tid. För nu ska vi bo fint, äta gott och må bra. Lyckohyckel?
Tråkärenden på semestern: återlämning av lånad madrass och upphämtning av ny fasadstege.
Min chef ringde och chockade mig härom dagen. Har jag en chef? Jag som just hade glömt jobb och vardag. Hon skulle ha intervjuer med ny personal, blivande kollegor till mig, så hon undrade om jag kunde vara med. Vad får jag för det? var min första fråga. För en dags jobb skulle jag få två dagars extra ledigt. Taget sa jag. Så på söndag ska jag läsa fyra ansökningar och på måndag ska jag vara med och intervjua personerna bakom dessa. Hoppas det regnar då. På tisdag ska jag ta fram den där Men in Black-pinnen och återgå till låtsaslivet. Hur svårt kan det va?
Semesterhund
En kompis kom över och vi gjöt betong tillsammans. Vi har gjort det tre somrar i rad nu och så passar vi på att prova nya grejer. Det är lättare att komma till skott ihop med någon som är lika novis. Vissa grejer skulle jag nog aldrig ha tagit tag i annars. Nu har vi gett oss in i formplyfans förtrollade värld och det var ingen engångsföreteelse. Halvdyrt men funktionellt och praktiskt. Snygga former och en viss kvalitetshöjning.
Att dreja är fortfarande svårt då min arm gör ont. Jävla arm! Nu börjar det dra ihop sig till höstmarknader och jag behöver mer grejer. Ryggen strejkar också i viss mån så jag kan inte serieproducera betong eller skulpturer heller. Det får bli vad det blir. Lite hopplockade udda prylar. Kanske ska sätta mig vid symaskinen och sy lite istället?
Det börjar märkas på midjemåttet att sommaren har varit god. Rosévinet, alla moijtos och middagarna har satt spår och byxorna sitter tajt. Tänk om jag inte hade sprungit i skogen... Den här sommaren har jag lyckats hålla igång med lite skogslöpning. Det brukar annars bli lite si och så med motionen under semestern. Det kanske beror på att G äntligen kan springa igen. Knäkapitlet är slut!
P1 är inrattat på våra radioapparater. Det är Sommarpratarnas fel. Eller förtjänst. Det går en himla massa kul program på P1 faktiskt. Till frukosten i morse hörde vi Heliga familjen om konsumtion och renoveringshysterin. Igenkänningstillfällena var täta och vi garvade som om det var en välskriven komedi. Det är alltså inte bara vi som lever som vi gör. Som tjafsar om projekt, ansvar och frekvens. Som har en grön drömmare och en blå bromsare. Däremot var det nyttigt att bli varse att vi är barn av vår tid. För nu ska vi bo fint, äta gott och må bra. Lyckohyckel?
Tråkärenden på semestern: återlämning av lånad madrass och upphämtning av ny fasadstege.
Min chef ringde och chockade mig härom dagen. Har jag en chef? Jag som just hade glömt jobb och vardag. Hon skulle ha intervjuer med ny personal, blivande kollegor till mig, så hon undrade om jag kunde vara med. Vad får jag för det? var min första fråga. För en dags jobb skulle jag få två dagars extra ledigt. Taget sa jag. Så på söndag ska jag läsa fyra ansökningar och på måndag ska jag vara med och intervjua personerna bakom dessa. Hoppas det regnar då. På tisdag ska jag ta fram den där Men in Black-pinnen och återgå till låtsaslivet. Hur svårt kan det va?
Semesterhund
Kommentarer
Trackback
