Kajans

Vi såg Patrik 1,5 igår. Den var sevärd.

Jag saknar kartonger till min utrensning. Känslokylan sitter kvar i kroppen och det är lika bra att sortera bort innan anfallet går över. Jag tror inte att jag har blivit någon idealist men det kanske finns en automatik i min skalle som ser till att antalet prylar är konstant. Nu är vi på gång med köket med en massa nya grejer och då måste något annat kliva åt sidan. Det kan också bero på att kvoten är fylld. Det finns en smärtgräns. Ett hus rymmer inte hur mycket som helst. Det måste gå att stänga dörren.

Ångrat mig har jag i princip aldrig gjort. Trots att jag kanske har slängt lite i överkant nån gång. Alltså är det väldigt lite jag egentligen behöver. Jag saknar sällan saker. Men det kanske också beror på att jag rensar bort rätt prylar.

Fast jag tror inte på ett ord av ovanstående. Det vore dock lite kul om det var så. En annan grej som jag har tänkt på, men som jag egentligen inte heller tror på, gäller huden. Förra gången jag bantade så rasade vikten i en väldig fart och huden hängde liksom inte med. Först trodde jag att jag skulle få leva med överskottshud runt kroppen men den drog ihop sig efter hand. Nu, några år senare, gå bantningen inte alls med samma fart och det är nog för att huden ska hinna med att krympa i takt med resten. Vid 38 års ålder kanske den förlorar en del av sin elasticitet och det vet fettcellerna om. Visst vore det ball om det var så?

Igår tittade jag på Sverige. Det gör jag gärna om jag råkar sitta framför TVn på söndagkvällarna men det är inget program jag ställer klockan efter. Det handlade om konst i tunnelbanan i Stockholm och konstguiden menade att vackra miljöer upplevs som säkra och trygga. Kan det vara därför jag känner mig så säker och trygg i Getingedalen?

Vi har aldrig renoverat en vedspis förut men hur svårt kan det va? Som att lägga pussel? Ja ungefär. Under nedmonteringen gjorde vi en del anteckningar som vi hade att gå på och sen kunde faktiskt bitarna bara sitta på ett sätt. Ackompanjerade av en för tillfället specialutformad spellista på temat fire så tog det bara några timmar och vedspisen var som ny igen! Som sagt, hur svårt kan det va?

Ett vind av känslokyla svepte över mig. Jag tog vara på tillfället och började slänga saker. Det började med att vi plockade ur köksskåpen och att jag fick se allt elände som har stått i dem - orörda - sedan vi plockade in dem för dryga fem år sedan. Skrämmande. Den som har flest prylar när hon dör vinner. Inte jag. Känslan följde med mig upp i garderoben. Fyra par skor - rakt ut och lika många tröjor. Myrorna nästa. Gick vidare in till bokhyllan. Under årens lopp har jag samlat på mig en ansenlig mängd böcker. De flesta är lästa. Vad ska jag nu ha dem till? Ut med skiten. Läsupplevelsen sitter i mitt huvud och det har jag än så länge kvar. Ett par lästa exemplar blir kvar då det finns en extra stark känsla till dem eller till den jag har fått dem av. Jag behöver inte ha något eget bibliotek. Det finns flera på stan. Och att slå upp saker i böcker nuförtiden känns ålderstiget. I am an internet girl. Härlig känsla!

Igår kväll valde jag att inte se På spåret, trots att det var final, eftersom G jobbade och vi ville se det tillsammans. SVT Play ni vet. Därför zappade jag över till femman. Att resa sig ur TV-soffan var inget alternativ. Där visades Sjön suger, nån slags mat- och pratprogram, och Kristina Lugn var gäst. Jag gillar henne på något sätt. Hon sa att man bäddar in nerverna i fett genom att tröstäta och blir på så sätt stöttålig. Kul vinkel, den ska jag klura på. Man blir stöttålig av fett.

Vårt svarta rum. Från början avsett att äta i. Det används nog mer som verkstad än som matrum. Vi kanske ska bygga ett matrum istället för verkstad/garage och låta svarta rummet vara en verkstad? Jag tror det är så vi vill leva våra liv, i närheten av en verkstad. Matrummet kan ligga ute på ängen istället. Fast samtidigt sätter vi maten och måltiden i centrum. Kan man kombinera matrum med verkstad? Då har man samlat de primära behoven på samma plats.

Min strävan mot ett veganliv går om intet om jag ska lyssna på experterna. Det finns inga fasta vegetabiliska fetter som är hälsosamma. Det är bara smör som gäller. Där måste jag göra avkall men det känns ändå inte som något större misslyckande. Hur mycket fast fett äter man egentligen? Många gånger går det ju att byta ut mot raps- eller olivolja. 

Lyssnade på radio härom dagen. Det handlade om vårdnadstvister. Personen som intervjuades jobbade med just detta och hon kom med några goda råd till föräldrar som var drabbade av detta men jag kände att även jag kunde lära mig något av det. Se anledningen till att du faktiskt valde att leva med din (före detta) partner från början. Se anledningen till att du skaffade barn med just honom/henne. Det finns ju faktiskt en sådan även om man vid en vårdnadstvist kan ha glömt eller förträngt den. För visst finns det tillfällen då man bara ser den andres dåliga sidor och man undrar varför man valde just det där monstret? För ingen är ju perfekt. Inte ens jag. Nej, ibland kan jag behöva påminna mig själv om varför jag valde en storrökande, småsur och dyskalkylektisk man med hudproblem och taskiga knän. Något måste det ju ha varit?

Vi kan inte hålla fingrarna i styr. Nu är vi igång med köket. I veckan besökte vi banken för ett större lån. Det ska räcka till både garage, dränering och kök. Sen beställde vi golv. Det kommer nästa vecka. I morse var det en skorstenskille här och inspekterade platsen där vi vill installera vedspisen. Enligt honom fanns det inga hinder men det skulle inte bli som G hade gissat. Jag gissar inte över huvud taget. Jag väntar på svaren. Iallafall när det handlar om skorstenar. Där ligger mina kunskaper i lä. Eller vaddå kunskaper? Jag har över huvud taget inga kunskaper om skorstenar. Jag vet att det finns en, det är allt.

Igår var det en domedagsartikel i vår lokaltidning. Jag läser på jobbet eftersom vår prenumeration är uppsagd. Det har ju varit sportlov i Örebro så det har varit lugnt på jobbet den här veckan. Minst sagt. Att läsa tidningen på arbetstid har liksom inte varit något problem.

Hur som helst, i artikeln presenteras de nedskärningar som väntas i kommunen under 2009 och det var inte lite det. Det blev liksom ingenting kvar. Min arbetsplats skulle läggas ner och flera andra landsortsskolor. Snacka om att avfolka landsbygden. Sen skulle i stort sett alla kommunalt bekostade motionsanläggningar läggas ner. Sex av tio motionsspår, flera idrottsplatser med fotollsplaner och hockeyrinkar och sist men inte minst; man skulle sluta spola samtliga isar på vintern. Häpp! Det är bara gym som gäller i framtiden. Skidspår kommer de säkert inte heller att dra. Det hade de nog bara glömt att skriva. Nej, den hurtiga utomhusmotionären tvingas inomhus då det släcks och avfolkas i skogarna. Ännu friare spelrum för psykopater och galningar som överfaller och våldtar. Främja inte motionsidrott och rinkbandygängen som spelar och håller sig friska. Nej, låt dem sitta hemma och feta till sig och dra på sig välfärdssjukdomar istället. Eller låt dem köa för en halltid inomhus som redan nu är utopiskt svårt att få. Nästa generation kommer inte att förstå vad en skridsko är för konstig pryl. (Precis som jag fick förklara vad ett kassettband var för något för en sjuåring igår.) Och så kanske jag tvingas arbeta i stan. Men det känns ändå som om skolan kommer att få vara kvar. Det verkar så absurt att bussa in alla barn till stan att jag inte tror på det.

Solen skiner från en klarblå himmel, det är en halv meter snö, perfekta skidspår utanför knuten och jag slutar jobbet vid lunch. Vad händer? Jag får ont i halsen. No skiing. Å ena sidan fet-sörjer jag, å andra sidan måste jag tänka "Hur svårt kan det va?". Det finns absolut ingenting jag kan göra för att förändra min situation och det vackra vädret kan jag njuta av på andra sätt än i skidspåret. Nu gäller det istället att kurera mig snabbt och hålla tummarna för att snön är här för att stanna. Jag är optimist i det fallet. Vem tjänar förresten på att vara pessimist?

I lördags var jag på föreläsning om tillsatser i mat. Där fick jag flera av mina farhågor bekräftade och vatten på min kvarn men även nya MATnyttiga kunskaper. Om inte Tommy Svensson är en kvacksalvare förstås. Han kunde inte stoltsera med någon som helst utbildning, egen forskning eller titel men å andra sidan kanske det inte alltid krävs det. Men det skulle ha suttit fint med lite studier, vetenskapliga belägg och bevismaterial för att innehållet verkligen skulle få lite tyngd. Fast jag tror att han har rätt i grund och botten - det är skadligt med kemikalier i maten.

Enligt honom är kroppen gjord för naturlig föda, både animalisk och vegetabilisk (att bara äta vegetariskt har andra skäl än hälsoskäl), och det är sådan föda som bygger upp och stärker. Många tillsatser bryter ner vårt immunförsvar, är cancerogena och rent skadliga. Jag tvivlar inte en sekund på det men när han räknade upp alla symptom på att äta E621 (Mononatriumglutamat) så tror jag att det finns belägg för ett par av dem. Hur som helst, just Glutamat (eller Mononatriumglutamat) som är en smakförstärkare förekommer i en hel del livsmedel och är verkligen ingen sund ingrediens. Läs på dina förpackningar i fortsättningen. Glutamat kan vara orsaken till just dina hudproblem, din astma eller dina inflammationer.

Om du sedan vill fortsätta att sortera bort farliga tillsatser i din kost så börja med Lecitin (Sojalecitin), Aspartam och alla produkter med reducerad fetthalt. Fullkomligt galna prylar som verkligen bara gör skada i din kropp. Många gånger har man använt hexan, en cancerogen bensenprodukt, för att utvinna eller framställa vissa tillsatser och det finns alltid spår kvar av detta i slutänden. Mums.

Vill du veta mer så hör av dig. Jag har iallafall börjat rensa i mitt skafferi och tänker aldrig någonsin köpa matlagningsgrädde igen. Blir det för fett med vispgrädde? Späd med mjölk.

I torsdags åkte vi till Stockholm. G skulle undersöka sitt knä och jag höll honom sällskap. Vi besökte dessutom Liljevalchs konsthall och deras vårsalong. Det ångrar jag inte. Jättekul och sevärt. Inte alls pretto. Fast det kanske alltid är lite pretto att gå på konsthall på Djurgården? Sen åt vi lunch på Blå porten alldeles intill och det smakade underbart. Jag äter ju inte så mycket nufortiden. Fast det hade nog varit gott ändå. Trevligt ställe och bra käk.

Å så var det dunet. Inte för att jag är någon dunmänniska, det finns varken i mina kläder eller i min kudde, men efter Kalla Faktas dunspecial kommer jag definitivt aldrig att köpa något med dun. Med dessa kunskaper blir det bara lättare att vara vegan. Jag hoppas att även du tar ställning i dunfrågan.
 
Just nu går jag på Ipren. Full dos. Har genomgått halva kuren. Först gick jag omkring med en ond axel, drejaraxel, efter december månads massproduktion. Sen fick jag en öm häl för en dryg vecka sedan och då var det bara att börja knapra piller. Jag hade tänkt att axeln skulle gå över av sig själv om jag slutade dreja för en tid men det gick väldigt sakta. När hälen började ömma så hade jag två skäl att ta tag i saken. En öm häl är inget att skoja bort eftersom det kan bli ett kroniskt tillstånd (hälsporre) om man går för länge med det. Det är väl bara att konstatera - jag börjar bli gammal. En kärring med onda fötter som alltid har ett par fotriktiga inneskor, en liten kofta och (minst) ett par läsglasögon i väskan. Att alltid ha en väska är ju bara det ett kärringtecken.

Förresten såg jag Babel för inte så länge sedan och då handlade det om författare som skrev om sin psykiska ohälsa. Även om jag inte vill sälla mig till den psykiskt sjuka skaran så kände jag ändå en viss koppling. För frågan är om de bara skriver för att förmedla ett budskap eller om det också handlar om terapi? Sätter jag ord på något så får jag det ur mig, oavsett om någon annan har gjort det före mig. Naturligtvis kan man se Babel på SVT Play, min nya favorit.

Å G mekar bil. Plötsligt pajar allt på Volvon. Tack och lov kan han fixa det mesta själv och tack och lov har han tillgång till verkstad på jobbet, men detta skäl mycket av hans lediga tid just nu. Alltid är det nåt.

Nu ska jag kurera mig. Mitt bästa sätt är VVV, vatten, vila och värme. Som om det skulle skilja sig från mitt vanliga sätt att leva...?

Kan ju inte låta bli att slå ett slag för vegetarianismen så fort jag får möjlighet och nya argument. Eller gamla argument från en ny mun. Ju fler desto bättre! Peter Wahlbeck menar som följer (och jag är benägen att hålla med):

"Köttkonsumtionen är ett stort samhällspolitiskt problem. För mig är det dessutom en etisk, moralisk och andlig fråga. Det är en vidrig process bakom köttindustrin. Jag blir sur när folk kallar sig intellektuella och äter kött! Det är en stor bit man inte har fattat då." /.../ Peter framhåller vanor och traditioner som vegetarismens värsta fiende. "Det är varken svårare eller tar längre tid att laga vegetarisk mat, det gäller bara att tänka i nya banor. Människor måste förstå vilket resursslöseri det är att äta så mycket kött som vi gör idag."

 Ur Hälsa (januari 2009)


Hela artikeln kan läsas här.



Go Peter!

Som ni ser så har jag fått fart på bilderna igen. Visserligen är bilddatorn (PC:n) trasig, fast inte på grund av mig vilket jag befarade, men skam den som ger sig. Nu har jag fått lära mig att hantera bilder även på Macen. IT-enheten misstänker ett ganska billigt och enkelt fel på PC:n som han kan klara själv. Jag håller tummarna eftersom jag, trots allt, fortfarande är en PC-tjej (tant?).