Kajans

Solen skiner från en klarblå himmel, det är en halv meter snö, perfekta skidspår utanför knuten och jag slutar jobbet vid lunch. Vad händer? Jag får ont i halsen. No skiing. Å ena sidan fet-sörjer jag, å andra sidan måste jag tänka "Hur svårt kan det va?". Det finns absolut ingenting jag kan göra för att förändra min situation och det vackra vädret kan jag njuta av på andra sätt än i skidspåret. Nu gäller det istället att kurera mig snabbt och hålla tummarna för att snön är här för att stanna. Jag är optimist i det fallet. Vem tjänar förresten på att vara pessimist?

I lördags var jag på föreläsning om tillsatser i mat. Där fick jag flera av mina farhågor bekräftade och vatten på min kvarn men även nya MATnyttiga kunskaper. Om inte Tommy Svensson är en kvacksalvare förstås. Han kunde inte stoltsera med någon som helst utbildning, egen forskning eller titel men å andra sidan kanske det inte alltid krävs det. Men det skulle ha suttit fint med lite studier, vetenskapliga belägg och bevismaterial för att innehållet verkligen skulle få lite tyngd. Fast jag tror att han har rätt i grund och botten - det är skadligt med kemikalier i maten.

Enligt honom är kroppen gjord för naturlig föda, både animalisk och vegetabilisk (att bara äta vegetariskt har andra skäl än hälsoskäl), och det är sådan föda som bygger upp och stärker. Många tillsatser bryter ner vårt immunförsvar, är cancerogena och rent skadliga. Jag tvivlar inte en sekund på det men när han räknade upp alla symptom på att äta E621 (Mononatriumglutamat) så tror jag att det finns belägg för ett par av dem. Hur som helst, just Glutamat (eller Mononatriumglutamat) som är en smakförstärkare förekommer i en hel del livsmedel och är verkligen ingen sund ingrediens. Läs på dina förpackningar i fortsättningen. Glutamat kan vara orsaken till just dina hudproblem, din astma eller dina inflammationer.

Om du sedan vill fortsätta att sortera bort farliga tillsatser i din kost så börja med Lecitin (Sojalecitin), Aspartam och alla produkter med reducerad fetthalt. Fullkomligt galna prylar som verkligen bara gör skada i din kropp. Många gånger har man använt hexan, en cancerogen bensenprodukt, för att utvinna eller framställa vissa tillsatser och det finns alltid spår kvar av detta i slutänden. Mums.

Vill du veta mer så hör av dig. Jag har iallafall börjat rensa i mitt skafferi och tänker aldrig någonsin köpa matlagningsgrädde igen. Blir det för fett med vispgrädde? Späd med mjölk.

I torsdags åkte vi till Stockholm. G skulle undersöka sitt knä och jag höll honom sällskap. Vi besökte dessutom Liljevalchs konsthall och deras vårsalong. Det ångrar jag inte. Jättekul och sevärt. Inte alls pretto. Fast det kanske alltid är lite pretto att gå på konsthall på Djurgården? Sen åt vi lunch på Blå porten alldeles intill och det smakade underbart. Jag äter ju inte så mycket nufortiden. Fast det hade nog varit gott ändå. Trevligt ställe och bra käk.

Å så var det dunet. Inte för att jag är någon dunmänniska, det finns varken i mina kläder eller i min kudde, men efter Kalla Faktas dunspecial kommer jag definitivt aldrig att köpa något med dun. Med dessa kunskaper blir det bara lättare att vara vegan. Jag hoppas att även du tar ställning i dunfrågan.
 
Just nu går jag på Ipren. Full dos. Har genomgått halva kuren. Först gick jag omkring med en ond axel, drejaraxel, efter december månads massproduktion. Sen fick jag en öm häl för en dryg vecka sedan och då var det bara att börja knapra piller. Jag hade tänkt att axeln skulle gå över av sig själv om jag slutade dreja för en tid men det gick väldigt sakta. När hälen började ömma så hade jag två skäl att ta tag i saken. En öm häl är inget att skoja bort eftersom det kan bli ett kroniskt tillstånd (hälsporre) om man går för länge med det. Det är väl bara att konstatera - jag börjar bli gammal. En kärring med onda fötter som alltid har ett par fotriktiga inneskor, en liten kofta och (minst) ett par läsglasögon i väskan. Att alltid ha en väska är ju bara det ett kärringtecken.

Förresten såg jag Babel för inte så länge sedan och då handlade det om författare som skrev om sin psykiska ohälsa. Även om jag inte vill sälla mig till den psykiskt sjuka skaran så kände jag ändå en viss koppling. För frågan är om de bara skriver för att förmedla ett budskap eller om det också handlar om terapi? Sätter jag ord på något så får jag det ur mig, oavsett om någon annan har gjort det före mig. Naturligtvis kan man se Babel på SVT Play, min nya favorit.

Å G mekar bil. Plötsligt pajar allt på Volvon. Tack och lov kan han fixa det mesta själv och tack och lov har han tillgång till verkstad på jobbet, men detta skäl mycket av hans lediga tid just nu. Alltid är det nåt.

Nu ska jag kurera mig. Mitt bästa sätt är VVV, vatten, vila och värme. Som om det skulle skilja sig från mitt vanliga sätt att leva...?