Kajans

Det är risk för att den här bloggen kommer att fokusera överdrivet mycket på ett garage framöver. Eller vad det nu är. Men den här bloggen är en komprimerad spegel av mitt liv och där ingår det väldigt mycket garage just nu. Eller vad det nu är.

 

Garaget växer

 

Vilken jävla helg det var. Allt som går att tillskriva hösten infann sig samtidigt. Regn, dimma, kyla, grådask och gegga. Jag tycker dock att den extra timmen kom och förgyllde tillvaron på ett enkelt men angenämt sätt. Det gäller att se ljuspunkter i tillvaron. Att vi sedan tog oss i kragen och åkte till stan på söndagkvällen för ett restaurangbesök och lite bio (Bröllopsfotografen) medförde att helgen blev riktigt lyckad.

 

Medans husse byggde garage tog vi en sväng i skogen

Gjorde ytterligare några delikata trattisfynd

 

Blev blöt om fötterna. Dessa stövlar har jag haft i 25 år och då ärvde jag dem...

Telefonen ringde. Det var min far. Kaminmannen. Efter de obligatoriska artighetsfrågorna runt husbygget kom han in på, för honom, väsentligheterna:

Far: Hur går det med veden?
Kajan: Den ligger där den ligger.
Far: Men är det så bra att den ligger så där bara?
Kajan: Jo men vi har lite annat att tänka på just nu.
Far: Mamma och jag tänkte fråga om det är okej att vi kommer upp och hjälper er med veden i veckan?
Kajan: Jo men visst får ni det om ni verkligen vill.
Far: Ja det är ju inte bra att den bara ligger så där...

Det är synd att jag inte kan illustrera hans tonfall också. Det låter ungefär som om han skulle ha huggit av sig benet, fått ett fängelsestraff eller som om mamma skulle ha lämnat honom. För min far ligger katastroferna väldigt nära till hands. Livet är antingen en dans på rosor eller en enda stor kris. Det finns inget tonfall som vittnar om nånting mitt emellan. En fläck på slipsen är lika illa som fuktfläckar i taket. Att mammas nya gummistövlar är obekväma är lika illa som en översvämning i källaren. Att vår ved inte blir huggen och inburen inom en snar framtid är minst lika illa som om hela huset skulle brinna upp. Det låter iallafall så på honom. Det är också därför vi har lite svårt att ta honom på allvar. Det kanske är dags att läsa Aisopos fabel om vallpojken och vargen...

 

Det Stora Bekymret enligt vissa...

Jag är trött. Är det höstmörkret? Är det min hälsa? Är det min dåliga kondition? Nu har jag slutat med kaffe helt och hållet för att se om jag mår bättre. Är det därför jag är trött? Satt på föreläsning idag och kände mig som på gymnasietiden. Ville bara sova. Åt och drack hela tiden för att hålla ögonen öppna.

 

Såg Crossing Over när jag kom hem idag. Det var en bra film. Sen såg jag Grannfejden om gubben som kunde ha blivit vår granne. Såg huset som vi nästan köpte. Jag förstår fortfarande varför jag ville köpa det. Himla rar gård. Fast med den grannen hade livet nog tett sig allt annat är rart.

Mer TV! På torsdag i Hype (SVT2) kommer det ett reportage om Lisa Werlinder. Aktuell svensk skådespelerska som gör film i New York för tillfället. Min syster ingår i det filmteamet så hon kommer garanterat att synas i reportaget. Dessutom, och det här är lite spooky, spelar de in på ett loft i Brooklyn den här veckan. Samma loft som syrran bodde i för 10 år sedan. Av alla loft i den där jättestaden så väljer de Örngatan 44. Dear old 44 Eagle Street.

 

Nattmöte mellan G och grävskopan

 

Vardagsrummet är färdigt!

...är det ruggigt höstväder i Getingedalen. Exakt just nu är Håkans schakt här för att gräva hålet för garaget. Geggamoja. Hela gården ser... för jävlig ut.

Ground Zero. Utsikt från verandan. G språkar med nyfikne grannen R som, med

millimeterprecision, tog ner storbjörken åt oss inför detta mastodontprojekt.

Min sambo, projektledare för detta bygge, är ingen vän av planering. Spontanitet i kombination med lösningsorienterat tänk är hans modell istället. Men när man ska bygga garage och betala en dyr grävare för en helgs arbete måste man vara förberedd. Detta har varit svårt för honom. Sådant är inte han van vid. Men då han samtidigt är anhängare av Hur-svårt-kan-det-va-rörelsen, eller snarare ledare av densamma, så har han lyckats få ihop ritningar, mått och material. Till sin hjälp har han dock haft vår översnälle granne som hellre hjälper oss än sin egen familj.

Trots detta har redan flera panikresor in till diverse byggfirmor i stan gjorts det senaste dygnet. Det är nämligen omöjligt för en nybörjare att kunna tänka på allt.

Håkans schakt> Asså, hur djupt har du tänkt att lägga grunden?
G> Vilka svåra frågor du ställer.
Håkans schakt> Asså tomten lutar ju och du måste ju veta vilken ände som ska sticka upp.
G> Måste jag?
Håkans schakt> Asså du kan ju göra lika i båda ändar men då blir det en jävla massa extra schaktjobb.
G> Hmmm... jag har aldrig byggt något garage förut...
Håkans schakt> Asså suck.

Sen visar det sig att Håkans schakt har anlagt minst hundra garage förut så han vet precis hur det ska vara. Han ville nog bara visa sig på styva linan. Och det är ju inte svårt när man mäter sig med en nybörjare. Sen får han ytterligare en klåparhistoria att lägga till lagret av andra klåparhistorier. För under kaffepauserna berättar han gärna om Knäppgöken som han var hos förra helgen. Nästa helg berättar han om oss...

Markduk och dräneringsrör läggs på plats.

Exakt just nu mår jag rätt illa. Igen. Yrslet kom tillbaka i veckan och bihålorna kunde vara i betydligt bättre form. Jävla kropp. Dessutom har jag drabbats av Konstigt knä. Det ömmar och knakar och klickar och känns inte som det ska. Symptomen uppstod redan på sensommaren då jag hade ökat joggingdosen lite för snabbt. Det var iallafall sjukgymnastens förklaring. Sen gick det över när jag följde hans order. Nu är problemet tillbaka men det kan knappast bero på samma sak. Förmodligen försöker mitt knä säga mig något. Något i stil med Använd mig! Belasta mig! Låt mig få röra på mig! Jävla kropp.

Exakt just nu är det en vecka sedan det var höstmarknad. Det gick skapligt. Helt okej faktiskt. Fin lokal och trevlig gård. Fast den publik som dras till evenemang på hembygdsgårdar är på plussidan. Lika gamla som hembygdsgården tror jag. Gamla människor har allt. De håller på att nedrusta sin hem. De behöver ingenting. Och betong - det gjuter man ladugårdsgolv av. Inte ljusstakar. Till skillnad från publiken på Konst & Kaffe i Lillkyrka i augusti. Dit kommer folk i min ålder. De ägnar sig fortfarande åt upprustning av sin hem och har dessutom koll på trender och tycker att betong är snyggt i inredningen.

Lattemuggar - inget för pensionärer...

 

Betongljusstakar - inget för pensionärer...

 

Förra helgen fick vi åter ett nytt spökuppdrag. Folk verkar tro att detta är Ghost Valley, inte Goat Valley. Man kanske kan tro att det har med den annalkande högtiden Halloween att göra men det är ju omöjligt. Halloween är ju ingen svensk tradition som vi inte har någon som helst anknytning till så därför finns det heller ingen anledning att fira denna. Eller? Vad hände med vår egen stillsamma hyllning till våra egna helgon? Inte för att jag har någon kristen tro men att sända en tanke till bortgångna familjemedlemmar och vänner kan väl aldrig skada. Dessutom firar jag jul. För det är väl en kristen högtid?

Herr och Fru Ghost

Exakt just nu är vår hund väldigt sugen på att gå ut i grävgyttjan eftersom hon är pigg och i stort sett återställd efter operation, infektion och konvalescens. Puh...

Exakt just nu tittar jag på en nässelfjäril som har bestämt sig för att övervintra hemma hos oss. Och den är inte ensam. Vi har fjärilar lite varstans i huset. Bättre än möss. Mus nummer två gick i fällan snabbt efter ettan och sen kom även trean. Därefter tog det slut. Nu väntar vi på att nästa familj ska flytta in i uthuset.

Husdjur

 

Inte lika välkommet husdjur.

(Nu kanske det räcker med bilder på döda möss?)

Exakt just nu gläds jag åt att det är höstlov nästa vecka. Detta innebär två kursdagar och en avsevärt reducerad arbetsbörda. I synnerhet som vi har några sexor som har bestämt sig för att leka gangsters. Inte för att de stör mig men det stör mig att de inte fattar att de förstör så mycket för sig själva och att våra övriga elever inte kan få ro.

Exakt just nu borde jag göra lite nytta. Städa badrummet eller vika tvätt. Det finns nämligen inget jag kan göra åt grävningen. Eller ska gå ut till infernot på gården med en liten spade och fråga om jag kan hjälpa till? Nej i det här fallet sitter jag i kvinnofällan. Det är nog så att jag ska se till att alla inblandade parter får mat och kaffe. Fast egentligen borde jag väl ta hand om mig. Det låter skönast.

Jag är så glad att jag bor i Getingedalen.

När vi letade hus för snart sju år sedan tittade vi på en gård några mil väster om Örebro. För att komma dit var vi tvungna att åka över någon annans gårdsplan. Där stod en arg liten gubbe och menade att det saluförda huset var ett riktigt nerköp. Ja, sämre hus kunde man nog inte hitta. Uj uj uj vad vanskött det var. Vi förstod snabbt vad det egentligen handlade om för huset var riktigt rart och gårdsbilden var jättefin. Enskilt läge med gamla fruktträd och stor lada. Gubben ville helt enkelt inte ha folk åkandes över sin gård. Det fanns förmodligen ett servitut med i bilden.

Nu är detta ett fall för Grannfejden på TV3. Trots mitt dåliga ansiktsminne tyckte jag mig känna igen den arga lilla skäggiga gubben som är huvudperson nästa vecka. På måndag, den 26 oktober klockan 21.00.

Det blir väl Lyxfällan eller Du är vad du äter eller nåt sånt program istället för mig.

Sista solrosen innan snön

I morse var det snö. Fast den var borta när jag kom hem. Det är något visst med första snön. I morse hade jag en sambo. I en kvart. Tack vare att hunden skulle till veterinären på återbesök. Jag fångade ögonblicket. Vi ses på lördag igen. Det är skit att vara hemma i skift. Det suuuuuger.  Hunden har tagit bort tumörer i juvren. Sex taskiga tänder rök på samma gång. Fast med ett utgångsläge på 42 så är det ingen större skada skedd.

Sur hund i T-shirt och strut

En annan gjorde också ett besök hos tandläkaren i veckan. Med godkänt resultat. Dessutom har jag förbundit mig i en tandvårdsförsäkring som folktandvården erbjuder sina patienter sedan två veckor tillbaka. För 83 kronor i månaden får jag hur mycket tandvård jag vill förutsatt att jag inte misssköter mina tänder. Jag räknade snabbt ut att det kommer att löna sig. I synnerhet i framtiden då jag förmodligen behöver byta ut en och annan gammal amalgamplomb, göra nån rotfyllning eller laga en trasig krona.

Fy fan vad präktigt.

Sur hund i strut och nytillverkat snyggt soffbord

Veckan har präglats av förkylningssviter med ömma bihålor och förberedelser för morgondagens höstmarknad vid Närkes Kils hembygdsgård. Jag hoppas att brännugnen i källaren är full av säljbara alster. Den kan öppnas om ett par timmar. Jag packar marschaller och eldkorg eftersom morgondagens miljö kommer till sin rätt med lite lågor. Årstiden likafullt. Det lutar åt att jag får plats i nån form av uthus så det blir kallt. Underställ på. Något säger mig att förtjänsten blir dålig imorgon. Jag hoppas att jag har fel.

Syrran knotar på med sitt hus och vi följer med spänning. Medelst Skype kan vi gå husesyn och dricka vin ihop på helgerna. Jävligt knepigt men ganska kul. Jag vet inte hur hon har tänkt att göra med julen i år. Blir hon kvar over there så har vi åtminstone Skypen. Vi ställer väl en dator på hennes plats vid julklappsutdelningen. Linda! Nu är det din tur att öppna! Hennes blogg är läsvärd och man får lite snygga engelskspråkiga vändningar på köpet.

Grunden till ett garage

Det ligger en garagegrund på tomten. Den väntar på montering. Har vi tur kommer det en kille med grävskopa nästa helg. Därför har vi tagit ner träd och buskar. Förra helgen tillbringades utomhus från gryning till skymning då vi kände att vi måste vara färdiga med A innan vi tar oss an B. Getingedalen vinterbonades och min far, kaminmannen, hjälpte oss med en del av veden. Ta ner Närkes största björk och du har ved för flera ved år framöver. Sådant får min far att släppa golfklubborna och komma hit på stört.

En före detta björk

Ett vinterbonat växthus. En nöjd sambo i toppluva.

 

Vi satte oss ner för att planera nåsta års förändringar i trädgården.

Mest för att grävaren måste flytta några buskar nästa helg.

Visst blev det bra?

Det lutar åt svampplockning på söndag. Trattkantareller. Eller snarare svamphämtning. Om de har suttit på samma ställe i fem år så borde man kunna kalla det för hämtning istället för plockning. Fast rensningen kommer man inte ifrån. Vad man än kallar det.

Höstens första...

Golvet är färdigmålat och härdar för fullt. Mattan sträcker ut sig efter hoprullning och skakning. En gigantisk ko med minst 45 år på nacken. Min morfar fick den på sin 50-årsdag. Ryktet säger att den kommer från Sydamerika. Que pasa. Större än vanligt är den iallafall. Och skönt sliten. På sina håll helt pälslös efter 30 års nötande under soffbordet i Hjälmarbaden. Mormor och morfars sommarstuga då det begav sig. Nu i Getingedalen.

Underredet till soffbordet är sammansvetsat, söndersågat och återigen ihopsatt. En storlek kan vara så rätt men samtidigt så fel. I källaren, intill UFOt och under ett plasttäcke, brinner bordsskivan i sin plyfaform. Den som väntar på något gott får vänta.

Å så till stolarna. För att syrran inte ska behöva knipa längre så publicerar jag här en bild på en av Johansonstolarna. På fel plats än så länge.

Simhall, ko och underrede

 

Närgånget på underredet

 

Johanson med snurr

Apropå UFOt. Försäkringsbolaget tyckte visst att vi hade rätt i plastpluggsfrågan och installationmissen, jorå, men de härliga 10000 kronorna som vi skulle få av dem åts upp av

1. självrisken på 1500 kronor
2. 70% avdrag för sju års värdeminskning

Vi fick ut 2300 kronor av dem. Nu återstår det att se vad installationsfirman kan tänkas ersätta oss med. Livet är fullt av små spännningsmoment. Not.

Ikväll beger jag mig in till stan för en ost & kex-afton. Nykter. Jag vill kunna köra hem mig själv efteråt. Dessutom har jag fått ett återfall i mitt illamående och min yrsel. Fast jag vet varför. Imorgon är det dagen jag har velat sudda ur almanackan ändå sedan i våras. Imorgon är jag tävlingsledare på en orienterartävling. Det enda positiva med detta arrangemang är att jag kommer att må väldigt bra på söndag när det är över. Eller inte. För imorgon kväll kan jag utan problem ta ett glas vin. Eller fyra.