Kajans

Golvet är färdigmålat och härdar för fullt. Mattan sträcker ut sig efter hoprullning och skakning. En gigantisk ko med minst 45 år på nacken. Min morfar fick den på sin 50-årsdag. Ryktet säger att den kommer från Sydamerika. Que pasa. Större än vanligt är den iallafall. Och skönt sliten. På sina håll helt pälslös efter 30 års nötande under soffbordet i Hjälmarbaden. Mormor och morfars sommarstuga då det begav sig. Nu i Getingedalen.

Underredet till soffbordet är sammansvetsat, söndersågat och återigen ihopsatt. En storlek kan vara så rätt men samtidigt så fel. I källaren, intill UFOt och under ett plasttäcke, brinner bordsskivan i sin plyfaform. Den som väntar på något gott får vänta.

Å så till stolarna. För att syrran inte ska behöva knipa längre så publicerar jag här en bild på en av Johansonstolarna. På fel plats än så länge.

Simhall, ko och underrede

 

Närgånget på underredet

 

Johanson med snurr

Apropå UFOt. Försäkringsbolaget tyckte visst att vi hade rätt i plastpluggsfrågan och installationmissen, jorå, men de härliga 10000 kronorna som vi skulle få av dem åts upp av

1. självrisken på 1500 kronor
2. 70% avdrag för sju års värdeminskning

Vi fick ut 2300 kronor av dem. Nu återstår det att se vad installationsfirman kan tänkas ersätta oss med. Livet är fullt av små spännningsmoment. Not.

Ikväll beger jag mig in till stan för en ost & kex-afton. Nykter. Jag vill kunna köra hem mig själv efteråt. Dessutom har jag fått ett återfall i mitt illamående och min yrsel. Fast jag vet varför. Imorgon är det dagen jag har velat sudda ur almanackan ändå sedan i våras. Imorgon är jag tävlingsledare på en orienterartävling. Det enda positiva med detta arrangemang är att jag kommer att må väldigt bra på söndag när det är över. Eller inte. För imorgon kväll kan jag utan problem ta ett glas vin. Eller fyra.