Kajans

Budgetet tillåter inga större utsvävningar så i år valde vi att göra en dagstur med personalklubben på Gs jobb. Gratis är gott och jag kommer likafullt hemifrån som om jag hade flugit flygplan. Om än inte lika långt och länge. Eftersom förväntningarna inte var större än att jag skulle just få komma hemifrån, äta lite gott och slippa köra själv så var jag rätt nöjd redan innan vi åkte.




15 personer, vi var yngst, klämde in sig i en buss och åkte till Skultuna, det gamla mässingsbruket utanför Västerås. Förutom massor av mässing så fanns det en härlig gammal bruksmiljö, något som både jag och G går igång på, men det var inte allt. Förstås. Outlets och fabriksförsäljning av de flesta kända varumärken kunde också hittas på området. Plus alla andra som försöker dra nytta av turismen som lockas hit. Vi köpte... ingenting. Men vi tittade och trivdes. Jag gick på toa.



Sen trodde vi att vi skulle till Tidö slott men nästa gång bussen stannade var vi vid Nykvarns hantverksby. Någon hade ändrat rutten men det gjorde mig detsamma. Det fanns saker att göra och titta på även här. Och fint var det. Och folk. Här handlade vi faktiskt lite. Godis och några mindre julklappar. Jag gillade Nykvarn. Inte minst eko-butiken.




Sen var sällskapet hungrigt. Vi blev körda till Hummelstabaren. Jag har alltid undrat vem som äter på Hummelstabaren. G och jag log lite snett mot varandra men döm om vår förvåning när det faktiskt fanns fyra (4) vegetariska rätter på menyn. Vi valde att dela på en veg-burgertallrik med pommes och den smakade... vägkrog. No fun.

Vi var hemma igen vid sextiden och vår decemberresa var över. Helt okej faktiskt. Men inte för ofta. Det visade sig sedan, närmare bestämt den 24 december, att vi skulle få åka på en lyxig spahelg till Färna herrgård i vår. Det blir en resa trots sparbeting och köpstopp. Hurra!

Året närmar sig sitt slut. Vilket år? Under hela december har jag funderat på just det, vilket år var det nu igen? Tillsammans med min vapendragare i Nacka har jag alltid haft ett tema, åtminstone sedan år 2000, som jag har försökt att leva efter men i år har jag varit slarvig. Jag har glömt bort det. Inte bara att leva efter det utan själva temat. Pinsamt.

Efter ett samtal i telefon med ovan nämnda kvinna, då jag utan omsvep erkände mitt brott, blev jag medveten om att 2008 var positiva året. Hmmm... det borde jag ha tänkt på betydligt oftare. Här hade jag ett verktyg med mig hela tiden och men glömde bort att använda det. Dåååååligt Kajan. Skärpning Kajan. Därför var jag snabb att godkänna Hur svårt kan det va? som tema för 2009. Jag menar hur svårt kan det va?

En liten historik:
2004 nu-jävlar-året
2005 gåsåret
2006 balansåret
2007 hela året

Vi började med glamouråret, jag tror att det var 2000. Sen har vi haft prettoåret och vuxenåret också men jag minns inte exakt i vilken ordning. Sen måste det finnas ett tema till men jag har glömt det. Hjälp!

Julklappsskörden var god och jag överlevde firandet. Efter den obligatoriska bowlingen på annandagen, som i år genomfördes utan större entusiasm från min sida, har jag råslappat. G har jobbat en hel del men jag har verkligen varit lat. Skitskönt. Ibland har jag dock fått ett ryck och bäddat rent i sängen, duschat krukväxter och rensat i kylskåpet men i övrigt har jag vilat. G fick en spikmatta i julklapp och den har jag provat. Ska man ändå ligga kan man ju göra det under helande omständigheter. Den gör susen med kroppen måste jag säga. Beroendeframkallande.





Nyåret tillbringar vi i Paddal, Örnsköldsvik hos vännerna A och T och deras cirkus. Jag vet, trots att vi inte ens har åkt än, att det kommer att bli trevligt. Och gott. Och lugnt. Och det gillar jag.

Machésallad (eller någon annan smarrig sallad)
Rött äpple
Torkade tranbär
Solrosfrön eller pumpakärnor
Getost (Chevré eller någon mildare sort. Feta för den som inte äter getost alls.)
Apelsin
Olja (en god sort)
Salt
Peppar

Pressa ur juicen från apelsinen.

Blanda en dressing på apelsin, olja, salt och peppar.

Lägg en näve tranbär i dressingen där de får ligga och dra och bli mjuka.

Grunda salladsskålen med machésallad. Skiva äpplet ganska tunt och sprid ut över salladen. Fördela små bitar av getost över salladen.

Rosta solroskärnor i en torr stekpanna. Sprid ut dem över salladen. Häll över dressingen sist av allt.

Årets mest hysteriska högtid börjar lida mot sitt slut. Iallafall i mitt liv och jag tar det lugnt. Jääääävligt lugnt. Här kommer några bilder som skildrar stämningen som trots ovan nämnda avslut ändå lever kvar i Getingedalen.

Jag har ingen aaaaaning om vem Robert är, jag tror att han är chokladbagare, men han gör smarriga kakor. Iallafall den här. En mäktig chokladkaka att äta till kaffet eller som dessert ihop med glass och frukt. Smakar bäst efter att ha legat i skafferiet ett par dygn och är lika god efter djupfrysning.

225 g smör
200 g mörk choklad
100 g kakao
2 stora ägg
175 g socker
2 1/4 dl råsocker
1 tsk vaniljsocker
1 nypa salt
200 g vetemjöl
1 tsk bikarbonat
21/2 dl kokande vatten

Ugn: 180 grader

Smöra och mjöla en 2-liters avlång bakform.

Smält smör och choklad i en kastrull. Tillsätt kakao.

Vispa lätt ihop ägg, socker, råsocker, vanilj och salt.

Tillsätt växelvis mjöl, bikarbonat och chokladsmet.

När massan är slät tillsätts det kokande vattnet under ordentlig omrörning.

Häll i formen. Grädda i 40-45 minuter. (Fast jag fick grädda i 90 minuter och lägga folie på efter bara 20 minuter.)

Låt kakan svalna i formen. Förvara den svalt i plastpåse i ett par dygn innan den ska ätas. Fantastiskt god!

Seitan är som en vegansk stek. Väljer man rätt kryddor och griljerar den med senap och ströbröd så får man en julskinkelik produkt. Med andra kryddor och en annan tillagning blir det ett vanligt köttsubstitut. Konsistensen påminner mycket om helt kött.

7,5 dl vetegluten (finns i välsorterade hälsokostaffärer eller på Goodstore)
1 dl vetemjöl
2 msk bjäst (finns i hälsokostaffären)
1 tsk mejram
1 tsk timjan
1 tsk salt

2 msk olja
2-4 gula lökar (det beror på storleken)
2 msk chilisås eller ketchup
5 dl varmt vatten

Buljong:
1 msk chilisås eller ketchup
1 msk soja
5 dl buljong

Häll de torra ingredienserna i en hushållsapparat med degkrokar (alt. bunke + elvisp med degkrokar). Blanda runt lite.

Hacka och bryn löken i olja. Tillsätt chilisås, soja och vatten. Mixa med stavmixer eller i en blender till slät vätska.

Häll i lökvätskan i mjölblandningen och kör igång apparaten. Låt knåda ordentligt tills det blir en smidig och gummiaktig deg.

Olja en ugnssäker form och lägg degen i den. Snygga till degen till en rund boll-bulle. Formen bör vara lite större än degbullen.

Sjud ihop buljongen och häll över degen.

Baka degen i ugn i 60 minuter i 175 grader. Ös degen med buljongen då och då.

Sänk värmen till 145 grader och baka i 30 minuter till.

Ta ut formen och täck steken med folie medan den svalnar.

Seitansteken kan förvaras en vecka i kylskåp men går också att frysa. Skär den i skivor och ät som stek eller smörgåspålägg eller hacka ner den till grytbitar.

Så jävla goda men skitsvårt att få dem snygga!

200 g + 100 g vit choklad
1 dl vispgrädde (jag tror det räcker med 3/4 dl - då kanske smeten inte blir så lös och kladdig)
1 lime
1/2 tsk kanel

Tvätta limefrukten. Riv det yttersta skalet.

Hacka 200 g choklad.

Värm grädden och häll över hacket. Rör tills allt har smält.

Blanda i limeskal och kanel.

Ställ smeten i frysen i minst tre timmar.

Rulla små kulor av smeten (det var här jag misslyckades och fick klicka ut små fula högar istället).

Smält resten av chokladen och rulla kulorna i det. (här fick jag improvisera med sked och dopp och kakformar.

Låt allt stelna.

Godis från USA. Som knäck med jordnötter. Gott faktiskt.

2,5 dl strösocker
1,5 dl vit eller ljus sirap
1 krm salt
0,5 dl vatten
200 g torrostade jordnötter
2 msk smör
1 tsk bakpulver

Blanda socker, sirap, salt och vatten i en kastrull. Låt allt sjuda tills sockret har smält.

Tillsätt jordnötter och låt det sjuda utan lock på svag värme tills det går att göra kulprovet. Sjud i 20 minuter till efter det.

Tag av kastrullen från plattan och rör i smör och bakpulver. Häll ut allt på bakplåtspapper/teflonduk. Låt stelna och bryt bitar. Klart!

Jag gjorde precis som ovan fast när jag sedan lade mina bitar i en  burk så sjönk allt ihop till en enda klump. Not so good. Då smälte jag om klumpen och hällde smeten i små kakformar i stället. Det funkade men man fick suga av pappret innan man kunde äta. Det var det dock värt. Fast om man bryter bitar och förvarar på ett annat sätt så kanske det funkar. Ska prova det nästa gång.

Det här blir nån slags choklad-kola-fudge. Med eller utan nötter. Lite som sådana där chokladbitar med kokosfett som man köper på marknader fast dessa är enklare att göra och utan det äckliga kokosfettet.

350 g mörk choklad (fast jag tog hälften mörk, hälften ljus eftersom jag tycker att det är godare)
1 burk kondenserad mjölk (400 g)
30 g smör
150 g pistagenötter (om man vill)
1 krm salt

Hacka chokladen. Lägg den, mjölk, smör och salt i en kastrull. Värm försiktigt till allt har smält. Rör om!

Krossa nötterna grovt.

Tillsätt nötterna till chokladsmeten. Rör om.

Häll upp smeten i en långpanna eller liknande. Teflonduk i botten!

Låt det stå kallt ett tag och sen kan man skära upp bitar. Förvaras i frys eller kyl.

Ta en chokladkaka, ljus, mörk, vit eller alla på en gång, och smält den. Vattenbad eller micro är säkrast men på låg värme direkt i kastrullen funkar också om man vakar över alltihop. Sen häller man i cornflakes, rispuffar eller müsli eller lite av alltihop i chokladen tills man får en fast och stabbig röra. Klicka ut geggan på bakplåtspapper eller teflonduk (ett måste i julgodistider) och ställ i kylskåp ett par timmar. Häpp! Supersimpelt julgodis!

 

Idag var det MARKNAD och jag sålde som aldrig förr. Lovely! Var det nån som sa att det var bankkris? Märktes inte. En hel del beställningar på det och summerar man alla marknader, julklappar och beställningar så blev det ett rejält tillskott i kassan. G kan få dyra julklappar i år. Klart å betalt.






Det är annat som har kostat istället. Efter tre veckors dubbelarbetande och på tok för lite vila och sömn har jag dragit på mig en handfull stressymptom. När jag vaknar måste jag stretcha hakpartiet eftersom jag pressar ihop käkarna när jag sover. En lätt huvudvärk har kommit och gått och magen har protesterat. Men det gör ingenting för min pappa har ett eget apotek. Eftersom han har, eller har haft, de flesta krämpor man kan ha så finns det mycket grejer i hans apotek. Han är som en levande FASS dessutom. Telefonsamtal senast idag:

Pappa: Hur är läget?
Kajan: Jo det är bra fast jag har lite magkatarr.
Pappa: Ja men jag har jättebra piller mot det, vill du ha en karta?
Kajan: Ja kanske, varför inte?
Pappa: Kommer du förbi och hämtar dem idag?
Kajan: Nej jag tror inte det, jag kommer imorgon eller i början på nästa vecka.
Pappa: Ja om vi inte är hemma så kan du ta dem själv. Det ligger en ask i skåpet i badrummet och en i nattduksbordet.

Två ställen. Det gäller att alltid vara nära ett piller.

Det är så härligt att komma hem nu. Det luktar hyacint och glögg i huset. Jul. Fast det är alltid härligt att komma hem. Även när det luktar sopor och blöt hund. I love Getingedalen. Snart tre decimeter snö.


Imorgon ska vi på pensionärutflykt. Personalklubben på Gs jobb ska göra en dagsutflykt med buss till Tidö slott och Skultuna för lite julmarknad, shopping och stämning. Man skulle kunna tro att jag är less på julmarknader men icke. Särkskilt inte dem i genuin och krimskramsfri miljö. Till saken hör att de inte fick in så många anmälningar som de hade hoppats på så det blir en buss modell mindre. Detta ska bli otroligt intressant men samtidigt skönt. Jag behöver ju inte umgås med någon annan än G faktiskt.

Jag undrar dock var detta ska sluta? För två år sedan gjorde vi vår första decemberresa. Den gången var vi fyra dagar i Barcelona. Ett underbart sätt att glömma höstmörkret på. Förra året valde vi en budgetvariant eftersom vi trodde att vi skulle vara i Kambodja just nu men det sket sig på grund av norrlandstrippen i somras. Kambodja gick att skjuta på men Norrland kunde inte vänta. Vi åkte två dagar till Norrtälje och Grisslehamn och bodde på pensionat. I år, när vi forttfarande tror att vi ska åka till Kambodja, fast 2009, så gör vi en sketen dagstur med buss till Skultuna med 12 pensionärer. Har jag fått för mig. Var ska det sluta? Rapport kommer.

"Julmarknaden" i Klockhammar är en historia för sig. Det finns en byförening med några entusiastiska damer som ordnar pinsamma loppisar, logdans, midsommarfirande och "julmarknad". De fick höra talas om att jag fanns i bygden och bjöd in mig för några år sedan till deras "julmarknad". Fast jag skulle hellre vilja kalla det något annat. Glöggslag. I år fick jag bord nummer två av tre. På bord nummer ett, till höger om mig, säljs det julgrupper till vrakpriser. På bord nummer tre säljs det smycken och New Age-flum. På en liten byrå är det lotteri och vinsterna är det som blev över på loppisen sommaren innan. Alltså det som var så pinsamt att ingen köpte det.



"Marknaden" pågår i två timmar. Alla bybor kommer på en gång. Det finns ju gratis glögg. Alla samlas i köket runt glöggtermosen och sen köper man några lotter. Det måste ha med spänningsmomentet att göra med tanke på prisernas kvalitet. Lotterna tar slut på en halvtimma. Sen tar man en pliktskyldig runda (tre steg) runt försäljningsborden och sen fyller man på glöggen en gång till och sen säger man God Jul och sen går man hem.



Mitt bord, nummer två, var ett runt trädgårdsbord av plast. Asrangligt. Med nyporna försöker jag dra åt muttrarna på undersidan och snurrar på bordet tills de lösa benen har hittat några passande golvtiljor. Gammalt hus, inget rakt.



Eftersom det hade skett en miss i planeringen så har det gjorts dubbla inköp av glögg. Drick! säger tanterna. Det finns hur mycket som helst. Och jag dricker. Det är ju första glöggen för i år. Sen kommer jag på att jag ska köra bil, fast bara upp för backen, så jag tar en mugg till. Då börjar det bli varmt i kroppen och jag kommer på att jag ska försöka sälja något också så jag slutar dricka.

Förtjänsten blev, trots allt detta, god tack vare att en av arrangörsdamerna köpte ett stor fat. Pliktskyldigt? Eller var det glöggen månne? Själv betalar jag inte ett öre för att få stå där så jag köper, lika pliktskyldigt, ett par julgrupper.




Nästa år funderar de på att dra ner "marknaden" till halva tiden. Det kommer ju ändå ingen sista timman.

Sucka mitt hjärta men brist dock ej. Så heter Mark Levengoods bok från 2006. Den är skitrolig. Jag känner att jag måste dela med mig av några bitar:

I min dödsannons skall det stå: Tack och hej. Eller som man säger till värdinnan när man lämnar en fest i Finland: Tack och förlåt.
Trots att min familj tillbringade varje sommar i Ålands skärgård lärde vi oss aldrig något om havet. Det enda vi visste var att man kunde få kramp om man badade inom en timme efter att man hade ätit. Det avhöll oss ingalunda från att simma, tvärtom var det en extra kittling att plaska runt medan mormor stod på bryggan och hojtade dystert "...och när krampen övergår i en förlamning och ni sjunker med magen fylld av kåldolmar, då tänker ni att kanske borde man ändå ha lyssnat på mormor..."
En morgon drabbade sorgen vår familj hårt. Vårt hembiträde var alldeles dött. /.../ Mamma grät, mormor grät och morfar sade att han var hungrig. "Men kära du", stönade mormor, "hembiträdet är ju dött!" "Ja men henne kan vi inte äta", sa morfar och ringde ambulansen.
Vi har köpt en massa dyra rosor med vackra namn. De heter Polstjärnan och Morning Dew och Glory Silvia. Och alla ser de likadana ut. En brun pinne med taggar. Inte ett blad, inte en blomma. Vi har slutat ta bort de där små etiketterna med rosornas namn som kommer med när man köper dem. Då kan vi gå runt i trädgården och läsa vad det borde vara för blommor på dem. Vi frågar inte längre hur Runar kunde skjuta rådjuren från sitt sovrumsfönster. Vi frågar vilken kaliber det var på patronerna.
Min mor lovade mig att om jag inte började röka så skulle hon betala mitt körkort. Jag började inte röka. Och när jag fyllde 18 och var redo för bilskola tog mamma ett djupt bloss på cigaretten och sade: "Äsch, jag skojade bara!" Jag blev arg men mamma sade att det viktigaste var ju att jag inte rökte, det skulle hon inte heller göra om det inte smakade så fruktansvärt gott. Dessutom trodde hon att det var bäst för mänskligheten om jag inte hade körkort. Sedan gick hon ut och köpte en cykelpump åt mig, så jag kunde pumpa min gamla cykel. "Du får en snygg rumpa av att cykla, och om jag fattat saken rätt kan du behöva det."
Ibland när vi kom hem från skolan frågade vi: "Mamma när blir det middag?" Då tittade hon förvånat på oss och svarade: "Kära barn, hur skulle jag kunna veta det?" /.../ Enda gången som det osade från köket var när mamma stod vid fläkten och rökte.
Nu senast var mor på semester på Malta i sex veckor och skickade ett vykort med texten: "Här är underbart. Jag saknar ingen av er!"
När mamma blev riktigt trött på oss sade hon: "Nu leker vi kurragömma. Gå och göm er små barn!" Och vi gjorde så, och satt i var sin garderob i mörkret och fnittrade för oss själva. Men inte kom mamma inte, och när vi efter någon halvtimme kom fram satt hon makligt i soffan och läste deckare. "Jag sökte er" sade hon halvhjärtat, "men jag kunde inte hitta er."

Den här gången säljer jag pottor på KFUM:s julmarknad.

Lokal: Centrumgården på Köpmangatan, alldeles intill gamla Åhléns eller Träffpunkt som man säger nuförtiden.

Datum: På lördag, den 6 december.

Tid: 10-14.

Är du i city på lördag så kanske vi ses? Jag rekommenderar att fika där om man nu hade tänkt att fika på stan. Hembakt och billigt.