Kajans

Sucka mitt hjärta men brist dock ej. Så heter Mark Levengoods bok från 2006. Den är skitrolig. Jag känner att jag måste dela med mig av några bitar:

I min dödsannons skall det stå: Tack och hej. Eller som man säger till värdinnan när man lämnar en fest i Finland: Tack och förlåt.
Trots att min familj tillbringade varje sommar i Ålands skärgård lärde vi oss aldrig något om havet. Det enda vi visste var att man kunde få kramp om man badade inom en timme efter att man hade ätit. Det avhöll oss ingalunda från att simma, tvärtom var det en extra kittling att plaska runt medan mormor stod på bryggan och hojtade dystert "...och när krampen övergår i en förlamning och ni sjunker med magen fylld av kåldolmar, då tänker ni att kanske borde man ändå ha lyssnat på mormor..."
En morgon drabbade sorgen vår familj hårt. Vårt hembiträde var alldeles dött. /.../ Mamma grät, mormor grät och morfar sade att han var hungrig. "Men kära du", stönade mormor, "hembiträdet är ju dött!" "Ja men henne kan vi inte äta", sa morfar och ringde ambulansen.
Vi har köpt en massa dyra rosor med vackra namn. De heter Polstjärnan och Morning Dew och Glory Silvia. Och alla ser de likadana ut. En brun pinne med taggar. Inte ett blad, inte en blomma. Vi har slutat ta bort de där små etiketterna med rosornas namn som kommer med när man köper dem. Då kan vi gå runt i trädgården och läsa vad det borde vara för blommor på dem. Vi frågar inte längre hur Runar kunde skjuta rådjuren från sitt sovrumsfönster. Vi frågar vilken kaliber det var på patronerna.
Min mor lovade mig att om jag inte började röka så skulle hon betala mitt körkort. Jag började inte röka. Och när jag fyllde 18 och var redo för bilskola tog mamma ett djupt bloss på cigaretten och sade: "Äsch, jag skojade bara!" Jag blev arg men mamma sade att det viktigaste var ju att jag inte rökte, det skulle hon inte heller göra om det inte smakade så fruktansvärt gott. Dessutom trodde hon att det var bäst för mänskligheten om jag inte hade körkort. Sedan gick hon ut och köpte en cykelpump åt mig, så jag kunde pumpa min gamla cykel. "Du får en snygg rumpa av att cykla, och om jag fattat saken rätt kan du behöva det."
Ibland när vi kom hem från skolan frågade vi: "Mamma när blir det middag?" Då tittade hon förvånat på oss och svarade: "Kära barn, hur skulle jag kunna veta det?" /.../ Enda gången som det osade från köket var när mamma stod vid fläkten och rökte.
Nu senast var mor på semester på Malta i sex veckor och skickade ett vykort med texten: "Här är underbart. Jag saknar ingen av er!"
När mamma blev riktigt trött på oss sade hon: "Nu leker vi kurragömma. Gå och göm er små barn!" Och vi gjorde så, och satt i var sin garderob i mörkret och fnittrade för oss själva. Men inte kom mamma inte, och när vi efter någon halvtimme kom fram satt hon makligt i soffan och läste deckare. "Jag sökte er" sade hon halvhjärtat, "men jag kunde inte hitta er."