Kajans

Invigningen är över och jag har fått en bäbis. En butik som ska fyllas på, hållas öppen och dateras upp. Intressant framtid. Nu är det ju ingen heltidsbäbis utan en relation på deltid. Fast mentalt är den med mig på heltid och det är nästan bara upplyftande.

 

Godispåse från Getingedalen

 

Årstidsbaserade och populära alster

 

Vad är det för högtid i antågande månne?

 

Det har varit lite svårt att fokusera på julen. Jag brukar tycka att julen är ganska charmig, det blir så mysigt med ljusslingor och glöggdoft, men i år är den totalt bortglömd i Getingedalen. Tack vare detta, eller kanske på grund av, eller kanske utan någon anledning alls, så har jag börjat omvärdera julen.

 

Det faktum att vi har fått sänka standarden, eller snarare att CSN har sänkt levnadsstandarden åt oss, har fått mig att göra vissa omvärderingar. Det går faktiskt att leva ganska mycket billigare än vad vi har vant oss vid. Och det känns till och med bra. Julklapparnas värde har nästan ökat in absurdum de senaste åren och när vi i år beslutade att summan inte fick överstiga 500 kronor så kändes det som en lättnad. Nästa år funderar jag på att säga noll. Noll komma noll kronor.

 

Idag hade jag eventuellt tänkt plocka fram jullådan och ställa fram nån röd ljusstake men jag vaknade och var sjuk så jag slapp. Nu snackar vi inte om någon allvarlig åkomma utan en förkylning med tillhörande huvudvärk och matthet, jag menar jag orkar ju blogga, men det var skäl nog för att slippa skotta snö, bära jullådor och dreja.

 

Invigningen var lyckad. Det kom lite färre besökare än vad jag hade räknat med men antalet översteg skamgränsen med råge och vissa gäster var dessutom riktigt långväga så dessa räknas som flera. Tycker jag. Stockholm är verkligen långväga, särskilt i vinterväglag.

 

Förutom en strid, lugn ström av hantverksintresserade besökare så kom det väldigt många vänner. Dessa hade dessutom den goda smaken att stanna efter stängningsdags på efterfesten. Vi tyckte att det var värt att fira ett års byggande med lite goda grejer. Mat, bröd, bubbel och kamrater. Det är trevligt att fira på tu man hand men det är tusen gånger trevligare att göra det ihop med vänskapskretsen.

 

Att de hade tagit med sig en massa gåvor, blomsterprakt och drickbart, hade vi inte räknat med. Det är uppoffrande nog att ta sig upp för backen, dela med sig av den dyrbara tiden före jul och dessutom handla av vårt hantverk. Nu njuter vi dock av vackra blomsterarrangemang och dyra droppar vilket förgyller vår annars så icke-juliga tillvaro. Tack för det!

 

Och medans jag tog emot tillströmmande gäster så fixade Gizmo resten. Jag släppte kontrollen och lät honom styra med förberedelserna till efterfesten. Jag såg honom titt som tätt hälsa nyfiket på alla människor men jag hade ingen aning om vad han höll på med på andra sidan väggen. Till slut kunde jag dock konstatera att han hade fixat en enkel men underbar soppmiddag med varmt bröd och kallt bubbel. Det där är han en fena på, min sambo.

 

Soppan förbereds

 

Långbord i garaget och några glada gäster

 

Nu är det ÖPPET!

 

Logistik-Kajan har skyltat

 

Butiksdel väster

 

Butiksdel öster

 

Butiksdel nordost

 

Och sortimementet har utökats med textila alster

 

En del av presentskörden och lyckönskningarna

 

Ingen invigning utan cider och salta pinnar!

 

Änglar och hjärtan sålde slut på nolltid och beställningslistan är lång.

Efter detta har den stora Medvetslösheten infunnit sig. Nästan. Jag jobbar på mina beställningar. Vill helst ha dessa klara innan året är slut. Ni vet, ljuv är mödans lön som årets tema lyder. Årets tema har varit både vägledande och beskrivande. Precis som det ska va. Och 2011 års tema är spikat. Jag tror att det är tionde eller elfte året vi har ett tema, min parhäst och jag, och det var dunderenkelt att komma överens om vad nästa år ska handla om. Vi gick tillbaka till ursprunget, till den tiden då temana bestod av ett sammansatt ord med efterled -året. Som glamouråret, prettoåret eller vuxenåret. Vi släppte alla krav på finurliga formuleringar och motton att sträva efter och valde något som vi helt enkelt vet att vi kommer att ägna oss åt. Mer än så avslöjar jag inte förrän 2011...

 

Sen har jag latat mig. Igår såg jag till och med en film. The Town och den var sevärd. Träningen hade jag tänkt att återuppta igår men den stora tröttheten kom över mig och jag valde att ligga på soffan istället. Och sen blev jag ju faktiskt sjuk så det var nog därför jag inte orkade något annat.

 

Vi åt vegetariskt julbord på Rosengrens Skafferi. Det var jättgott. Precis som förra året. Men det var samma rätter. Å ena sidan var det bra, för det var ju goda grejer, å andra sidan kändes det lite tjatigt. Men det finns väl inget som är så tjatigt som julbord? I det fallet hade de lyckats. Man kan ju undra vad man bygger ett vegetariskt julbord på då julen är en extremt köttig högtid? Jo men ta all rödkål och brysselkål och gör en smarrig paj istället. Eller gör en falsk sillåda med de rätta julkryddorna och aubergine istället för fisk. Och grönkålssallad med äpple, apelsin och russin är jättegott. Ostfyllda saffranstartletter smakar också väldigt bra. Ja mätt blir man. Och fullt sjå att smaka på allt har man. Men går tillbaka 2011 undrar jag om man gör.

 

Sen var det dags för chefens julklapp till oss löneslavar. Och det kunde inte bli bättre än en upplevelse. Vi blev bjudna på ett mastodontparty med 2000 gäster, klassiskt julbord och folklig underhållning. Jag gillar mina kollegor. Jag gillar dem så pass mycket att jag till och med väljer att umgås med dem på fritiden ibland. Så att få gå på fest tillsammans med dem kändes kul. Hela arrangemanget var proffsigt fixat trots det stora formatet och underhållningen utfördes av riktigt skickliga yrkesentertainers MEN...

 

...var fan var maten för oss veggos? Jag slår vad om att jag inte var den den enda veggon i detta gigantiska sällskap, jag VET till och med att det satt andra kloka människor i lokalen, men grönsakerna lyste med sin frånvaro. Redan vid anmälan till denna fest sade jag att Meat Is Murder men jag märkte att min chef inte var så intresserad av den informationen. Hon gav mig istället den meny som cateringföretaget hade skickat ut för att visa på sina mångsidiga kockkunskaper. Jag skulle bli mätt. Förutom ägghalvor och brysselkål skulle jag få både champinjonomelett och waldorfsallad. Och det är ju gott.

 

Jag hittade ingen omelett. Var är omeletten frågade jag serveringspersonalen? Vilken omelett undrade de och jag förklarade hela historien. De gick och frågade sin överordnade men omeletten var bortttagen på grund av bristande popularitet vid tidigare evenemang. Okej, men då vill jag veta var Waldorfsalladen är sa jag. Samma svar där.

 

Nu valde jag att inte låta detta lägga sig som en blymatta över kvällen utan jag åt mig mätt på brysselkål, ägghalvor och det dignande dessertbordet.

 

Sen drog underhållningen igång och det var som jag befarade. Ett långt bedrövligt medley av eländiga schlagerhits. Artisterna var jätteduktiga, inget ont om deras kompetens, men jag avskyr den populärkulturella musikaliska genren. Det dök upp ett och annat guldkorn så klart. Di Leva och Owe Thörnqvist ingår i min skivsamling men resten var en plåga. Sen finns det också en tendens till konservburksmentalitet i schlagersverige. Flickorna är jävligt lättklädda, och killarna står för humorn.

 

Jag åkte hem och spelade Queens of The Stone Age för att balansera upp intrycken och för att minimera risken att jag skulle drömma om Lena Philipsson eller Sven-Ingvars den natten.

 

Under jullovet ska jag faktiskt jobba en hel del. Det är liksom då man ska jobba. Det är då det är som lugnast. Semesterdagarna sparar jag tills det är riktigt hektiskt. Då drar jag. Fast det blir aldrig hektiskt på mitt jobb. Det är bara mer eller mindre lugnt.

 

Några dagars ledighet tänker jag dock unna mig. Fast Gizmo ska nog passa på att köra buss och plugga ikapp under lovet så jag får nog vara ledig på egen hand. Det gör ingenting. Vi ska inte åka någonstans eller göra något särskilt. Åka skidor förhoppningsvis. Skidspåren drogs rekordtidigt här uppe i år men det är ju inte så konstigt. Hela vintern var rekordtidig.

 

Julafton tillbringas på Flugis, hos mamma och pappa, med min lilla släkt. Juldagen är det långpromenad, den här gången till Södermalmshemmet där morfar bor, och fika. Annandagen är det bowling och restaurangbesök.

 

Same, same.

 

Skidspåren väntar på oss

 

Ganska snart efter festligheterna fick garaget invigas som garage.

Camilla gjorde premiärturen genom porten och här får hon en ny spindelled.

Inte helt utan att trilskas.

 

Vägen till veden

 

Men GOD JUL då.

Nej jag hinner inte blogga. Det finns inte ett enda litet lugnt hål i min kalender. De senaste veckorna har varit hektiska. Men jag har valt det själv. Och det är nästan bara roligt.

Det är klart att jag har fått psykisk ångest ett par gånger men anfallen har gått över ganska snabbt. Fast det är inte tack vare min sambo. Nej han skulle inte bli någon vidare kurator.

Jag: Berättar att jag är bekymrad.
Han: Frågar varför.
Jag: Berättar vidare.
Han: Frågar varför det blev så.
Jag: Försöker förklara.
Han: Nöjer sig inte med förklaringen.
Jag: Säger att jag är ett jävla klantarsel.
Han: Håller med.

Han blir nog en bättre biogastekniker än psykoterapeut. Med tanke på att han har så mycket tid att snickra och dra el i garaget så verkar det som om plugget varken är för svårt eller suger musten ur honom. Men det blir värre nu när nästa delkurs börjar säger han. Ja, kanske har det varit smekmånad på yrkeshögskolan eller också är han en helt vanlig örebroare. Idag skulle de vara utrustade med miniräknare. Det är husets mest ångestframkallande apparat enligt honom.

Kilsbergens snyggaste garagevägg?

Nåväl, åter till det späckade programmet. Det ska ju bli invigning gubevars. Redan till helgen faktiskt! Då hoppas jag att ni kommer upp och tittar på Kilsbergens nyaste butik, verkstad och garage. Om man kommer på lördagen så blir det efterfest när vi har stängt. Lite simpelt käk, nån glögg och lite avkoppling. Om någon vill dricka mer än glögg så får denne ta med sig matsäck.

På tork

Det blir inte bara drejat utan även sytt

En anledning till att jag fortfarande står på benen, utan yrsel och magkatarr, är nog att mitt lönearbete har varit rätt så lugnt i höst. Terminen inleddes på ett rörigt sätt men nu har friden lagt sig över bygden och rutinerna sitter i ryggmärgen. Det tackar jag för.

En annan anledning är nog att jag har prioriterat bort en massa andra saker. Sånt som faktiskt kan vänta. Vi städar inte. Det ligger stora hundhårstussar efter väggarna och badrummet är lite ungkarlssunkigt. Vi äter rester från frysen och har definitivt inte julpyntat. Krukväxterna är halvdöda och sängen borde ha renbäddats för två veckor sedan. Vi kör en tvättmaskin med underkläder på söndagen och sen plockar vi från torkställningen under veckan.

Vårt enda julpynt

Vi jagar dock möss. Under våra sju år i huset har vi möss i huset varje vinter, både på vinden och i källaren, men bara en gång i själva bostaden. Fram till förra veckan då nummer två dök upp. Först hörde jag den en natt, han hade kalas i soptunnan, sen såg Gizmo den springa över golvet en dag då han latade sig på soffan. Fram med fällorna. Tredje gången gillt. De första två gångerna lyckades musen ta betet utan att fällan slog igen. Det förbryllar oss. För oss räcker det med att blåsa på fällan så slår den igen.

Att döda möss känns lite dubbelt. Vilken fruktansvärd död. Den här hade levt en stund efter slaget och släpat sig en halvmeter ut på golvet med fällan runt nosen. Huvva. Men samtidigt vill jag absolut inte ha dem inne. De äter ju på allt. Och skulle jag lyckas fånga dem så skulle jag behöva åka flera mil och släppa ut dem för att de inte ska komma tillbaka.

På torsdag ska vi unna oss en paus från förberedelserna. Vi ska gå på konstutställning och äta vegetariskt julbord. Jag ska anstränga mig för att bara njuta och koppla av. Och förhoppningsvis prata om något annat än invigningen. Kanske om våra planer för 2011. Då CSN inte är särskilt generösa av sig så är vi nödgade att hålla igen på dyrare utsvävningar. Inga byggen eller stora renoveringar 2011. Fast det kanske är lika bra. Vi ska nog vila lite efter det senaste årets snickrande. Vi skulle vilja ta hand om vår eftersatta trädgård och påta i rabatterna. Kanske anlägga ett par nya dessutom. Odla mer och spara ännu mer pengar.

Vi har dessutom bestämt att vi ska vårda våra kompisrelationer. Om vi har några vänner kvar vill säga. Det är det vi ska undersöka. Jag vet inte om jag skulle vilja vara vän med mig själv när jag allt som oftast tackar nej till det ena trevliga erbjudandet efter det andra. Men jag tror att de flesta har förståelse och överseende med våra projekt, våra geografiska skäl och vår livsstil. Nu när Gizmo inte jobbar så många helger längre heller så räknar vi med att kunna umgås med folk minst en gång i månaden under 2011.

Minns ni oss?

Och kanske, kanske, kanske att vi unnar oss en budgettrip med något lågprisbolag till någon kontinental storstad i vår. Det var så länge sedan vi var ute och reste sa Gizmo härom dagen. Vi var en månad i USA i somras sa jag men vi lägger kanske olika betydelser i begreppet länge sedan. Eller också har han börjat bli lite åldersglömsk.

Och så blev det ett inlägg iallafall. Häpp!