Kajans

Nej jag hinner inte blogga. Det finns inte ett enda litet lugnt hål i min kalender. De senaste veckorna har varit hektiska. Men jag har valt det själv. Och det är nästan bara roligt.

Det är klart att jag har fått psykisk ångest ett par gånger men anfallen har gått över ganska snabbt. Fast det är inte tack vare min sambo. Nej han skulle inte bli någon vidare kurator.

Jag: Berättar att jag är bekymrad.
Han: Frågar varför.
Jag: Berättar vidare.
Han: Frågar varför det blev så.
Jag: Försöker förklara.
Han: Nöjer sig inte med förklaringen.
Jag: Säger att jag är ett jävla klantarsel.
Han: Håller med.

Han blir nog en bättre biogastekniker än psykoterapeut. Med tanke på att han har så mycket tid att snickra och dra el i garaget så verkar det som om plugget varken är för svårt eller suger musten ur honom. Men det blir värre nu när nästa delkurs börjar säger han. Ja, kanske har det varit smekmånad på yrkeshögskolan eller också är han en helt vanlig örebroare. Idag skulle de vara utrustade med miniräknare. Det är husets mest ångestframkallande apparat enligt honom.

Kilsbergens snyggaste garagevägg?

Nåväl, åter till det späckade programmet. Det ska ju bli invigning gubevars. Redan till helgen faktiskt! Då hoppas jag att ni kommer upp och tittar på Kilsbergens nyaste butik, verkstad och garage. Om man kommer på lördagen så blir det efterfest när vi har stängt. Lite simpelt käk, nån glögg och lite avkoppling. Om någon vill dricka mer än glögg så får denne ta med sig matsäck.

På tork

Det blir inte bara drejat utan även sytt

En anledning till att jag fortfarande står på benen, utan yrsel och magkatarr, är nog att mitt lönearbete har varit rätt så lugnt i höst. Terminen inleddes på ett rörigt sätt men nu har friden lagt sig över bygden och rutinerna sitter i ryggmärgen. Det tackar jag för.

En annan anledning är nog att jag har prioriterat bort en massa andra saker. Sånt som faktiskt kan vänta. Vi städar inte. Det ligger stora hundhårstussar efter väggarna och badrummet är lite ungkarlssunkigt. Vi äter rester från frysen och har definitivt inte julpyntat. Krukväxterna är halvdöda och sängen borde ha renbäddats för två veckor sedan. Vi kör en tvättmaskin med underkläder på söndagen och sen plockar vi från torkställningen under veckan.

Vårt enda julpynt

Vi jagar dock möss. Under våra sju år i huset har vi möss i huset varje vinter, både på vinden och i källaren, men bara en gång i själva bostaden. Fram till förra veckan då nummer två dök upp. Först hörde jag den en natt, han hade kalas i soptunnan, sen såg Gizmo den springa över golvet en dag då han latade sig på soffan. Fram med fällorna. Tredje gången gillt. De första två gångerna lyckades musen ta betet utan att fällan slog igen. Det förbryllar oss. För oss räcker det med att blåsa på fällan så slår den igen.

Att döda möss känns lite dubbelt. Vilken fruktansvärd död. Den här hade levt en stund efter slaget och släpat sig en halvmeter ut på golvet med fällan runt nosen. Huvva. Men samtidigt vill jag absolut inte ha dem inne. De äter ju på allt. Och skulle jag lyckas fånga dem så skulle jag behöva åka flera mil och släppa ut dem för att de inte ska komma tillbaka.

På torsdag ska vi unna oss en paus från förberedelserna. Vi ska gå på konstutställning och äta vegetariskt julbord. Jag ska anstränga mig för att bara njuta och koppla av. Och förhoppningsvis prata om något annat än invigningen. Kanske om våra planer för 2011. Då CSN inte är särskilt generösa av sig så är vi nödgade att hålla igen på dyrare utsvävningar. Inga byggen eller stora renoveringar 2011. Fast det kanske är lika bra. Vi ska nog vila lite efter det senaste årets snickrande. Vi skulle vilja ta hand om vår eftersatta trädgård och påta i rabatterna. Kanske anlägga ett par nya dessutom. Odla mer och spara ännu mer pengar.

Vi har dessutom bestämt att vi ska vårda våra kompisrelationer. Om vi har några vänner kvar vill säga. Det är det vi ska undersöka. Jag vet inte om jag skulle vilja vara vän med mig själv när jag allt som oftast tackar nej till det ena trevliga erbjudandet efter det andra. Men jag tror att de flesta har förståelse och överseende med våra projekt, våra geografiska skäl och vår livsstil. Nu när Gizmo inte jobbar så många helger längre heller så räknar vi med att kunna umgås med folk minst en gång i månaden under 2011.

Minns ni oss?

Och kanske, kanske, kanske att vi unnar oss en budgettrip med något lågprisbolag till någon kontinental storstad i vår. Det var så länge sedan vi var ute och reste sa Gizmo härom dagen. Vi var en månad i USA i somras sa jag men vi lägger kanske olika betydelser i begreppet länge sedan. Eller också har han börjat bli lite åldersglömsk.

Och så blev det ett inlägg iallafall. Häpp!