Kajans

 

Med anledning av den uteblivna 40-årskrisen blir det eftermiddagskaffe i Getingedalen.

Öppet hus söndagen den 21 mars kl 13-16.

Parkering vid Blankhult.

Presenter undanbedes. Stöd de jordbävningsdrabbade i Haiti istället. Radiohjälpen 90 1950-6.

 

Välkomna!

En sallad som både funkar bra som lättare ensamrätt eller som tillbehör.

För två portioner (ensamrättsstorlek)

2 färska rödbetor
Två nävar sockerärter
1,5 dl matvete eller hel dinkel (okokt)
Två stora nävar färsk spenat
1 lime
1/2 dl creme fraiche
Getost efter smak
olja
salt
peppar

• Koka rödbetorna, Skala efter eller före, vilket du vill. Koka matveten. Båda tar ca 30 minuter om man delar rödbetorna innan.
• Skölj sockerärter och spenat.
• Dela sockerärter på snedden.
• När rödbetorna är färdigkokta, dela i klyftor eller bitar.
• Fräs rödbetor och sockerärter i olja i två minuter. Blanda i matveten och fräs ytterligare någon minut.
• Vänd ner spenaten när stekpannan tagits från värmen.
• Pressa limen och blanda ner juicen. Toppa med olivolja, salt och peppar.
• Servera med en creme gjord på creme fraiche, mosad getost och salt.

Soppa med morot och äpple.

För 4 portioner

5oo g morötter
2 äpplen (ca 500 g)
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 msk riven färsk ingefära
8 dl vatten
1-2 buljongtärningar eller motsvarande
1 dl vispgrädde
olivolja
salt
peppar

1. Skala och riv morötter. Dela, kärna ur och riv äpplena. Skala och finhacka lök och vitlök.
2. Fräs lök och vitlök i olja utan att det får färg. Blanda i morot, äpple och ingefära. Låt fräsa ett par minuter.
3. Häll på vatten och buljong. Koka under lock ca 15 minuter. Rör om då och då.
4. Mixa soppan slät med stavmixer. Tillsätt grädde. Låt koka upp. Smaka av med salt och peppar.
5. Servera med krutonger, gröna blad och lite olivolja på toppen.

Nånting mittemellan juice och smoothie. Boostad med näring, jättegod och en riktig bacillkiller.

För två stora glas behövs:

• En mixer
• 3-4 dl färskpressad apelsinjuice
• 1,5 dl tranbärsjuice
• 1-2 kiwi i bitar
• En liten bit finhackad färsk ingefära Börja med lite och tillsätt mera på slutet. Den har en förmåga att ta över.
• Den nedre delen av ett citrongräs. Hackad.

Blanda allt och mixa slätt. Med ett par isbitar i glaset blir det extra gott.

• Samtliga tåg kom och gick i tid. På uppresan, som startade väldigt tidigt på morgonen, var vi rätt ensamma. Iallafall innan bytet i Gävle. Därför kunde vi sträcka ut oss i ryggläge båda två. X2000 kör vansinnigt fort, ända upp mot 200 km/h enligt SJ:s hemsida, vilket föranleder en viss åksjuka men även den var minimal. Spårnätet i Sverige är nog inte byggt för de höga hastigheterna utan för den forntida tuff-tuff-modellen. Snail Rail.

Ryggläge i kopparbergstrakten

Trivsel i tvåhundra knyck

• Även för vårt ressällskap, som kom norrifrån med bil, jag menar SUV, hade allting klaffat och de mötte oss på Sundsvalls central lagom till lunch.

• Solen lyste från en klarblå vinterhimmel.

• Hotellet låg mycket nära stationen och vi hittade parkeringsplats i direkt anslutning till entrén. Gratis parkering.

• Enligt hotellets hemsida hade vi inte tillträde till rummen förrän klockan 15 men vi fick nycklarna direkt vid incheckningen.

• Det fanns gratis stadskartor i receptionen.

• Rummen var inredda i marint tema vilket förstärkte kaptenskänslan då vi tittade ut över det frusna havet. Havsutsikten var det som fällde avgörandet vid val av hotell. Det fanns både finare och billigare alternativ men valet var hugget i sten. Kan man få havsutsikt ska man ha det. Tycker min sambo.

• Förutom den sedvanliga extrautrustningen (bibel och vattenkokare) fanns det en soffgrupp på rummet. Den utnyttjade vi maximalt. Trots att vi skulle färdas med tåg packade vi ner några flaskor rött. Och en dator. Internetuppkopplingen var gratis.

Skepp ohoj kapten Grufvhaake!

• Medelst dator kunde vi luska ut vilken restaurang som var bästa alternativet och jag tror banne mig att datorn hade helt rätt. Chaow Praya River på Trädgårdsgatan 43 är fanimej en av de mest gemytliga inrättningar jag har varit på i Sverige. God mat dessutom. Fast dörrhandtaget på damtoan satt löst.

• Promenaden från restaurangen till sporthallen var relativt kort vilket uppskattades av vårt snyggt men tunt klädda norrländska ressällskap. Det korta avståndet var naturligtvis ingen slump. När fyrkants-kajan får en karta i handen är det ingen som slår henne på fingrarna i logistik. I spontanitetskampen blir hon dock ingen svår motståndare.

Uri Geller och fru N

I väntan på maten: Herr N gör sin Marty Feldman-imitation.

Kajan är nytvättad både upptill och nertill.

• Det var ingen kö till vare sig sporthall eller garderob och Johnossi inledde samtidigt som vi klev in genom dörrarna. Ett minus till dem för att de inte väntade tills vi hade hängt av oss. What's the point hörde vi från kapprummet. Resten av deras spelning var skitbra. Skitbra.

• Ingen kroppsvisitation! Den här gången var det uppenbarligen fritt fram att fotografera. Arrangörerna har äntligen kapitulerat inför det faktum att alla har kameror i sina mobiltelefoner. Så sent som i somras, vid Morrisseys spelning i Borås, blev min kropp och väska genomsökt.

50% Johnossi

• Även Thåström började punk(t)ligt. Det uppskattades extra mycket eftersom det inte fanns någon bar att hänga i under pausen.

• Konserten som Thåström bjöd på var fantastisk. Mörk. Genomtänkt. Känslosam. Vacker. Träffsäker. Oförglömlig. Den mannen har en röst, ett budskap och ett kroppsspråk som överträffar andra 53-åriga snubbar som stått på scen i över 30 år.

Cheops Pyramid och nutidens tändare

Thåström är inte ledad som oss vanliga människor

 

• Markus Krunegård var på samma konsert som oss. Fast jag vet inte om det bidrog till helgens höga betyg.

• Det stod en taxi och väntade på oss utanför sporthallen efter alla extranummer. En taxi redo att köra oss till Cosmopol. Vi kände oss snuskigt spelsugna och och lyckosamma och av en ren tillfällighet fanns det ett kasino i Sundsvall.

• Att besöka ett statligt kasino var en intressant upplevelse och de gjorde goda Mojitos. Dessutom fanns det ett vinotek som jag naturligtvis provade. Men jag vet inte vad som var roligast; den likt en gasell springande kameravakten eller vår avslutande spelrunda på de oarmade banditerna.

Det förbjudna fotot på Cosmopol.

Ska jag skriva hela uppsatsen? Nej jag skiter i det. Finn fem fel. Minst.

• Vi möter Thåström med band i lobbyn. Jag får cred av mitt ressällskap att jag har bokat in oss på samma hotell som honom. Vi tackar för en bra konsert. Tack, det var så lite, svarar den vid det här laget betydligt mindre spastiska artisten. Nej det var inte lite, kontrar vi artigt. Nej, det var det faktiskt inte, responderar den trött leende artisten innan han går in i hissen tillsammans med två lådor Heineken.

• Hotellfrukost = kärlek. Att inmundiga en sådan på alla hjärtans dag kändes träffsäkert. Men sedan var det slutfirat. De övriga 364 dagarna under året måste också få sin dagliga dos av kärlek. Att frukosten serverades så sent som till 11 var extra bra för oss som hade tillbringat natten på ett kasino och nattsuddat i vardagsrumsdelen på hotellrummet. Hur pannkakorna smakade? Du frågar en gris...

Kärleksfull frukost

• Det fanns en pool i källaren. Bilden på hotellets hemsida såg så inbjudande ut. Verkligheten var lika behaglig tills vi kände på vattnet. Doppet kändes mer eller mindre obligatoriskt men det gjorde nog nytta efter konserter, vin, kasino och hotellfrukost. Vi mötte artisten igen. Han kom från källaren. Hade han besökt poolen/gymmet innan oss? Vi hälsade, den här gången blygt halvbekant, på varandra. Polare? Till och med min sambo, som sällan visar något kändisintresse, önskade i efterhand att vi hade gått ner till poolen en halvtimma tidigare. Han hade gärna velat haft en pratstund med Thåström. Denna insikt kom han fram till några dagar efter hemkomst då hela upplevelsen hade sjunkit in och konserten hade byggt bo i våra hjärtan.

• Solen sken lika vackert på söndagen.

• Vi gjorde en shoppingtur och tog avsked av vårt ressällskap. Det är svårt att skiljas efter så starka och positiva gemensamma erfarenheter.

Det är inte bara Smiths som för dessa herrar samman.

Även kokkonsten är ett stort gemensamt intresse.

Här vid iittalas drömkastruller.

 

Ja vi gillar iittala!

• Vi bestämde oss för att lära oss Sundsvall och tog en noggrann och långsam tur på museet. Det blev både konst och historia.

Här torskade jag...

...och här blev jag inspirerad!

• Innan X2000 skulle ta oss till Stockholm satt vi i hotellobbyn, läste recensioner och såg OS. Schyssta fåtöljer. Kanske något för vårt vardagsrum istället för det obekväma felköpet?

• Bilen startade direkt när vi kom till Örebro vid 22-tiden. Ingen punk-tering.

• Huset stod kvar i Getingedalen.

• Kudden var lika skön som vanligt.

• På måndagen infann sig den stora tomheten. Jag var sorgsen hela dagen. Precis som sig bör efter ett serotoninrus. Kontrasten blir så påtaglig när man kastas mellan ytterligheter.

Punk(t) slut.

Min sambo i skenet av en tåglampa djupt försjunken i en kriminalroman av Mons Kallentoft

Jag skottar och skottar men jag gör det gärna. Fast jag går helst inte upp på taket, nej det får Någon annan sköta, men Någon har fått ryggskott. Men det börjar bli bättre så han gjorde trots allt ett försök på det hala taket...

 

Så mycket snö det kom. När jag kom hem fanns det ingenstans att ta vägen med bilen. Uppfarten var totalt igensnöad och med vindens hjälp hade den utplånats och blivit ett med resten av tomten. Jag ställde bilen på vägen och satte igång varningsblinkersen. Sen skottade jag en fyrkant längst ner på uppfarten lika stor som min bil och parkerade där. Sen bad jag en bön att natten skulle bli mild eftersom sladden till motorvärmaren inte räckte ända upp till eluttaget i car porten. Inte ens med en skarvsladd. Kanske med två men nummer två har frusit ihop och skulle behöva komma in i stugvärmen en stund. Fast den har blivit fastklämd under två garageportar som ligger och väntar på montering så jag får inte in den.

Allt detta hade kunnat lösas, eller inte ens behövt uppstå, om G inte hade fått ryggskott. För mycket garagebyggande och snöskottning. Nu är han orörlig. Lagom till snöstormen. Och mer snö lär det komma nästa vecka. Min lediga fredag är bortkastad och jag sparar in en kompdag genom att gå till jobbet som vanligt och låta vecka 5 bli en vanlig sketen vecka. Helgen lär bli byggfri och jag kanske kan åka lite skidor istället.

Och jag som hade tänkt att få min sedvanliga träning ikväll. Torsdagar åker jag till stan och är social. Men med tanke på omständigheterna och några ton snö som måste bort från tomten så har jag inte tid med det.

Huvudsaken är att han är återställd nästa helg när vi far till Sundsvall.

Nej förresten, huvudsaken är att han får behålla jobbet. Provanställningen går ut i mars och det finns andra på Gs jobb som redan har fått kicken på grund av två sjukskrivningar. En magsjuka efter nyår och ett ryggskott i februari kanske är too much för Nobina. Vilken värld vi lever i. Får man verkligen göra så?

Jag är lite nervös. Det är ingen hit att vara arbetslös nuförtiden.

Men hallå Wikipedia!

1970 - det var väl för fan inget vanligt år?! Och varför står det inget särskilt den 22 mars?! Jag bara frågar?

Vilken jävla vinter! Jag menar, vilken underbar, fantastisk vinter! Snön ligger djup och temperaturen håller sig på minussidan. Att valla skidorna är en enkel match och att köra bil är en förhållandevis lika enkel match. Då termometern inte svajar mellan plus och minus blir det inga sliriga, slaskiga töblötor som sen fryser på och bildar knöliga isgator. Vi har en vit vinterväg utan överraskningar som plogas med jämna mellanrum. Vad som än händer med vädret nu kommer jag att minnas 2010 som en riktigt bra vinter. Enligt yr.no finns det inga tecken på förändringar inom de närmaste tio dagarna. Lattjo!

Därför har jag skottat snö idag. Också. När jag kommer hem ligger det på gränsen till för mycket snö på uppfarten. Jag hade kunnat strunta i skottningen utan dåligt samvete men det föll några glesa flingor som skulle kunna ge mig dåligt samvete klockan 21 istället. Och då skulle det verkligen ta emot att skotta. Nu var jag ju redan klädd. Och ljuv är mödans lön. Nästa gång är det någon annans tur.

De senaste måndagarna har jag snickrat garage. Det känns som en i allra högsta grad giltig anledning att skolka från verkstan. Det känns inte ens som skolk. Det känns som huvudet på spiken. Verkstadsjobb som verkstadsjobb. Efter den dagliga skottningen monterade vi dit takfotsbrädan på andra taksidan. Den som ska fixas i helgen. Förberedas det som förberedas kan.

Takfotsbräda. Om det var någon som undrade.

Att vara ledig på måndagarna har inte bara inneburit olika former av verkstadsjobb. Det har också varit nyttigt för vår relation. Sedan 1 oktober har G jobbar kvällar och nätter och vi har bara setts på helgerna. Ungefär som att leva ihop med en veckopendlare förutom att jag hör honom snarka när jag går upp på morgnarna. Därför kommer måndagarna väl till pass. Vi får umgås.

Jag kan tänka mig att det är så livet ter sig för småbarnsföräldrar. Man bli mera rädd om kvalitetstiden. Den är inget man såsar bort eller sover över. Fast i omvänd ordning. Vi jämför oss med föräldar som får vara barnfria en dag eller två. Sådana stunder tar man vara på. Det har dessutom tvingat min sambo att prova på planeringens ädla konst. Takfotsbrädor monteras inte på egen hand vill jag lova.

Nästan 40 och halvblind. Igår köpte jag mitt första par läsglasögon. Det var inget snack om saken. Plötsligt kunde jag se även på nära håll. Eftersom läsglasögon är tantigt i sig slog jag till på ett par riktiga kärringbågar. Ska det va så ska det va ordentligt.

Moment of truth

(Båda mina afrikanska hårprinsessor behagar vara på resande fot med oviss återkomst...)