Kajans

• Samtliga tåg kom och gick i tid. På uppresan, som startade väldigt tidigt på morgonen, var vi rätt ensamma. Iallafall innan bytet i Gävle. Därför kunde vi sträcka ut oss i ryggläge båda två. X2000 kör vansinnigt fort, ända upp mot 200 km/h enligt SJ:s hemsida, vilket föranleder en viss åksjuka men även den var minimal. Spårnätet i Sverige är nog inte byggt för de höga hastigheterna utan för den forntida tuff-tuff-modellen. Snail Rail.

Ryggläge i kopparbergstrakten

Trivsel i tvåhundra knyck

• Även för vårt ressällskap, som kom norrifrån med bil, jag menar SUV, hade allting klaffat och de mötte oss på Sundsvalls central lagom till lunch.

• Solen lyste från en klarblå vinterhimmel.

• Hotellet låg mycket nära stationen och vi hittade parkeringsplats i direkt anslutning till entrén. Gratis parkering.

• Enligt hotellets hemsida hade vi inte tillträde till rummen förrän klockan 15 men vi fick nycklarna direkt vid incheckningen.

• Det fanns gratis stadskartor i receptionen.

• Rummen var inredda i marint tema vilket förstärkte kaptenskänslan då vi tittade ut över det frusna havet. Havsutsikten var det som fällde avgörandet vid val av hotell. Det fanns både finare och billigare alternativ men valet var hugget i sten. Kan man få havsutsikt ska man ha det. Tycker min sambo.

• Förutom den sedvanliga extrautrustningen (bibel och vattenkokare) fanns det en soffgrupp på rummet. Den utnyttjade vi maximalt. Trots att vi skulle färdas med tåg packade vi ner några flaskor rött. Och en dator. Internetuppkopplingen var gratis.

Skepp ohoj kapten Grufvhaake!

• Medelst dator kunde vi luska ut vilken restaurang som var bästa alternativet och jag tror banne mig att datorn hade helt rätt. Chaow Praya River på Trädgårdsgatan 43 är fanimej en av de mest gemytliga inrättningar jag har varit på i Sverige. God mat dessutom. Fast dörrhandtaget på damtoan satt löst.

• Promenaden från restaurangen till sporthallen var relativt kort vilket uppskattades av vårt snyggt men tunt klädda norrländska ressällskap. Det korta avståndet var naturligtvis ingen slump. När fyrkants-kajan får en karta i handen är det ingen som slår henne på fingrarna i logistik. I spontanitetskampen blir hon dock ingen svår motståndare.

Uri Geller och fru N

I väntan på maten: Herr N gör sin Marty Feldman-imitation.

Kajan är nytvättad både upptill och nertill.

• Det var ingen kö till vare sig sporthall eller garderob och Johnossi inledde samtidigt som vi klev in genom dörrarna. Ett minus till dem för att de inte väntade tills vi hade hängt av oss. What's the point hörde vi från kapprummet. Resten av deras spelning var skitbra. Skitbra.

• Ingen kroppsvisitation! Den här gången var det uppenbarligen fritt fram att fotografera. Arrangörerna har äntligen kapitulerat inför det faktum att alla har kameror i sina mobiltelefoner. Så sent som i somras, vid Morrisseys spelning i Borås, blev min kropp och väska genomsökt.

50% Johnossi

• Även Thåström började punk(t)ligt. Det uppskattades extra mycket eftersom det inte fanns någon bar att hänga i under pausen.

• Konserten som Thåström bjöd på var fantastisk. Mörk. Genomtänkt. Känslosam. Vacker. Träffsäker. Oförglömlig. Den mannen har en röst, ett budskap och ett kroppsspråk som överträffar andra 53-åriga snubbar som stått på scen i över 30 år.

Cheops Pyramid och nutidens tändare

Thåström är inte ledad som oss vanliga människor

 

• Markus Krunegård var på samma konsert som oss. Fast jag vet inte om det bidrog till helgens höga betyg.

• Det stod en taxi och väntade på oss utanför sporthallen efter alla extranummer. En taxi redo att köra oss till Cosmopol. Vi kände oss snuskigt spelsugna och och lyckosamma och av en ren tillfällighet fanns det ett kasino i Sundsvall.

• Att besöka ett statligt kasino var en intressant upplevelse och de gjorde goda Mojitos. Dessutom fanns det ett vinotek som jag naturligtvis provade. Men jag vet inte vad som var roligast; den likt en gasell springande kameravakten eller vår avslutande spelrunda på de oarmade banditerna.

Det förbjudna fotot på Cosmopol.

Ska jag skriva hela uppsatsen? Nej jag skiter i det. Finn fem fel. Minst.

• Vi möter Thåström med band i lobbyn. Jag får cred av mitt ressällskap att jag har bokat in oss på samma hotell som honom. Vi tackar för en bra konsert. Tack, det var så lite, svarar den vid det här laget betydligt mindre spastiska artisten. Nej det var inte lite, kontrar vi artigt. Nej, det var det faktiskt inte, responderar den trött leende artisten innan han går in i hissen tillsammans med två lådor Heineken.

• Hotellfrukost = kärlek. Att inmundiga en sådan på alla hjärtans dag kändes träffsäkert. Men sedan var det slutfirat. De övriga 364 dagarna under året måste också få sin dagliga dos av kärlek. Att frukosten serverades så sent som till 11 var extra bra för oss som hade tillbringat natten på ett kasino och nattsuddat i vardagsrumsdelen på hotellrummet. Hur pannkakorna smakade? Du frågar en gris...

Kärleksfull frukost

• Det fanns en pool i källaren. Bilden på hotellets hemsida såg så inbjudande ut. Verkligheten var lika behaglig tills vi kände på vattnet. Doppet kändes mer eller mindre obligatoriskt men det gjorde nog nytta efter konserter, vin, kasino och hotellfrukost. Vi mötte artisten igen. Han kom från källaren. Hade han besökt poolen/gymmet innan oss? Vi hälsade, den här gången blygt halvbekant, på varandra. Polare? Till och med min sambo, som sällan visar något kändisintresse, önskade i efterhand att vi hade gått ner till poolen en halvtimma tidigare. Han hade gärna velat haft en pratstund med Thåström. Denna insikt kom han fram till några dagar efter hemkomst då hela upplevelsen hade sjunkit in och konserten hade byggt bo i våra hjärtan.

• Solen sken lika vackert på söndagen.

• Vi gjorde en shoppingtur och tog avsked av vårt ressällskap. Det är svårt att skiljas efter så starka och positiva gemensamma erfarenheter.

Det är inte bara Smiths som för dessa herrar samman.

Även kokkonsten är ett stort gemensamt intresse.

Här vid iittalas drömkastruller.

 

Ja vi gillar iittala!

• Vi bestämde oss för att lära oss Sundsvall och tog en noggrann och långsam tur på museet. Det blev både konst och historia.

Här torskade jag...

...och här blev jag inspirerad!

• Innan X2000 skulle ta oss till Stockholm satt vi i hotellobbyn, läste recensioner och såg OS. Schyssta fåtöljer. Kanske något för vårt vardagsrum istället för det obekväma felköpet?

• Bilen startade direkt när vi kom till Örebro vid 22-tiden. Ingen punk-tering.

• Huset stod kvar i Getingedalen.

• Kudden var lika skön som vanligt.

• På måndagen infann sig den stora tomheten. Jag var sorgsen hela dagen. Precis som sig bör efter ett serotoninrus. Kontrasten blir så påtaglig när man kastas mellan ytterligheter.

Punk(t) slut.

Min sambo i skenet av en tåglampa djupt försjunken i en kriminalroman av Mons Kallentoft