Förbud och gråväder
Örtte och gråväder
Min sambo kände att det var dags för en fasta. Utrensande och välgörande. Det är kanske det jag behöver, tänkte jag då. Eftersom hela hösten har varit krasslig i en eller annan mening så kanske min kropp behöver en 70-talsdetox. Med grönsaksjuice, örtte och buljong.
Är just nu inne på min femte dag utan fast föda och kroppen känns alldeles utmärkt. Däremot skrev min sambo till mig, ja det är den kommunikationen vi har nuförtiden, att han kände sig matt. Hans kollegor menade att han såg mager ut. Då ställde han sig på vågen och bestämde sig omedelbart för att avsluta fastan i förtid. Han kanske har kommit in i den för män förunnade livsfasen då de antingen börjar få mage eller krymper ihop till ett skinntorrt streck. Eller också beror det på att han bygger garage före frukost på dagarna.
Fast för tillfället står garagebygget stilla. Vi väntar förtfarande på gjutaren Ove. Då han inte kom förra fredagen förväntade vi oss att han skulle höra av sig om en ny dag. Inte ett ljud. G ringer upp honom:
G: Hej det är G.
Ove: Hej?
G: Ja du skulle gjuta plattan till vårt garage.
Ove: Vilket garage?
Jävla hantverkare. Men jag har bestämt mig för att inte ondgöra mig mera över honom än så. Inga ord, inga tankar. Det leder inte garagebygget någonstans, bara till att min själ blir ännu svartare.
För nu är det dystert. Jag för en kamp mot mörkret. Det försöker ta sig in i alla mina kroppsöppningar samtidigt som hjärnan kvider efter ljusa antikroppar. Och en liten mörk tanke föder en annan och sen slår de ihop sig och blir en stor svart rörig boll. Jag tänder alla lampor hemma. Jag försöker skratta mycket på jobbet. Jag gör sådant jag tycker är roligt. Jag försöker tänka på sådant jag är bra på och som är positivt. Det ska bli skönt när snön kommer och gör världen ljusare. Men inte förrän grunden är gjuten tack.
Jag lyssnade på radio på väg till jobbet i morse. Morgonpasset i P3. För just nu har jag en bil med fungerande radio. Medans mor och far lever sin dröm i Thailand får jag åtminstone köra runt i deras bekväma bil. Min bil är för närvarande varken fungerande eller bekväm så tajmingen var perfekt. Nåväl, det pratades hundar och att hundägare är ett friskare släkte än de som inte har hund. De får både motion och villkorslös kärlek. Pyttsan. Vår hund rastar sig själv och tyr sig mest till G. Fast det är inte helt sant. På helgerna tar vi promenader med jycken och när min sambo inte är hemma duger jag. Hon är som ett litet lyckopiller. Dessutom har det ju upptäckts att våra fyrbenta vänner är skickliga ångestabsorbenter. Det är inte utan anledning som det blir fler och fler äldreboenden som skaffar hund.
Mitt finger läker fint. Fast det fattas fortfarande en bit men känseln börjar komma tillbaka och det gör inte längre galet ont. Jag är övertygad om att hjärnan, eller vilken del av mig det nu är, kan bygga upp en ny fingertopp och den kommer att se ut exakt som den förra. Frågan är bara hur fan den kan veta det? Hur vet den när det räcker liksom? Vad är det som säger att fingret blir lika långt som förut? Det kanske växer och växer och blir fyra centimeter längre den här gången. Fast det är väl mina gener som säger åt mina celler att just den här individen ska ha ett visst utseende. Eller nåt sånt.
Nästa helg är det gammaldags julmarknad i Wadköping och jag ska stå ett gammaldags stånd och sälja krukor. Jag ser fram emot det även om det känns lite stressigt och nervöst. Men jag brukar må ännu sämre inför en försäljning. Tack vare mina måndagar i verkstan är jag i mer fas än jag brukar vara. För måndagarna i verkstan har inte bara blivit måndagar utan de har skapat en kontinuitet och ett måste. För om jag drejar muggar på måndagen så måste jag sätta på hänklar på tisdagen och putsa på onsdagen. Annars blir det inga muggar och då är måndagen bortkastad. Och faktum är att det är lite trist i längden att vara ensam hemma varje vardagkväll och jag börjar få in lite nya kvällsvanor. Leran får vara mitt alternativa sällskap.
Alltså, söndagen den 29 november klockan 12-16 är det julmarknad i Wadköping i Örebro och den är väl värd ett besök.
Men än så länge är det fredag och det känns oerhört skönt. Även om fredagsmysen från förr inte längre infinner sig då min sambo kör buss på kvällarna. Nån präktig jävel har sagt att man inte ska sörja det man inte kan få utan glädjas över det man har men jag kan ändå inte låta bli att sakna våra forntida fredagkvällar. Vinet, maten och känslan.
Min fredag blev dessutom oväntat lugn och behaglig. De planerade arbetsuppgifterna uteblev tack vare sjukdom. Inte min egen utan andras. Jag har tid att blogga till och med. Begå tjänstefel med andra ord. Just nu skiter jag i det. Det finns nämligen en ny grej just nu som ockuperar mina tankar. Men om det skriver jag en annan gång. Jag tror att ni har fått nog av mig för nu.
Dekadens och gråväder
Torsdagens frukostgäster
Det fanns inget bröd i brödburken. Då våra gemensamma frukostar är lätträknade försöker vi göra stor sak av de vi faktiskt får. Nybakt bröd. G sätter en deg. Därav den sena måltiden. Fast inte bara därför. Det är långt från sovrummet till köket. Vi rullade ur sängen och in till varsin dator för en stunds uppdateringar på cyberfronten. Gled ljudlöst in på lite nätshopping, passade på att köpa några julklappar, och inom ett par musklick hade jag spenderat ett par tusenlappar. Helt i onödan. Dreglar och håller igen hos Gudrun Sjödén. Plockar ur godbitarna på Ellos. Premiär på Gina Tricot. Jag vet, alla andra har handlat där i flera år men jag hittade dit först idag. Gjorde några basala fynd för att göra vardagsutstyrseln lite mer varierad. En sanning med modifikation. Då jag tillhör det frusna släktet går jag ändå alltid omkring på jobbet i en stor svart fleecejacka sponsrad av Örebro kommun. Kanske skulle satsa på lite färgglada koftor istället för tunna svarta toppar?
Det är krassligt i Getingedalen. G snörvlar och känner sig lite halvmatt. Jag har en svullen hals och kroppen är halvdäven. Då ingen av oss har feber kan vi utesluta Svinet. Vi har nog fått Geten. Dessutom har jag ont i fingret. I torsdags kunde jag skönja en liten förbättring men så sent som i natt vaknade jag av att fingret värkte. På tisdag ska jag till en läkare. Egentligen gäller det min yrsel men nu känns fingret mera angeläget. I synnerhet efter ett samtal med mitt försäkringsbolag. Jo men visst skulle jag kunna få några tusenlappar för skadan. Under förutsättning att jag besöker en läkare. Sen återstår det att se hur det känns när såret är läkt. Hur mycket rörlighet och känsel som finns kvar. Jag lyckades faktiskt att dreja med bandage och diskhandske vilket är absolut viktigast. Att jag inte kan diska och laga mat känns sekundärt. Det finns andra som gör det jättebra.
Jag tror verkligen att jag har varit sjuk, på något sätt, hela hösten. Hela.
Försöker laga mat med trasigt finger
Vi eldar. I alla tre eldstäderna sprakar det brasor vilket är helt rätt en sån här dag. Hunden trivs. Kaminhunden.
Garagebygget står stilla. Just nu finns det ingenting vi kan göra förrän gjutaren har varit här. Han skulle komma igår. Kanske. Hörde inte av sig och nu lever vi i ovisshet.
Vi (observera att det är VI) lägger armeringsnät
Hela nätet är lagt och ihopnajat
Senare idag blir nog en film. Jag hoppas på Lars and the real girls som en förtroendeingivande kollega har rekommenderat. Sen blir det nog lite receptletande inför den stundande niorättersmiddagen på nyårsafton i Paddal. Förhoppningsvis kommer jag också att slå in lite äpplen i tidningspapper. Vi fick inga egna äpplen i år men min far, äppelodlaren, fick desto mer. Då de egentligen inte äter särskilt mycket äpplen i hushållet på Flugis så får vi överskottet av, framför allt, Ingrid Marie. Mitt favoritäpple tror jag. Dessa håller sig fina långt in i vinter om de får rätt förvaring. Inlindade i tidningspapper och en temperatur runt tre grader är de bästa förutsättningarna. För vi äter äpplen. På längden och på tvären. Och i vätskeform. Färskpressad äppeljuice går inte av för hackor och det har man verkligen råd med när lådorna i farstun är överfulla med läckra Ingrid Marie.
Ikväll är det fest. Skype-fest. Gud så modernt. Men är det för långt att resa så är det ett fullgott alternativ.
Novemberkaktus med bra tajming.
(Detta skulle lika gärna kunna vara en bild från förra året. Eller 2005...)
Creme Ninon med getost
4 portioner
1 gul lök
7 dl vatten
2 buljongtärningar eller motsvarande mängd pulver
500 g frysta gröna ärtor
2 dl grädde (creme fraiche funkar också)
salt och peppar
1 dl torrt mousserande vin (vitt vin och lite bubbelvatten funkar skapligt också)
getost (chevre för den som gillar det, getost i fetaform för den som inte är chevreälskare)
färsk mynta (torkad går i nödfall)
Skala och hacka lök. Koka upp vatten med buljong och lägg i ärtor och lök. Koka under lock i 5 minuter. Mixa soppan slät ihop med grädden. Koka upp igen och smaka av med salt och peppar. Häll i vinet precis innan servering. Toppa med smulad ost och mynta.
Foto: Paddal Photo Corp.
Apelsincurry
4 portioner
300 g grytbitar av qourn eller soja
1 gul lök
2 tsk curry
3 dl färskpressad apelsinjuice
1 msk mjöl
2 dl matyoghurt
400 g grönsaker, typ gröna ärter, blomkål, morot, bönor etc
olja
soja
salt
peppar
Skala och finhacka löken. Fräs lök och curry i olja några minuter. Tillsätt grytbitar och hårda grönsaker och stek några minuter till. Tillsätt apelsinjuice och koka i 5 minuter.
Rör ut mjöl i yoghurt och blanda ner i grytan. Lägg ner de mjuka och lättkokta grönsakerna och småkoka i 3 minuter.
Smaka av med soja, salt och peppar. Servera med ris, potatis, quinoa eller nåt sånt.
Kroppsliga tilldragelser och gråväder
Armen. Den är iallafall bra nu. Det känns fantastiskt. När allt annat är ur funktion brukar jag tänka på min hela arm. Efter den femte akupunkturbehandlingen var smärtorna borta. Förutom när jag pressade armen i extrema rörelser och situationer och så mycket kan man nog inte kräva av en 40-årig arm. Men så gjorde jag ett sjätte besök hos akupunktören som frågade:
A: Hur är det med armen?
Kajan: Jo den blev bra efter förra behandlingen.
A: Då slår vi spiken i kistan idag då.
Spiken i kistan? För mig betyder det något helt annat men vem vet hur det är i akupunktörvärlden.
Bihålorna. Intensivt sprejande med nässpray ledde till friska bihålor men en täppt och beroende näshåla. Fast den avvänjningen gick på ett par dygn.
Apropå avvänjning. Jag bestämde mig för att sluta dricka kaffe för att se vilken effekt det skulle ha på min yrsel. De första dagarna utan kaffe kändes som ett töcken men även det gick över och nästan allt kaffesug också. Yrseln höll sig borta tills en vacker dag för en dryg vecka sedan när den slog till som en blixt från klar himmel och höll i sig under dryga dygnet. Jag fattade ingenting. Beslutade att ringa sjukvården igen. Berättade min historia och fick äntligen en läkartid. Men om du blir riktigt yr innan dess ska du åka till akuten, sa sjuksköterskan. Sådana uttalanden kan få mig ultrafrisk. Jag undviker väldigt gärna akuten. Särskilt i tider av svininfluensa.
Friskskriver mig själv och ger mig snabbt ut i löparspåret. Dagen efter har jag ont i halsen. Är det sant? Fick jag vara frisk i två dagar? Den här gången bestämmer jag mig för att köra hela registret av kurer. Både de svenska och tjeckiska. I trippel dos. Och faktum är att i skrivande stund är symptomen väldigt svaga. Nästan helt borta. Det måste nog gå ett dygn till innan jag friskskriver mig. Igen. Eller kan jag det förresten? För igår skar jag av mig en fingertopp. Jag skulle vara duktig och huslig och ta in den sista mangolden (swiss chard på engelska), förvälla och frysa in. Under hack-momentet gör jag ett felskär och helt plötsligt ligger höger pekfingertopp på skärbrädan.
Blodbad, telefonerande och högläge. Till slut fick jag stopp på blodflödet. Gjorde ett klumpigt paket med maskeringstejp och höll tummarna - de var fortfarande intakta - för att det skulle hålla sig i schack till dagen efter. Jag tänkte att G skulle få öppna paketet och hjälpa mig att tvätta och lägga om ordentligt när han hade jobbat färdigt och sovit ut.
Det gjorde han. Fast kompressen hade fastnat i såret och innan vi hade lyckats få bort den låg Kajan på golvet. Sen fick jag ett jättefint litet paket och med en diskhandske på näven ska jag nog till och med kunna dreja lite. Tror jag.
Å så över till garaget. Även om gråvädret dominerar i Getingedalen just nu så fick vi några solglimtar under höstlovet. Då det inte är någon större arbetsbörda på jobbet under höstloven så brukar jag se till att jobba just då men i år passade det förträffligt att ta ledigt och bygga garage med sin sambo. Det är nämligen inte bara G som bygger. Vi har gjort det mesta ihop. Fast han är chef och jag gör som jag blir tillsagd. Och jag dokumenterar. Så när vi tittar på bilderna ser det ut som om det bara är han som bygger. Det är faktiskt skitkul att bygga sitt eget hus.
Jag har visst varit med och byggt! (Här med höger pekfinger i behåll)
Vi tror att spikarna till isoleringen kommer från Toys'R'us. Stora, rosa och av plast.
Grävarn gör sitt sista besök hos oss. Fixar till den nya uppfarten.
Vy från vägen
I torsdags var det snöstorm. Just då skulle de resterande delarna till huset transporteras upp till oss. G hade samlat ihop en skara arbetslösa, daglediga och pensionärer som skulle hjälpa honom med lossningen och bärandet. Själv var jag på jobbet när det hela ägde rum. Och det är jag tacksam för. Långtradaren kom inte upp för backen, körde fast och det blev ett jävla trassel. Allt gick dock att lösa även om det tog mycket längre tid än beräknat. Jag hade säkert blivit yr om jag hade varit med.
Långtradare stuck in the snow
Idag har gjutaren varit uppe och kollat läget inför gjutningen av grunden. Har vi tur kommer det att ske på fredag. Till dess ska vi fixa några smågrejer men det borde vara lugnt. Om jag inte hade gått och skurit av mig fingret. Fast min far kommer till undsättning. Iallafall imorgon för sen åker min föräldrar till Thailand. Jag vill också vara pensionär...
Gjutaren kollar läget inför fredagens (?) gjutning.
Två hantlangande pensionärer snart på väg till Thailand
Jag fick ett mail av min chef:
Är du säker på att du inte vill bli AE-ledare..... du har en blick för vad som är bra för verksamheten, ett driv, erfarenhet, förmåga att uttrycka dig och en ärlighet som är bra för oss...... du kan väl tänka på det igen?
Men jag har ingen lust. Och jag saknar fingertoppskänsla...
