Kajans

Klockan är snart tre och vi har inte ätit frukost än. Vaknade vid elva vilket är fullt tillåtet, i det närmaste obligatoriskt, en lördagmorgon efter nattarbete (G) och sjukdom (K). Då det dessutom är tomt i kalendern och ett satans snöslask utomhus känns det som det enda rätta. Ta igen veckans förlorade sömn och sänka tempot.

Torsdagens frukostgäster

Det fanns inget bröd i brödburken. Då våra gemensamma frukostar är lätträknade försöker vi göra stor sak av de vi faktiskt får. Nybakt bröd. G sätter en deg. Därav den sena måltiden. Fast inte bara därför. Det är långt från sovrummet till köket. Vi rullade ur sängen och in till varsin dator för en stunds uppdateringar på cyberfronten. Gled ljudlöst in på lite nätshopping, passade på att köpa några julklappar, och inom ett par musklick hade jag spenderat ett par tusenlappar. Helt i onödan. Dreglar och håller igen hos Gudrun Sjödén. Plockar ur godbitarna på Ellos. Premiär på Gina Tricot. Jag vet, alla andra har handlat där i flera år men jag hittade dit först idag. Gjorde några basala fynd för att göra vardagsutstyrseln lite mer varierad. En sanning med modifikation. Då jag tillhör det frusna släktet går jag ändå alltid omkring på jobbet i en stor svart fleecejacka sponsrad av Örebro kommun. Kanske skulle satsa på lite färgglada koftor istället för tunna svarta toppar?

Det är krassligt i Getingedalen. G snörvlar och känner sig lite halvmatt. Jag har en svullen hals och kroppen är halvdäven. Då ingen av oss har feber kan vi utesluta Svinet. Vi har nog fått Geten. Dessutom har jag ont i fingret. I torsdags kunde jag skönja en liten förbättring men så sent som i natt vaknade jag av att fingret värkte. På tisdag ska jag till en läkare. Egentligen gäller det min yrsel men nu känns fingret mera angeläget. I synnerhet efter ett samtal med mitt försäkringsbolag. Jo men visst skulle jag kunna få några tusenlappar för skadan. Under förutsättning att jag besöker en läkare. Sen återstår det att se hur det känns när såret är läkt. Hur mycket rörlighet och känsel som finns kvar. Jag lyckades faktiskt att dreja med bandage och diskhandske vilket är absolut viktigast. Att jag inte kan diska och laga mat känns sekundärt. Det finns andra som gör det jättebra.

Jag tror verkligen att jag har varit sjuk, på något sätt, hela hösten. Hela.

Försöker laga mat med trasigt finger

Vi eldar. I alla tre eldstäderna sprakar det brasor vilket är helt rätt en sån här dag. Hunden trivs. Kaminhunden.

Garagebygget står stilla. Just nu finns det ingenting vi kan göra förrän gjutaren har varit här. Han skulle komma igår. Kanske. Hörde inte av sig och nu lever vi i ovisshet.

Vi (observera att det är VI) lägger armeringsnät

 

Hela nätet är lagt och ihopnajat

 

Senare idag blir nog en film. Jag hoppas på Lars and the real girls som en förtroendeingivande kollega har rekommenderat. Sen blir det nog lite receptletande inför den stundande niorättersmiddagen på nyårsafton i Paddal. Förhoppningsvis kommer jag också att slå in lite äpplen i tidningspapper. Vi fick inga egna äpplen i år men min far, äppelodlaren, fick desto mer. Då de egentligen inte äter särskilt mycket äpplen i hushållet på Flugis så får vi överskottet av, framför allt, Ingrid Marie. Mitt favoritäpple tror jag. Dessa håller sig fina långt in i vinter om de får rätt förvaring. Inlindade i tidningspapper och en temperatur runt tre grader är de bästa förutsättningarna. För vi äter äpplen. På längden och på tvären. Och i vätskeform. Färskpressad äppeljuice går inte av för hackor och det har man verkligen råd med när lådorna i farstun är överfulla med läckra Ingrid Marie.

Ikväll är det fest. Skype-fest. Gud så modernt. Men är det för långt att resa så är det ett fullgott alternativ.

Novemberkaktus med bra tajming.

(Detta skulle lika gärna kunna vara en bild från förra året. Eller 2005...)