Progress
För var dag som går händer det nya saker i verksta'n.
Här kommer den senaste veckans framfart i fotoform!
Arbetsbänkar med hemsnickrat underrede. Exakt enligt mina önskemål.
Praktiska vägghyllor ovanför
Diskbänk på fönstersidan.
En del av arbetsbänken är obehandlad för att fungera som knådbänk.
Underredet ännu inte färdigmålat här.
Nu finns det ljus i butiken!
Pappas skåp kommer till nytta igen!
Det blir så snyggt...
Vattnet är inkopplat och nästan hela avloppet också.
Det fattas bara ett rör till slamavskiljaren, den vita plasthinken.
I en sån här verkstad räcker det inte med vanligt avlopp och vattenlås, det krävs grövre grejer.
Nykaklat!
Ännu en omgång hyllor monterade.
Drejhörna i anslutning till knådbänken.
Till höger om dörren har jag inslagningsdisk och "kontor".
Stolarna från mormors röda period blir fina i butiken.
Om jag lyckas förverkliga drömmen om kaffeservering så kommer de dessutom till användning.
Gizmos gamla bord kommer att göra sig fint under fönstret.
Och pappas pilasterkopia ska fyllas med godsaker inom kort!
Glutenfria godsaker: rulltårta
Chokladrulltårta med chokladkräm
Sätt ugnen på 250 grader. (I min superugn räckte det gott med 175-200 grader men på jobbet krävs det 250.)
3 ägg
1,5 dl socker
5 msk potatismjöl
1 tsk bakpulver
2 msk kakao (som man kan skippa om man inte gillar choklad)
Chokladkräm:
200 g rumsvarmt smör
1,5 dl florsocker
2 tsk vaniljsocker
3 äggulor
2 msk kakao (för en vanlig smörkräm hoppar man över detta)
- Ta fram 200 gram smör som får stå och bli rumsvarmt (till fyllningen).
- Vispa ägg och socker pösigt med elvisp.
- Sikta i mjöl, bakpulver och kakao i äggsmeten. Rör försiktigt ihop alltsammans.
- Häll på plåt med bakplåtspapper eller teflonduk. Dra ut smeten till en fyrkant. Grädda i max 5 minuter.
Chokladkräm:
- Rör smöret mjukt.
- Sikta i florsocker, vaniljsocker och kakao.
- Tillsätt äggulor och rör ihop till en smet.
Strö socker på kakan. Vänd sedan upp den på ett annat bakplåtspapper och dra försiktigt av det övre pappret som kakan har gräddats på. Täck kakan med bakduk eller fuktat smörgåspapper tills den har svalnat helt.
Bred smeten över kakan och rulla ihop den. Skiva och ät.
Läjtest njus
Det är fotboll på TV. Igår var det något annat tråkigt. Det finns en nackdel med att Gizmo är hemma på kvällarna igen. Kampen om kanalerna. Vi har diametralt olika åsikter om vad bra TV är. Men va fan, jag ska ju ändå inte se så mycket TV. Det tillåter inte min missbrukarnerv. Dumt att kittla den i onödan.
Jag hoppas han får mycket läxor när han har börjat skolan. Då kanske jag kan få välja kanal ibland.
Jag har läst. Nu plöjer jag Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer. Egentligen hade jag velat se hennes show men det var slutsålt innan jag hade fattat att den gick att se. Boken är bra. Skitbra. Kul språk. Trots att hon är mamma och att det handlar jättemycket om att vara mamma så är den späckad av igenkänning. För ingen är väl bara mamma. Man är väl så mycket annat också?
Det blev svampplockning även i år. Fast Gizmo stannade hemma och snickrade. Det var det enda undantaget från oktobertraditionen. Och, precis som jag skrev förra gången, så kom min far i färgglad keps. Trots att han inte ens hade läst min dagbok. Och han talade, precis som sig bör, om skräp och larver. De enda gångerna han är tyst är när han plockar fram sin snuskiga rutiga tygnäsduk. Då laddar han nämligen för ett big moment; snytningen. Den är han berömd för. Den hörs ända till USA. I år hade han dessutom ett nytt mantra som han repeterade inför våra döva öron; inga svampar under sju centimeter. Sju centimeter, hör ni det!
När jag ändå är inne på min far så måste jag berätta om lördagens telefonsamtal. Vi var ute på inköpsrunda. Det tog fanimej hela dagen men å andra sidan fick vi tag i det mesta vi behövde och det blev billigare än förväntat. Vi skulle köpa en diskbänk i Fjugesta. Gizmo hade hittat ett fynd på Blocket. Så vi åkte dit. För säkerhets skulle frågar logistik-Kajan, redan innan avresan hemifrån, om han har med sig telefonnumret till säljaren. Men nähädå, det behövs inte enligt Gizmo. Han har adressen, det är lätt att hitta i Fjugesta och säljaren skulle vara hemma hela dagen.
Vi hittar rätt gata men Egnahemsgatan 1b finns inte. Kan det stå 16? Gizmos handstil är inte den skönaste. Vi knackar på i nummer 16 men de vill inte sälja sin diskbänk. Här börjar min sambo att mjukna lite. Det kanske inte är så dumt att vara ihop med ett logistikproffs trots allt? Man skulle ju ha tagit med sig telefonnumret.
Vi ringer farsan. Mamma svarar. Jorå, pappa sitter vid datorn och kan nog hjälpa till.
Kajan: Kan du gå in på Blocket?
Pappa: Jo men visst. Nu ska vi se... datorn har blivit så långsam...
Kajan: Jaha?
Pappa: Ja jag vet inte varför. Okej, vad ska jag skriva nu?
Kajan: Skriv diskbänk eller nåt.
Pappa: Visst, men att datorn ska jobba så sakta. Man kan ju bli galen.
Kajan: Jo, det kan vara lite jobbigt. Hur går det?
Pappa: Det händer inte så mycket. Det går väldigt långsamt.
Jag hör hur mamma kommer in i rummet. Det går inte att ta miste på de stegen. NU HAR DU SAGT DET TRE GÅNGER. SLUTA TJATA!
Diskbänken fanns på Egnahemsgatan 6, den kostade 100 spänn och den passar perfekt. Och hur man kan skriva så illa att 6 kan tolkas som både 1b och 16 begriper jag inte. Och han ska börja plugga på måndag. Hur ska detta sluta?
Just nu verkar det säkrare att bo i en kolsvart skog än på väster i Örebro. Om de inte har gripit rätt galning förstås. Reclaim the streets girls!
Hej igen sa jag när jag kom till bygghandeln
Söndagens svampjakt i snyggskogen
Mina föräldrar följer gärna med när det vankas svampplockning. Och hunden förstås.
Idun är en jätteduktig fotograf
Godast
Nästan lika god
Den här damen orkar egentligen inte långa skogspromenader längre
Snart en verkstad! Med diskbänk från Egnahemsgatan 6 i Fjugesta.
(Förresten, här hittar ni Gizmo om ni söker honom...)
Väldigt mycket om lika lite
Och visst, nu låter jag som en mullig kvinnogris men det gjorde jag med flit och den som trivs bäst med denna typ av leverne är nog min hemmaman. No doubt. Win-win.
Dessutom har jag förärats med den typen av man som man inte behöver skriva listor åt eller påminna. Han gör det som behöver göras helt enkelt. Det bästa är faktiskt att bara lämna hemmet med orden: Ha det så skönt idag! Då händer det som mest. Huruvida detta är tillfälligt eller bestående kommer jag aldrig få svar på, tack och lov, eftersom han snart ska börja plugga. Det börjar dra ihop sig. Om vi inte hade haft shoppingstopp hade jag köpt ett sådant där skolstartskit till honom. Ni vet, glitterpenna med små actiongubbar, luktsudd, drakpennvässare och ett kollegieblock med söta katter på framsidan. Allt samlat i en dinosaurieryggsäck med inbyggt sittunderlag för skolutflykter.
På detaljnivå
Idag hade han dessutom varit i kontakt med sitt jobb, jo han har ju faktiskt fortfarande en anställning, och diskuterat hur mycket extraarbete han vill och kan ta. Även om jag råkade liera mig med en dyskalkylektiker så hade han lyckats räkna ut hur mycket han skulle kunna jobba under resterande delen av året utan att CSN skulle komma med stora pekfingret. Och tack och lov skulle det kunna bli några gånger utan att vi går back i andra änden.
Vi åkte till Stockholm! Medelst den billiga shoppingbussen tog vi oss till huvudstaden och anlände på lördagens förmiddag i höstsolen. Efter lite brottande med Centralstationens nya och svindyra datoriserade förvaringsboxar så tog vi tunnelbanan till Kungsträdgården. Och bagaget hade vi fortfarande med oss då boxarna var alldeles för high tec för oss.
Från Kungsträdgården promenerade vi mot Skeppsholmen där både Moderna Museet och Terracottaarmén i bergsrummet under Östasiatiska museet lockade. Kön till de kinesiska lergubbarna var obehagligt lång och vi passerade med ett fy fan och gick vidare till Moderna där det dagen till ära var invigning av Modernautställningen.
Vi var nöjda med besöket även om vi aldrig hittade den performance som var annonserad till klockan 13. Jag tror att det var vi som var själva uppträdandet. Två svärande, irrande, medelålders örebroare. När blir man medelålders förresten?
På väg tillbaka från Skeppsholmen konstaterar vi att kön fortfarande är lika lång in i bergsrummet och att det definitivt inte är värt att ställa sig i den. Även om det skulle vara spännande att komma ner där och se armén. Nä, vi stannade ute i det vackra vädret och vandrade arm i arm vidare in mot de centralare delarna av Stockholm och njöt av bebyggelse, vatten och båtar. Stockholm är fantastiskt vackert på sina håll och det är lätt att bli hemmablind, till och med för en örebroare.
Nu ville vi ut på Djurgården. Rosendal hägrade och det skulle bli perfekt med en lunch där. Shopping är ju bannlyst från och med nu och en tid framöver och det känns oerhört behagligt och lugnt att slippa affärer och folk. Varför ska det vara så svårt att låta bli shopping när man har pengar? Vi bestämde oss för att ta en spårvagn då det är lite exotiskt för oss skogsmullar. Naturligtvis väljer vi fel spårvagn. Jorå, den går åt rätt håll men det råkar vara en cafévagn och vi ville inte fika så vi blir avslängda vid nästa stopp. Inom två minuter kommer nästa tur så vi hade inte ens hunnit skratta färdigt innan vi var på väg igen.
Kajan på rätt spår
Det var inte bara vi som tyckte att Rosendal var en bra idé denna soliga oktoberlördag. Typ hela Stockholm hade kommit på samma sak. Tur att stället är stort men nog var det en aning för mycket folk när vi skulle köpa vår soppa. Den är utspädd, det är jag helt säker på, sa Gizmo. Det blev nog mer folk än de hade räknat med idag. Dom jävlarna. Inte vet jag men jag hittade inte många potatisbitar i det som skulle föreställa en potatissoppa. Han hade kanske rätt. Fast brödet var gott. Och morotskakan för 38 kronor var också god. Fattas bara annars. Stockholmspriser.
Rosendal - nästan som Getingedalen
Så var det dags att avsluta den romantiska tvåmansdelen av vår stockholmshelg. Nu skulle vi ta oss till Zinkensdamm och hem till Sussie, Gizmos gamla kompis. Hon bodde i en snygg tvåa på Brännkyrkagatan. Kakelugnar och högt i tak. Hyresrätt och förstahandskontrakt, jajamensan, men det hade hon fått betala 350 000 kronor för. Jag tänkte väl. För bra för att vara sant.
Petra anlände. Den andra gamla kompisen. Sen fortlöper kvällen på ett synnerligen trevligt sätt och jag får två nya vänner. Förutom en god Chardonnay och indisk mat så bevistar vi huvudämnet för vår resa - en 40-årsfest. Ytterligare en gammal vän till Gizmo. Flickvän till och med. Och hon har drivit det trevliga cafét Blå Lotus på Skånegatan de senaste 15 åren så där hålls förstås även kalaset. Intressant studiebesök och en trevligt upplevelse. På väg hem till Zinkensdamm stannar vi till på Sjögräs bar och tar en sista drink för att sedan landa på extramadrassen vid tresnåret.
Gizmo och Sussie - långt bortom 40
Efter en hotelliknande och sund frukost lämnar vi Zinkensdamm för en promenad längs Hornsgatan och alla gallerier. Några extra långa stopp på Kaolin och Blåset förstås. Sen fortsätter vi vår söndagslunk mot Fotografiska nere vid Stadsgårdskajen. Vi körde en lugn runda och såg mycket, både sevärt och tänkvärt. Promenaden fortsatte sedan mot de centralare delarna och vi åt sallad på Hurtigs Konditori innan vi bordade bussen tillbaka till Örebro.
Och vi var nöjda.
Vi har säkrat med fuktspärr på diskbänkssidan
Kajan har rollat tak
Under den gångna veckan har vi snickrat och målat febrilt. Verkstaden kommer verkligen att vara färdig snart! På torsdagskvällen tränade vi tillsammans. Bara en sådan sak. Vi kan träna tillsammans igen. Idag, fredag, har Gizmo träningsvärk och jag har haft en heldag i stan. Min arbetsgivare skickade mig på en föreläsning i jämställdhet som var helt fantastisk och sedan hälsade jag på min morfar. Det är lika spännande varje gång. Åldern har tagit ut sin rätt, vi undrar alla hur han fortfarande kan leva, och hjärnan gör små omvägar ibland.
Det kan bli vansinnigt snurrigt. Believe me.
Jag tog med mig lite foton till honom. Visade Lindas hus, vårt nybygge och lite andra grejer och det gillade han. Fast han behövde sina glasögon för att se ordentligt så jag gav honom dem.
Det var jordens skitigaste glasögon. Precis som mammas. När jag hade tvättat av dem säger han Det var skillnad. Blev det stopp i avloppet?
Efter bilderna på Lindas hus fick han någon slags USA-hang-up för han frågade mig om jag hade flugit till honom idag och alla tanterna i dagrummet var plötsligt amerikaner. Det fattades bara att han hade börjat prata engelska också. Eller det som han tror är engelska. Wheeee-zaaaard...
Jo men nog har det varit en trollkarl framme när någon snart fyller 96.
Jag kan inte släppa dagens föreläsning. Jämställdhet. Ett av mina favoritämnen. Fast ett tag sprang jag på alla föreläsningar som hade med kön att göra och jag läste även alla böcker och rapporter i ämnet så till slut fick jag be mig själv att ta en paus. Allt tenderade att handla om samma sak. Jag hade kunnat hålla föreläsningarna själv.
Men va fan. Det är ju schysst att gå på föreläsning istället för att jobba och dessutom var det länge sedan jag hörde någon prata om det här. Det kunde ju ha kommit några nya grejer menar jag. Så jag gick.
Gertrud Åström for president!
Hon var inte bara underhållande utan också enorm sakkunnig. Hon drog inte bara den snabba versionen av jämställdhetens historia utan hade, genom årtionden av forskning och författande av statliga offentliga utredningar, kommit fram till vad som fattas i framför allt Sverige men även många andra länder för att vi ska få jämställdhet.
Det handlar om föräldraskap och kvinnors arbete. Så länge mammorna tar större del av föräldradagarna än papporna, smetar ut dessa för att få dem att räcka så länge som möjligt, får ett barn till och gör samma sak igen, tar fler VAB-dagar än papporna och sedan dessutom går ner i tjänst när man sedan äntligen kommer ut i förvärvarbete igen så kommer aldrig att löneglappet mellan könen att minska.
Enligt Gertrud Åström finns det inget bra med att gifta sig eller bli sambo och sedan dessutom bli förälder så länge jämställdheten inte är 100%. En kvinna som väljer att bli gravid bör skriva ett kontrakt med pappan så att han verkligen tar hälften av föräldradagarna, VAB och eventuellt går ner exakt lika mycket i tjänst som henne. Annars är det hennes - och alla andra kvinnors - karriärmöjligheter och löneutveckling som minskar betydligt.
Om föräldrarna sedan väljer att separera så är det mamman som står som den stora förloraren. Iallafall ekonomiskt. För det fanns forskning som visade att de samtidigt blev gladare. Papporna blir rika och ledsna.
För att göra saken än värre så kan vi dessutom tala om dessa mammors pension. Snacka om förlorare.
Nä, Gertud tyckte att många blivande mammor agerade som om de vore nästintill lobotomerade och undrade hur papporna kunde se sig själva i spegeln som låter utsätta sina partners för detta. Och att de fortfarande kan göra det utan problem beror på okunskap. Glappet mellan åsikter och kunskaper i denna fråga är nämligen jättestort.
Vi har väldigt många åsikter om jämställdhet men väldigt lite kunskaper.
Gertrud, du har ett förbättringsområde. I övrigt var du komplett.
Nu tar vi helg. Imorgon, lördag, kommer vi att spendera en helsickes massa pengar. Det blir inköpsturné. För detta bygge har vi en separat budget så här råder inga inköpsstopp. Diskbänk, arbetsbänkar, beslysning, hyllsystem, kakelfix, virke - you name it. Förhoppningsvis hinner vi montera lite av detta när vi kommer hem för på söndag blir det svampplockning med tillhörande rensning. Ytterligare en gång ska jag se min far ta på sig sin neongula keps (det är ju älgjakt och man vill ju inte bli skjuten), höra honom berätta hur lite skräp han har i sin svampkorg jämför med mamma och mig och sedan berätta hur noga det är att dela varje svamp så att det inte ligger en larv i trattkantarellstratten.
Ni kan säkert höra honom. Vi som står honom närmast lyssnar inte längre.
Årets skörd! Får jag presentera Timo, Cherie och Garant.
Idun diskar
Mina favoritbutiker. Jag får dregla över katalogerna så länge svångremmen är åtdragen.
Tråkigt men trevligt
Snickar-kajan
Nämen ojsan vad tiden går fort ibland. Samlade ihop mig för en avrapportering och konstaterade att det var väldans mycket som hade hänt sedan sist. Verkligen dags för en urtömning.
Vi åkte till Paddal. Då sommarens, vid det här laget rituella, norrandstripp blev inställd så fick det bli en höstdito istället. Helgen förlängdes med en ledig fredag och vi var riktigt duktiga, gick upp klockan sju och och kom iväg en timme senare. För ovanlighetens skull var vi dessutom förberedda och välplanerade. Det vill säga: Gizmo var för ovanlighetens skull förberedd och välplanerad. Fyrkantskajan ligger alltid, kanske lite för mycket alltid, ett logistiskt steg före. Hunden var redan lämnad i stan och bensintanken välfylld. Resan gick som smort. Dagsljus, uppehåll och en fagert höstsverige.
Paddalarna hade dessutom aktiviteter åt oss den här gången. Och en osedvanligt trevlig blandning av lagom ansträngande karaktär. En specialutställning om Andy Warhol på Örnsköldsviks museum, en liten tripp i centrum med besök på norrlandsböndernas marknad, en visit på Reuterdals retrocafé, en tur upp på Varvsberget i linbana och en titt på backhopparnas barmarksträning i Friska Viljors backe. Vad sägs om det programmet? Slå det om ni kan!
Naturligtvis blev det mycket mat, vin och musik också. Det hör liksom till basutbudet i Paddal. Vi sköt på hemfärden till smärtgränsen men det blev också vår rekordresa. Alla förhållanden var perfekta och ingen trafik som var i vägen för oss. Trots att vi tillbringat hela söndagen i Paddal och rest i sju timmar så lade jag huvudet på kudden klockan ett. Det är bra jobbat.
Bäckfjärden. Utsikt från Paddal.
Värdfolket på Reuterdals café
Jag trodde att jag skulle hinna ta en bild mellan Gizmos hostattacker men...
I linbanan, på väg upp på Varvsberget
Backhopparlöften på Varvsberget
(Finn fem fel)
Vi andra tog linbanan ner istället
Han är både sträng och bildskön samtidigt
Långa skidor men dåligt stavat
På sjuttonde försöket.
Gruppbild efter middagen med besök av Agebjörns.
Det bor en blivande biogasstudent i Getingedalen. Först trodde vi att han skulle börja plugga den 4 oktober men starten är uppskjuten två veckor. Och Gizmo som tog tjänstledigt. Nu fick han ett två veckor långt glapp, utan lön och utan studiemedel men med mycket snickartid. Han har dessutom stora möjligheter att jobba som timanställd chaufför men när vi räknade pengar så insåg vi att han inte kommer att kunna jobba särskilt mycket under hösten.
Enligt CSN får man inte tjäna hur mycket som helst under studietiden och det spelar ingen roll att skolan börjar i oktober. De räknar från 1 juli - 31 december. Och med den inkomst han har haft från 1 juli till idag så tycker CSN att det får vara nog. De extrapengar som vi hade räknat med att han skulle kunna jobba in under senhösten kan vi alltså glömma. Av någon anledning så är jag inte det minsta bekymrad. Jag får väl sälja extra många pottor eller be Lyxfällan komma hit och ruska om mig.
Den här veckan har han dessutom tagit ut all kvarvarande semester. Så då gjorde jag nästan likadant. Lönearbeta är så oerhört överskattat. Vi har dock inte såsat bort tiden utan snickrat och målat i en rasande effektiv fart. En joggingtur som slutade i en svamporgie har vi också hunnit med och jag förbannar min girighet varje gång jag kommer hem med mer svamp än jag orkar rensa. För det är bara jag som rensar. Gizmo äter inte svamp men han plockar gärna och det är ju faktiskt inget jag kan beklaga mig över. Tvärtom, det är väldigt trevligt att han vill följa med mig ut i skogen trots att han inte gillar svamp. Den här gången beträdde vi nya marker och vi hittade gudomligt vackra platser. Dit vill vi tillbaka.
Butikslokalen är redo för el
I verkstadsdelen ska spacklet torka, slipas och sedan är det dags för målning!
Utsikt från verksta'n till butiken. Dörren till höger går till garaget/stora verksta'n.
Ljuv är mödans lön!
Imorgon åker vi till Stockholm. Trots att man har levt ihop i en herrans massa år så finns det fortfarande möjlighet att föra relationen till en ny nivå. Vi ska göra Stockholm på tu man hand och i grupp. I Gizmos grupp. Där jag aldrig har varit med förut. Det är hans gamla vänner vi ska träffa, umgås med och bo hos. Först nu verkar han tycka att jag är mogen nog att bli insläppt i de svårare salongerna. Gissa om jag är nyfiken. Det ska bli spännande med något som man har blivit undanhållen i tio år men jag kanske skruvar upp förväntningarna i onödan. När ljuset faller på trollen så kanske de spricker.
Skämt åsido, vi har kalkylerat med att vara lite kulturella på tu man hand också. Shopping är uteslutet då det finns en fattig student i huset men några konsthalls- och muséebesök hoppas vi hinna med.
På måndag har spacklet torkat så då slipar jag febrilt, skakar av mig dammet och sätter igång med den sista målningen innan elen ska dras. Sen, mina vänner, sen ska den stora inflyttningen ske.
Tror ni att jag ser fram emot det? Ljuv är mödans lön.
