Kajans

Jag har en ofrivillig men välmående hemmaman. Inte vet jag om det är nyhetens behag eller om han helt enkelt funkar så men fan vad bra det är med en hemmaman! Maten är klar när man kommer hem, brödet är bakat, tvätten är hängd och elen är dragen till verksta'n.

Och visst, nu låter jag som en mullig kvinnogris men det gjorde jag med flit och den som trivs bäst med denna typ av leverne är nog min hemmaman. No doubt. Win-win.

Dessutom har jag förärats med den typen av man som man inte behöver skriva listor åt eller påminna. Han gör det som behöver göras helt enkelt. Det bästa är faktiskt att bara lämna hemmet med orden: Ha det så skönt idag! Då händer det som mest. Huruvida detta är tillfälligt eller bestående kommer jag aldrig få svar på, tack och lov, eftersom han snart ska börja plugga. Det börjar dra ihop sig. Om vi inte hade haft shoppingstopp hade jag köpt ett sådant där skolstartskit till honom. Ni vet, glitterpenna med små actiongubbar, luktsudd, drakpennvässare och ett kollegieblock med söta katter på framsidan. Allt samlat i en dinosaurieryggsäck med inbyggt sittunderlag för skolutflykter.

På detaljnivå

Idag hade han dessutom varit i kontakt med sitt jobb, jo han har ju faktiskt fortfarande en anställning, och diskuterat hur mycket extraarbete han vill och kan ta. Även om jag råkade liera mig med en dyskalkylektiker så hade han lyckats räkna ut hur mycket han skulle kunna jobba under resterande delen av året utan att CSN skulle komma med stora pekfingret. Och tack och lov skulle det kunna bli några gånger utan att vi går back i andra änden.

Vi åkte till Stockholm! Medelst den billiga shoppingbussen tog vi oss till huvudstaden och anlände på lördagens förmiddag i höstsolen. Efter lite brottande med Centralstationens nya och svindyra datoriserade förvaringsboxar så tog vi tunnelbanan till Kungsträdgården. Och bagaget hade vi fortfarande med oss då boxarna var alldeles för high tec för oss.

Från Kungsträdgården promenerade vi mot Skeppsholmen där både Moderna Museet och Terracottaarmén i bergsrummet under Östasiatiska museet lockade. Kön till de kinesiska lergubbarna var obehagligt lång och vi passerade med ett fy fan och gick vidare till Moderna där det dagen till ära var invigning av Modernautställningen.

Vi var nöjda med besöket även om vi aldrig hittade den performance som var annonserad till klockan 13. Jag tror att det var vi som var själva uppträdandet. Två svärande, irrande, medelålders örebroare. När blir man medelålders förresten?

På väg tillbaka från Skeppsholmen konstaterar vi att kön fortfarande är lika lång in i bergsrummet och att det definitivt inte är värt att ställa sig i den. Även om det skulle vara spännande att komma ner där och se armén. Nä, vi stannade ute i det vackra vädret och vandrade arm i arm vidare in mot de centralare delarna av Stockholm och njöt av bebyggelse, vatten och båtar. Stockholm är fantastiskt vackert på sina håll och det är lätt att bli hemmablind, till och med för en örebroare.

Nu ville vi ut på Djurgården. Rosendal hägrade och det skulle bli perfekt med en lunch där. Shopping är ju bannlyst från och med nu och en tid framöver och det känns oerhört behagligt och lugnt att slippa affärer och folk. Varför ska det vara så svårt att låta bli shopping när man har pengar? Vi bestämde oss för att ta en spårvagn då det är lite exotiskt för oss skogsmullar. Naturligtvis väljer vi fel spårvagn. Jorå, den går åt rätt håll men det råkar vara en cafévagn och vi ville inte fika så vi blir avslängda vid nästa stopp. Inom två minuter kommer nästa tur så vi hade inte ens hunnit skratta färdigt innan vi var på väg igen.

Kajan på rätt spår

Det var inte bara vi som tyckte att Rosendal var en bra idé denna soliga oktoberlördag. Typ hela Stockholm hade kommit på samma sak. Tur att stället är stort men nog var det en aning för mycket folk när vi skulle köpa vår soppa. Den är utspädd, det är jag helt säker på, sa Gizmo. Det blev nog mer folk än de hade räknat med idag. Dom jävlarna. Inte vet jag men jag hittade inte många potatisbitar i det som skulle föreställa en potatissoppa. Han hade kanske rätt. Fast brödet var gott. Och morotskakan för 38 kronor var också god. Fattas bara annars. Stockholmspriser.

Rosendal - nästan som Getingedalen

 

Så var det dags att avsluta den romantiska tvåmansdelen av vår stockholmshelg. Nu skulle vi ta oss till Zinkensdamm och hem till Sussie, Gizmos gamla kompis. Hon bodde i en snygg tvåa på Brännkyrkagatan. Kakelugnar och högt i tak. Hyresrätt och förstahandskontrakt, jajamensan, men det hade hon fått betala 350 000 kronor för. Jag tänkte väl. För bra för att vara sant.

Petra anlände. Den andra gamla kompisen. Sen fortlöper kvällen på ett synnerligen trevligt sätt och jag får två nya vänner. Förutom en god Chardonnay och indisk mat så bevistar vi huvudämnet för vår resa - en 40-årsfest. Ytterligare en gammal vän till Gizmo. Flickvän till och med. Och hon har drivit det trevliga cafét Blå Lotus på Skånegatan de senaste 15 åren så där hålls förstås även kalaset. Intressant studiebesök och en trevligt upplevelse. På väg hem till Zinkensdamm stannar vi till på Sjögräs bar och tar en sista drink för att sedan landa på extramadrassen vid tresnåret.

Gizmo och Sussie - långt bortom 40

Efter en hotelliknande och sund frukost lämnar vi Zinkensdamm för en promenad längs Hornsgatan och alla gallerier. Några extra långa stopp på Kaolin och Blåset förstås. Sen fortsätter vi vår söndagslunk mot Fotografiska nere vid Stadsgårdskajen. Vi körde en lugn runda och såg mycket, både sevärt och tänkvärt. Promenaden fortsatte sedan mot de centralare delarna och vi åt sallad på Hurtigs Konditori innan vi bordade bussen tillbaka till Örebro.

Och vi var nöjda.

Vi har säkrat med fuktspärr på diskbänkssidan

 

Kajan har rollat tak

Under den gångna veckan har vi snickrat och målat febrilt. Verkstaden kommer verkligen att vara färdig snart! På torsdagskvällen tränade vi tillsammans. Bara en sådan sak. Vi kan träna tillsammans igen. Idag, fredag, har Gizmo träningsvärk och jag har haft en heldag i stan. Min arbetsgivare skickade mig på en föreläsning i jämställdhet som var helt fantastisk och sedan hälsade jag på min morfar. Det är lika spännande varje gång. Åldern har tagit ut sin rätt, vi undrar alla hur han fortfarande kan leva, och hjärnan gör små omvägar ibland.

Det kan bli vansinnigt snurrigt. Believe me.

Jag tog med mig lite foton till honom. Visade Lindas hus, vårt nybygge och lite andra grejer och det gillade han. Fast han behövde sina glasögon för att se ordentligt så jag gav honom dem.

Det var jordens skitigaste glasögon. Precis som mammas. När jag hade tvättat av dem säger han Det var skillnad. Blev det stopp i avloppet?

Efter bilderna på Lindas hus fick han någon slags USA-hang-up för han frågade mig om jag hade flugit till honom idag och alla tanterna i dagrummet var plötsligt amerikaner. Det fattades bara att han hade börjat prata engelska också. Eller det som han tror är engelska. Wheeee-zaaaard...

Jo men nog har det varit en trollkarl framme när någon snart fyller 96.

Jag kan inte släppa dagens föreläsning. Jämställdhet. Ett av mina favoritämnen. Fast ett tag sprang jag på alla föreläsningar som hade med kön att göra och jag läste även alla böcker och rapporter i ämnet så till slut fick jag be mig själv att ta en paus. Allt tenderade att handla om samma sak. Jag hade kunnat hålla föreläsningarna själv.

Men va fan. Det är ju schysst att gå på föreläsning istället för att jobba och dessutom var det länge sedan jag hörde någon prata om det här. Det kunde ju ha kommit några nya grejer menar jag. Så jag gick.

Gertrud Åström for president!

Hon var inte bara underhållande utan också enorm sakkunnig. Hon drog inte bara den snabba versionen av jämställdhetens historia utan hade, genom årtionden av forskning och författande av statliga offentliga utredningar, kommit fram till vad som fattas i framför allt Sverige men även många andra länder för att vi ska få jämställdhet.

Det handlar om föräldraskap och kvinnors arbete. Så länge mammorna tar större del av föräldradagarna än papporna, smetar ut dessa för att få dem att räcka så länge som möjligt, får ett barn till och gör samma sak igen, tar fler VAB-dagar än papporna och sedan dessutom går ner i tjänst när man sedan äntligen kommer ut i förvärvarbete igen så kommer aldrig att löneglappet mellan könen att minska.

Enligt Gertrud Åström finns det inget bra med att gifta sig eller bli sambo och sedan dessutom bli förälder så länge jämställdheten inte är 100%. En kvinna som väljer att bli gravid bör skriva ett kontrakt med pappan så att han verkligen tar hälften av föräldradagarna, VAB och eventuellt går ner exakt lika mycket i tjänst som henne. Annars är det hennes - och alla andra kvinnors - karriärmöjligheter och löneutveckling som minskar betydligt.

Om föräldrarna sedan väljer att separera så är det mamman som står som den stora förloraren. Iallafall ekonomiskt. För det fanns forskning som visade att de samtidigt blev gladare. Papporna blir rika och ledsna.

För att göra saken än värre så kan vi dessutom tala om dessa mammors pension. Snacka om förlorare.

Nä, Gertud tyckte att många blivande mammor agerade som om de vore nästintill lobotomerade och undrade hur papporna kunde se sig själva i spegeln som låter utsätta sina partners för detta. Och att de fortfarande kan göra det utan problem beror på okunskap. Glappet mellan åsikter och kunskaper i denna fråga är nämligen jättestort.

Vi har väldigt många åsikter om jämställdhet men väldigt lite kunskaper.

Gertrud, du har ett förbättringsområde. I övrigt var du komplett.

Nu tar vi helg. Imorgon, lördag, kommer vi att spendera en helsickes massa pengar. Det blir inköpsturné. För detta bygge har vi en separat budget så här råder inga inköpsstopp. Diskbänk, arbetsbänkar, beslysning, hyllsystem, kakelfix, virke - you name it. Förhoppningsvis hinner vi montera lite av detta när vi kommer hem för på söndag blir det svampplockning med tillhörande rensning. Ytterligare en gång ska jag se min far ta på sig sin neongula keps (det är ju älgjakt och man vill ju inte bli skjuten), höra honom berätta hur lite skräp han har i sin svampkorg jämför med mamma och mig och sedan berätta hur noga det är att dela varje svamp så att det inte ligger en larv i trattkantarellstratten.

Ni kan säkert höra honom. Vi som står honom närmast lyssnar inte längre.

Årets skörd! Får jag presentera Timo, Cherie och Garant.

 

Idun diskar

 

Mina favoritbutiker. Jag får dregla över katalogerna så länge svångremmen är åtdragen.