Kajans

Väggarna i gästrummet är målade med färgslattar från tidigare projekt.

Golvet är lutat och oljat. Den faluröda känslan får följa med in i form av taklister.

 

Även propplådan fick sig en omgång med faluröd hammarlack.

Elen har fått en översyn av Gizmo den gamle elektrikern.

 

Fönstret var i stort behov av renovering. Det blev nya foder dessutom.

 

Lampan har vi kompromissat oss fram till. Gizmo ville ha något industriellt och

jag önskade något lantligare. Den industriella designen, som jag inte hann ta kort på,

kunde också uppfattas som knarkarkvartig, väldigt ofärdig, om man frågar mig.

Med porslinshållare och textilsladd så funkar det med halogenspot. Ljuset blir iallafall väldigt fint.

 

Man måste äta mellan varven och den här dagen blev det nyskördade bondbönor.

 

Dags för inredning! Här håller sängen på att ta form.

 

Nästan färdig våningsäng.

 

I couldn't care less.

 

Fasaden får sig också en omgång. Vi upptäckte att hörnstocken var

uppäten av hästmyror så den är utbytt. Försäkringsbolaget står faktiskt

för kostnaden. Allt det vita byts ut mot falurött. Knutar, foder och,

så småningom, vindskivor.

 

Den gamla hörnstocken vägde inte så mycket längre...

 

Fasaden rivs, den gamla isolerande spånet rasar ut och nya reglar är på vägg upp.

 

Reglat, isolerat och vindpappat! Nu väntar ny fasad och lite färg.

 

Flammentanz!

 

I år blir det druvor!

 

Fortsättning följer...

 

 

Vi har en kompis, vi kan kalla honom Janne, som skulle åka till New York med sitt jobb. Resan skulle framför allt innehålla jobbrelaterade studiebesök men även en del annat New Yorkigt och lite egen tid. Jobbet hade fixat allt, transport till Arlanda, hotell och program. Allt Janne behövde tänka på var sin packning, sitt pass och att komma i tid till bussen.

Då flyget skulle lyfta på förmiddagen från Arlanda och då incheckningen till USA-resor är väldigt tidskrävande så var bussen tvungen att gå ornitologiskt tidigt från Örebro. Halv fem. Men Janne kom inte. Jannes bror, vi kan kalla honom för Pelle, ringer Janne för att kolla läget. Inget svar. Då bestämmer sig sällskapet i bussen för att åka vägen via Jannes lägenhet för att se vad som har hänt. Janne bor i ett hyreshus utan porttelefon och det var omöjligt att ta sig in i byggnaden. Pelle väljer att ställa sig utanför Jannes fönster och ropa och kasta grus men ingen reaktion.

Jannes granne vaknar istället och blir fly förbannad över det bryska och väldigt tidiga uppvaknandet. Pelle förklarar det brådskande och akuta läget och ber den arga grannen om hjälp. Icke. Grannen stänger sitt fönster och hotar med polis om inte Pelle slutar väsnas.

Pelle och sällskapet åker till Arlanda.

Janne vaknar i sin soffa strax efter halv fem. Tror ni att han svor? Janne inser att han har missat bussen men att det ändå inte behöver vara kört. Tack och lov var väskan packad så Janne sliter med sig den och slänger sig i sin egen bil för vidare färd mot Arlanda. Bilen behöver tankas så Janne gör ett stopp vid macken.

Nästa stopp gör Janne i Riddarhyttan när han inser att han har kört 7,5 mil åt fel håll. Tror ni att Janne svor den här gången då? Tack och lov hittar han en genväg till Arboga och äntligen är han på väg mot Arlanda. Färden går i 160 knyck ibland. Omkörningar på höger sida förekommer också. Janne kan inte känna sig lugn förrän han har fått kontakt med bussen och till slut ser han den. Samtidigt kör de in på Arlanda men till skillnad från bussen måste Janne hitta någonstans att parkera bilen. Den som har varit på Arlanda vet att det varken är lätt eller billigt att hitta en bra parkering i närheten av terminalen. Janne gör sig dock inte besväret att leta utan tar första och bästa plats. Janne ansluter till gruppen.

Jannes vistelse i New York är en helt annan historia men den verkar inte ha varit lika stressig som starten. Att han hade en parkeringsbot värd 2100 kronor att vänta när han kom hem kunde han säkert ana men det lät han sig nog inte besväras av.