Utan TV i dalen
Helgkajan - med afrikansk favoritsjal - står och ser bred ut i köket.
Kolla Peter Gustavsson i Järles skål på bänken! En ny favorit.
Tänk om karln kunde ha en hemsida så att jag kunde visa mer av hans snygga keramik.
Fredag kväll - vi röjer vardagsrummet från möbler och skurar golvet med något som luktar ammoniak. Sen kan vi inte vara där inne. Vi inser att vi inte kommer att kunna se på TV på en hel vecka. Jag är överlycklig.
I mitt före detta liv kastade jag ut TV:n efter en längre periods ohälsosamt nyttjande av den. Jag hade skapat ett sjukt beroende och det fanns bara en väg ut ur detta. Och fan vad livet blev härligt. Sen inledde jag ett förhållande och därmed ett liv fyllt av kompromisser. Mitt förhållande till TV:n var tack och lov något sundare än förut men periodvis faller jag fortfarande ner i det djupa TV-träsket och jag hittar inte avstängningsknappen.
Därav min positiva inställning till denna TV-fria vecka. Vi pratar. Vi grejar. Vi lyssnar på musik. Vi pratar igen. Vi läser. Och vi går och lägger oss tidigare.
Eller förresten, vi har ju ingen TV.
På lördagen var det dags för slipning av det nyskurade golvet. Ingen mastodontslipning med stor tung maskin utan bara en liten ytskrubbning för att matta ner den befintliga lacken.
Kajan slipar
Sen krävdes det en dammsugning och en runda med golvmoppen och medan golvet torkade åkte jag till Smultrongårdens höstmarknad. Smultrongården är en sån där butik på landet med inredning, Odd Molly-kläder och café. Den ligger inte långt härifrån. Det svävar en på gränsen till småäcklig aura över stället men det är ändå något magnetiskt med det. Inte minst då jag själv skulle vilja ha en butik på landet. Den här gången kunde jag hålla mig från alla zinkpottor, glasskålar och doftljus och kom bara hem med några växter till höstkrukan på verandan. Bra jobbat Kajan!
Smultrongården - rart så man spyr
Därefter var det dags för första strykningen. Vårt mörkbruna golv förvandlades till en azurblå swimmingpool och vardagsrummet fick en känsla av simhall. Jag målar snabbare än G. Han skyllde både på sin pensel och på sitt knä men jag tror helt enkelt att jag är en bättre målare än honom. Han låter dock mer än jag när han målar. Det stånkas och pustas och ojas. Och snörvlas. Om det är rinit eller ticks har jag ingen aning men när näsan hänger neråt på honom blir det extra påtagligt.
Förvandling
Jag borde ha lärt mig vid det här laget. Det går inte att bara måla om ett golv. Eller en vägg. Eller en hylla. Tanken på att ställa in de gamla möblerna på det nya golvet känns helt plötsligt främmande. Ska vi inte passa på att köpa en fåtölj istället? Det är ju alltid en av oss som får ligga på sniskan när vi ser på TV. Denna jävla TV. Vi turas om att få ont i nacken helt enkelt. IKEAs hemsida nästa. På fåtöljfronten var det lite magert. Blocket var desto bättre! Riktigt bra till och med. Här fanns det en hel del gamla designklassiker för en acceptabel penning. Skulle vi slå till på två fåtöljer kanske?
Det blev tre. Shit.
G har en förkärlek för Johanson Design och deras prylar. Vår favoritrestaurang Indigo, den ligger iallafall på topp-tre-listan, har pallar från Johanson och G kan knappt äta när vi är där. Han pratar bara om pallarna och dess fulländade form. För ett par år sedan hade vi tur. Två barstolar från Johanson skänktes bort av en ovetande kollega till G och de pryder sin plats hemma hos oss.
Nu var det dags igen. En arkitektfirma i Stockholm bytte sin inredning och två Johansonstolar var till salu. När kunde vi åka till Stockholm?
Sen var det en lounge chair i koskinn till salu. Helt perfekt för oss. Men i Skåne. Dit åker vi inte. I skrivande stund håller försäljaren på att undersöka möjligheten att skicka den. Håll tummarna.
Le Corbusiers C4 lounge chair skulle vara perfekt i vårt vardagsrum...
På söndagens morgon tog jag mig en löprunda, något som bara kan ske när inte TV:n har hållit mig vaken för länge kvällen innan, och sedan var det dags för andra strykningen. Resultatet blev fantastiskt.
Kalsongjocke i simhallsljuset
Nu när vi hade bestämt oss för nya fåtöljer kanske vi skulle satsa på ett nytt bord också... men det valde vi att bygga själva. Det blir betongskiva och svetsat underrede. Trekantigt. Why not?
När skulle vi åka till Stockholm då?
Redan andra måndagen i mitt nya liv som måndagskrukmakare offrades för annan aktivitet. Det som jag hade svurit på att aldrig göra. G var ledig. Vi åkte till Stockholm och passade på att göra ett par andra ärenden också så klart. Vi åt på Hermans bland annat. Hermans ligger på Fjällgatan med en fantastiskt utsikt över hela Stockholm och maten var underbar. Vegetarisk buffé och riktigt kladdiga kakor till dessert.
Hungriga på Hermans
Ett besök på Nacka byggnadsvård inspirerar
Kajan mellan element och dörrar i Nacka
Å så en obligatorisk inköpsrunda på Goodstore
En ask Captain Tofu's Ocean Fingers köptes...
...men det blev ingen vegetarisk lax.
På torsdag börjar G sitt nya jobb med en ledig dag. Förutom den nya uniformen, med ränder på slipsen istället för sköldpaddor, har han fått en liten påse med det viktigaste:
Namnskylt och alkolåsmunstycke
På tal om något helt annat: Världens bästa blogg är född: Maple Ave Gazette. Där har de getter på vägarna. Vi bor i Getingedalen.
Vacker konst för oss fryslortar
Bästa måndagen på länge!
I'm a professional. Idag har jag haft min första tjänstlediga måndag och det kändes jääääävligt skönt. Klockan 08.15 var arbetsbyxorna på och sen har jag haft en heldag i verkstan. Med lunchpaus mellan tolv och ett. Som en riktig arbetare. Så effektivt. Så underbart.
Igår var det söndag och utflykt till Julitas äppeldagar. Det har blivit en tradition. En trevlig tillställning även i år. Väl tillbaka i Örebro åt vi söndagmiddag på restaurang Efesos.
Vi: Vi har fått bygglov för garaget!
Pappa: Ja vad kul! Kan ni inte rita hur det ska se ut?
Efesos är en tjusig restaurang med tygservetter. Därför börjar min far rota efter en papperslapp i fickorna.
Pappa: Här! Ett kvitto från apoteket. Så klart.
Skrattpaus. Sen ritar vi.
Pappa (till G): Men var ska din verkstadsdel vara?
G: Här (pekar).
Pappa: Men får bilarna plats då?
Vi: Det ska inte vara några bilar i garaget.
Pappa: Ska det inte vara några bilar i garaget?
Vi: Nej.
Pappa: Ska det inte vara några bilar i garaget???
Vi: Nej.
Pappa: Var ska ni ha dem då?
Vi: I car porten.
Pappa: Vad ska ni då bygga garage för?
Vi: Ja men kalla det verkstad då.
Lite senare under middagen berättade vi att vi ska måla om golvet i vardagsrummet:
Vi: Vi ska måla om golvet i vardagsrummet.
Mamma: Varför det?
Vi: Vi är inte nöjda med den bruna kulören.
Mamma: Vad blir det för färg nu då?
Vi: Knallturkos.
Mamma utbrister i ett av sina berömda gapflabb. Pappa gör en obeskrivlig min.
Mamma: Nej men på riktigt, vilken färg?
Vi: Knallturkos.
Mamma: Jaha... jo men det kanske blir bra... oj...
Kajan: Hehe, när jag berättade det här för Anna (kusinen) så sa hon: Vad tror du Matts och Agneta kommer tycka?
Pappa: Man ska måla i den färg man själv tycker om, inte för att göra andra glada.
När vi kommer till Flugis vill pappa förstås ha hjälp av G med datorn. Jag hittar ICA Kuriren i köket. Där läser jag ett reportage om lantlig stil i köket. Enligt dem finns det fem "måsten" om man vill ha ett lantligt kök:
1. Vitt kakel. Helst rektangulärt med fasade kanter. Check.
2. Pärlspont nånstans. Check.
3. Skåpluckor i vitt eller grått med någon form av spegel. Check.
4. Öppna hyllplan. Jajamensan. På tre väggar av fyra.
5. Gamla glasburkar på ovan nämnda hyllplan. Check.
Vi har ett lantligt kök. Oh yes. Om man ville spetsa till det och få ett ultralantligt kök kunde man även ha en skomakarlampa i fönstret och en mårbackapelargon på fönsterbrädan. Check. Och matt.
I samband med att allt annat beträffande Getingedalens krukmakeri genomgår någon slags förvandling så har även dess hemsida piffats upp. Under rubriken Nyheter kommer jag i fortsättningen kunna skriva egna inlägg, till skillnad från förut då jag var tvungen att gå via en suckande webmaster. Små bilder kommer jag dessutom att kunna addera. Och när webmaster får tid så kommer galleriet att uppdateras med senaste nytt.
Igår var det söndag och utflykt till Julitas äppeldagar. Det har blivit en tradition. En trevlig tillställning även i år. Väl tillbaka i Örebro åt vi söndagmiddag på restaurang Efesos.
Vi: Vi har fått bygglov för garaget!
Pappa: Ja vad kul! Kan ni inte rita hur det ska se ut?
Efesos är en tjusig restaurang med tygservetter. Därför börjar min far rota efter en papperslapp i fickorna.
Pappa: Här! Ett kvitto från apoteket. Så klart.
Skrattpaus. Sen ritar vi.
Pappa (till G): Men var ska din verkstadsdel vara?
G: Här (pekar).
Pappa: Men får bilarna plats då?
Vi: Det ska inte vara några bilar i garaget.
Pappa: Ska det inte vara några bilar i garaget?
Vi: Nej.
Pappa: Ska det inte vara några bilar i garaget???
Vi: Nej.
Pappa: Var ska ni ha dem då?
Vi: I car porten.
Pappa: Vad ska ni då bygga garage för?
Vi: Ja men kalla det verkstad då.
Lite senare under middagen berättade vi att vi ska måla om golvet i vardagsrummet:
Vi: Vi ska måla om golvet i vardagsrummet.
Mamma: Varför det?
Vi: Vi är inte nöjda med den bruna kulören.
Mamma: Vad blir det för färg nu då?
Vi: Knallturkos.
Mamma utbrister i ett av sina berömda gapflabb. Pappa gör en obeskrivlig min.
Mamma: Nej men på riktigt, vilken färg?
Vi: Knallturkos.
Mamma: Jaha... jo men det kanske blir bra... oj...
Kajan: Hehe, när jag berättade det här för Anna (kusinen) så sa hon: Vad tror du Matts och Agneta kommer tycka?
Pappa: Man ska måla i den färg man själv tycker om, inte för att göra andra glada.
När vi kommer till Flugis vill pappa förstås ha hjälp av G med datorn. Jag hittar ICA Kuriren i köket. Där läser jag ett reportage om lantlig stil i köket. Enligt dem finns det fem "måsten" om man vill ha ett lantligt kök:
1. Vitt kakel. Helst rektangulärt med fasade kanter. Check.
2. Pärlspont nånstans. Check.
3. Skåpluckor i vitt eller grått med någon form av spegel. Check.
4. Öppna hyllplan. Jajamensan. På tre väggar av fyra.
5. Gamla glasburkar på ovan nämnda hyllplan. Check.
Vi har ett lantligt kök. Oh yes. Om man ville spetsa till det och få ett ultralantligt kök kunde man även ha en skomakarlampa i fönstret och en mårbackapelargon på fönsterbrädan. Check. Och matt.
I samband med att allt annat beträffande Getingedalens krukmakeri genomgår någon slags förvandling så har även dess hemsida piffats upp. Under rubriken Nyheter kommer jag i fortsättningen kunna skriva egna inlägg, till skillnad från förut då jag var tvungen att gå via en suckande webmaster. Små bilder kommer jag dessutom att kunna addera. Och när webmaster får tid så kommer galleriet att uppdateras med senaste nytt.
Jul(ita)grisar
Äppeltunnel i Julita. En sån ska vi ha i Getingedalen!
Hallå där borta i The Big Apple! This is for you!
Så käckt
Nyproducerat
Positivt och negativt
Varning! Följande inlägg har inslag av gnäll. Den negativa dryg-kajan har varit med och författat.
Long time no blogging men jag har varit lite sjuk. Det gör ont både här och där och det onda flyttar runt och jag fattar ingenting. Jag har besökt både akupunktören och läkaren och vid det här laget kan jag numret till vårdcentralen utantill. Ibland har jag bokat telefontid hos distriktssköterskan bara för att vara på säkra sidan. När hon väl ringer upp har jag fått en ny krämpa. Blodtryck har kollats och prover har tagits. Jag har inget blodtryck. Det är iallafall jävligt dåligt. Jag blir påmind om det även inne på provtagningen. Tänk att det ska vara så marigt att få ut en centiliter blod.
Stressad? Vad menar du?
Därmed känns jobbet lite halvdant. Jag vete fan. Det kan handla om nya kollegor som inte motsvarar förväntningarna och gamla trygga kollegor som är på väg att lämna skeppet. Det kan också handla om att jag går omkring och mår illa hela tiden och att det varken går att dricka vattnet eller kaffet på jobbet utan att jag blir yr. Är det ungarna som är jävligare i år eller är det jag som är mindre tolerant?
Men jag har jobbat min sista måndag.
Call me lucky, call me wise - jag känner mig bekväm med båda. Jag har gått ner i tjänst.
Inte för att det känns halvdant på jobbet utan för att jag har för mycket annat att göra. Det var en helg för ett par veckor sedan som fick mig att göra slag i saken. En händelserik helg. Stjärnsmällarna avlöste varandra. När helgen var slut hade jag
Det är inte konstigt att man är yr.
Konst & Kaffe i Lillkyrka var återigen ett vansinnigt välbesökt evenemang och jag fick galet mycket space i år. Jag kunde sprida ut min grejer och skylta tematiskt och prylarna kom till sin rätt. Med åren har jag blivit skitbra på att skylta och det har större betydelse än man tror. Färgskalor, dekor, textilier och kompositioner.
Apropå Fröjds hantverk. Det ligger på väster som vi säger här i stan. Vasastan. I västerträsket om man frågar orienterarna. Örebros svar på Brooklyn. Eller motsvarigheten till Stockholms söööööder. En stadsdel med fina gamla hus och på stark frammarsch. Det snyggas upp i gathörnen och det poppar upp nya boutiquer och caféer varje månad. Restaurangerna byter skepnad från sjaskig pizzeria till stajlad lunchservering på löpande band. Det är bara NAPOLI som måste göra sig av med sina rödnästa stammisar. Som en stor finne ligger NAPOLI i hjärtat av detta nypudrade kvarter och stör. Ni vet den där ömma, svullna finnen som inte går att dölja. Ingen ser dig i ögonen, alla tittar på finnen. NAPOLI. En bomb kanske?
Fröjds är en pärla. En sån där magnetbutik. Man dras in vare sig man vill eller inte. I andra änden av huset ligger ett nyöppnat café. Fröknarna Brogrens veranda. Där vill jag fika. Mellan dessa ädelstenar ligger en guldsmed och Löpex. Min kontakt i löparskobranschen. Min promotor. En vän faktiskt.
Den andra butiken som vill sälja mina grejer är Stallbackens Handelsbod. Ni hör. Bara namnet bådar gott. Och den ligger vackert, mitt i stan, i ett gammalt kvarter, i ett vackert hus, intill en stinkande å, nära ett slott och i angränsning till grönska. Kan det bli bättre? Ytterligare en magnet.
I'm so lucky.
G byter arbetsgivare om ett par veckor. Då börjar han köra buss igen. Han fick välja mellan pestschema eller koleraschema. Han valde kolera. Han ska bara jobba kvällar under det närmaste halvåret. Hej då! Vi ses i april! För mig räcker det med tre dagars kvällsskift för att jag ska börja känna mig less. Jag behöver den vardagliga kontakten. De ventilerande praten över kvällsmaten. Bekräftelsen. De gemesamma konstaterande ögonblicken.
"Herregud vilken knäpp hund vi har."
"Vad fina morötterna blev i år."
"Såg du rådjuret?"
Men jag får väl ta till en sliten klyscha: Vi kommer ju inte att slita på varandra. Och tänk vad mycket egen tid jag kommer att få i verkstan.
Tjena.
Vi har fått bygglov! Ett steg närmare garage. Och verkstad. Och butik.
På söndag åker vi till Julita för en upprepning. Nuförtiden missar vi inte äppeldagarna i Julita.
Long time no blogging men jag har varit lite sjuk. Det gör ont både här och där och det onda flyttar runt och jag fattar ingenting. Jag har besökt både akupunktören och läkaren och vid det här laget kan jag numret till vårdcentralen utantill. Ibland har jag bokat telefontid hos distriktssköterskan bara för att vara på säkra sidan. När hon väl ringer upp har jag fått en ny krämpa. Blodtryck har kollats och prover har tagits. Jag har inget blodtryck. Det är iallafall jävligt dåligt. Jag blir påmind om det även inne på provtagningen. Tänk att det ska vara så marigt att få ut en centiliter blod.
Stressad? Vad menar du?
Därmed känns jobbet lite halvdant. Jag vete fan. Det kan handla om nya kollegor som inte motsvarar förväntningarna och gamla trygga kollegor som är på väg att lämna skeppet. Det kan också handla om att jag går omkring och mår illa hela tiden och att det varken går att dricka vattnet eller kaffet på jobbet utan att jag blir yr. Är det ungarna som är jävligare i år eller är det jag som är mindre tolerant?
Men jag har jobbat min sista måndag.
Call me lucky, call me wise - jag känner mig bekväm med båda. Jag har gått ner i tjänst.
Inte för att det känns halvdant på jobbet utan för att jag har för mycket annat att göra. Det var en helg för ett par veckor sedan som fick mig att göra slag i saken. En händelserik helg. Stjärnsmällarna avlöste varandra. När helgen var slut hade jag
- gjort en deal med Fröjds Hantverk som ska börja sälja min keramik
- gjort en deal med Stallbackens Handelsbod som också vill sälja lite av min keramik
- suttit i mentorsamtal med en hantverkarveteran och skakat hand på att jag ska börja åka runt på hantverksmässor
- sålt sjukt mycket keramik och fått asmycket cred för det jag gör
- beslutat att vara med på julmarknaden i Wadköping
- bestämt mig för att sluta jobba på fritids en dag i veckan
Det är inte konstigt att man är yr.
Konst & Kaffe i Lillkyrka var återigen ett vansinnigt välbesökt evenemang och jag fick galet mycket space i år. Jag kunde sprida ut min grejer och skylta tematiskt och prylarna kom till sin rätt. Med åren har jag blivit skitbra på att skylta och det har större betydelse än man tror. Färgskalor, dekor, textilier och kompositioner.
Betong
Storsäljande ljusstake (betong)
Keramik
Mera keramik
De populära karamellskålarna
Apropå Fröjds hantverk. Det ligger på väster som vi säger här i stan. Vasastan. I västerträsket om man frågar orienterarna. Örebros svar på Brooklyn. Eller motsvarigheten till Stockholms söööööder. En stadsdel med fina gamla hus och på stark frammarsch. Det snyggas upp i gathörnen och det poppar upp nya boutiquer och caféer varje månad. Restaurangerna byter skepnad från sjaskig pizzeria till stajlad lunchservering på löpande band. Det är bara NAPOLI som måste göra sig av med sina rödnästa stammisar. Som en stor finne ligger NAPOLI i hjärtat av detta nypudrade kvarter och stör. Ni vet den där ömma, svullna finnen som inte går att dölja. Ingen ser dig i ögonen, alla tittar på finnen. NAPOLI. En bomb kanske?
Fröjds är en pärla. En sån där magnetbutik. Man dras in vare sig man vill eller inte. I andra änden av huset ligger ett nyöppnat café. Fröknarna Brogrens veranda. Där vill jag fika. Mellan dessa ädelstenar ligger en guldsmed och Löpex. Min kontakt i löparskobranschen. Min promotor. En vän faktiskt.
Den andra butiken som vill sälja mina grejer är Stallbackens Handelsbod. Ni hör. Bara namnet bådar gott. Och den ligger vackert, mitt i stan, i ett gammalt kvarter, i ett vackert hus, intill en stinkande å, nära ett slott och i angränsning till grönska. Kan det bli bättre? Ytterligare en magnet.
I'm so lucky.
G byter arbetsgivare om ett par veckor. Då börjar han köra buss igen. Han fick välja mellan pestschema eller koleraschema. Han valde kolera. Han ska bara jobba kvällar under det närmaste halvåret. Hej då! Vi ses i april! För mig räcker det med tre dagars kvällsskift för att jag ska börja känna mig less. Jag behöver den vardagliga kontakten. De ventilerande praten över kvällsmaten. Bekräftelsen. De gemesamma konstaterande ögonblicken.
"Herregud vilken knäpp hund vi har."
"Vad fina morötterna blev i år."
"Såg du rådjuret?"
Men jag får väl ta till en sliten klyscha: Vi kommer ju inte att slita på varandra. Och tänk vad mycket egen tid jag kommer att få i verkstan.
Tjena.
Vi har fått bygglov! Ett steg närmare garage. Och verkstad. Och butik.
På söndag åker vi till Julita för en upprepning. Nuförtiden missar vi inte äppeldagarna i Julita.
Kajan och pappa hos en pomolog i Julita 2008
Ge mig en helg! HELG! Ja men ge mig en helg med min sambo! Ja se det var för mycket begärt. Han har gått och blivit en kolargubbe på senaste tiden. Jag förstår honom. När Kapten Stofil fick nys om att hembygdsföreningen skulle bygga och köra en kolmila här i närheten var han snabb att haka på. Han har nog rätt i att det inte är en chans som kommer åter. Under helgen som gick vakade han två nätter vid milan och jag tror att det passar honom perfekt. Det är skog, det är slit, det är eld och rök, det är lite mystiskt, det är gubbar med historier och det är GAMMALT.
Årets kolmila
Syrran har blivit med hus! Ett renoveringsobjekt i New Paltz två timmar norr om New York. Hennes husalbum finns här. Men det blir nog en blogg snart. Om jag känner henne rätt.
Blåbärsplockning
Och lingon...
Så här kommer jag att minnas min sambo när han dör. Blåställ. Utomhus. På landet. Den karakteristiska jag-vill-inte få-rök-i-ögonen-men-att-lägga-ifrån-sig-ciggen-är-inte-att-tänka-på-minen. Uppfinningen: jag rensar lingon medelst en hängränna.
