Kajans

Varning! Följande inlägg har inslag av gnäll. Den negativa dryg-kajan har varit med och författat.

Long time no blogging men jag har varit lite sjuk. Det gör ont både här och där och det onda flyttar runt och jag fattar ingenting. Jag har besökt både akupunktören och läkaren och vid det här laget kan jag numret till vårdcentralen utantill. Ibland har jag bokat telefontid hos distriktssköterskan bara för att vara på säkra sidan. När hon väl ringer upp har jag fått en ny krämpa. Blodtryck har kollats och prover har tagits. Jag har inget blodtryck. Det är iallafall jävligt dåligt. Jag blir påmind om det även inne på provtagningen. Tänk att det ska vara så marigt att få ut en centiliter blod.

Stressad? Vad menar du?

Därmed känns jobbet lite halvdant. Jag vete fan. Det kan handla om nya kollegor som inte motsvarar förväntningarna och gamla trygga kollegor som är på väg att lämna skeppet. Det kan också handla om att jag går omkring och mår illa hela tiden och att det varken går att dricka vattnet eller kaffet på jobbet utan att jag blir yr. Är det ungarna som är jävligare i år eller är det jag som är mindre tolerant?

Men jag har jobbat min sista måndag.

Call me lucky, call me wise - jag känner mig bekväm med båda. Jag har gått ner i tjänst.

Inte för att det känns halvdant på jobbet utan för att jag har för mycket annat att göra. Det var en helg för ett par veckor sedan som fick mig att göra slag i saken. En händelserik helg. Stjärnsmällarna avlöste varandra. När helgen var slut hade jag

• gjort en deal med Fröjds Hantverk som ska börja sälja min keramik
• gjort en deal med Stallbackens Handelsbod som också vill sälja lite av min keramik
• suttit i mentorsamtal med en hantverkarveteran och skakat hand på att jag ska börja åka runt på hantverksmässor
• sålt sjukt mycket keramik och fått asmycket cred för det jag gör
• beslutat att vara med på julmarknaden i Wadköping
• bestämt mig för att sluta jobba på fritids en dag i veckan

Det är inte konstigt att man är yr.

Konst & Kaffe i Lillkyrka var återigen ett vansinnigt välbesökt evenemang och jag fick galet mycket space i år. Jag kunde sprida ut min grejer och skylta tematiskt och prylarna kom till sin rätt. Med åren har jag blivit skitbra på att skylta och det har större betydelse än man tror. Färgskalor, dekor, textilier och kompositioner.

Betong

 

Storsäljande ljusstake (betong)

 

Keramik

 

Mera keramik

 

De populära karamellskålarna

 

Apropå Fröjds hantverk. Det ligger på väster som vi säger här i stan. Vasastan. I västerträsket om man frågar orienterarna. Örebros svar på Brooklyn. Eller motsvarigheten till Stockholms söööööder. En stadsdel med fina gamla hus och på stark frammarsch. Det snyggas upp i gathörnen och det poppar upp nya boutiquer och caféer varje månad. Restaurangerna byter skepnad från sjaskig pizzeria till stajlad lunchservering på löpande band. Det är bara NAPOLI som måste göra sig av med sina rödnästa stammisar. Som en stor finne ligger NAPOLI i hjärtat av detta nypudrade kvarter och stör. Ni vet den där ömma, svullna finnen som inte går att dölja. Ingen ser dig i ögonen, alla tittar på finnen. NAPOLI. En bomb kanske?

Fröjds är en pärla. En sån där magnetbutik. Man dras in vare sig man vill eller inte. I andra änden av huset ligger ett nyöppnat café. Fröknarna Brogrens veranda. Där vill jag fika. Mellan dessa ädelstenar ligger en guldsmed och Löpex. Min kontakt i löparskobranschen. Min promotor. En vän faktiskt.

Den andra butiken som vill sälja mina grejer är Stallbackens Handelsbod. Ni hör. Bara namnet bådar gott. Och den ligger vackert, mitt i stan, i ett gammalt kvarter, i ett vackert hus, intill en stinkande å, nära ett slott och i angränsning till grönska. Kan det bli bättre? Ytterligare en magnet.

I'm so lucky.

G byter arbetsgivare om ett par veckor. Då börjar han köra buss igen. Han fick välja mellan pestschema eller koleraschema. Han valde kolera. Han ska bara jobba kvällar under det närmaste halvåret. Hej då! Vi ses i april! För mig räcker det med tre dagars kvällsskift för att jag ska börja känna mig less. Jag behöver den vardagliga kontakten. De ventilerande praten över kvällsmaten. Bekräftelsen. De gemesamma konstaterande ögonblicken.

"Herregud vilken knäpp hund vi har."
"Vad fina morötterna blev i år."
"Såg du rådjuret?"

Men jag får väl ta till en sliten klyscha: Vi kommer ju inte att slita på varandra. Och tänk vad mycket egen tid jag kommer att få i verkstan.

Tjena.

Vi har fått bygglov! Ett steg närmare garage. Och verkstad. Och butik.

På söndag åker vi till Julita för en upprepning. Nuförtiden missar vi inte äppeldagarna i Julita.

Kajan och pappa hos en pomolog i Julita 2008

Ge mig en helg! HELG! Ja men ge mig en helg med min sambo! Ja se det var för mycket begärt. Han har gått och blivit en kolargubbe på senaste tiden. Jag förstår honom. När Kapten Stofil fick nys om att hembygdsföreningen skulle bygga och köra en kolmila här i närheten var han snabb att haka på. Han har nog rätt i att det inte är en chans som kommer åter. Under helgen som gick vakade han två nätter vid milan och jag tror att det passar honom perfekt. Det är skog, det är slit, det är eld och rök, det är lite mystiskt, det är gubbar med historier och det är GAMMALT.

Årets kolmila

Syrran har blivit med hus! Ett renoveringsobjekt i New Paltz två timmar norr om New York. Hennes husalbum finns här. Men det blir nog en blogg snart. Om jag känner henne rätt.

 

Blåbärsplockning

 

Och lingon...

 

Så här kommer jag att minnas min sambo när han dör. Blåställ. Utomhus. På landet. Den karakteristiska jag-vill-inte få-rök-i-ögonen-men-att-lägga-ifrån-sig-ciggen-är-inte-att-tänka-på-minen.  Uppfinningen: jag rensar lingon medelst en hängränna.