Kajans

Jag hade planerat ett blogginlägg för några dagar sedan. Jag visste precis vad jag skulle skriva. Att jag äntligen känner mig frisk och bra i kroppen. Men jag hann inte skriva. Det gick bara något dygn så hade krämporna infunnit sig igen. Några nya och några nygamla.

Armen. Den är iallafall bra nu. Det känns fantastiskt. När allt annat är ur funktion brukar jag tänka på min hela arm. Efter den femte akupunkturbehandlingen var smärtorna borta. Förutom när jag pressade armen i extrema rörelser och situationer och så mycket kan man nog inte kräva av en 40-årig arm. Men så gjorde jag ett sjätte besök hos akupunktören som frågade:

A: Hur är det med armen?
Kajan: Jo den blev bra efter förra behandlingen.
A: Då slår vi spiken i kistan idag då.

Spiken i kistan? För mig betyder det något helt annat men vem vet hur det är i akupunktörvärlden.

Bihålorna. Intensivt sprejande med nässpray ledde till friska bihålor men en täppt och beroende näshåla. Fast den avvänjningen gick på ett par dygn.

Apropå avvänjning. Jag bestämde mig för att sluta dricka kaffe för att se vilken effekt det skulle ha på min yrsel. De första dagarna utan kaffe kändes som ett töcken men även det gick över och nästan allt kaffesug också. Yrseln höll sig borta tills en vacker dag för en dryg vecka sedan när den slog till som en blixt från klar himmel och höll i sig under dryga dygnet. Jag fattade ingenting. Beslutade att ringa sjukvården igen. Berättade min historia och fick äntligen en läkartid. Men om du blir riktigt yr innan dess ska du åka till akuten, sa sjuksköterskan. Sådana uttalanden kan få mig ultrafrisk. Jag undviker väldigt gärna akuten. Särskilt i tider av svininfluensa.

Friskskriver mig själv och ger mig snabbt ut i löparspåret. Dagen efter har jag ont i halsen. Är det sant? Fick jag vara frisk i två dagar? Den här gången bestämmer jag mig för att köra hela registret av kurer. Både de svenska och tjeckiska. I trippel dos. Och faktum är att i skrivande stund är symptomen väldigt svaga. Nästan helt borta. Det måste nog gå ett dygn till innan jag friskskriver mig. Igen. Eller kan jag det förresten? För igår skar jag av mig en fingertopp. Jag skulle vara duktig och huslig och ta in den sista mangolden (swiss chard på engelska), förvälla och frysa in. Under hack-momentet gör jag ett felskär och helt plötsligt ligger höger pekfingertopp på skärbrädan.

Blodbad, telefonerande och högläge. Till slut fick jag stopp på blodflödet. Gjorde ett klumpigt paket med maskeringstejp och höll tummarna - de var fortfarande intakta - för att det skulle hålla sig i schack till dagen efter. Jag tänkte att G skulle få öppna paketet och hjälpa mig att tvätta och lägga om ordentligt när han hade jobbat färdigt och sovit ut.

Det gjorde han. Fast kompressen hade fastnat i såret och innan vi hade lyckats få bort den låg Kajan på golvet. Sen fick jag ett jättefint litet paket och med en diskhandske på näven ska jag nog till och med kunna dreja lite. Tror jag.

Å så över till garaget. Även om gråvädret dominerar i Getingedalen just nu så fick vi några solglimtar under höstlovet. Då det inte är någon större arbetsbörda på jobbet under höstloven så brukar jag se till att jobba just då men i år passade det förträffligt att ta ledigt och bygga garage med sin sambo. Det är nämligen inte bara G som bygger. Vi har gjort det mesta ihop. Fast han är chef och jag gör som jag blir tillsagd. Och jag dokumenterar. Så när vi tittar på bilderna ser det ut som om det bara är han som bygger. Det är faktiskt skitkul att bygga sitt eget hus.

Jag har visst varit med och byggt! (Här med höger pekfinger i behåll)

 

Vi tror att spikarna till isoleringen kommer från Toys'R'us. Stora, rosa och av plast.

 

Grävarn gör sitt sista besök hos oss. Fixar till den nya uppfarten.

 

Vy från vägen

I torsdags var det snöstorm. Just då skulle de resterande delarna till huset transporteras upp till oss. G hade samlat ihop en skara arbetslösa, daglediga och pensionärer som skulle hjälpa honom med lossningen och bärandet. Själv var jag på jobbet när det hela ägde rum. Och det är jag tacksam för. Långtradaren kom inte upp för backen, körde fast och det blev ett jävla trassel. Allt gick dock att lösa även om det tog mycket längre tid än beräknat. Jag hade säkert blivit yr om jag hade varit med.

Långtradare stuck in the snow

Idag har gjutaren varit uppe och kollat läget inför gjutningen av grunden. Har vi tur kommer det att ske på fredag. Till dess ska vi fixa några smågrejer men det borde vara lugnt. Om jag inte hade gått och skurit av mig fingret. Fast min far kommer till undsättning. Iallafall imorgon för sen åker min föräldrar till Thailand. Jag vill också vara pensionär...

Gjutaren kollar läget inför fredagens (?) gjutning.

 

Två hantlangande pensionärer snart på väg till Thailand

Jag fick ett mail av min chef:

Är du säker på att du inte vill bli AE-ledare..... du har en blick för vad som är bra för verksamheten, ett driv, erfarenhet, förmåga att uttrycka dig och en ärlighet som är bra för oss...... du kan väl tänka på det igen?

Men jag har ingen lust. Och jag saknar fingertoppskänsla...