Moment of truth
Men hallå Wikipedia!
1970 - det var väl för fan inget vanligt år?! Och varför står det inget särskilt den 22 mars?! Jag bara frågar?
Vilken jävla vinter! Jag menar, vilken underbar, fantastisk vinter! Snön ligger djup och temperaturen håller sig på minussidan. Att valla skidorna är en enkel match och att köra bil är en förhållandevis lika enkel match. Då termometern inte svajar mellan plus och minus blir det inga sliriga, slaskiga töblötor som sen fryser på och bildar knöliga isgator. Vi har en vit vinterväg utan överraskningar som plogas med jämna mellanrum. Vad som än händer med vädret nu kommer jag att minnas 2010 som en riktigt bra vinter. Enligt yr.no finns det inga tecken på förändringar inom de närmaste tio dagarna. Lattjo!
Därför har jag skottat snö idag. Också. När jag kommer hem ligger det på gränsen till för mycket snö på uppfarten. Jag hade kunnat strunta i skottningen utan dåligt samvete men det föll några glesa flingor som skulle kunna ge mig dåligt samvete klockan 21 istället. Och då skulle det verkligen ta emot att skotta. Nu var jag ju redan klädd. Och ljuv är mödans lön. Nästa gång är det någon annans tur.
De senaste måndagarna har jag snickrat garage. Det känns som en i allra högsta grad giltig anledning att skolka från verkstan. Det känns inte ens som skolk. Det känns som huvudet på spiken. Verkstadsjobb som verkstadsjobb. Efter den dagliga skottningen monterade vi dit takfotsbrädan på andra taksidan. Den som ska fixas i helgen. Förberedas det som förberedas kan.
Att vara ledig på måndagarna har inte bara inneburit olika former av verkstadsjobb. Det har också varit nyttigt för vår relation. Sedan 1 oktober har G jobbar kvällar och nätter och vi har bara setts på helgerna. Ungefär som att leva ihop med en veckopendlare förutom att jag hör honom snarka när jag går upp på morgnarna. Därför kommer måndagarna väl till pass. Vi får umgås.
Jag kan tänka mig att det är så livet ter sig för småbarnsföräldrar. Man bli mera rädd om kvalitetstiden. Den är inget man såsar bort eller sover över. Fast i omvänd ordning. Vi jämför oss med föräldar som får vara barnfria en dag eller två. Sådana stunder tar man vara på. Det har dessutom tvingat min sambo att prova på planeringens ädla konst. Takfotsbrädor monteras inte på egen hand vill jag lova.
Nästan 40 och halvblind. Igår köpte jag mitt första par läsglasögon. Det var inget snack om saken. Plötsligt kunde jag se även på nära håll. Eftersom läsglasögon är tantigt i sig slog jag till på ett par riktiga kärringbågar. Ska det va så ska det va ordentligt.
1970 - det var väl för fan inget vanligt år?! Och varför står det inget särskilt den 22 mars?! Jag bara frågar?
Vilken jävla vinter! Jag menar, vilken underbar, fantastisk vinter! Snön ligger djup och temperaturen håller sig på minussidan. Att valla skidorna är en enkel match och att köra bil är en förhållandevis lika enkel match. Då termometern inte svajar mellan plus och minus blir det inga sliriga, slaskiga töblötor som sen fryser på och bildar knöliga isgator. Vi har en vit vinterväg utan överraskningar som plogas med jämna mellanrum. Vad som än händer med vädret nu kommer jag att minnas 2010 som en riktigt bra vinter. Enligt yr.no finns det inga tecken på förändringar inom de närmaste tio dagarna. Lattjo!
Därför har jag skottat snö idag. Också. När jag kommer hem ligger det på gränsen till för mycket snö på uppfarten. Jag hade kunnat strunta i skottningen utan dåligt samvete men det föll några glesa flingor som skulle kunna ge mig dåligt samvete klockan 21 istället. Och då skulle det verkligen ta emot att skotta. Nu var jag ju redan klädd. Och ljuv är mödans lön. Nästa gång är det någon annans tur.
De senaste måndagarna har jag snickrat garage. Det känns som en i allra högsta grad giltig anledning att skolka från verkstan. Det känns inte ens som skolk. Det känns som huvudet på spiken. Verkstadsjobb som verkstadsjobb. Efter den dagliga skottningen monterade vi dit takfotsbrädan på andra taksidan. Den som ska fixas i helgen. Förberedas det som förberedas kan.
Takfotsbräda. Om det var någon som undrade.
Att vara ledig på måndagarna har inte bara inneburit olika former av verkstadsjobb. Det har också varit nyttigt för vår relation. Sedan 1 oktober har G jobbar kvällar och nätter och vi har bara setts på helgerna. Ungefär som att leva ihop med en veckopendlare förutom att jag hör honom snarka när jag går upp på morgnarna. Därför kommer måndagarna väl till pass. Vi får umgås.
Jag kan tänka mig att det är så livet ter sig för småbarnsföräldrar. Man bli mera rädd om kvalitetstiden. Den är inget man såsar bort eller sover över. Fast i omvänd ordning. Vi jämför oss med föräldar som får vara barnfria en dag eller två. Sådana stunder tar man vara på. Det har dessutom tvingat min sambo att prova på planeringens ädla konst. Takfotsbrädor monteras inte på egen hand vill jag lova.
Nästan 40 och halvblind. Igår köpte jag mitt första par läsglasögon. Det var inget snack om saken. Plötsligt kunde jag se även på nära håll. Eftersom läsglasögon är tantigt i sig slog jag till på ett par riktiga kärringbågar. Ska det va så ska det va ordentligt.
Moment of truth
(Båda mina afrikanska hårprinsessor behagar vara på resande fot med oviss återkomst...)
Kommentarer
Postat av: Linda
Jag tycker glasögonen är väldigt söta faktiskt. Du blir näpen i dom. Synd om Gizmo med ryggen.
Trackback
