Märklig tillställning
"Julmarknaden" i Klockhammar är en historia för sig. Det finns en byförening med några entusiastiska damer som ordnar pinsamma loppisar, logdans, midsommarfirande och "julmarknad". De fick höra talas om att jag fanns i bygden och bjöd in mig för några år sedan till deras "julmarknad". Fast jag skulle hellre vilja kalla det något annat. Glöggslag. I år fick jag bord nummer två av tre. På bord nummer ett, till höger om mig, säljs det julgrupper till vrakpriser. På bord nummer tre säljs det smycken och New Age-flum. På en liten byrå är det lotteri och vinsterna är det som blev över på loppisen sommaren innan. Alltså det som var så pinsamt att ingen köpte det.
Spåhagen i Klockhammar. Where it all happens...
"Marknaden" pågår i två timmar. Alla bybor kommer på en gång. Det finns ju gratis glögg. Alla samlas i köket runt glöggtermosen och sen köper man några lotter. Det måste ha med spänningsmomentet att göra med tanke på prisernas kvalitet. Lotterna tar slut på en halvtimma. Sen tar man en pliktskyldig runda (tre steg) runt försäljningsborden och sen fyller man på glöggen en gång till och sen säger man God Jul och sen går man hem.
Glöggbordet. Marknadens hetaste bord.
Mitt bord, nummer två, var ett runt trädgårdsbord av plast. Asrangligt. Med nyporna försöker jag dra åt muttrarna på undersidan och snurrar på bordet tills de lösa benen har hittat några passande golvtiljor. Gammalt hus, inget rakt.
Keramik på ett ostadigt trädgårdsbord bland glögglada bybor...
Eftersom det hade skett en miss i planeringen så har det gjorts dubbla inköp av glögg. Drick! säger tanterna. Det finns hur mycket som helst. Och jag dricker. Det är ju första glöggen för i år. Sen kommer jag på att jag ska köra bil, fast bara upp för backen, så jag tar en mugg till. Då börjar det bli varmt i kroppen och jag kommer på att jag ska försöka sälja något också så jag slutar dricka.
Förtjänsten blev, trots allt detta, god tack vare att en av arrangörsdamerna köpte ett stor fat. Pliktskyldigt? Eller var det glöggen månne? Själv betalar jag inte ett öre för att få stå där så jag köper, lika pliktskyldigt, ett par julgrupper.
Julgrupperna
Nästa år funderar de på att dra ner "marknaden" till halva tiden. Det kommer ju ändå ingen sista timman.
Spåhagen i Klockhammar. Where it all happens...
"Marknaden" pågår i två timmar. Alla bybor kommer på en gång. Det finns ju gratis glögg. Alla samlas i köket runt glöggtermosen och sen köper man några lotter. Det måste ha med spänningsmomentet att göra med tanke på prisernas kvalitet. Lotterna tar slut på en halvtimma. Sen tar man en pliktskyldig runda (tre steg) runt försäljningsborden och sen fyller man på glöggen en gång till och sen säger man God Jul och sen går man hem.
Glöggbordet. Marknadens hetaste bord.
Mitt bord, nummer två, var ett runt trädgårdsbord av plast. Asrangligt. Med nyporna försöker jag dra åt muttrarna på undersidan och snurrar på bordet tills de lösa benen har hittat några passande golvtiljor. Gammalt hus, inget rakt.
Keramik på ett ostadigt trädgårdsbord bland glögglada bybor...
Eftersom det hade skett en miss i planeringen så har det gjorts dubbla inköp av glögg. Drick! säger tanterna. Det finns hur mycket som helst. Och jag dricker. Det är ju första glöggen för i år. Sen kommer jag på att jag ska köra bil, fast bara upp för backen, så jag tar en mugg till. Då börjar det bli varmt i kroppen och jag kommer på att jag ska försöka sälja något också så jag slutar dricka.
Förtjänsten blev, trots allt detta, god tack vare att en av arrangörsdamerna köpte ett stor fat. Pliktskyldigt? Eller var det glöggen månne? Själv betalar jag inte ett öre för att få stå där så jag köper, lika pliktskyldigt, ett par julgrupper.
Julgrupperna
Nästa år funderar de på att dra ner "marknaden" till halva tiden. Det kommer ju ändå ingen sista timman.
Kommentarer
Postat av: Karin
Hehehe...
Trackback
