Garage och gråväder
Det är risk för att den här bloggen kommer att fokusera överdrivet mycket på ett garage framöver. Eller vad det nu är. Men den här bloggen är en komprimerad spegel av mitt liv och där ingår det väldigt mycket garage just nu. Eller vad det nu är.
Garaget växer
Vilken jävla helg det var. Allt som går att tillskriva hösten infann sig samtidigt. Regn, dimma, kyla, grådask och gegga. Jag tycker dock att den extra timmen kom och förgyllde tillvaron på ett enkelt men angenämt sätt. Det gäller att se ljuspunkter i tillvaron. Att vi sedan tog oss i kragen och åkte till stan på söndagkvällen för ett restaurangbesök och lite bio (Bröllopsfotografen) medförde att helgen blev riktigt lyckad.
Medans husse byggde garage tog vi en sväng i skogen
Gjorde ytterligare några delikata trattisfynd
Blev blöt om fötterna. Dessa stövlar har jag haft i 25 år och då ärvde jag dem...
Telefonen ringde. Det var min far. Kaminmannen. Efter de obligatoriska artighetsfrågorna runt husbygget kom han in på, för honom, väsentligheterna:
Far: Hur går det med veden?
Kajan: Den ligger där den ligger.
Far: Men är det så bra att den ligger så där bara?
Kajan: Jo men vi har lite annat att tänka på just nu.
Far: Mamma och jag tänkte fråga om det är okej att vi kommer upp och hjälper er med veden i veckan?
Kajan: Jo men visst får ni det om ni verkligen vill.
Far: Ja det är ju inte bra att den bara ligger så där...
Det är synd att jag inte kan illustrera hans tonfall också. Det låter ungefär som om han skulle ha huggit av sig benet, fått ett fängelsestraff eller som om mamma skulle ha lämnat honom. För min far ligger katastroferna väldigt nära till hands. Livet är antingen en dans på rosor eller en enda stor kris. Det finns inget tonfall som vittnar om nånting mitt emellan. En fläck på slipsen är lika illa som fuktfläckar i taket. Att mammas nya gummistövlar är obekväma är lika illa som en översvämning i källaren. Att vår ved inte blir huggen och inburen inom en snar framtid är minst lika illa som om hela huset skulle brinna upp. Det låter iallafall så på honom. Det är också därför vi har lite svårt att ta honom på allvar. Det kanske är dags att läsa Aisopos fabel om vallpojken och vargen...
Det Stora Bekymret enligt vissa...
Jag är trött. Är det höstmörkret? Är det min hälsa? Är det min dåliga kondition? Nu har jag slutat med kaffe helt och hållet för att se om jag mår bättre. Är det därför jag är trött? Satt på föreläsning idag och kände mig som på gymnasietiden. Ville bara sova. Åt och drack hela tiden för att hålla ögonen öppna.
Såg Crossing Over när jag kom hem idag. Det var en bra film. Sen såg jag Grannfejden om gubben som kunde ha blivit vår granne. Såg huset som vi nästan köpte. Jag förstår fortfarande varför jag ville köpa det. Himla rar gård. Fast med den grannen hade livet nog tett sig allt annat är rart.
Mer TV! På torsdag i Hype (SVT2) kommer det ett reportage om Lisa Werlinder. Aktuell svensk skådespelerska som gör film i New York för tillfället. Min syster ingår i det filmteamet så hon kommer garanterat att synas i reportaget. Dessutom, och det här är lite spooky, spelar de in på ett loft i Brooklyn den här veckan. Samma loft som syrran bodde i för 10 år sedan. Av alla loft i den där jättestaden så väljer de Örngatan 44. Dear old 44 Eagle Street.
Nattmöte mellan G och grävskopan
Vardagsrummet är färdigt!
