Pussel
Vi har aldrig renoverat en vedspis förut men hur svårt kan det va? Som att lägga pussel? Ja ungefär. Under nedmonteringen gjorde vi en del anteckningar som vi hade att gå på och sen kunde faktiskt bitarna bara sitta på ett sätt. Ackompanjerade av en för tillfället specialutformad spellista på temat fire så tog det bara några timmar och vedspisen var som ny igen! Som sagt, hur svårt kan det va?
Bottenplattan. So far so good.
Nu börjar det arta sig. Man ser ugnen till vänster, eldhålet
överst till höger och sotluckan under det. Vy bakifrån.
Nu är toppen på och alla skarvar tätas med pannkitt.
Färdigt!
Bottenplattan. So far so good.
Nu börjar det arta sig. Man ser ugnen till vänster, eldhålet
överst till höger och sotluckan under det. Vy bakifrån.
Nu är toppen på och alla skarvar tätas med pannkitt.
Färdigt!
Vi firade med lite gott... te. G har varit väldigt sympatisk under mina bantningsveckor. Han undviker att äta och dricka en massa smarriga saker för min skull men kanske också för sin egen. Under sin januarifasta gick han ner till sin idealvikt och den verkar han rätt noga med att hålla. Dessutom är det inte lika kul att laga mat och dricka vin på egen hand. Imorgon måndag inleder jag min sista bantningsvecka. Sen börjar upptrappningen. Skulle jag börja äta tre mål mat om dagen direkt efter dessa veckor så skulle magen slå bakut. Men ändå... mat snart igen...
Sen såg vi en film, Seven Pounds, och den var jättebra. Båda två torkade tårar under eftertexten och konstaterade att det var en jävla känslosam historia och till frukosten i morse var den ett självklart samtalsämne. Det är inte alla filmer som känns i kroppen så länge.
Idag söndag verkar det inte bli några skidor trots att det föll en decimeter snö i natt och skidspåren är formidabla. G skyller på sin förkylning och jag skyller på... att det är så skönt att vara lat. Det lutar åt en ny film istället.
Den magiska sviten är bruten! Senaste fågel att krascha in i vårt fönster var inte en domherre utan en grönfink!
Godnatt grönfink.
Sen såg vi en film, Seven Pounds, och den var jättebra. Båda två torkade tårar under eftertexten och konstaterade att det var en jävla känslosam historia och till frukosten i morse var den ett självklart samtalsämne. Det är inte alla filmer som känns i kroppen så länge.
Idag söndag verkar det inte bli några skidor trots att det föll en decimeter snö i natt och skidspåren är formidabla. G skyller på sin förkylning och jag skyller på... att det är så skönt att vara lat. Det lutar åt en ny film istället.
Den magiska sviten är bruten! Senaste fågel att krascha in i vårt fönster var inte en domherre utan en grönfink!
Godnatt grönfink.
Kommentarer
Trackback
