Kajans

Lyssnar på radio. Nu visar vetenskapen att spikmattor inte fungerar. Är det samma vetenskap som för några år sedan dömde ut akupunktur som behandlingsmetod? Samma akupunktur som idag ordineras av läkare? Jag skiter i vetenskapen i detta fall. Tusentals fakirer under tusentals år kan inte inte ha fel. Varför skulle de ligga på spikar, visserligen av metall, om det inte gav dem något? Jag upplever att jag mår bättre av spikmattan, inte minst för att jag sjunker ner i en djup meditativ avslappning medans jag ligger på den. Om det är plastpiggarna eller avslappningen som får mig att må bättre är oväsentligt. Den hjälper mig. Har träffat läkare genom åren som gärna skickar med mig ett recept på piller, det är den kemikalievetenskap som västerländsk medicin lutar sig mot, och ibland har det hjälpt. Men om jag träffar en sjukgymnast, massör eller akupunktör så lyssnar de till helt andra signaler, känner efter andra saker i min kropp och sneglar även på alternativa metoder och mediciner. Det är hög tid att väst tar lärdom av öst.

Hur som helst, ugnen ser skiiiiiiiibra ut och är lyxutrustad med pyrometer och en lockstängarmekanism som gör den ultravarma proceduren lite smidigare. Det är bara det att locket inte sluter tätt. Hur vi än skruvar och mekar så hänger locket på sniskan och det blir en glipa i bakkant. Surt. Ska vi behöva skicka tillbaka den till Bosnien nu och vänta flera veckor på en ny? Problemet är överbollat till vår örebroleverantör, Brännpunkt.

I början av semestern vaknade jag mellan åtta och nio på morgnarna men allt eftersom sover jag längre och längre. Kanske för att det var så fint väder - och varmt i sovrummet - i början; kanske för att det är grått, mörkt och regnigt nu. Fast jag känner igen syndromet, med tiden går jag ner i varv och verkar kunna sova hur mycket som helst. Vänt på dygnet har jag också gjort. Idag väcktes jag iallafall halv åtta av en uppmärksamhetstörstande hund. Hon "pratar" och klampar runt i sovrummet (hundar kan verkligen smyga eller klampa beroende på ärendet). Ibland ger hon upp men idag var hon nog kissnödig på allvar så jag går upp, ner för trappan och öppnar bakdörren. Den ivriga hunden är steget före mig men när hon får en regndroppe på nosen så vänder hon tvärt och går upp och lägger sig igen. Jävla hund. Jag följer hennes fotspår och somnar om. Sen vaknar jag inte förrän klockan tolv igen av att någon skriker sömntuta, hur länge ska du sova egentligen? När jag inser vad klockan är får jag ångest light och går omedelbart upp.

Varför får jag ångest egentligen? Blir arg på mig själv när jag låter min inre Magdalena Ribbing bestämma vad som är okej eller inte. Varför skulle det vara omoraliskt att sova till lunch? Jag har dock ett sätt att kompensera för detta karaktärslösa beteende och det är att skriva listor. På så sätt tror jag mig få mycket gjort, bli effektiv och vips så är summan för dagens aktiviteter konstant igen. Det är bara det att jag har slutat skriva listor sedan ett halvår tillbaka då en sån där livsstilscoach (den jag fick via jobbet) talade om för mig att jag skulle sluta med sådana dumheter. Skriv listor på sådant du har gjort istället. Mycket bättre idé. Funkade skitbra faktiskt. To-do-listorna får jag ju ändå bara ångest av. Fast idag skulle jag väl straffas för mitt tonårslika tilltag i sängen. Att konstatera Vad skönt att sova ut. Passa på nu för sedan dröjer det ett helt år till nästa gång är svårt. Men allt går att tränas upp. Hur svårt kan det va?

Det har slutat regna. Vi tar en jogg. Precis när vi står startklara på uppfarten så säger G Neeeej vänta vänta vänta! Jag måste börja med en cigg. He's my man.

Jag råkar ha koll på att TV4 visar Sommar med Ernst på torsdagar klockan 20. Mannen som gav självgodheten ett ansikte. Mannen som varken förnekar eller förnyar sig. Trots detta attraheras jag av hans program. Det finns något i hans formspråk som tilltalar mig och han har en viss känsla för detaljer. Även om han upprepar samma saker. Sen finns det en del av mig som bara sitter och väntar på Ernsts I-love-myself-kommentarer. Även om jag får rysningar av dem så triggar de igång den besatte samlaren i mig. Och faktum är att den här bloggen är min narcissistiska motsvarighet. Vi förnekar oss inte, Erna och jag.

Senare på kvällen ser jag en repris av Uppdrag Granskning på SVT. Avsnittet handlar om odlad fisk, i synnerhet norsk lax, och om hur många fler kilon annan fisk det går åt till att föda upp ett kilo odlad lax. Många konsumenter tror att så länge man avstår den rödlistade utrotningshotade vilda fisken så tar man sitt ansvar men så är inte fallet. Den vilda fisk som finns kvar och mals ner till mjöl och pellets och blir laxmat är i sig finfin matfisk och dessutom många gånger tjuv- och piratfiskad. Utfiskad i flera fall. Dessutom finns det en direkt koppling mellan utfiskade vatten och algblomning i Östersjön. Vilken fisk ska vi då äta? frågar den nyupplyste konsumenten i slutet av programmet.