Sista semesterveckan
Hur jag än vrider och vänder på sanningen så kan jag inte hitta något positivt med att jag ska börja jobba igen på måndag. Inget. Nada. Nothing. Nu kan jag inte ändra på det så det är bara att inse faktum och göra det bästa av saken; minsta möjliga ansträngning strax ovanför skamgränsen och att lägga an den ambitiösa stilen. Det kommer man långt på. Tack och lov fejsar jag en mjukstart. Fortfarande sommarfritids och några veckor kvar till skolstart.
Dessvärre, om jag får lov att använda det ordet i det här sammanhanget, kommer syrran med sambo till Örebro och Sverige samma dag som semestern slutar. Dålig tajming men det gick inte att lösa på något bättre sätt. Det får bli dygnet runt-action nästa vecka och mjukstarten på jobbet känns extra angelägen. Fast det blir ju skitkul, förstås, att träffa amerikanerna.
Under en av mina skogslöparrundor gjordes nedanstående fynd. Genom att springa obanat medelst karta och kompass stöter man på en hel del godsaker. Särskilt om man väljer att passera de säkra platserna. Tänk att svamp alltid kommer upp ur samma hål! De gör det lätt för oss som gärna plockar. Eller plockar, nuförtiden hämtar jag svamp. Så säkra är mina ställen.
Herr Kantarell (före)
Herr Kantarell får plats på en macka efter rensning och stekning.
Hallå?! Var tog ni vägen?
Apropå löpning. G firar sin nygamla löpförmåga med att köpa nya skor och ett par tajts. Vi väljer att handla på Löpex. Inte bara för att vi känner ägaren utan också för att han vet vad han säljer och kan det där med löpning. Man får provspringa sina skor på ett löpband och hela processen spelas in på video för att fotisättningen ska kunna studeras och analyseras. Serious business!
Fast det var lite läskigt att se G i löpartajts. Som om Joe Labero hade varit med inne i provhytten. Abra Kadabra och så försvann den 44-årige skinntorre lille gubben.
Hallå?! Var tog du vägen?
Vi skördar frukterna av vår flit och vårt obefintliga slit i trädgården. Salladerna nuförtiden består endast av getingedalska produkter. Gurka, sallad, tomat, rädisor, sockerärtor och paprika. För mig är det religion.
Gurklycka
Mamma och jag under en vilopaus i Kungsträdgården.
Rubus idaeus
Sex kilo vinbär blir...
...en himla massa god saft.
Beam me up Scotty! There is no more intelligent life down here!
Jag slår gärna ett slag för Mr Mangold. Nyttigt, lättodlat och gott.
Gurkörtens ludna knoppar bildar så småningom blålila ätliga blommor.
Jag känner mig som en gigantisk apelsin i min nya stockholmsklänning
från Aces. Nyfriserad dessutom. Av min ängel från Togo.
Dessvärre, om jag får lov att använda det ordet i det här sammanhanget, kommer syrran med sambo till Örebro och Sverige samma dag som semestern slutar. Dålig tajming men det gick inte att lösa på något bättre sätt. Det får bli dygnet runt-action nästa vecka och mjukstarten på jobbet känns extra angelägen. Fast det blir ju skitkul, förstås, att träffa amerikanerna.
Under en av mina skogslöparrundor gjordes nedanstående fynd. Genom att springa obanat medelst karta och kompass stöter man på en hel del godsaker. Särskilt om man väljer att passera de säkra platserna. Tänk att svamp alltid kommer upp ur samma hål! De gör det lätt för oss som gärna plockar. Eller plockar, nuförtiden hämtar jag svamp. Så säkra är mina ställen.
Herr Kantarell (före)
Herr Kantarell får plats på en macka efter rensning och stekning.
Hallå?! Var tog ni vägen?
Apropå löpning. G firar sin nygamla löpförmåga med att köpa nya skor och ett par tajts. Vi väljer att handla på Löpex. Inte bara för att vi känner ägaren utan också för att han vet vad han säljer och kan det där med löpning. Man får provspringa sina skor på ett löpband och hela processen spelas in på video för att fotisättningen ska kunna studeras och analyseras. Serious business!
Fast det var lite läskigt att se G i löpartajts. Som om Joe Labero hade varit med inne i provhytten. Abra Kadabra och så försvann den 44-årige skinntorre lille gubben.
Hallå?! Var tog du vägen?
En kvart efter hemkomst var det nya löparkitet påtaget och vi var på väg ut i skogen. Allt hade tydligen suttit behagligt på kroppen men den största vinsten var nog när han upptäckte fickan på baksidan av byxorna. Fickan som förmodligen är avsedd för nycklar och ipod. Kolla det finns en ficka här för cigaretterna!
Vi skördar frukterna av vår flit och vårt obefintliga slit i trädgården. Salladerna nuförtiden består endast av getingedalska produkter. Gurka, sallad, tomat, rädisor, sockerärtor och paprika. För mig är det religion.
Gurklycka
Jag fick en stockholmsresa av mamma när jag fyllde år i mars. Det har blivit en tradition. Vi tar en dagstur till huvudstaden och jag blir bjuden på resa, fika och mat. Dessutom hinner vi PRATA och sen shoppar vi loss. För en dag glömmer jag överkonsumtionen av kläder i världen och handlar sånt jag egentligen inte behöver. Dessutom åkte vi på lönedagen och denna månad hade jag fått ett extra tillskott i form av semestertillägg. Livsfarligt. Vi var riktigt duktiga, inte bara för att vi kliver på bussen med flera påsar var, utan för att vi undviker alla butiker som finns hemma och för att vi väljer nya kvarter och håller oss borta från turiststråk och gator vi redan vandrat.
För första gången handlar jag i affären med det näst intill obscena namnet Knulp (P råkar vara en tonlös bilabial klusil). Jag vet inte hur många gånger jag har stått och dreglat utanför deras skyltfönster men nu gjorde jag slag i saken. När jag blir gammal vill jag bli en Knulp/Gudrun Sjödén/linne-tant. Det är dags att börja nu. Jag blir 40 nästa år. Jag är dessutom naivt lycklig över att jag har köpt något i storleken small. (Varför?) Fast jag upptäcker när jag kommer hem att butiken där jag handlat vänder sig till storvuxna kvinnor. Där fick jag. Mamma handlar, sin vana trogen, en överdel i färgen grå-beige men för pappas skull nyper hon faktiskt i något storblommigt. Kanske, kanske att hon en vacker dag dessutom handlar något också.
För första gången handlar jag i affären med det näst intill obscena namnet Knulp (P råkar vara en tonlös bilabial klusil). Jag vet inte hur många gånger jag har stått och dreglat utanför deras skyltfönster men nu gjorde jag slag i saken. När jag blir gammal vill jag bli en Knulp/Gudrun Sjödén/linne-tant. Det är dags att börja nu. Jag blir 40 nästa år. Jag är dessutom naivt lycklig över att jag har köpt något i storleken small. (Varför?) Fast jag upptäcker när jag kommer hem att butiken där jag handlat vänder sig till storvuxna kvinnor. Där fick jag. Mamma handlar, sin vana trogen, en överdel i färgen grå-beige men för pappas skull nyper hon faktiskt i något storblommigt. Kanske, kanske att hon en vacker dag dessutom handlar något också.
Allt mognar samtidigt! Hallonen är så många men så mogna att man får röra sig försiktigt i hallonsnåret. De ramlar av vid minsta överdrivna rörelse. Men jag plockar så mycket jag förmår. Det är så gott att ha under vintern; lägga i muffins, blanda i sallad och mixa till smoothie.
Och så alla dessa röda vinbär. Vad fan gör man med röda vinbär? Det blir saft. Första gången vi kokade saft på alla trädgårdsbär trodde jag att jag skulle dricka saft hela dagarna och bli sockerförgiftad men det gjorde jag inte. En gnutta karaktär har jag tydligen i kroppen. Saftkoket räckte hela året och det var trevligt att plocka upp en flaska ur källaren då och då. När gästerna kom eller när man behövde en gå-bort-present.
Det är skittråkigt att plocka vinbär. Särskilt när sambon jobbar och inte kan göra mig sällskap. Men så kom jag på att dagens sommarpratare, Ola Salo, var ett förträffligt sällskap och sex kilo vinbär var nerplockade samtidigt som Ola hade pratat klart. Häpp! Hur trevligt som helst. Undrar vem jag får till sällskap när jag ska plocka av krusbären? Då behövs det en riktigt len stämma för att tygla de riviga taggbuskarna.
Det är skittråkigt att plocka vinbär. Särskilt när sambon jobbar och inte kan göra mig sällskap. Men så kom jag på att dagens sommarpratare, Ola Salo, var ett förträffligt sällskap och sex kilo vinbär var nerplockade samtidigt som Ola hade pratat klart. Häpp! Hur trevligt som helst. Undrar vem jag får till sällskap när jag ska plocka av krusbären? Då behövs det en riktigt len stämma för att tygla de riviga taggbuskarna.
Sex kilo vinbär blir...
...en himla massa god saft.
Mamma: Vad gör du?
Kajan: Plockar vinbär.
Mamma: Vad ska du göra med dem?
Kajan: Koka saft.
Mamma: Vill ni låna vår saftmaja?
Kajan: Vi har redan er saftmaja.
Mamma: Står den inte i vårt garage längre menar du?
Kajan: Nej den har stått i vår källare de senaste åren.
Jag är höjdrädd. Jag är inte rädd för insekter, mörker eller åska men så fort jag ska upp på en stege är jag skiträdd. Därför kan jag inte hjälpa till att montera den nya fasadstegen som sotaren kräver att vi ska ha på framsidan. Jag kan inte heller meka bil eller dra rör så min uppgift blev därför, även i år, att klippa gräs. Förra året gick G med trasigt knä och därför föll det på min lott att klippa gräs men i år trodde jag att vi skulle dela på ansvaret. Icke. Uppdelningen av arbetsuppgifterna måste ändå fördelas efter förmåga och klippa gräs, det kan jag. Ändå tills jag upptäckte att det gör min arm sämre. Nu vill jag faktiskt slippa klippa mera gräs så att jag blir bra nån gång. Aarghh!
Kajan: Plockar vinbär.
Mamma: Vad ska du göra med dem?
Kajan: Koka saft.
Mamma: Vill ni låna vår saftmaja?
Kajan: Vi har redan er saftmaja.
Mamma: Står den inte i vårt garage längre menar du?
Kajan: Nej den har stått i vår källare de senaste åren.
Jag är höjdrädd. Jag är inte rädd för insekter, mörker eller åska men så fort jag ska upp på en stege är jag skiträdd. Därför kan jag inte hjälpa till att montera den nya fasadstegen som sotaren kräver att vi ska ha på framsidan. Jag kan inte heller meka bil eller dra rör så min uppgift blev därför, även i år, att klippa gräs. Förra året gick G med trasigt knä och därför föll det på min lott att klippa gräs men i år trodde jag att vi skulle dela på ansvaret. Icke. Uppdelningen av arbetsuppgifterna måste ändå fördelas efter förmåga och klippa gräs, det kan jag. Ändå tills jag upptäckte att det gör min arm sämre. Nu vill jag faktiskt slippa klippa mera gräs så att jag blir bra nån gång. Aarghh!
Beam me up Scotty! There is no more intelligent life down here!
Jag slår gärna ett slag för Mr Mangold. Nyttigt, lättodlat och gott.
Gurkörtens ludna knoppar bildar så småningom blålila ätliga blommor.
Jag känner mig som en gigantisk apelsin i min nya stockholmsklänning
från Aces. Nyfriserad dessutom. Av min ängel från Togo.
Just nu försöker Laleh underhålla mig via sitt sommarprogram. Hon får nog försöka lite bättre för att jag ska orka en hel timma till. Lite luftigt. Lite trevande. Lite oförberett? Har hon något manus?
Kommentarer
Postat av: Linda
Jag tyckte väl att det gula såg nytt och fräscht ut på skypen igår! Vi plockar gärna bär eller vad skrutt som helst när vi hälsar på. Ses snart!
Trackback
