What's going on?
Vi har varit förkylda i omgångar under vintern. Det snörvlas och hostas och är lite smågrinigt. Igår kände vi oss ändå rätt fräscha, vädret visade sig från sin bästa sida och vi tog förmodligen vinterns sista skidfärd. Vi plockade russinen ur spårkakan och åkte över mossar och sjöar för att få så mycket sol som möjligt. En riktig njutare.
Karthälleömossen, söndagen den 15 mars 2009.
Under lördagen färdigställde vi nya hyllväggen i köket. Det blev över förväntan.
Kajan är nöjd. Se även nya golvet!
Om man ska leva min typ av liv så måste man alltid ha en slöjdsal inom räckhåll. Hädanefter ska jag alltid ha ett jobb med tillgång till slöjdsal. Det är ett kriterium för ett bra jobb. Dessutom en slöjdsal som bara används en gång i veckan. (Tala inte om det för kommunstyrelsen!). Resten av tiden kan personal utan egna slöjdsalar använda dessa till att såga, borra och, inte minst, måla i. Förvaringshyllor måste strykas tre gånger och om man börjar räkna på tre strykningar x två hyllsidor x sju hyllplan plus den yta som detta kräver så förstår ni vilken tid och plats denna verksamhet upptar. För att inte tala om 14 konsoller. Det finns inget som är så trist att måla som konsoller. Vet ni hur många vinkar och kanter det är på en konsoll? Det faller alltid på min lott att måla. Jag kan nämligen inte dra rör eller el. Snickra kan vi göra båda två. Och lägga golv. Det blev urtjusigt!
Golvläggarkajan.
Rutorna ligger perfekt trots att vi var lata och lade det ovanpå det gamla laminatgolvet.
Det som aaaaaaaldrig skulle gå enligt golvkillen i golvaffären. Han måste vara örebroare.
Karthälleömossen, söndagen den 15 mars 2009.
Under lördagen färdigställde vi nya hyllväggen i köket. Det blev över förväntan.
Kajan är nöjd. Se även nya golvet!
Om man ska leva min typ av liv så måste man alltid ha en slöjdsal inom räckhåll. Hädanefter ska jag alltid ha ett jobb med tillgång till slöjdsal. Det är ett kriterium för ett bra jobb. Dessutom en slöjdsal som bara används en gång i veckan. (Tala inte om det för kommunstyrelsen!). Resten av tiden kan personal utan egna slöjdsalar använda dessa till att såga, borra och, inte minst, måla i. Förvaringshyllor måste strykas tre gånger och om man börjar räkna på tre strykningar x två hyllsidor x sju hyllplan plus den yta som detta kräver så förstår ni vilken tid och plats denna verksamhet upptar. För att inte tala om 14 konsoller. Det finns inget som är så trist att måla som konsoller. Vet ni hur många vinkar och kanter det är på en konsoll? Det faller alltid på min lott att måla. Jag kan nämligen inte dra rör eller el. Snickra kan vi göra båda två. Och lägga golv. Det blev urtjusigt!
Golvläggarkajan.
Rutorna ligger perfekt trots att vi var lata och lade det ovanpå det gamla laminatgolvet.
Det som aaaaaaaldrig skulle gå enligt golvkillen i golvaffären. Han måste vara örebroare.
Förra helgen åkte vi till Linköping och hälsade på släkten och besökte IKEA. I Örebro råkar vi ha ett lite mindre IKEA så allt finns inte där. Att beställa och få saker skickade går inte heller så det var bara att göra en utflykt. Tur att vi kunde slå två flugor i samma smäll. I Linköping finns inte bara en massa släktingar utan Linköping utgjorde också min hemstad under första hälften av 90-talet. Trevligt återseende. I synnerhet då min kusin hade fått en lägenhet väldigt nära min gamla bostad.
Ett besök på Brunneby Musteri hör till när man åker till Linköping.
Närproducerat, naturligt och ekologiskt - my cup of tea. Osockrad
must på Gravensteineräpplen (Gs favorit) är väldigt gott men skiljer
sig inte särskilt mycket från must på Aroma eller Ingrid Marie.
Nu väntar vi på skorstenskillarna. Allt hänger på deras ingrepp och vi vill så gärna komma vidare med köket! Det lär vara så att de skulle få hem materialet till skorstenen idag och de kanske skulle kunna komma den här veckan men det har vi hört förut. Jag vågar inte hoppas. Alldeles för många osäkerhetsmarkörer i samma samtal.
Vi lyckades sälja stolar och kökssoffa till en släktgård i Storå. Dock ej vår släkt. Hur som helst, ska det in nya prylar måste något annat ut. Dessutom cashade vi in lite stålars. Det behövs vill jag lova. Kök är inte gratis.
Ikväll ska vi se färdigt Changeling. Den började bra men vi orkade bara hälften igår. Förra helgen såg vi Yes Man men den kommer inte att gå till filmhistorien.
I övrigt verkar veckan bli lika tråkig som vanligt. På lördag åker jag dock till Stockholm och förlustar mig med min mentor i Finnboda.
Ett besök på Brunneby Musteri hör till när man åker till Linköping.
Närproducerat, naturligt och ekologiskt - my cup of tea. Osockrad
must på Gravensteineräpplen (Gs favorit) är väldigt gott men skiljer
sig inte särskilt mycket från must på Aroma eller Ingrid Marie.
Nu väntar vi på skorstenskillarna. Allt hänger på deras ingrepp och vi vill så gärna komma vidare med köket! Det lär vara så att de skulle få hem materialet till skorstenen idag och de kanske skulle kunna komma den här veckan men det har vi hört förut. Jag vågar inte hoppas. Alldeles för många osäkerhetsmarkörer i samma samtal.
Vi lyckades sälja stolar och kökssoffa till en släktgård i Storå. Dock ej vår släkt. Hur som helst, ska det in nya prylar måste något annat ut. Dessutom cashade vi in lite stålars. Det behövs vill jag lova. Kök är inte gratis.
Ikväll ska vi se färdigt Changeling. Den började bra men vi orkade bara hälften igår. Förra helgen såg vi Yes Man men den kommer inte att gå till filmhistorien.
I övrigt verkar veckan bli lika tråkig som vanligt. På lördag åker jag dock till Stockholm och förlustar mig med min mentor i Finnboda.
Kommentarer
Postat av: Linda
Grattis till nytt kök! Det ser valdigt snyggt ut. Synd på kökssoffan men det är väl nostalgin som talar. Jag var val tillslut den enda som såg fram emot att åka till Ängatorp ,för det var väl där den stod?
Jag har just avslutat ännu en mastodont dag på The Extra Man. Två veckor kvar. Sitter med en öl och försöker varva ner. Måste vara tillbaka på jobbet om 10 timmar. Det ligger nåt skäggigt i sängen redan. Vi ses inte så mycket under veckorna når vi båda jobbar. Han smyger på morgonen och jag smyger på kvällen.
Det är visst allt jag har att säga. Lång dag med Kevin Kline framför kameran. Intressant figur.
Kram kram
Trackback
