Mycket snack och jävligt lite svett
Förra året så här dags fick jag ett erbjudande via jobbet om nån slags hälsoprojekt. Holistic Mind. Ultramodernt. Inte bara kroppen utan även knoppen och buken. Självklart tackade jag ja. It's my cup of tea. Bokade in åtta samtal. Fyra själ och fyra kost. Därtill kom fyra träffar med Mums, min personlige fystränare.
Efter projektet var jag eld och lågor förstås. Här skulle tränas, vårdas, skötas och tänkas. Fast inte för mycket av det sistnämnda enligt coachen. Det gjorde jag redan för mycket. Mums erbjöd mig också fortsatt träning för en subventionerad summa och jag nappade så klart. Träning på gym. Träning i grupp. Träning på stillastående cykel i mörkt rum. Träning med äckelkäcka, tjoande, träningsfrälsta livet-börjar-efter-50-människor.
Jag har inte varit där en enda gång sedan Mums släppte taget om mig.
Jag har sagt upp mitt kontrakt.
Jag behövde tydligen betala 1200 spänn för att konstatera att jag ALDRIG har varit, är, eller kommer att bli en gymmare. Jag kan inte förmå mig att ta bilen in till stan för att svettas när jag har en skog utanför knuten att göra det i.
Så nu vet jag det.
Efter projektet var jag eld och lågor förstås. Här skulle tränas, vårdas, skötas och tänkas. Fast inte för mycket av det sistnämnda enligt coachen. Det gjorde jag redan för mycket. Mums erbjöd mig också fortsatt träning för en subventionerad summa och jag nappade så klart. Träning på gym. Träning i grupp. Träning på stillastående cykel i mörkt rum. Träning med äckelkäcka, tjoande, träningsfrälsta livet-börjar-efter-50-människor.
Jag har inte varit där en enda gång sedan Mums släppte taget om mig.
Jag har sagt upp mitt kontrakt.
Jag behövde tydligen betala 1200 spänn för att konstatera att jag ALDRIG har varit, är, eller kommer att bli en gymmare. Jag kan inte förmå mig att ta bilen in till stan för att svettas när jag har en skog utanför knuten att göra det i.
Så nu vet jag det.
Kommentarer
Trackback
