Kajans

Kajan blickar framåt

Jobba är överskattat. Eller som orienterarvännen E uttrycker det; Livet går ut på att vara borta mycket från jobbet men få det att se ut som om man är borta lite. Vi tog ledigt i fredags. Vi hade ju köpt en bil i Örnsköldsvik som vi var tvungna att åka och hämta. Det kan tyckas osmart att köpa en bil så långt bortifrån men vi gör oss gärna ärenden till Örnsköldsvik så ofta vi kan. Vi letar ständigt efter nya anledningar att resa dit och helgens besök gav oss vatten på vår kvarn; Örnsköldsvik är schysst. Det fanns dock ett litet smolk i bägaren men det var inte Örnsköldsviks fel. Det var SJs.

Eftersom vi var säkra på att vi ville ha bilen så tog vi tåget upp. För att få ut så mycket som möjligt av vistelsen och semesterdagen så valde vi att åka i svinottan. Man kan sova på tåget. Klockan 03.00 steg vi upp och 04.45 snubblande vi in på Örebro Centralstation för att konstatera att vårt tåg var inställt och ersatt med buss. Helt okej tyckte vi, fast tåg är ju bekvämare förstås.

Leå är packad

Tillsammans med ett tiotal resenärer väntade vi på den annonserade bussen. Förgäves. På vår biljett fanns ett telefonnummer som vi ringde men det fanns ingen som kunde svara förrän klockan 06.00. Eftersom vi varken skulle på anställningsintervju eller med flyget så kunde vi hålla oss ganska coola jämfört med de tio medresenärerna. Visserligen skulle vi missa våra anslutningar i Stockholm, Hudiksvall, Sundsvall och Härnösand men vi satt inte i sjön. Och det var närmelsevis inte så kallt som vid Kungsörsincidenten.

Vid 06.20 rullar dagens första tåg in på stationen. Det går till Stockholm så vi tar det. Konduktören löser vårt problem. Om allt går som det ska kommer vi att hinna med X2000 till Hudiksvall och till och med vara framme i Örnsköldsvik den ordinarie tiden, 14.20. Härligt!

Kajan och Leå undrar när vi är framme

Fast i Södertälje stannar tåget och vi missar X2000 med fem minuter.

Vi blir ombedda att kontakta kundtjänst på Stockholms Central. Naturligtvis får vi hjälp men det finns inget tåg som kan köra oss förrän om ett par timmar och vi kommer att vara framme fyra timmar försenade. Gilla läget. Som kompensation får vi åka första klass och äta för 300 kronor. Kupongerna gäller på alla restauranger här inne säger kundtjänstekvinnan.

Då vi hade stigit upp mitt i natten så kändes det lagom att äta trots att klockan bara var nio på morgonen. Det var bara det att ingenting var öppet än. Vi gick ut och solade. Stockholm bjöd på en vacker vårmorgon. Sen öppnade Lush och vi gick in och luktade oss mätta.

Leå och Gizmo tar en tupplur i Stockholm

Vi tittade noga på våra kuponger. Gäller på samtliga SJ-restauranger. Det borde betyda att vi kan använda dem i restaurangvagnen. Mycket riktigt. Men några charmiga restaurangvagnar existerar inte längre. Nu finns det på sin höjd en bistro där allting är inplastat och maten får man värma själv i en microvågsugn. Vi åt godis för pengarna.

Sundsvall. Nu är det bara sexton mil kvar, säger jag till G samtidigt som jag tittar på biljetten. Det är något som inte stämmer. Bussresan mellan Sundsvall och Örnsköldsvik ska ta tre timmar och femton minuter. Vi kontaktar kundtjänst. Jodå, vi har lyckats få biljett till sightseeingturen via Kramfors. Och nejdå, det finns inget annat alternativ. Vi går och dricker bira.

Kajan och Leå dricker bira i Sundsvall

Det var ju inte så länge sedan vi var i Sundsvall. Det kändes som ett mycket kärt återbesök och vi hittade lättvindigt till ett av stadens trevligare etablissemang. Där kopplar vi av en stund i väntan på kustbussen.

Tack och lov är resan vacker och intressant. Sverige visar upp sig från sin finaste sida och det känns riktigt bra att slippa åka E4:n för en gångs skull. Klockan 18.20 når vi äntligen vår slutdestination och Leå har äntligen kommit hem till matte. Ljuv är mödans lön.

Leås matte

Förutom det lyckade bilköpet får vi ånyo uppleva en fantastisk helg i sällskap med Örnsköldsviks finest. Bättre är svårt att finna. Förutom de sedvanliga Mauro & Pluraartade kulinariska, musikaliska och språkliga presentationerna så bjöds det, för ovanlighetens skull, även på intressanta utflyktsmål med nya spännande bekantskaper. Och en och annan schysst sallad.

Det var för tidigt att åka hem redan på söndagen. Men verkligheten väntade oss i Getingedalen. Sent omsider, med hockey och John Holm i högtalarna, kör vi de 60 milen hem. På rekordtid. I nya bilen.

Tack och lov har vi två inplanerade träffar med Ö-viks finest innan sommaren är slut. Vi missar inte gärna stugsistan i Paddal, inklusive det obligatoriska doppet i Bäckfjärden, och de vill absolut närvara vid årets happening i Getingedalen den 10 juli; The Burning Goat Festival.

Schysst.

Ljudligt från Malawi

 

Kärlek

 

Örnsköldsviks trevligaste

 

Örebros effektivaste?