Kajans

Har ni sett den där långköraren på TV? Värsta thrillern. Den lär vara slut nu har jag hört.

Kajan: Alla talar verkligen norrländska.
G: Ja men konstigt...
Kajan: Ja men va fan, förr kom dom lite varstans ifrån. Pernilla Wiberg var östgöte och Mathias Fredriksson kom från Dalsland.
G: Mmmm...

Nu är det över. Äntligen får jag tillbaka min dygnsrytm.

Jag är född på en söndag. Söndagsbarn lär ha tur med sig. Inte vet jag men varje gång jag har tur tänker jag söndagsbarn. Två gånger på kort tid har snöplogen kommit i grevens tid. Det senaste tillfället var en ganska okomplicerad historia; jag skulle till jobbet i svinottan och öppna på fritids och då känns det extra viktigt att komma ända fram till dörren. Lite pinsamt att hitta sju ihjälfrusna barn i en snödriva på skolgården på grund av att fröken inte kom till jobbet. Medans jag vred om bilnyckeln hemma på gården bad jag en bön till tekniska verken att de skulle komma NU. Och det gjorde de. I samma stund som jag släppte upp kopplingen.

Vart tog vägen vägen? Jag tror jag åker på en åker.

Det är inte backen som är problemet, nej ner kommer man alltid, utan slätten. Den är så öppen och platt, vår kära närkesslätt, att vägen blåser igen. Vid sådana tillfällen är man extra lycklig över de oranga käpparna i vägkanten. Trots att jag nuförtiden har lärt mig att vara välutrustad med varma kläder, extra bensin, snöskovel och en bra bok; så är det ingen hit att sitta fast i en snödriva.

Det första tillfället var dock omgärdat av större komplexitet men å andra sidan hade jag desto större tur. Det är lördag natt klockan 03.10. Telefonen ringer. G kommer inte hem från jobbet då hans bil gått sönder.

Tur 1: Det är lördag och söndagen var vikt åt snöskottning (vad annars?) så jag kan hålla på hela natten och styra upp hans hemfärd.

Tur 2: En kollega kör honom halvvägs så jag slipper köra hela vägen till stan. (Det hade jag i stort sett vägrat eftersom vägen hade blåst igen totalt och jag hade garanterat fastnat.)

Tur 3: Precis när jag har lämnat vår uppfart kommer plogen. Han verkar kunna läsa mina tankar den där bonden. Det kändes extra härligt eftersom jag just insett att min mobil var död och att ge sig ut i snökaoset utan mobiltelefon fick min mage att göra ont.

Tur 4: Den trasiga bilen gick att laga på 20 minuter. Och det gjorde han själv. Min kära mekaniker.

Vi bygger inte garage. Vi skottar snö. All fritid de senaste veckorna har gått ut på att skotta snö. Jag är riktigt glad att jag är ledig på måndagar så att jag hinner skotta all snö. Det är sktihäftigt! Hur mycket mer finns det där uppe? Jag vet inte var jag ska lägga den längre. Kan man ta in den och smälta bort den undan för undan? Nån som vill ha snö? Kom och hämta!

Snötunga träd på väg från dalen

Till verkstan

Vi gjorde en utflykt till Östergötland i helgen. Den TV-fåtölj som vi köpte för ett halvår sedan, och finns på bild i slutet av det här inlägget, är inget skön. Till en början är den underbar men efter några timmar domnar både armar och ben. I väntan på något nytt har vi haft en madrass på golvet vilket också funkar bra men det blir lite sunkigt i längden.

En dag så fanns den bara där. Stolen som jag har velat ha men som har varit så svår att få tag på. Reproduktionen av Le Corbusiers Chaise Lounge. Inom räckhåll. Vi ställde ifrån oss snöskoveln och drog direkt. Skulle den vara bekväm? Jo men visst. Tur igen. Den var både bekväm och perfekt i storlek. Nu står den på plats. Hos oss. Och den är invigd. Både med hockeyfinal och rafflande långfilm. The Stepfather hade sina goda stunder men även alla skräckfilmsattribut som finns. Havnakna småtjejer, knivar i duschen, fräsande katter och oväder.

Fy fan vad jag är nöjd.

Mu

Under turen till Östergötland passade vi också på att träffa släkten. Kusin A hade skaffat ny bostad och den ville vi så klart se. Det blev en riktigt släkthelg. Gs mamma har nyligen fyllt 80 och henne bjöd vi på en utflykt med lunch på Loka Brunn, jo jag tackar ja, med tillhörande tårtbuffé. Därefter åkte vi och såg isskulpturer, eldfest och en massa lattjo lajbans ute på en sjöis. Svärmor verkade nöjd. Och vi var skitnöjda för det var en trevlig tillställning.

Isstjärnan

Nu har jag stillat mitt släktsamvete och behöver inte fundera på det de närmaste veckorna.

Idag börjar mars. Om inte G har hört något inom tio dagar kommer han inte att få fortsätta när provanställningen går ut 1 april. Och han har fått positiva signaler. Men skulle han inte få stanna säger han att han ska flippa burgare på BK. Det skulle jag vilja se.

Fast helst vill jag nog att han får stanna kvar där han är.