Kajans

Jag känner mig inte tjock. I synnerhet inte efter vinterns träning och februarifastan. Jag tränar alltid mer vintertid. Dels för att det inte finns så mycket annat att göra, dels för att man kan åka skidor. Sen när våren kommer, och man kan börja greja i trädgården på kvällarna, så drar jag ner träningsdosen. Det är ju dessutom trädgårdsåret i år. På gott och på ont.

Tjock och pigg! Då vi åker till Örnsköldsvik och hänger med goda vänner i Paddal så blir vi naturligt uppdelade i två läger. De tjocka och pigga vs de smala och trötta. Eftersom min sambo är betydligt mindre än jag så hamnar vi i olika lag. Tack och lov finns det samma balans - eller obalans - i Paddal så Herr Paddal och jag hyser de starkaste sympatier för varandra medan Gizmo och Fru Paddal går omkring och är snygga och smala. Men trötta.

De smala och trötta

De har ingen aaaaaing om hur det är att gå upp tre kilo efter en lyckad middag (6 kilo på en helg) eller hur det känns när man fortfarande står naken efter att ha provat allt i garderoben utan att ha lyckats knäppa ett enda plagg.

Hellre tjock än trött, sa Herr Paddal en morgon då hans trådsmala fru ville ligga och dra sig.

Tjock och pigg!

Det är nästan så att jag glömmer varför jag åkte till Norrland just sista helgen i februari. Det var ju Plura vi skulle se. Men Plura kändes som en blek förevändning för att ta ledigt från jobbet och åka till Norrland. Vi letar ständigt skäl till att åka norrut och de behöver inte vara särskilt starka. Det fanns säkert bra och billiga bilar av märket Volvo på närmare håll än Örnsköldsvik men det blundade vi för. Och Plura hade säkert någon spelning i Mälardalen men det var inte så intressant.

I väntan på Plura: Alla och Svarte Petter

Faktum är att Plura bara är intressant tillsammans med familjen Paddal eftersom han är ett internt begrepp för oss. Det är inte ens Eldkvarn som är spännande, bara Plura. Fast det är nog allt Plura gör förutom musiken som är bra. Jo men några riktiga godingar har han väl gjort. Pojkar Pojkar går ju faktiskt i baktakt i sticket. Annars är han nog bäst på böcker, matlagning och nya versioner av andras låtar. Skit samma.

Nya Pluras kök har premiär 22 mars!

Det är alltid kul med livemusik. Fast dansbandsveckan i Malung kommer jag nog aldrig att besöka. Och spelningen med Marc Ribot var snarare intressant än kul.

För övrigt plurade vi i Paddals charmiga kök, tog en långpromenad och jag shoppade loss som om jag aldrig sett kläder förr. Jag blundade för rönen om överkonsumtion och orättvisa förhållanden och handlade glatt. Ett litet undantag från shopstoppet i studiedalen. Jag hoppas att denna attack lugnade shopparnerven och att jag kommer att vara nöjd ett bra tag framöver. För vi har fan inte råd med att jag får abstinens mer än en gång om året.

Fast jag ska ju till Stockholm nästa helg och då kommer jag att gå in på Knulp och jag kommer att handla om jag hittar något snyggt och bekvämt. 16 par skor kan bli 17. Och deras grejer är fair. Fast jag hoppas kunna handla på Green Laces eller Vegetarian Shoes nästa gång. Det är ännu bättre.

Ett tag hade jag till och med en personal shopper där i Ö-vik. Vi kan kalla honom Jonas. Från början var han Paddalarnas vän men nu vill jag faktiskt påstå att han även är vår vän. Jonas hade i ett svagt ögonblick menat att han visst skulle kunna hjälpa mig att köpa jeans, killen jobbar i en jeansaffär när han inte pluggar, men vi bestämde ingenting. Helt plötsligt står Jonas i vägen för mig på gågatan.

Jonas: Har du köpt några jeans än?
Kajan: Neeeej...
Jonas: Ja men jag har tid. Kom så går vi!

Sagt och gjort. Han visste vad han gjorde. Förutom det tillhörande försäljarsmöret Du har ungefär samma kropp som min fru så kunde han verkligen se när min rumpa kom till sin rätt. Det hade med fickornas placering att göra enligt honom och jag är benägen att hålla med. Det var länge sedan min rumpa var så snygg. Dessutom lyckades Jonas pressa priserna. Rejält. Vad sägs om två par lyckade jeans för 550 kronor? Till sist lärde han mig hur jag skulle vika byxbenen för att vara riktigt stajlish. Viket som från och med nu kallas ÖVIKET. What else?

De tjocka och pigga

Vi var överens om att detta var bästa tänkbara upplägg på en paddalshelg. Avresa från Getingedalen 8.00 fredag morgon. Dagsljus hela resan. Framme 17.00 och mycket kvar av dagen. Hela lördagen och söndagen i vännernas sällskap. I samband med deras färd till jobbet måndag morgon tar vi avsked och vi lämnar Paddal vid åttasnåret och får ånyo en resa i dagsljus. Hemma vid fem och man har flera timmar på sig att komma i kapp mentalt. Förr har vi försökt att åka hem på söndagen men det har bara inneburit ångest och framskjuten avresetid. Resan har gått i mörker och vi har varit hemma mitt i natten. Blä.

Just nu har jag en lugn helg. Ni vet så där LUGN. Jag konstaterar att det håller på att bli vår. Jag gör dessert till kvällen. Jag sorterar ut en säck kläder ur garderoben som ska raka vägen till Röda Korset. En in, en ut. Jag ser en dokumentär om ägg- och kycklingindustrin på TV och är mycket lycklig över att jag inte äter kött och alltid köper de dyrare KRAV-märkta ekologiska äggen från frigående höns utomhus. Jag hoppas verkligen att du gör likadant.

Jag hoppas verkligen att du dessutom väljer ekologiskt när du köper bananer och kaffe. För om man vill börja någonstans så är det absolut värst för de som jobbar på banan- och kaffeplantagen runt om i världen. Vår lanthandel i Närkes Kil har slutat helt och hållet med vanliga bananer. Han säljer bara KRAV-bananer. Klok kille. Och om du tycker att ekolgiskt kaffe smakar sämre så prova dig fram till en sort som smakar så lite illa som möjligt. Det finns inget försvar för att gynna handeln med "vanligt" kaffe.

Om du ännu inte är övertygad så tycker jag att du ska se filmen Bananas eller läsa på Naturskyddsföreningens sida om bananer. Ovan nämnda förening ligger i framkant beträffande klimatsmart, rättvis och ekologisk mat. Här kan du läsa om kaffe också.

Heja Naturskyddsföreningen!

Nästa helg blir det Stockholm och trädgårdsmässa. Perfekt tajming. Efter Vasaloppet tycker jag att det får bli vår och det är hög tid att börja förodla trögväxande paprikor på fönsterbrädan. Pelargonen har också fått komma upp i värmen och idag köpte jag årets första jordsäck.

I vanlig ordning sitter jag i verksta'n på måndagar och min lista på beställningar tycks aldrig få någon ände. I samma takt som jag stryker det som står överst så fylls den på med något nytt underst. Frustrerande men roligt. Jag verkar aldrig få tid att göra några nya saker. Jag måste helt enkelt bara ta den tiden någon dag. I mitten av maj är det vårmarknad och då vill jag visa upp något nytt. Dessutom måste jag ta kontakt med mina kunder, butikerna, och höra hur vi ska göra i framtiden. Det är inte via butikerna som jag drar in mina pengar, oh no. Men det är väl schysst marknadsföring kan jag tänka.

Tjock och pigg. Efter fastan blir jag mätt på en dillkvist. Den här fastan var annorlunda än de förra. Jag var hungrig. Hela tiden. Men pigg. Och nu efteråt verkar magen ha dragit ihop sig till en golfbolls storlek för jag är mätt efter tre tuggor. Och förr blev jag visserligen också mätt men kunde ändå klämma ner en liten portion till - det var ju så gott - men nu är jag inte ens sugen på påfyllning. Nej tack.

Och Gizmo mår dåligt av alkohol. Magen protesterar. Han provade både förra helgen och igår. Det måste vara en obekant och intressant upplevelse för honom.

Den 19 mars blir det restaurangfirande med släkten. Min snart 95-åriga mormor är så cool:

Mormor: Det är en indisk restaurang va?
Kajan: Ja, jag hoppas att de har något som passar dig.
Mormor: De har väl ris och kyckling?
Kajan: Oh ja!
Mormor: Ja men då så. Då är jag nöjd. Och vin förstås.
Kajan: Ja vin har de!
Mormor: Ja, jag behöver inte mer än så.

Det finns nämligen andra släktingar som är betyyyyyyydligt mer skeptiska till valet av restaurang och dag än hon. Men du kan vara lugn morbror P, melodifestvalen är över redan den 12 mars. Tack och lov.

Söndagspromenad i Norrland