Kajans

Det är tur att man har gjort ett och annat misstag. Man lär sig av dem och det fick jag bevis på idag. I skrivande stund är klockan bara 10.30 och jag har redan varit med om två incidenter som aldrig blev några incidenter tack vare att jag hade marginaler. Om olyckan är framme. Utifall att. Sånt som min sambo aldrig har förstått. Det är förmodligen inte punk att vara förberedd på det oförutsedda.

Det var min tur att öppna på fritids. Halv sju ska jag stå där och ta emot de första halvsovande barnen för att deras föräldrar i sin tur ska kunna åka till sina arbeten, hinna med sina bussar och komma i tid till sina möten. Eftersom det har hänt att jag har försovit mig, vilket är extra känsligt när man ska vara först på plats, både en och två gånger så har jag utrustat mig med en extra väckarklocka. I synnerhet öppningsmorgnar då jag måste gå upp vid halv sex.

I morse vaknade jag av extraklockan.

Känslorna är väldigt blandade efter en sådan incident så det var inte bara med min sedvanliga veckostartsattityd som jag gjorde mig i ordning för avfärd.

Då startar inte bilen.

Visst har det hänt att min bil har trasslat förut, särskilt på vintern, men även då har jag haft en lösning på lut. Genom att parkera åt rätt håll kan jag rulla igång bilen nedför backen och inte alls behöva komma för sent till jobbet. Sen kom vi på att min billiga bilstereo tjuvdrog ström från batteriet så nu tar jag bort displayen efter färd och batteriet håller sig fräscht.

Den här gången var det inte batteriet som var problemet. Närå, det snurrade på hur piggt som helst men det tände liksom aldrig till. Bensintanken var dessutom full, det hade jag koll på. Det var bara att gå in och väcka stackars Gizmo och återigen var jag glad att jag hade lagt in en tidsmarginal i planen. Öppningsmorgnar måste jag kalkylera med allsköns störningar för att absolut inte komma för sent.

Tack och lov kunde han lösa problemet, både snabbt och utan att bli det minsta grinig, och jag kom till jobbet fem minuter innan första barnet.

I helgen hade vi storstädning, nästan i paritet med flyttstädning. Så noggranna var vi. Och det var lika tråkigt att genomföra skiten som det var behagligt efteråt. Förutom den onda ryggen förstås. Fast lite spikmatta gjorde susen. Och ut åkte rundbottnade kastruller, vårt käcka kit med gästtofflor, en oanvänd vas och ytterligare en kartong med - SKIT!

För att denna storstädning skulle kunna äga rum var vi tvungna att planera in den. Annars hade vi förmodligen skjutit upp den eller hittat på andra saker att förgylla helgen med. Det stod storstädning i kalendern, punkt slut. Vi råkade dessutom välja årets vädermässigt tråkigaste helg vilket gjorde saken en aning enklare.

Det tog tid. Vi behövde verkligen två dagar på oss. Och så plötsligt får vi spontanbesök.

1. Jag är autistiskt lagd och inte särskilt förtjust i spontanbesök som ändrar mina planer.
2. Jag är inte bara autistiskt lagd utan också en fruktansvärt effektiv människa som helst inte vill bli avbruten.
3. Jag vill helst inte bli avbruten i något som jag vill få överstökat så fort som möjligt.
4. Jag vill helst hinna det jag har tänkt på den tid som jag har till förfogande.

Fan vad jag fick kämpa för att se glatt överraskad ut. Och fan vad jag fick ljuga för att säga Åh vad trevligt med lite spontantbesök. Nu slipper jag städa! Och fan vad jag fick ågren när spontanbesöket ville ge mig en fin och försenad födelsedagspresent. Hoppas jag är en bra skådespelare. Och faktum är att det var rätt skönt att få en liten paus. För hur mycket jag än hade velat hinna så hade jag inte orkat.