Kajans

Förtiochetthalvt

Nej, jag har verkligen inte haft tid med bloggen. Jag har varit upptagen dygnet runt och det händer hur mycket som helst just nu. Men så plötsligt, idag, blev jag utslängd ur min älskade, nya, härliga, rymliga, underbara verkstad så då tänkte jag passa på att meddela mig.

Jag blev dock utslängd för att jag själv bett om det. Kan man säga. Idag kom värmen. Och kylan samtidigt faktiskt. Det blev nio minusgrader ute och mitt lilla, elslukande, provisoriska värmeelement fick stånka på rätt rejält. Men Willys El & Kyl från Kumla installerar en energisnål och lättmanövrerad luftvärmepump och är klar inom ett par timmar. Nu fattas mig intet! Nu har jag en fullfjädrad verkstad som är så genomtänkt och ändamålsenligt uppbyggd att jag får knottror när jag tänker på det.

Pågående installation!

Novemberkaktusen är punktlig

I helgen lade vi dessutom in ett extra lager isolering på vinden. Alltså vinden i det nya huset. Tilläggsisolera är ju annars sådant man brukar göra efter en längre tid men vi tänkte lägga golv där uppe och utnyttja utrymmet för förvaring så vi gjorde saker och ting i rätt ordning för en gångs skull. Alltså, isolering på lördagen, golv på söndagen.

Men ingendera av dessa två verksamheter låter sig göras i en handvändning. Det var nog därför jag blev inkallad. Det innebär jävligt trånga och mörka utrymmen samtidigt som man måste balansera på takstolarna. Egentligen inget jobb för en osmidig gammal orienterare. Det innebär dessutom att jag måste klättra på stege och det är verkligen något jag avskyr och undviker så ofta jag kan. För den forne kampsportaren är det något enklare men han har å andra sidan sina trilskande knän. Med gemensamma krafter, och utan att trampa genom taket, fick vi isolering och golv på plats. Lovely!

Tomten på loftet

 

Spillvirke bildar annorlunda vedstaplar

I övrigt har jag drejat. Drejat, drejat och drejat. Det är så ljuvligt att sitta där ute. Allt funkar och det finns ytor för avlastning, rinnande varmt vatten och massor av hyllor för förvaring. Det går som en dans! Det är ganska exakt ett år sedan vi startade bygget och nu är vi i princip färdiga. Det är bara garagedelen/Gizmos del/stora verkstaden som återstår. Men det är inte mycket kvar att göra på den där delen som inte har något självklart namn. Än.

Vår dead line är 11 december. Då blir det invigning. Först enligt den traditionella modellen med salta pinnar och cider och lite senare på eftermiddagen övergår vi till glöggen. Klockan 02.00 har jag dock planerat att ligga i min säng eftersom invigningen fortsätter även den 12 och 13 december och det vore ju oklokt att stå där med mörka ringar under ögonen när man presenterar sig för första gången.

Men det har hänt mer, uj ja.

Vad sägs om en stockholmsweekend i sällskap med vännen M? Jag såg terracottaarmén i de underjordiska gångarna på Skeppsholmen, åt delikata tapas på Sardin och sjöng tysk allsång på oktoberfesten på Lövet. Sen fick jag se en angenäm utställning på Stockholm Konsthall i Frihamnen och äta överraskande god tempura på Kungshallen. Kan inte bli bättre.

Vad sägs om Jonas Gardell och hans Trafikplats Glädjen? Mamma bjöd och jag tackade ja och det är jag glad för.

Vad sägs om släktfejd i krocket i oktober? Jag har aldrig sett någon spela krocket i oktober men jag kan meddela att det går visst. Hur bra som helst. Det går till och med att vinna trots att man ligger till synes hjälplöst sist genom hela första halvan av matchen.

Släkten anno 2010 (förutom amerikanen förstås...)

 

Släkten anno 1989...

Jag gläds åt att Fröjd Hantverk har fått in en presentation av mig (se under Produkter och Keramik) lika mycket som jag sörjer att Alma Löv Museum har lagt ner.

Jag gläds åt att vi ska se Dag Vag på lördag! Pappa bjuder och följer med. Jag gläds dock inte lika mycket åt att jag kanske har missbrukat min chans att etablera en god relation med Butik Unik. Eller också är det helt lugnt. Min leverans har nämligen dragit ut på tiden. Väldigt mycket. Det återstår att se om hon fortfarande vill ha mig. Hoppas. Jag jobbar hårt på att bli klar. Så klart. Det har liksom varit lite annat att göra också.

Jag klurar på nästa års tema. Ljuv är mödans lön börjar spela ut sin roll men jag hoppas att 2010 års tema har permanent bosatt sig i min själ. Att det inte bara var ett gästspel menar jag. Vissa teman är menade att bli nya goda vanor. Vissa andra är av mer temporär karaktär. Jag har funderingar i båda riktningar inför 2011 men detta måste jag naturligtvis diskutera med min medlöpare i Finnboda.

Och morfar lyckades fylla även 96. Jag trodde att han skulle få svårt att fylla 95. Han verkar ha ett vansinnigt starkt hjärta. Vi firade så gott det nu går att fira en så gammal människa men vi var alla överens om att det blev så bra det kunde bli. Även om han trodde att vi hade åkt från Amerikat hela bunten. Hans USA-hang-up verkar ha kommit för att stanna.

USA-vän på hem

Nehej, ingen rast ingen ro. Luftvärmepumpen är färdiginstallerad och jag känner att plikten kallar. Eller vaddå plikt? Just nu vill jag bara vara där ute. Så det så!