Springa, snickra och se film
Veckan som gick var smidig. De tre arbetsdagarna decimerades till två varav den ena utmärkte sig i form av en knappt kännbar studiedag. Under helgen som föregick smidiga veckan var jag med på en skitmarknad. Vårmarknad i Frötorp - pyttsan. Det var skitkallt och folktomt. Tror jag det. Jag hade själv inte åkt på någon vårmarknad under de omständigheterna. Höstmarknaden i Frötorp var desto mer välbesökt men jag sålde dåligt. Fel sorts besökare. Frågan är jag jag kommer att hoppa på detta jippo någon mer gång. Enda anledningen skulle i så fall vara att visa upp mig. Hej, jag finns på bygden.
Ingen köpte mina röda fat...
Ingen köpte mina vita fat...
Ingen köpte någon örtsticka...
(Vem fan tänker på vårsådd när det är iskallt ute?)
...och ingen köpte någon daggkåpa.
På byggfronten mycket nytt. Ångspärren kom på plats. Gigantiska plastsjok som skulle spännas och häftas fast på undersidan av takstolarna. Ett ganska bökigt jobb men ljuv är mödans lön. We made it. Därefter har 240 meter glespanel skruvats fast utanpå ovan nämnda ångspärr. Jag trodde nacken skulle må sämre efter åtta timmars skruvande i taket men det kändes mest i armarna.
Ångspärr på plats
Glespanelen skruvar man dit för att ha något att fästa gipsskivorna i. Det slutliga innertaket. Vi har hittat små gipsskivor, 120 x 60 cm, som inte blir alltför bökiga att hantera. Det är visserligen många som ska upp, närmare bestämt 96 stycken, men jag tror ändå att det är en vinnare med den lilla storleken. Om det nu hade varit någon slags tävling.
Glespanel (det här börjar likna Getingedalens byggskola...)
Apropå tävling. Jag har tävlat lördag och söndag. Fast för min del handlar det bara om en roligare form av motion. Tävlingsmomentet berör mig föga. För motionera bör man. Det har jag läst nånstans. Genom att anmäla mig till lite tävlingar då och då så vet jag att motionerandet blir av och att det blir i en roligare form än jogging och sundare än spinning.
Det regnade vid båda tillfällena. Det ska tydligen göra det i orienteringsammanhang, det är så många föreställer sig min sport. Inte bara höga berg och snårig skog utan även gegga, regn och kyla. Den här gången kunde jag pricka av allt på listan. Min kropp fick sig två rejäla omgångar men jag duschade hemma. Nån måtta får det vara på friluftslivet.
Det verkar onekligen som om våren har stannat av men jag är optimist. Jag tar det som ett tecken. Den som väntar på något gott...
Primulan visar sig den sega våren till trots.
Mina föräldrar kommer hem från syrran och USA på tisdag. Den på grund av askan framskjutna avresan kommer kanske att följas av en lika uppskjuten hemresa. För nu pratas det aska igen. Fast bara över norra Storbritannien. Än så länge. Vad ska mormor säga då? Hennes heliga födelsedag den 19 maj kommer kanske inte att firas med samma pompa, ståt och märkvärdiga krumbukter som den brukar? Hon fyller inte jämnt på något sätt men 94 är i och för sig en ansenlig ålder. För varje gång man får fira en födelsedag över 90 bör man kanske lyfta på hatten lite extra? Och inte ser hon ut att vara på fallrepet heller. Hon blir nog 100. Och morfar blir 96 senare i år så jag hoppas att jag har fått deras gener. För jag har väldigt många projekt som jag hade tänkt att hinna med innan döden.
Vi har gemensamt författat det pretentiösa och personliga brevet som skulle bifogas Gs ansökan till lokförarutbildningen. Nu väntar vi spänt på responsen från järnvägsknuten Hallsberg...
Från bussig chaufför till tuff lokförare?
Jag kan bara hålla med, skit på marknaden. Tror att man är lite bortskämd med Konst och Kaffe. Själv åkte jag Tysslinge runt och skulle bli inspirerad, där kan man också säga pytsan. Mycket skit och ännu mer skit. Nä nu är jag inte rättvis, det fanns en del fint också men inte i min smak.
I går fyllde jag min fina keramikburk med massa flingor. Vilken volym den har. Det var i alla fall något du sålde förra helgen, men jag är ju din trogne kund.
Må gott.
Heidi
Vicken basilika säger jag. OMG. Mmmmmm, pesto.....
Primulan - fiiiiiin! Klart worth the wait. Jag slängde ut två påsar förgätmigej (hm?) frö på en av våra små sluttningar för att fira att vi förmodligen tagit kål på the big K.W. just där. Det kan bli fint.
Jag försökte översätta din läskigt kvicka slut replik men lindade snabbt in mig i en halvtimmes story där så jag får tyvärr garva på egen hand. Du har talang du! Och naturligtvis hoppas hoppas hoppas vi på intagning!
Vi har sagt adjö idag och då kändes det en smula tungt i hjärtetrakten. Att det ska vara så långt till Sverige. Men det är kul att de kan Clintondale nu och vet vart vi bor och vad vi pratar om. Samma referensramar gör att man känner sig närmare. Och snart är ni med i klubben. VICKEN HÖJDARE!!!!
