Kajans

Gammal och glad

Fredagskänslan har definitivt infunnit sig. Idag var det min tur att sluta tidigt så jag åkte hem vid tolv och åt en andra frukost med min sambo. En betydligt långsammare och trevligare frukost än den jag tryckte i mig halv sex i morse.

Fast jag var ändå ganska pigg trots den arla morgonstunden. I synnerhet om man jämför med den gångna veckan. Den har varit komatös. Måndagen undantagen. Den dagen står utanför alla andra dagar. Den ingår liksom inte längre i mina veckor. Men tisdag, onsdag och i viss mån torsdag har jag genomlevt på ett osedvanligt sömnigt vis. Det måste vara den nya åldern. I fjärran har jag siktat en aktivitetsfri helg och det har varit min räddning. Oavsett vad som hade orsakat mitt övertrötta tillstånd så skulle jag råda bot på det under helgen. Och så idag känner jag mig riktigt skaplig igen. Inte helt, nej det är något med magen och halsen, men tillräckligt.

Det enda jag tänker företa mig under helgen är att ställa om klockan. Där har jag lagt ribban. Sen tror jag inte att jag hinner något mera.

Film passar detta tillstånd. Jag har hunnit beta av en hel hög den senaste tiden. Först District 9. Den var sevärd. Iallafall till en början. Sen övergick den politiska thrillern med science fiction-inslag till att bara vara science fiction och då förlorade den en poäng men jag kan fortfarande rekommendera den.

Sen tyckte min sambo att jag skulle se Lars von Triers Antichrist. Fast om jag hade vetat mer om den hade jag nog avstått. Vissa scener ur den kommer fortfarande över mig och jag mår fysiskt illa. Och när jag läser att huvudrollsinnehaverskan hade en två månader lång livskris efter inspelningen så blir jag inte förvånad. Von Trier went David Lynch och Lukas Moodysson. And nuts. Fast filmen hade sina poänger. Jag höll på att skriva ljusglimtar men det hade blivit väldigt fel. Filmen var rakt igenom nattsvart.

Tio minuter efter Antichrist satte vi på Sommaren med Göran. Raka motsatsen. Tramsig och töntig och ingenting som går till historien. Jag tror inte att det var någon slump att vi satte på göranfilmen. Det var ett omedvetet medvetet val. Annars hade jag blivit sjuk eller nåt. Antichrist var jättejobbig.

Den senaste filmen jag såg var The Hurt Locker. Den var också sevärd och med tanke på att jag brukar undvika krigsfilmer så är den säkert jättebra, i någon mindre kategorisk människas ögon.

Min sambo står i duschen. Han är på väg till sitt jobb. Sina sista dagar som provanställd, sina sista dagar som chaufför på landsorten. Den fasta anställningen kommer att innebära stadstrafik men fortfarande kvällstid. Och varannat veckoslut. Räkna inte med honom ojämna helger framöver. De går fetbort. Jämna helger kommer å andra sidan att bli heliga i Getingedalen.

Varannan helg. Det är mycket. Fast jag såg hans schema och lyckades hitta andra ljusglimtar istället. Vad sägs om var fjärde måndag ledig? Eller att aldrig behöva jobba sena nätter? Och sist men inte minst; vi kommer att få tillbaka våra fredagsmys och kanske en del av vårt uteliv. För tre fredagar av fyra slutar han redan vid 21-tiden.

Jag blev firad i dagarna tre. Först medelst ett trivsamt kaffekalas i ett snöslaskigt Getingedalen. Egentligen är det totalt värdelöst att ha den sortens bjudningar. Det kom 32 människor som jag verkligen tycker om och träffar alldeles för sällan och så när jag bjuder in dem så hinner jag ändå inte mer än hälsa. Jag kände mig oartig. Det är tur att jag planerar ytterligare ett kalas till sommaren. Då tänkte jag behålla dem lite längre och få mer tid till samspråk.

Mamma hade stenkoll på kaffe och bullar

 

Mormor i samspråk med goda vänner

 

Svärmor och hennes nya kille

 

Favoritkakan serverades

 

Den obligatoriska bilden på blomsterhavet

 

Orsaken till att vårt hem doftar blomsteraffär

Jag skulle kunna skriva om mina onda knän men det tänker jag inte. Att de klickar och knakar. Att de ömmar och är obehagliga. Att jag har haft problemet förut och fått bort det. Att sjukgymnasten gav mig några övningar som faktiskt funkade. Att jag inser att jag hädanefter alltid kommer att ha nån form av kroppslig krämpa och att det tillhör livet efter 40. Att de förmodligen inte försvinner bara för att jag skriver om dem. Nej, jag skriver om Mauro och Pluras kök istället. Jävla bra program. Ett riktigt jävla skitskönt program. Bara en sån sak som att hela programidén var en fyllegrej. Och att avsnitt ett inleds med Hur svårt kan det va? Mauro och Pluras kök innehåller alla ingredienser som jag tillskriver en lyckad fest. Precis som när man kommer till Paddal. Fast påklätt. Men det är bara vin ur dricksglas som gäller hädanefter.

När vi åker till Paddal brukar vi gena över Bjästa men i veckan togs alla in-, ut- och tillfarter till Bjästa bort och jag tror att man till och med raderade orten från alla kartor. Bjästa is no more. Vi åker gärna genom Örnsköldsvik istället nästa gång.

Min syster undrade om vi hade börjat sitta ute än. Oh no. Än ligger snön djup i Getingedalen. Men bilderna på hennes blogg vittnar om att våren är långt gången i Clintondalen och det ser vääääääldigt behagligt ut. Jag längtar tills jag får se allt på riktigt nån gång i sommar.

Nej vi sitter inte ute än.

Tänk vad vi kommer att upskatta det vackra vårvädret efter det här...

(Linda - jag tror att det heter fönstersmyg och det

är vad vi har på övervåningen, ovanför verandran.)

Nu ska jag blanda dipsås till mina chips. Det står på påsen att såsen ska stå och mogna i 20 minuter. Hell no. Den får stå medans jag häller upp snacksen. That's it.

"Borta bra men hemma bäst" säger morfar om sin nya boendeform

 

Mormor fyller snart 94 men klarar sig bra hemma

 

Morfars bror, farbror John, följde med när vi hälsade på morfar

Vårstämning på verandan

 

Vältajmad påskkaktus

 

Från mina elever: Vi valde dina färger, Kajsa.

 

En hälsning från ett av alla mina jobbiga och roliga lånebarn