Kajans

I am the log lady.

I dagarne tre har jag sågat, kapat och staplat ved. Å nu snackar vi högt tempo och tiotimmarspass. Vi hyrde en vedklyv med klös så det var bara att kavla upp skjortärmarna och köra järnet. Inte för att det är särskilt dyrt att hyra en vedklyv, inte ens en med klös, utan för att det helt plötsligt infann sig ett lämpligt tillfälle. I vårt liv är de sällsynta. Dessutom skulle det bli jäääävligt skönt att bli av med alla stockar och stubbar som har blivit liggande på tomten i över ett år. För vår del kunde de ha legat ett tag till men för min far, kaminmannen var dessa en nagel i ögat och han hade svårt att koppla av då han kom på besök.

Skämt åsido, det var verkligen dags att klyva skiten om den skulle vara torr till vintern.

Kaminmannen, Herr Hawaian Tropic och The Log Lady.

Jag vet inte vem som har tagit kortet men det är en intressant komposition.

 

Herr Kokos och hans mamma staplar ved

 

Det är tur att det finns två spikmattor i Getingedalen. För efter tre dygn i intimt samarbete med ved har ryggen blivit både öm och krum. På oss båda.

Men det har även hunnits annat. Jag vet inte var denna energikick kommer från men man får vara glad så länge den håller i sig. Just nu mår jag alldeles förträffligt. Magen sköter sig, jag har tak över huvudet och en sambo som fortfarande skriver puss i sina textmeddelanden. Kan det vara så enkelt?

Den nya verksta'n blir mörkare för varje dag som går. Jag hinner några penseldrag varje kväll och snart har jag gått ett varv runt hela kåken. Då är det bara att börja om med strykning nummer två. De där trekanterna på gavlarna får någon annan ta. Någon som kan stå på stege, hålla i en pensel, en färghink och röka samtidigt. Det kan inte jag.

Ett allt svartare hus

Samma person som genomgår tester för att komma in på lokförarutbildningen. De två första har han klarat och gått vidare till steg tre. Imorgon ska han till Hallsberg och skriva prov, författa brev och träffa psykolog. Men det är inte säkert att det är just lokförare han ska plugga till. Nej, jag tror att biogasutbildningen lockar mer men den ansökan ska inte vara inne förrän om en vecka.

Prover och ansökningar. Som om vi inte hade viktigare saker att stå i.

Igår kväll gjorde vi en långsiktig planering. Detta är värt att notera eftersom det sker så sällan när man lever med G. Den sträckte sig ända till den 15 juli då vi far till Amerikat. Den stora anledningen till detta sammanträde var The Burning Goat Festival. Vår gemensamma födelsedagsfest. Den 10 juli blir det tafflus gigantus i Getingedalen och det är inget man ordnar i en handvändning. Inte när det ska bokas musikaliska liveakter, lagas mat till fler än 40, resas tält av storlek stor, byggas brännbara getter, knåpas musiktävling, designas Festival Merch skrivas tipsfrågor och göras spellistor.

Som vårt bollplank och stadiga stöd har vi generalen till förra årets stora happening, The Burning Toad Festival. Inte nog med att han kommer hit och förgyller vår tillvaro (hans fru står för förskönandet av densamma) före, under och efter festivalen. Han vet också vilka våndor vi genomgår, han vet hur en festivalsten ska dras. Själv blir jag nog logistikchef. Den som får magkatarr lagom till invigningen.

Men satan vad kul det ska bli att åka till New York. Det var ett tag sedan.

En fungerande tvättstuga! Halleluja!

 

Låt mig presentera familjens senaste tillskott: Camilla