Kajans

Getingedalen, påskafton 2010

Jag firar påsk utan fjädrar, ägg och Jesus. Undrar om det egentligen är meningen att jag ska få så här lång ledighet? Jag är ju inte religiös.

Det började redan på skärtorsdagen. Det händelserika dygnet. Fagerstabandet Bruket skulle spela i Örebro och för en gångs skull stämde allt. Vi var lediga och inget annat stod på agendan. 17.00 infann vi oss på Flugis där mina föräldrar skulle äta påskmiddag ihop med mormor. Vi delade en flaska klubbvin med de gamla och sedan sprang vi till bussen. Vi åker för första gången med buss nummer sex då de nya entreprenörerna, min sambos arbetsgivare, har valt att dra om alla linjer och samtidigt numrera om dem. Därför har vi haft förhör i hållplatskunskap de senaste dagarna.

Efter att ha hjälpt en krum tant från Östergötland, som hade vält med fullpackad rullator, mötte vi vårt middagssällskap på Karishma, ett av stans två indiska hak. Maten serverades av en övertrevlig indier men å andra sidan visste han vad han satte fram så det var värt den inställsamma attityden. Vi var samtliga överens om att det smakade bättre än på Lilla Indien, stans andra indiska hak, vilket innebar en omkastning från tidigare gällande ordning. Lilla Indien har chanserat sedan de bytte namn till det fiffiga Nya Lilla Indien.

Vi blev kvar rätt så länge då det var för trevligt för att bryta upp enligt tidigare överenskommen tid. Halva sällskapet skulle dessutom stanna kvar på restaurangen då jag, G och vännen J skull vidare till Virus. Vi ville inte komma alltför sent då vi anser oss för gamla för att köa. Tajmingen var lyckad. Till en början lite folktomt och vi ångrade att vi hade lämnat Karishma och de glada kamraterna så tidigt men Virus fylldes snabbt med rockers och en hel del gamla bekanta anslöt. Läget blev alltmer högljutt och rörigt och till slut var det dags för Bruket att äntra scenen. Helt okej spelning. Inte världens bästa band men några av deras låtar är bra. Stad som aldrig vaknar spelas på P3 ibland och det förtjänar den.

Sen utbrast vi i ett galet dansande. En DJ med god smak spelade det ena guldkornet efter det andra och vi kunde inte stoppa våra våldsamma spasmer. Jag ångrar att jag inte fick med mig kameran men samtidigt är jag lättad. Den hade förmodligen dansats bort eller också hade jag kommit hem med 358 suspekta bilder som jag redan har. För när G och vännen J börjar svänga sina lurviga bjuder de på en hel del poser och fotogeniska ögonblick. Det finns ingen som är så bra på att dansa till omöjlig musik som vännen J och G lever ut hela registret när Ramones tar ton.

Ett fem år gammalt exempel på ovan nämnda posörer

 

Need I say more...?

En mindre dansant men desto mer skäggig sambo hos pomologerna i Julita, september 2009

Sen blev jag TRÖTT. Bättre sent än aldrig fick vi tag på en taxi som tog oss till Flugis där vi har vårt övernattningsrum i källaren. Vid långfredagens lunchtid blir vi väckta och erbjudna våfflor.

Mamma: Vi tänkte ta en förmiddagsfika med våfflor. Vill-ni-också-ha-säg-ja.

Det var klart att vi ville. Lyxig frukost. I vanlig ordning ville pappa ha hjälp med datorn. Han har just gått en kurs för för att lära sig lägga över bilder från kameran till datorn. Fyra måndagar och 1000 kronor kostade detta och allt han lärde sig var att byta huvud på folk. Men bilderna är kvar i kameran. Från 2007 tror jag att de äldsta är. Sen har han köpt nya minneskort för att klara sig när kameran är full. Nu tog vi en privatlektion i långsamt tempo men jag vet inte om det hjälpte. Har man teflonminne så verkar det kört. Nästa gång vi kommer dit får vi förmodligen göra samma sak igen.

Pappa: Vad ska jag göra nu?
G: Nu ska du ta bort bilderna från minnet.
Pappa: Minnet...? Minnet...? Minnet...?

Mamma kommer in.

Kolla vad jag tog igår! Hon håller fram kameran och sen kan vi inte sluta skratta. Jag skrattar fortfarande. Kvällen innan har pappa somnat i soffan, vilket inte är ovanligt alls, men den här gången fattar jag inte hur han har fått till det. Jag kallar bilden Svärmor på besök eftersom mormor fortfarande var kvar efter deras påskmiddag. När färdtjänsten kom för att hämta henne klockan sju sov pappa som en stock och mormor viskar till mamma: Hälsa Matts.

Svärmor på besök

Det finns skäl till att släkten är extra trött just nu. Morfars flytt till pensionärshem har tagit hårt på släktens mentala krafter då det har varit många turer och lika många jobbiga beslut att fatta. Morfar blir 96 i år och hans kropp håller på att ta slut. I huvudet är det felfritt och det måste vara skitjobbigt att både uppleva hur kroppen tar slut, behöva hjälp med allt och känna att man är en belastning.

Att han skulle flytta från lägenheten och mormor blev slutligen ett ofrånkomligt faktum. Och visst kan man tycka att det är skit att bo på ett litet rum, äta i en institutionsmatsal, att inte få sitta i sin egen soffa och titta på TV tillsammans med sin egen fru men när det inte längre finns några alternativ så kan man inte heller fokusera på allt som är skit.

När jag hälsar på morfar och säger att han har ett trevligt rum, verkar få god mat och har en fantastiskt utsikt så överdriver jag. Det känns nästan som om jag ljuger men varför ska vi grotta ner oss i livets oundvikliga baksidor? Alla vet att det är som det är och varför inte prata om de små ljusglimtarna istället?

En ljusglimt från maj 2009: mormors födelsedag vid Bagarstugan i Kil.

Fast det är en större ljusglimt idag än det var just då.

Bordet hade just vält och mormor låg med smörgåsar över hela magen...

Vi gör ett besök hos morfar på långfredagen. G och jag tar bilen och ska möta upp mina promenerande föräldrar utanför hemmet. När de kommer runt hörnet märker jag direkt att läget är spänt.

Kajan: Hej!

Tystnad.

Pappa: Vi har en äktenskaplig kris just nu.

Mamma stannar och ställer sig i sin omisskännliga Jag-kissar-på-mig-pose. Hon håller på att skratta ihjäl sig.

Kajan: Vad är det nu då?

Pappa: Imorse när vi väntade på att ni skulle vakna så löste vi Nerikes Allehandas påskkryss (han måttar med händerna för att vi ska förstå att det var jättestort). Sen lade vi det i ett kuvert och skrev adressen för man kunde vinna fina priser förstår du.

Mamma står fortfarande och kniper.

Pappa: Nu skulle vi lägga det på brevlådan så jag ber din mamma hålla i brevet medans jag tar fram ett frimärke ur plånboken. Tror du inte att hon lägger på brevet?!

Vi som just hade slutat skratta åt fotot börjar om på nytt.

Min mamma är världens mest otåliga människa. Jag kanske har berättat om hennes klicktics? När hon sitter vid datorn smattrar pekfingret på musen konstant. Det är inte konstigt att pappa behöver hjälp varje gång vi är där. Hon har väl raderat och flyttat runt på alla filer och ikoner som finns.

När vi ska in till morfars låsta avdelning ska man trycka in dörrknappen i tre sekunder för att dörren ska låsas upp. Mamma har aldrig lyckats hålla inne knappen så länge. Sen står hon där och rycker i dörren och undrar vad som är fel.

Kajan och den otåliga mamman i Julita, september 2009

Hur som helst, vi får påsktårta hos morfar och hunden får följa med in och vi sitter och svamlar som vanligt när vi träffas. Morfar hör väl hälften men jag hoppas att han tycker det är skönt att se oss. Att vi är lika tramsiga som vanligt och att vi verkar må bra. Pappa måste förstås berätta om brevincidenten.

Pappa: Hon har nog nån bokstavskombination. A-B-H eller nåt.
Morfar: Ja vad heter det, A-T-M kanske?
Mamma: Det heter A-G-N-E-T-A och Linda har nog samma sak. Så det så.

Vi var tillbaka i Getingedalen lagom till reprisen av Mauro och Pluras kök och det missar vi ogärna.

Idag är det påskafton och det är ett underbart vårväder. G åkte till jobbet vid lunch och jag har plockat i trädgården och växthuset, gått hundpromenad och tittat på de sista tappra skidåkarna, gjort mina styrkeövningar för knänas skull (utomhus förstås) och plockat undan inomhus. Påskafton 2009 var lika vacker men den tillbringade jag i Örebro centrum. Alldeles ensamma var vi, jag och släkten. Alla smarta människor åker ut på landet vackra påskaftnar så i år kan jag ansluta mig till den smarta skaran.

Hunden och Kajan nöter trapp i aprilsol

 

Getingedalens första krokus

 

Osannolik temperatur i växthuset

Bäst just nu på söndagsmackan: Sylt/marmelad utan socker och tillsatser.

 

Adjö!