Bröd, musik och skogslöpning
Jag chockstartar arbetsveckorna med att öppna på fritids. 06.30 ska jag vara på plats och det kan tyckas grymt men å andra sidan går jag hem kl. 12 och det är värt en hel del. Det som till synes verkar vara en rivstart är tvärtom en riktigt mjuk dito. Öppningar är lugna. Trötta mysiga barn, kaffe och tända ljus. Sen säger det bara svisch och sen får jag gå hem och baka. Måndagar har blivit bakdag för mig. Jag gillar att baka men avskyr att knåda. Tack och lov finns det en hel del bröd som inte behöver knådas och blir precis lika goda ändå. Mitt receptregister av knådfria bröd växer. Idag provade jag ett nytt som blev alldeles utmärkt. Även om jag har favoriter så är det sunt med variation.
Oknådade havrebullar
Torkhuvslampan och G som provsmakar det nybakta brödet.
Oknådade havrebullar
G är ledig idag. Då blir det extra trevligt att åka hem och låtsas som om inget har hänt (har jag varit på jobbet?) och förlänga helgen. Han är i full färd med att sätta upp en lampa över köksön. Äntligen är den klar! Jag lovar - vi är rätt ensamma om att ha en gammal torkhuv som lampa!
Torkhuvslampan och G som provsmakar det nybakta brödet.
I bakgrunden spelar, som alltid annars, musikdatorn. Om vi så skulle spela flera veckor i sträck så behöver vi inte höra samma låt två gånger och dessutom är variationen STOR. Vi kör stenhårt random för att det ska bli lika outhärdligt för båda och kasten blir inte sällan tvära. Lite jamaicansk baktakt följt av jazzig Rebecka T och så lite brittisk punk på det. Jag mår verkligen bra av den omväxlingen och det har gjort musiklyssnandet roligare. Som pricken över det närkingska i:et har vi laddat ner fågelläten vilket får oss på extra gott humör. Rätt vad det är mellan stenhård Kyuss och lättsam El Perro del Mar så kommer en kluckande tjäder. Det gör oss inte bara fulla i skratt utan också jävligt bra på fåglar.
Jag har fortfarande ont i ryggen. Fast det är lite bättre. Armen är nog också bättre. Mitt under banan under gårdagens orienteringslopp konstaterar jag att jag för första gången på flera veckor inte har ont någonstans. Några timmar senare kommer det dock tillbaka. Med ett mentalt leende (det är svårt att smila när man kutar i skogen) tänker jag tillbaka på ett besök hos en sjukgymnast 2001. Jag pluggade keramik i England och hade fått skitont i ryggen av allt drejande. Utan att veta att jag är en motionärsorienterare, förutom när jag bor i regn-England och intensivdrejar, säger han att löpning i obanad terräng är skitbra mot onda ryggar. Orienterare har sällan ont i ryggen. När jag går därifrån konstaterar jag 1) att jag aldrig ska göra uppehåll i skogslöpningen igen och 2) att jag är glad att jag är fostrad i denna töntiga men jävligt trevliga sport.
Jag ska helt enkelt löpa vidare och springa ifrån alla smärtor.
Jag har fortfarande ont i ryggen. Fast det är lite bättre. Armen är nog också bättre. Mitt under banan under gårdagens orienteringslopp konstaterar jag att jag för första gången på flera veckor inte har ont någonstans. Några timmar senare kommer det dock tillbaka. Med ett mentalt leende (det är svårt att smila när man kutar i skogen) tänker jag tillbaka på ett besök hos en sjukgymnast 2001. Jag pluggade keramik i England och hade fått skitont i ryggen av allt drejande. Utan att veta att jag är en motionärsorienterare, förutom när jag bor i regn-England och intensivdrejar, säger han att löpning i obanad terräng är skitbra mot onda ryggar. Orienterare har sällan ont i ryggen. När jag går därifrån konstaterar jag 1) att jag aldrig ska göra uppehåll i skogslöpningen igen och 2) att jag är glad att jag är fostrad i denna töntiga men jävligt trevliga sport.
Jag ska helt enkelt löpa vidare och springa ifrån alla smärtor.
Kommentarer
Trackback
