Hic Locus Sanctus Est

Kom plötsligt att tänka på en dokumentär som jag av en tillfällighet råkade se på SVT för ett par veckor sedan. Ni vet, man sätter på TV:n i brist på annat middagssällskap. G var på jobbet. Där visas Trädälskaren, en skön historia om en skön kille som tröttnar på storstadslivet och bygger en koja i skogen. Den går naturligtvis att beskåda på SVT play.

I en centrifugal kultur där vi slängs utåt hela tiden behöver människan en centripetal rörelse som motvikt. Vi behöver hitta långsamma arenor, fickor i tiden, där vi kan hinna ikapp oss själva. Detta kräver dessutom en fysisk plats, en plats som är min. Klostertraditionen är ett exempel på detta. Enligt religionspsykolog Owe Wikström, som för övrigt figurerar i filmen och som ligger bakom det mesta som jag skriver här, så växte klosterkulturen upp som en reaktion mot den förvirrande centrifugalkraften. Det finns ett latinskt begrepp för detta.

Hic Locus Sanctus Est. Detta är platsen.

Jag kan aldrig fly från mig själv. Det gäller att hitta platser där jag står ut med mig själv.

Getingedalen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0