Bantning
Så där ja! Nu infann sig inspirationen igen.
Jag bantar men jag försöker att inte tänka på det. Vet ni hur mycket tid jag får över av att banta? Uppenbarligen ägnar jag en hel del tid åt mat i vanliga fall. Planering, inköp, tillagning och efterarbete. Jag saknar inget av detta. Jag är dock sugen på att ÄTA mat hela tiden men det får jag inte. Jo jag får men jag vill inte. Det är nämligen det jag har gjort, med alltför god aptit, under hösten och julen and now it's pay back time. Jag har tappat flera kilo redan och kroppen mår bättre för varje dag så jag kör ett par veckor till. Då kommer jag garanterat att komma i mina gamla kläder igen. Hur svårt kan det va?
G sympatiserar med mig och passar på att fasta. Fast det kanske inte handlar om sympati utan snarare taktik. Om man ska fasta så är det nog smart att göra det medans sambon inte sitter och smaskar i sig godsaker. Han ska iväg och kolla sina knän igen förresten. Nu har nämligen även det andra börjat spöka. Vilken följetong. Hans version av tillvaron går att läsa om på hans blogg.
Här händer det faktiskt inte så mycket annat. Vi ser hur vintern kommer och går men aldrig tillräckligt mycket för att vare sig kunna åka skidor eller få vårkänslor. Helgen var mycket behaglig trots att det kulinariska inslaget, som annars brukar prägla vår gemensamma lediga tid, saknades. Vi fick ersätta det med brasa, backgammon, goda böcker och gott... te. Så här i dystra besparingstider hade vi ju ändå valt att äta och dricka gott för att ha någon ljusglimt i tillvaron. Det blev väl för mycket av det goda. Tur att man späker sig ett par veckor för då blir man inte så bortskämd. Ge mig en kokt potatis och jag jublar. Dessutom kommer magsäcken att krympa så det kanske räcker med en halv.
Snart är det helg och almanackan är tom. I love it.
Snökristaller på vårt fönster.
Jag bantar men jag försöker att inte tänka på det. Vet ni hur mycket tid jag får över av att banta? Uppenbarligen ägnar jag en hel del tid åt mat i vanliga fall. Planering, inköp, tillagning och efterarbete. Jag saknar inget av detta. Jag är dock sugen på att ÄTA mat hela tiden men det får jag inte. Jo jag får men jag vill inte. Det är nämligen det jag har gjort, med alltför god aptit, under hösten och julen and now it's pay back time. Jag har tappat flera kilo redan och kroppen mår bättre för varje dag så jag kör ett par veckor till. Då kommer jag garanterat att komma i mina gamla kläder igen. Hur svårt kan det va?
G sympatiserar med mig och passar på att fasta. Fast det kanske inte handlar om sympati utan snarare taktik. Om man ska fasta så är det nog smart att göra det medans sambon inte sitter och smaskar i sig godsaker. Han ska iväg och kolla sina knän igen förresten. Nu har nämligen även det andra börjat spöka. Vilken följetong. Hans version av tillvaron går att läsa om på hans blogg.
Här händer det faktiskt inte så mycket annat. Vi ser hur vintern kommer och går men aldrig tillräckligt mycket för att vare sig kunna åka skidor eller få vårkänslor. Helgen var mycket behaglig trots att det kulinariska inslaget, som annars brukar prägla vår gemensamma lediga tid, saknades. Vi fick ersätta det med brasa, backgammon, goda böcker och gott... te. Så här i dystra besparingstider hade vi ju ändå valt att äta och dricka gott för att ha någon ljusglimt i tillvaron. Det blev väl för mycket av det goda. Tur att man späker sig ett par veckor för då blir man inte så bortskämd. Ge mig en kokt potatis och jag jublar. Dessutom kommer magsäcken att krympa så det kanske räcker med en halv.
Snart är det helg och almanackan är tom. I love it.
Snökristaller på vårt fönster.
Kommentarer
Trackback
