Finfin söndag
Sista dagen med fast föda på länge börjar med en härlig frukost. Vi äter bara frukost tillsammans på helgerna. Om ens då. Därför satsar vi rejält. I somras kom vår vän H hit för att beskära träd. Vi hade inte hunnit duka av frukosten när han klev in och när han får se vårt köksbord utbrister han Har ni gäster eller?
Nåväl, det var busväder ute. Tögrader och halvstorm men vi var tvungna att gå ut iallafall. Även om vi behöver lite understimulerande tillvaro ibland så stämmer det inte överens med vad vår hund behöver. Tvärtom. Den senaste tidens understimulans har fått henne att begå mord. På sin säng.
Resultatet av en understimulerad hund som fått vara ensam i ett par timmar.
Nåväl, det var busväder ute. Tögrader och halvstorm men vi var tvungna att gå ut iallafall. Även om vi behöver lite understimulerande tillvaro ibland så stämmer det inte överens med vad vår hund behöver. Tvärtom. Den senaste tidens understimulans har fått henne att begå mord. På sin säng.
Resultatet av en understimulerad hund som fått vara ensam i ett par timmar.
I skogen blåser det inte så mycket och det finns kläder för alla typer av väder (?) så vi tog en promenad. Gs knä håller för allt längre och snabbare turer och Kajan fick lite helande dagsljus i ögonen. Vi gick till Tomasboda och Kilsbergsstugan. En före detta by mitt i skogen där ett av husen finns kvar och där det serveras kaffe på söndagarna under vintern. Perfekt.
Väl hemma igen städade vi undan julen och G lade sig på spikmattan, ackompanjerad av japanska flöjter. Sen var det dags för den sista måltiden. Nej, jag ska inte avrättas, bara banta. Det blev sallad med getost, druvor och avocado, broccolijärpar (för första och sista gången), pommes duchesse och bea. Bea(rnaise) känns som ett perfekt avslut på en frossande era. Till det vårt senaste favoritbröd med oliver, soltorkade tomater, rosmarin och flingsalt. Tack för maten.
Jag känner mig oerhört peppad och är nästan lite ivrig inför morgondagen då jag får börja min diet. Motivation: 110%. Hur svårt kan det va?
Väl hemma igen städade vi undan julen och G lade sig på spikmattan, ackompanjerad av japanska flöjter. Sen var det dags för den sista måltiden. Nej, jag ska inte avrättas, bara banta. Det blev sallad med getost, druvor och avocado, broccolijärpar (för första och sista gången), pommes duchesse och bea. Bea(rnaise) känns som ett perfekt avslut på en frossande era. Till det vårt senaste favoritbröd med oliver, soltorkade tomater, rosmarin och flingsalt. Tack för maten.
Jag känner mig oerhört peppad och är nästan lite ivrig inför morgondagen då jag får börja min diet. Motivation: 110%. Hur svårt kan det va?
Kommentarer
Postat av: Linda
Vilken variant kor du?
Trackback
