Fåglar, vänner och cirklar
Vi matar fåglar. I äppelträdet på baksidan hänger det fyra olika anordningar för fågelmat. Dessa är välbesökta och det är lika kul varje vinter att studera pippifåglarna. Därför önskade jag mig en fågelbok i julklapp för ett par år sedan. Det är ännu roligare att studera fåglar om man vet vad de heter. Inte förrän i år började vi läsa fågelboken på allvar, alltså inte bara vad de heter utan också hur de låter. Att i text försöka illustrera ett läte och sedan läsa ut det är skrattframkallande. Vad sägs om Dalripans errp-errp-errp eller Tofsvipans pjeu-vii med tydlig leksakskaraktär. Vaa?! Lappsparven sjunger prity-trilli-tjyr och Blåmesen, en av våra trogna besökare, är mycket silvrig i tonen siii-siii-siii-syrrr. Skitkul!
Efter en halvtimmes läsande och garvande kom vi på att dessa fågelläten med all sannolikhet måste finnas på nätet. Mycket riktigt. På så sätt fick vi höra att Lappmesens tjytt-tjytt å ena sidan inte låter tjytt-tjytt men å andra sidan nog inte kan skrivas mera onomatopoetiskt än så. Ibland räcker inte språket till.
Apropå relationer. Det finns tre kategorier människor för mig. De jag vill vara med, de jag måste vara med och de jag helst vill slippa. Ibland funderar jag på varför jag gillar vissa och andra inte men det ska jag sluta med. Det är så svårt att sätta fingret på en exakt orsak eftersom det sällan är en exakt orsak. Det enda jag har kommit fram till är att människor som jag undviker är energitjuvar. Sådana som tar mer energi är vad de ger mig. Om de ens ger någon alls. Dessa väljer jag bort. Krasst. Livet är för kort för att umgås med dessa.
Människor som jag inte kan välja bort, släktingar och kollegor, tvingar mig att blunda och att göra det bästa av saken. Istället för att bita ihop så försöker jag hitta det bästa i varje relation, oftast finns det något positivt hos var och en, och fokusera på det. Många gånger är dock dessa släktingar och kollegor riktigt roliga. Jag slipper bita ihop.
Sen finns det människor som ger mig energi och gör mig till en bättre människa. Dessa väljer jag att vara med.
Igår slöts en cirkel i mitt liv. En latent cirkel. 1996 var jag sjuk. Jag låg på sjukhus större delen av året för att jag var så deprimerad att jag inte fick vara ensam. Hur som helst, jag läste och skrev en hel del under det här året. Det skrivna finns kvar, och det är ingen rolig läsning, men det lästa finns inte kvar då den behandling jag genomgick fick mig att tappa minnet. Något som jag varken då eller nu inte alls upplevde som särskilt obehagligt. Vem fan vill minnas att man mådde pyton?
Hur som helst, en av de böcker jag läste var Frestelsernas Berg av Jonas Gardell och enligt mina gamla anteckningar så gjorde den ett enormt intryck på mig och jag gjorde liknelser, drog paralleller och fick flera uppenbarelser under tiden jag läste. Min hjärna var i rätt dålig form och tänkte säkert inte klart men läsningen verkar ha haft en terapeutisk inverkan på mig.
Sen såg jag Stjärnorna på slottet igår. Ett av alla dessa fördummande TV-program som jag egentligen är så starkt emot (en helt annan diskussion som jag tänker ta en annan gång) men ändå ser på grund av min dåliga karaktär. Jonas Gardell var med där. Mannen som skrev Frestelsernas Berg. Där beskrev han att skrivandet och det konstnärliga utövandet verkar terapeutiskt för honom. Ja men självklart! På så sätt har han hanterat sin tuffa uppväxt med mobbing och våldtäkt och på så sätt hanterar även jag min tillvaro! Häpp! För vad är det jag har skrivit på min hemsida? Jo att jag Upplever keramiken och skapararbetet som den ultimata terapin. Och vad är det jag skriver om mitt behov av att skriva? Jo att det Har terapeutisk effekt. Faktiskt. Det står i min profil i denna blogg. Sedan 1996 har jag aldrig varit i närheten av att krisa så djupt. Kanske på grund av det konstnärliga utövandet. Jag vågar inte sluta.
Det slöts en cirkel och det råkade vara Jonas Gardell som hjälpte mig med det. En av hans texter råkar vara tonsatt som en dålig schlager men den råkar också vara väldigt fin. Gizmo - den är till dig!
Jag vet att jag inte är någon skönhet eller så
om du lämnar mig kan jag väl det förstå
för vad har jag att ge dig som ingen annan har
jag är ingen särskild medans du är underbar
Aldrig ska jag sluta älska dig
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där för mig som jag är där för dig
ge inte upp
Livet är en gåta du är gåtans svar
allt annat må försvinna om du blott stannar kvar
för också när jag tvivlar det känns som allt är slut
jag sjunker ner i hjälplöshet och inte hittar ut
Aldrig ska jag sluta älska dig
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där för mig som jag är där för dig
ge inte upp
När jag klantar mig
när jag sviker dig
när jag sabbar och förstör
var kvar ändå
tro för oss två för du vet vad jag än gör
ja vad jag än gör
Så aldrig ska jag sluta älska dig
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där för mig som jag är där för dig
ja jag är där för dig
Aldrig ska jag sluta älska dig
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där för mig som jag är där för dig
ge inte upp
Ge aldrig upp
Älskar dig så
Efter en halvtimmes läsande och garvande kom vi på att dessa fågelläten med all sannolikhet måste finnas på nätet. Mycket riktigt. På så sätt fick vi höra att Lappmesens tjytt-tjytt å ena sidan inte låter tjytt-tjytt men å andra sidan nog inte kan skrivas mera onomatopoetiskt än så. Ibland räcker inte språket till.
Apropå relationer. Det finns tre kategorier människor för mig. De jag vill vara med, de jag måste vara med och de jag helst vill slippa. Ibland funderar jag på varför jag gillar vissa och andra inte men det ska jag sluta med. Det är så svårt att sätta fingret på en exakt orsak eftersom det sällan är en exakt orsak. Det enda jag har kommit fram till är att människor som jag undviker är energitjuvar. Sådana som tar mer energi är vad de ger mig. Om de ens ger någon alls. Dessa väljer jag bort. Krasst. Livet är för kort för att umgås med dessa.
Människor som jag inte kan välja bort, släktingar och kollegor, tvingar mig att blunda och att göra det bästa av saken. Istället för att bita ihop så försöker jag hitta det bästa i varje relation, oftast finns det något positivt hos var och en, och fokusera på det. Många gånger är dock dessa släktingar och kollegor riktigt roliga. Jag slipper bita ihop.
Sen finns det människor som ger mig energi och gör mig till en bättre människa. Dessa väljer jag att vara med.
Igår slöts en cirkel i mitt liv. En latent cirkel. 1996 var jag sjuk. Jag låg på sjukhus större delen av året för att jag var så deprimerad att jag inte fick vara ensam. Hur som helst, jag läste och skrev en hel del under det här året. Det skrivna finns kvar, och det är ingen rolig läsning, men det lästa finns inte kvar då den behandling jag genomgick fick mig att tappa minnet. Något som jag varken då eller nu inte alls upplevde som särskilt obehagligt. Vem fan vill minnas att man mådde pyton?
Hur som helst, en av de böcker jag läste var Frestelsernas Berg av Jonas Gardell och enligt mina gamla anteckningar så gjorde den ett enormt intryck på mig och jag gjorde liknelser, drog paralleller och fick flera uppenbarelser under tiden jag läste. Min hjärna var i rätt dålig form och tänkte säkert inte klart men läsningen verkar ha haft en terapeutisk inverkan på mig.
Sen såg jag Stjärnorna på slottet igår. Ett av alla dessa fördummande TV-program som jag egentligen är så starkt emot (en helt annan diskussion som jag tänker ta en annan gång) men ändå ser på grund av min dåliga karaktär. Jonas Gardell var med där. Mannen som skrev Frestelsernas Berg. Där beskrev han att skrivandet och det konstnärliga utövandet verkar terapeutiskt för honom. Ja men självklart! På så sätt har han hanterat sin tuffa uppväxt med mobbing och våldtäkt och på så sätt hanterar även jag min tillvaro! Häpp! För vad är det jag har skrivit på min hemsida? Jo att jag Upplever keramiken och skapararbetet som den ultimata terapin. Och vad är det jag skriver om mitt behov av att skriva? Jo att det Har terapeutisk effekt. Faktiskt. Det står i min profil i denna blogg. Sedan 1996 har jag aldrig varit i närheten av att krisa så djupt. Kanske på grund av det konstnärliga utövandet. Jag vågar inte sluta.
Det slöts en cirkel och det råkade vara Jonas Gardell som hjälpte mig med det. En av hans texter råkar vara tonsatt som en dålig schlager men den råkar också vara väldigt fin. Gizmo - den är till dig!
Jag vet att jag inte är någon skönhet eller så
om du lämnar mig kan jag väl det förstå
för vad har jag att ge dig som ingen annan har
jag är ingen särskild medans du är underbar
Aldrig ska jag sluta älska dig
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där för mig som jag är där för dig
ge inte upp
Livet är en gåta du är gåtans svar
allt annat må försvinna om du blott stannar kvar
för också när jag tvivlar det känns som allt är slut
jag sjunker ner i hjälplöshet och inte hittar ut
Aldrig ska jag sluta älska dig
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där för mig som jag är där för dig
ge inte upp
När jag klantar mig
när jag sviker dig
när jag sabbar och förstör
var kvar ändå
tro för oss två för du vet vad jag än gör
ja vad jag än gör
Så aldrig ska jag sluta älska dig
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där för mig som jag är där för dig
ja jag är där för dig
Aldrig ska jag sluta älska dig
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där för mig som jag är där för dig
ge inte upp
Ge aldrig upp
Älskar dig så
Kommentarer
Trackback
