Kajans

I torsdags var jag på sjukhuset och träffade doktor Sara. Förutom de förväntade och traditionella undersökningsmomenten fick jag sätta på mig ett svart cyklop med inbyggd kamera. Iförd denna skulle jag sedan falla från sittande till liggande med ögonen uppspärrade rakt ut i mörkret. Sen fick jag en förskräcklig massa frågor som jag inte kunde besvara. Huruvida jag får karusellkänslor eller upplever gungande golv när jag är yr? Nja, snarare irländsk julafton. Blir jag illamående i samband med yrsel? Jag trodde att det var ungefär samma sak. Jag har inte tänkt på att illamående och yrsel skulle uttrycka sig på olika sätt. Kommer yrseln plötsligt eller smygande? Det hade jag förstås inte heller tänkt på. Hur länge sitter anfallen i? Jag har inte tagit tid. Får jag tinnitus eller några andra symptom i samband med yrseln? Jag har alltid tinnitus. Något annat har jag inte registrerat. Blir det värre om jag rör mig? Det hade jag förstås inte heller noterat.

Jag kände mig döv. Jag lyssnar uppenbarligen inte på min kropp.

Hur som haver, jag får köra bil igen. Fast inte när jag är yr. Men det hade jag inte tänkt att bli nån mer gång. Doktor Sara kunde inte ställa någon diagnos. Jag ska undersökas vidare. Skiktröntgas bland annat. Det ska blir spännande. Och nästa gång jag blir yr ska jag söka akutvård och undersökas med yrsel i huvudet.

Livet går vidare. Just nu mår jag förträffligt.

Vit amaryllis i full blom pryder köket

Jag tror visst att det lackar mot jul. Inte mig emot. Julen för med sig så mycket vackert. Så mycket mys. Så mycket trivsel. Som chefens julklapp till exempel. I år blev vi bjudna på restaurang och partybowling. Så jävla kul. Eftersom det var fredag hade jag förväntat mig epilepsibowling till takterna av den senaste eurotechnon men jag slapp! Visst låg hela hallen i ett neonbad men det kom rock'n roll ur högtalarna vilket säkerligen bidrog till det stora antalet strajkar och de lika många ölen. Fan vad det är kul att göra något samtidigt som man partajar.

Sen skulle vi vidare, så klart, och det slutade som det alltid brukar göra när ett stort, brokigt och onyktert sällskap ska försöka samarbeta. Jävligt bra men på väldigt många olika ställen. Vi försökte först på Virus, Örebros senaste rockbar, men mannen i sällskapet uppfattades som överförfriskad av de överspända vakterna. Han fick genomgå några förnedrande rörelsetester på trottoaren men innan det hela var över tog jag kommandot och vi gick därifrån. Här ödslar vi ingen mera tid. Även om jag var bra sugen på att spana in Virus. Det får bli en annan gång.

Frost i örtagården

Lördagen var frostig och vacker. No more gråväder? G hade hyrt några mastodontmaskiner för att borra och skruva fast väggsektionerna i betongen. Grannen kom över med lastbil och padda och lade ytterligare ett lager sprängsten på uppfarten. Sen ska den täckas med markduk och singel. G fick provköra den fjärrstyrda kranen och föll i trans. Imorgon hoppas vi på en upprepning av det vackra vädret eftersom vi ska sätta ihop väggdelarna även i överkant.

Förankrade väggar

Dagens lycklige kranförare

Sen är det dags för takstolarna. Nästa helg är inbokad. Men vi får se om min hantlangande far lyckas ta sig hit. Jag trodde att han hade haft alla åkommor men icke. Just nu dras han med bältros och är så fruktansvärt sjuk. Till våren trodde han att han skulle vara på benen igen. Tydligen var det den senaste solsemestern i Thailand som hade utlöst det hela. Det kostar att ligga på topp.

Herr Bältros

 

Getingedalens HC - här kan ni träna!

 

Vit amaryllis. Igen.

 

Trappräcket har fått ny färg och äntligen satts på plats.