Semester ihop

G har också fått semester nu. Trevligt.

Nu ska vi vara hemma i en vecka sen drar vi norrut i några veckor.

Häromdagen var jag på fikakalas hos en kompis. Hon hade bakat och bullat upp med allsköns fikabröd och det smakade alldeles förträffligt. Till höger om mig satt en Frk Gluten. Hon hade bara ett bakverk att välja på. Till vänster om mig satt Frk Laktos. Hon hade också bara ett slags bröd att välja på. Mittemot mig satt Fru Nötteromandel. För henne fanns det två olika sorters kakor. Jag tål allt. Jag kunde äta hur mycket som helst. Fast jag är nog allergisk mot socker när jag tänker efter. Jag blir tjock av det.

Småbröd. Visst är det ett kul ord?

Igår bakade jag stora bröd. Bikarbonatslimpor. Sen kom jag på att de skulle stå i ugnen i 100 minuter och klockan var 23.00. Tur man har semester. Det smakade underbart till frukosten.

Kurserna är avklarade. Skönt. Nu ska jag greja på egen hand. Gjorde ett rekordstort rabarberblad igår. Det får nog brinna dubbelt så länge (två dygn) och sen behöver jag förmodligen hjälp när jag ska vända det. Det gick åt ca 25 kilo pulver. Hoppas det håller. Kan bli coolt. Kanske till och med för stort? Inte i en stor trädgård. Listan på lerproduktion är lååååååång. Egentligen är det tre listor. Först måste jag göra alla beställningar. På andra listan står det "hyllfyllare". Måste ju ha en massa lättsäljande grejer i hyllorna när folk kommer. På sista listan, som jag aldrig hinner kommer till, står alla nya idéer. Alla de där sakerna som finns på skisser och i huvudet. Alla nya former och glasyrer. Alla oprövade tekniker och dekorer. Utvecklandet. Experimenterandet. Det är här skillnaden ligger mellan mig och den som lever på sitt skapande. Det är här min tid tar slut och jag måste åka till jobbet. Det andra jobbet. Det där som jag har för att få pengar att betala mat och husrum för.

Skafferiet är i stort sett färdigrenoverat. Vilket lyft. Hyllremsor har jag fått dit också. Jävligt gulligt. Det är bara dörren och magnetfärgen kvar fast just nu är det väntetid i målarverkstan. Några fönster har förtur.

Å så har det blivit en massa nya bäbisar i bekantskapskretsen. Kul för dem. Bra för mig. Jag gillar barn så länge de är någon annans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0