Diverse
Jaha, det är bara att knata på. Stegräkningstävlingen på jobbet hjälper mig förhoppningsvis att etablera nya vanor. Promenad på lunchen. Det är ju faktiskt inte så dumt. Komma ifrån folk och få lite vardagsmotion. Att dessutom ha som minimum att gå 10000 steg varje dag hoppas jag också kommer att bli en rutin. Enligt nån hemsida (som förmodligen är lierad med nån som säljer stegräknare) bör en medelsvensson gå minst 10000 steg varje dag för att kunna äta gott och minimera riskerna för diverse folkhälsosjukdomar. Stegräknaren måste alltså ingå i basutrustningen varje dag. Kan man operera in en sådan? Det vore väl smidigare? Om man inte har gått sina steg när man går och lägger sig så vibrerar den så att man inte kan somna. Eller tjuter som en sirén så att man väcker alla andra i huset så att de blir oxtokiga på en och begär att man ska flytta. Å det vill man ju inte riskera. Bäst att knata 10000 steg om dan istället. Helsicke vad alla är intresserade av att hämta saker i förråd, springa med meddelanden och sortera sopor nuförtiden.
Trots att jag knallar och går och faktiskt springer en del så ligger man i lä. Det finns ett gäng hundtanter som redan kl. 07.30 har gått en timma med jycken. Så själva tävlingen har jag förlorat för länge sen. Det finns inga priser i världen som kan få upp mig tidigare än nödvändigt på morgonen. På mina sovmorgnar finns det inget som kan få mig att göra avkall. Inte ens det nya livet.
Igår gjorde jag mitt första lopp för året i OL-skorna. En vacker kväll, en fin skog och en vällagd bana med uthängda snitslar och Kajan är självskriven. Första tävlingen är om drygt två veckor så det gäller att få in kartvanan och skogslöpningen. Det är en helt annan sak än att springa i en friidrottshall eller på grusvägar.
Idag fick jag veta hur mina arbetsuppgifter ser ut nästa läsår. Min chef har lyckats snygga till mina anställningspapper så nu tillhör jag RÄTT fritids även på dem, inte bara i verkligheten. Känns tryggt. Bara 27 år kvar...
Projekt "nya livet" håller i sig. Jag känner mig förbannat nöjd. Men det var nån som sa att det tar 2-4 år att etablera en ny vana. Fast det kanske bara gäller ätbeteende.
Trots att jag knallar och går och faktiskt springer en del så ligger man i lä. Det finns ett gäng hundtanter som redan kl. 07.30 har gått en timma med jycken. Så själva tävlingen har jag förlorat för länge sen. Det finns inga priser i världen som kan få upp mig tidigare än nödvändigt på morgonen. På mina sovmorgnar finns det inget som kan få mig att göra avkall. Inte ens det nya livet.
Igår gjorde jag mitt första lopp för året i OL-skorna. En vacker kväll, en fin skog och en vällagd bana med uthängda snitslar och Kajan är självskriven. Första tävlingen är om drygt två veckor så det gäller att få in kartvanan och skogslöpningen. Det är en helt annan sak än att springa i en friidrottshall eller på grusvägar.
Idag fick jag veta hur mina arbetsuppgifter ser ut nästa läsår. Min chef har lyckats snygga till mina anställningspapper så nu tillhör jag RÄTT fritids även på dem, inte bara i verkligheten. Känns tryggt. Bara 27 år kvar...
Projekt "nya livet" håller i sig. Jag känner mig förbannat nöjd. Men det var nån som sa att det tar 2-4 år att etablera en ny vana. Fast det kanske bara gäller ätbeteende.
Kommentarer
Trackback
