Dialog i dalen

Följande ordväxling ljöd i dalen i veckan:

Tisdag kl. 21.30:
G: Du får ta Volvon imorgon.
K: Ja visst. Varför då förresten?
G: Jag måste meka med Polon.
K: Okej.

Kort paus.

G: Men du får inte använda fotbromsen.
K: Är du helt galen? Då vill jag inte köra den!
G: Ja men du kan använda handbromsen, det är samma sak.
K: Nej det kan jag inte!
G: Jo det kan du.
K: Nej det kan jag inte! Det är ju en helt annan sak. Då måste jag antingen åka 30 minuter tidigare eller få övningsköra först. Vad händer förresten om jag bromsar som vanligt?
G: Bromsen låser sig och blir glödhet.

K körde Volvon till jobbet men tog det extremt lugnt och försökte använda handbromsen så mycket hon kunde men det var skitknepigt att tänka om och det var definitivt inte samma sak.

Onsdag fm:
G mekar med Polon och vrider till knät så illa att han inte kan gå. Ringer landstinget och får läkartid dagen därpå. Hoppas att det ska bli bättre av sig själv men icke.

Onsdag kl. 20.00:
G: När slutar du imorgon?
K: 17.30 men sen ska jag direkt in till stan och träna och sen har vi möte efteråt så jag är väl hemma vid 21-tiden.
G: Åh fan. Då blir det mekande i mörker.
K: Va?
G: Ja det är besiktining av Volvon på fredag och bromsen funkar inte och jag kan inte meka så det får du göra.
K: Ehhh... okej...

Kort paus.

K: Jag skiter i träningen och får säga att jag inte kommer på mötet. Då kan jag vara hemma före 18. Det går ju för fan inte att börja meka efter 21 på kvällen när besiktningen är före 9 dagen efter.

Torsdag morgon:
G sjukar sig eftersom han inte kan gå. Läkarbesöket utmynnar i en röntgen som vi ännu inte har fått svar ifrån.

Torsdag kl. 18.10:
Som tur är kvällen vacker och ljus och som tur har G förberett så mycket han kan, både på bilen och mentalt, när K kommer hem. Som tur är det bara en (1) skruv som jävlas och som tur är K inte helt novis på bilmekande. Det får man inte vara när man lever ihop med G.

Förhoppningsvis klarar sig Volvon genom besiktningen men G sa: Jag får väl ta med lite extra glödlampor för så jävla dålig som våran väg är så är det väl alltid nån som pajar på vägen dit. Själv åker jag till jobbet och låtsas som ingenting och sen ska jag äntligen få åka och köpa jord. Imorgon är det nämligen LÖN!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0