Diagnos och träning
Idag har jag suttit på en föreläsning mellan 9-16. Och fått en uppenbarelse. Helt plötsligt stiger tårarna upp ur mina ögon och jag blir lite darrig. Det handlade bland annat om ADHD, autism och Aspergers syndrom och jag inser att jag har Aspergers (en form av autism). Jag har alltid skämtat lite om det, alla är väl lite dampiga emellanåt, men det har i mitt fall alltid funnits ett uns av sanning. På senare år, då jag av naturliga skäl intresserat mig lite extra för personlig utveckling och psykisk hälsa, har jag via vetenskapen fått signaler på att jag, i synnerhet som barn, visade flera symptom som skulle kunna vara relaterade till autism. Idag släpptes bomben framför mina fötter.
Eftersom jag jobbar med barn och ungdomar är det naturligtvis viktigt att känna till hur de med diagnos upplever tillvaron och hur jag kan ge dem en fostran som stärker just dem. Därför satt jag i hörsal T idag och lyssnade på en kvinna som själv har dubbeldiagnos men som på ett framgångsrikt sätt, bland annat genom medicinering, har lyckats ta sig genom livet, familjen och karriären.
När hon efter ett par timmars föreläsande har radat upp tillräckligt många tecken och symptom så känner jag som om hon pratar om mig. I samtliga exempel, från födsel, genom skolåren, via relationer till tillfället då diagnosen ställdes, kan jag dra paralleller till mitt eget liv. Det mest omvälvande av allt är att jag får FÖRKLARINGAR på en helvetets massa mysterier i mitt liv. Varför det blev som det blev i tusentals olika situationer. Varför jag gör som jag gör för att hantera vissa saker.
Att jag sedan 10 år tillbaka trots allt lyckats bra med vänner, studier och livet beror just på mitt nyväckta intresse för personlig utveckling och psykisk hälsa. Jag lyckades lära mig framgångsrika beteendemönster. Från och med då finns egentligen inga mysterier eller frågetecken att räta ut. De från barndomen och tonåren började massutredas idag och det pågår fortfarande. Sedan jag kom hem har jag fått den ena uppenbarelsen efter den andra.
Aspergers eller inte - det finns inget som är så gött som en varm och solig vårkväll och en träning inom räckhåll. Åkte iväg och fick mig en nyttig och välbehövlig genomkörare i kilsbergsterräng.
Väl hemma igen får vi sällskap till middagen av två älgar, en ko med nyfödd kalv. Svårt att fokusera på maten när dessa står lugnt och stilla på ängen och betar.
Gs knä är fortfarande en katastrof. Nån som har ett över att låna ut till honom?
Eftersom jag jobbar med barn och ungdomar är det naturligtvis viktigt att känna till hur de med diagnos upplever tillvaron och hur jag kan ge dem en fostran som stärker just dem. Därför satt jag i hörsal T idag och lyssnade på en kvinna som själv har dubbeldiagnos men som på ett framgångsrikt sätt, bland annat genom medicinering, har lyckats ta sig genom livet, familjen och karriären.
När hon efter ett par timmars föreläsande har radat upp tillräckligt många tecken och symptom så känner jag som om hon pratar om mig. I samtliga exempel, från födsel, genom skolåren, via relationer till tillfället då diagnosen ställdes, kan jag dra paralleller till mitt eget liv. Det mest omvälvande av allt är att jag får FÖRKLARINGAR på en helvetets massa mysterier i mitt liv. Varför det blev som det blev i tusentals olika situationer. Varför jag gör som jag gör för att hantera vissa saker.
Att jag sedan 10 år tillbaka trots allt lyckats bra med vänner, studier och livet beror just på mitt nyväckta intresse för personlig utveckling och psykisk hälsa. Jag lyckades lära mig framgångsrika beteendemönster. Från och med då finns egentligen inga mysterier eller frågetecken att räta ut. De från barndomen och tonåren började massutredas idag och det pågår fortfarande. Sedan jag kom hem har jag fått den ena uppenbarelsen efter den andra.
Aspergers eller inte - det finns inget som är så gött som en varm och solig vårkväll och en träning inom räckhåll. Åkte iväg och fick mig en nyttig och välbehövlig genomkörare i kilsbergsterräng.
Väl hemma igen får vi sällskap till middagen av två älgar, en ko med nyfödd kalv. Svårt att fokusera på maten när dessa står lugnt och stilla på ängen och betar.
Gs knä är fortfarande en katastrof. Nån som har ett över att låna ut till honom?
Kommentarer
Postat av: Anna
Det var verkligen en uppenbarelse. Inte bara för dig. Det hade jag aldrig kunnat tro. Om du nu diagnoserar dig själv med Aspergrens hoppas jag att du själv mår bra med det. Det var nämligen en stor nyhet för mig. Syns om några veckor.
Kramar
Trackback
