Kajans

Meteorologi, inte my cup of tea. Jag kan trots det konstatera att här uppe på berget är det lite varmare på vintern och lite kallare på sommaren. Vår termometer behöver inte jobba lika hårt.

Har ni nån snö kvar där uppe? En fråga jag får flera gånger i veckan så här års. Ja faktiskt. Vi får alltid mycket mera snö än alla andra men det blir inte lika extremt kallt. Därför ligger snön fortfarande kvar i svackorna.

Nu är det vår, nästan sommar, och vi har kallare än alla andra. Det blir inte lika hett som på låglandet och vi har långbrallor när vi åker till stan och konstaterar att folk går i shorts. Farsan har nyligen lärt sig att alltid ta en extra tröja när han åker hit.

Vad är detta inlägg ett tecken på?

Välkommen till Getingedalen. Här bor drömmaren och pragmatikern.

Angående nya kökets tillblivande:
Kajan: Här skulle jag vilja ha en lampa!
G: Jaha, och hur ska du göra med elen då?

Angående utemöblernas placering:
Kajan: Här vill jag ha soffan i år!
G: Vad är det för fel på den gamla platsen?
Kajan: Jag hatar den. Den ligger liksom på baksidan av allt.
G: Ja men det lutar ju.
Kajan: Vad gör det? Förresten kan man stoppa under en bräda eller nåt.
G: Ja men hur ska du kunna klippa gräset då?

Angående alla köksmaskiner:
G: Var har du ställt juicepressen?
Kajan: I maskinskåpet.
G: Ja men den måste ju stå framme ju. Det är så bökigt att hålla på och plocka alla saker ut och in när man ska ha dem.
Kajan: Maskiner är fult och jag vill ha snyggt omkring mig för att trivas.
G: Så du menar att även den här är ful? (pekar på mixern)
Kajan: Ja. Förresten brukar ju du inte gilla att perkolatorn står framme. (En maskin som bara nyttjas av den kaffedrickande hälften i hushållet.)
G: Ja men det är ju för att den står i vägen.

Paus

G: Kolla! Nu ställer jag juicepressen här! Vad tycker du om det?
Kajan: Fult. Den här skålen, krukan och blomman har jag ställt här för att det blir så vackert och så kommer den där fula.
G: Ja men allting har ju samma form.


Angående nya hyllor i köket:
Kajan: Kolla vad snyggt det blev!
G: Men så här kan man ju inte ha det. Då måste man ju flytta på saker för att komma åt det som står bakom.
Kajan: Ja men det är ju snyggt!
G: Men opraktiskt.
Kajan: Men allting kan ju inte stå längst fram. Tänk i skåp. Vilket slöseri med skåp om man bara skulle använda den yttersta biten. Och vägghyllor skulle bara behöva vara en decimeter djupa. Och väldigt många.
G: Hm.

"Han var en drömmare, en tänkare, en spekulativ filosof, eller, som hans fru brukade säga, en idiot."
(Douglas Adams, författare till Liftarens guide i galaxen)

Ska vi satsa på den köttfria konserten med Morrissey i Borås den 18 juni? Dagen innan midsommarafton. Lever man med G får man liksom Morrissey på köpet.

Hundvalp eller ingen hundvalp? Min själ älskar livet med hund men min kropp säger stopp. Den är allergisk. Kommer G att gå sönder om han inte får leva med hund och vad händer när Idun går bort? Min hälsa måste få komma i första rummet men det är inte alltid så enkelt. Och skulle jag palla att uppfostra en valp eller blir det för mycket för mina nerver?



G går - helt frivilligt - en nybörjarkurs i orientering för vuxna. Väck mig. Jag är oerhört stolt och glad.

Det onda i magen från spahelgen gick över redan i Uttersberg. För närvarande är den i fin form.

Harmonin finns i viss mån kvar efter spahelgen i Färna. Så här trevligt brukar det inte vara när G genomför sina helvetesveckor på jobbet. Dessa infaller var sjätte vecka och då brukar jag boka in extra mycket aktiviteter på bortaplan.

Vi såg Slumdog Millionaire och, åtminstone jag, blev mycket glatt överraskad.

Min syster med sambo kommer till Sverige första veckan i augusti. Mitt i sommaren. Det var länge sedan hon var hemma och upplevde den svenska sommaren. Ett glädjande besked.



G har blivit kallad till tester av sin nya (?) arbetsgivare. Vi är ganska säkra på att han har en given tjänst hos den nya entreprenören men vi törs ändå inte vara säkra förrän alla papper är påskrivna. Det är ju trots allt en föränderlig värld vi lever i.

Jag vet att det inte bara är vi som har härligt väder men jag NJUTER. Och det ser ut att fortsätta. Det finns planer för den annalkande helgen och samtliga kretsar kring utomhusvistelse, plantering och trädgård.

Jag har börjat träna igen och anmälde mig till några tävlingar i maj.

Jag har tagit ledigt från jobbet några strödagar framöver. En nästa vecka och en i mitten av maj. Va fan. Man lever bara en gång.



Hur svårt kan det va?

I helgen var vi på spa. I julas fick vi en upplevelseklapp av mina föräldrar. Eftersom de är sådana trendputtar så gav de oss förstås (förra) årets julklapp. Vi tackade så hjärtligt eftersom vi gillar att resa, bo på hotell och lyxa men så sällan gör det. Det kostar ju faktiskt en hel del.

Vi inledde med lite lyxliv redan på fredagkvällen då vi gratulerade en kompis som fyllde år. Han valde att fira på restaurang så vi åt gott, drack godare och garvade oss igenom kalaset. På lördagen, lite senare än beräknat, styrde vi kosan mot Färna. Dock inte för sent för att hinna med och kunna ta del av utbudet. Vi checkade in i Änglarummet - redan där lades den romantiska ribban för vår spahelg - och styrde sedan kosan mot tebuffén. Förväntningarna var höga och vi blev inte besvikna. Ånyo lade Färna en ribba - den kulinariska.

Eftersom vi hade slarvat oss igenom frukosten den morgonen så fyllde vi igen den luckan med ostar, marmelader och bakverk. Solen sken ute och vi hade redan hunnit se att omgivningarna runt Färna Herrgård var fina så vi tog en promenad. Vackra byggnader, vackra trädgårdar, vackert väder, vacker natur och ett vansinnigt vackert Orangeri. Torsk. Religion. Drömbygge. Det är ju ett sådant vi ska ha. Inget garage. Inget annat. Bara detta. Vi har aldrig varit mera överens och säkra på saken. What a moment.





Tillbaka till Änglarummet. Vi hade lagt till 200 kronor för att få ett finare rum än standard så det ingick en lounge och ett extra tjusigt möblemang. Trots detta stannade vi inte på rummet utan tog våra badrockar och gick till spat. Med en 30-gradig rumstemperatur, hög luftfuktighet, moderna liggfåtöljer i rotting, vattenplask från poolen, delfinmusik i högtalarna, en kall öl i vänstern, en glansig lånetidning i högern, brinnande doftljus, en dignande fruktbuffé och en sambo på gott humör är det inte svårt att ägna sig åt djupare avslappning. Jag kände hur andningen och pulsen gick ner i varv och tankeverksamheten tog en paus. Tills G hällde ut halva sin öl som ett tecken på att det var dags för poolen. I den fanns det en jetstråle som gjorde skäl för namnet. I övrigt hade inte Färna spa så mycket att komma med. Ville man bada jacuzzi fick man betala extra. Fast en jetstråle går att använda till mycket och jag har fortfarande träningsvärk efter den.





Halv sju stängde spat och vi skulle äta middag klockan åtta så äntligen fick vi hänga lite på rummet som vi hade betalat extra för. Vi öppnade en cava, softade och försökte hålla i den behagliga känslan från spat.



Middagen bestod - förstås - av tre rätter, stärkta servetter och en obegriplig dukning men det var gott, gott och gott. Soppa till förrätt. Fan vad lite, sa vi men efteråt var vi glada att det inte var mer. Varmrätten bestod av tzayspett, vit sparris, paprikasås och selleripuré. Vi var glatt överraskade. Efterrätten tog betydligt större plats i skriven form än på tallriken men det räckte eftersom vi var mätta vid det här laget. Vad sägs om chokladtryffeltarte med kanderade päron, lavendelgrädde och rostade nötter? Vi klagade inte.

Kaffet serverades i baren en trappa upp. Vi kollade ölsortimentet men vi var för mätta och trötta. Fredagens kalas, badandet, maten, cavan och allt som hör till hade tagit ut sin rätt så vi nöjde oss med en kortare sittning på den gamla mangelvinden för att sedan fortsätta vårt spabesök på Änglarummet. En liten stund i änglaloungen men sedan var det godnatt. Min mage gjorde natten orolig, hade jag åkt på magsjukan som går runt på jobbet, var det all tjusig mat som blev too much eller hade jag än en gång fått magkatarr? Jag tror att det var lite av varje och oron kretsade mest runt att jag inte skulle vara fit for fight till frukostbuffén, den största anledningen till att bo på hotell. Med hjälp av några simpla andningsövningar somnade jag och på morgonen var jag mycket bättre. Frukostbuffén hägrade.



Solen sken även under söndagen och vi var rätt så tidigt ute så vi tog en halvlång promenad. Var vi nöjda sen? Skulle vi hänga något mer i spat? Vi hade tid på oss och möjlighet till både det ena och andra men vi checkade ut och tackade för oss. Vi var nöjda, rena och nypåfyllda. Vi tog en omväg under hemresan för att titta ordentligt på Bergslagen. Stannade i Uttersberg eftersom vi både hade hört talas och läst om Galleri Astley som ligger där. Därmed fick vi även det kulturella behovet mättat. Jag vet inte om jag ska kalla det tur eller otur men vi råkade tajma en vernissage. Kajsa Mattas visade sig vara en inte helt ointressant konstnär men med lokalen full av prettokärringar kom hennes verk inte riktigt till sin rätt. Och inte en salt pinne någonstans.






Riddarhyttan blev nästa stopp. G letade efter något som förmodligen bara fanns i hans minne och vi fick nöja oss med den gamla masugnen och några slaggstenar.

Vi är nöjda med vår tripp, den gjorde gott både för kroppen, själen, magen och relationen, och konstaterar att det mest malplacerade man kan säga under en weekend på spa är SKYNDA DIG.

Jag lyssnade på Niklas mat ikväll. Jag målade en garderob samtidigt så jag fick nöja mig med ljudet. Jag drog dock öronen åt mig lite extra när jag hörde att Mats-Eric Nilsson skulle medverka. Nilsson har skrivit Den hemlige kocken och Äkta Vara som handlar om tillsatser i mat, hur viktigt det är att läsa innehållsförteckningen på det vi äter, ta reda på vad allt egentligen består av och hur det är framställt.

Tommy Svensson, vars föreläsning jag hade nöjet att bevista i vintras, fick mig att ta mig i kragen och börja intressera mig för vad jag egentligen stoppar i mig. Han menar på samma saker som Nilsson och han har dessutom bedrivit lite hobbyforskning på konsekvenserna, sjukdomar och allergier, av att äta för mycket syntetisk föda. Han slår dessutom ett slag för lokalt producerad mat, bland annat eftersom den ekologiska maten fortfarande är ganska sällsynt och måste transporteras långt. Det finns dock fog för att prioritera ekologisk mat. Dels för att större efterfrågan kommer att öka produktionen, dels för att den inte är besprutad och därmed mindre giftig. Det ena måste inte utesluta det andra. Svenssons nyhetsbrev är intressant läsning. Se hans hemsida.

En av de ingredienser som jag försöker att hålla mig ifrån är bensin. Både Svensson och Gunnar Lindgren skriver om detta.

Under påskhelgen städade vi vårt femte rum. Vi har ett rum som vi bara använder under den ljusa och varma delen av året och det är flera tusen kvadratmeter stort. Lika ogärna som jag vill gå ut i det på vintern, lika ogärna vill jag lämna det på sommaren. Det är svårt att gå in nu. Jag hittar på nya saker hela tiden för att slippa gå in. Kvällen blir både kall och sen innan jag inser att jag både måste äta och sova. Vi tänder en eld för att hålla värmen och kunna stanna ute ytterligare nån timma. Elden är dessutom magisk. Lätt hypnotiserande. Jag förstår att vissa blir pyromaner. Vi njuter av luften, tystnaden och friheten och att det är flera veckor kvar innan knotten kommer. Med en tröja extra kan man ju inbilla sig att det är sommar och går man in i växthuset så behöver man inte inbilla sig något alls.





Vi sitter på förra årets tillskott - trappan - och dricker goda drycker, pratar om livet och planerar inför nästa projekt. Trappor är underskattade och det är vår mest använda sittmöbel just nu. Dessutom med solen i ansiktet från morgon till kväll.


För övrigt tillbringade jag en stor del av påsken med släkten. Mina morföräldrar firar alltid bröllopsdag runt påsk och egentligen är det något som bara angår dem men nu slår de snart rekord, både i antal firade bröllopsdagar och födelsedagar, så det är värt att fira även för oss andra. Firar gör vi gärna eftersom det inbegriper godsaker och vi är väldigt duktiga på att äta i min släkt. På påskafton var det någon som tyckte att vi skulle in till city och fika på någon uteservering och fingå lite. Vädret var vackert och inte alls gjort för shopping men det var ingen som kom med något bättre förslag - förrän det var för sent - så vi hamnade i city. Det var inte svårt att hitta parkering eftersom alla förnuftiga människor tillbringar vackra påskaftnar någon helt annanstans än i stan. Fast på den mysiga uteserveringen på Stallbacken var det fullt, för fikar gör folk gärna. Vi smög med egna kakor eftersom vi tyckte att det var onödigt att fredagens kaka stod hemma och blev torr. Vi skyller på mormor, det var hon som började med denna snabbt etablerade janssonska (o)vana.



Det har såtts fröer. Tomater och paprikor växer redan för fullt, de behöver lite längre tid på sig, men nu har jag även satt en massa annat på förgrodd. En del i växthuset, en del i ett söderfönster. Det blir både gamla klassiker och lite nyheter. Gurka och basilika måste jag bara ha - helst ett helt hav - men i år ska jag dessutom prova portlak, en asiatisk fetbladig sallad, och en härdig okra, vanlig grönsak i indisk mat.





Vägen är isfri och det är så pass varmt nu så det är dags att börja cykla till jobbet. Det tar 20 minuter på morgonen och 45 att komma hem. Backen, ni vet. På så sätt får jag gratis motion och slipper tänka på den saken under kvällen. I eftermiddag ska jag smörja och pumpa.

Växthuset är förberett för plattläggning. Vi har skottat undan jorden, skaffat markduk och sand. Jag fick dessutom en idé att höja upp trädgårdslandet några decimeter. Det blir inte bara smidigare att sköta utan också lite mera skyddat från hungriga harar och tankspridda hundar. Dagen efter att jag kläckte idén var G ledig från jobbet och när jag kom hem på kvällen stod där ett praktfullt nybygge. Ångan är ändå uppe efter köksbygget och till helgen ska vi på Färna herrgård och spa och ta det lugnt så det är ingen risk att vi kör på för hårt.





G blev uppsagd. Fast tjänst är en sanning med modifikation om man är anställd av ett företag som är entreprenörer med tidsbegränsat kontrakt. Förra året var det dags för upphandling igen och det blev en ny entreprenör som vann. Häpp! Alla blev uppsagda och får söka nytt jobb hos Swebuss istället. Så här fladdras det med papper, intyg och gamla betyg för det är klart att han vill behålla jobbet. I synnerhet som studierna inte blir av. Inte i år iallafall. G har valt bort det då KY som bäst håller på att bli YH (yrkeshögskolan) och inte alls har tid att ordna några kurser.

Nu ska jag nog måla vitt i garderoben. Vi är förärade med en walk in closet. Eller kattvind som det heter på bondsvenska. Där har det dragits ett skorstensrör och vi passar på att måla om. Sen ska kläderna äntligen få hängas upp igen. För tillfället ligger de i högar överallt i huset.

Morrissey ska spela i Sverige och han ställer krav. Det får inte finnas någon tillstymmelse till kött på hela arenan. Inga korvstånd utanför. Inte en kebabrulle inom synhåll. Det är tydligen våra kändisar som som håller i makten och ibland kan ju det vara jättebra.

Artikel

Bra kvällsmat. Snabbt lagat och inga onödiga kolhydrater som ligger i magen och omvandlas till socker och sedan fett.

2-3 portioner

Ett halvt savoykålshuvud (det är klart att det funkar även med annan kål men savoykål ger aptitlig färg och bra konsistens)
1 burk cannellinibönor (stora vita bönor)
2 msk riven parmesanost
olivolja
salt
peppar
en skvätt vatten
lite färsk basilika

Ostsås:
Antingen köper man Keldas dyra ostsås full av kemikalier och tillsatser eller också gör man en egen. Det går rätt snabbt faktiskt.
1 msk smör
1 msk mjöl
2-3 dl mjölk
3-4 skivor ost
salt
peppar

Börja med ostsåsen. Smält smöret i en kastrull. Häll i mjölet, rör och om och låt puttra i 30 sekunder. Häll i mjölken och vispa. Låt koka upp under omrörning. Lägg i osten och låt den smälta. Smaka av med salt och peppar. Ställ åt sidan.

Skär kålen i bitar. Hetta upp oljan och fräs kålen på medelvärme. Salta och stek kålen tills den börjar mjukna. Häll på en skvätt vatten och vänta tills kålen har krympt till ungefär hälften.

Häll av och skölj bönorna. Tillsätt ostsås och parmesan till kålen. Rör runt och låt koka i 5 minuter. Tillsätt bönor och rör runt igen. Smaka av med salt och peppar. Precis innan servering: hacka några basilikablad grovt och vänd ner.

Den här rätten är nästan ännu godare dagen efter då den har fått stå till sig lite. Perfekt i matlådan!

Mig veterligen är detta det enda smågodiset som man kan äta. Ekorrens ger ut två olika sorters godis som är ekologiskt, fritt från tillsatser och syntetiska ingredienser. Den gröna är dessutom fri från gelatin och funkar för oss vegisar. Där har ni nåt att bita i Malaco, Fazer och gänget.

Aubergine är svårt men i den här rätten blir den smarrig. Fast jag undrar verkligen varför mozarella över huvud taget finns? Jag köpte till och med buffelmozarella den här gången - den lär ju vara något alldeles extra - men den smakade ingenting den heller. Det blir trådigt och lite segt, det är allt. Kan alltså uteslutas enligt mig. Byt ut den mot en svensk lagrad präst eller något annat med krut i.

3 medelstora auberginer
2 ägg
1,5 dl vetemjöl
1 dl riven parmesanost
125 g mozarella i små bitar
olivolja
salt

Tomatsås:
1 burk krossade tomater
1/2 gul lök
1 vitlöksklyfta
olivolja
salt
socker
färsk basilika
parmesanost till servering

1. Sätt ugnen på 225 grader.
2. Skala auberginer och skär i 0,5 cm tjocka skivor på längden. Lägg skivorna på en lutande skärbräda, strö över salt och låt stå i ca 30 minuter så att den bittra saften rinner ut. Torka av dem lite lätt med hushållspapper.
3. Värm olivolja till tomatsåsen i en kastrull. Hacka lök och vitlök och fräs i kastrullen. Tillsätt krossade tomater, basilika, salt och socker. Låt puttra under lock på svag värme i 30 minuter. Smaka av.
4. Vispa hastigt äggen i en stor djup tallrik och häll upp mjölet i en annan.
5. Vänd auberginskivorna i äggen och sedan i mjölet.
6. Smörj en ugnsfast form med lite olja, lägg i skivorna och ugnsstek i 10 minuter. Vänd skivorna efter halva tiden.
7. Dela aubergineskivorna i två eller tre bitar på tvären. Varva aubergine, tomatsås, parmesanost och mozarella i en liten ugnsfast form. Avsluta med tomatsås.
8. Gratinera i ugn ca 15 minuter.
9. Strö över parmesan och servera.

Trevligt plock till fördrinken. (Och hur pretto lät inte det?)

1 msk olivolja
1 msk honung
1 tsk flingsalt
chiliflakes eller motsvarande
200 g valfria naturella nötter, tex. valnötter, cashewnötter, pistagenötter etc.

1. Värm olja, honung, salt och eventuellt chili i en kastrull.
2. Tag av värmen och tillsätt nötterna.
3. Rör om, lägg på locket och låt stå en stund.
4. Häll upp på fat, strössla över chiliflakes och flingsalt.

Varför inte en grön smoothie?

Till två stora glas:

1 apelsin
1 citron
1 äpple
En stor näve fryst tärnad mango eller köttet från en färsk
En tredjedels ananas eller motsvarande mängd konserverad eller fryst
Två stora nävar färsk spenat
Färskpressad äppeljuice

1. Skala apelsin och citron med kniv. Skär ut hinnfria klyftor.
2. Kärna ur och skär äpplet i bitar.
3. Skala ananas och dela i mindre bitar.
4. Mixa alla ingredienser med en skvätt äppeljuice till en slät smoothie i en blender.
5. Servera i två stora glas och fyll upp med äppeljuice. Rör om.

Jätteenkel rätt som kanske inte ser mycket ut för världen men den är otroligt god!

1 burk kokta kikärtor
1 burk krossade tomater
3-4 msk jordnötssmör
2 dl grönsaksbuljong
1 hackad gul lök
50 g cashewnötter
curry
oregano
chilipeppar
salt
svartpeppar
socker

Låt kikärtorna rinna av i ett durkslag. Skölj bort slemmet. Stek löken i botten på en kastrull, häll i tomaterna och kikärtorna. Koka upp med buljongen och jordnötssmöret, smaka av med kryddorna. Koka ca. 10 minuter, häll i nötterna när en minut återstår. Servera med cous cous eller ris.

Köket är i stort sett klart! Vi har jobbat alla dygnets lediga timmar de senaste 10 dagarna och nu är det bara lite lister kvar. Vedspiskillen - Mr Slow - har också några delar kvar att sätta dit och han säger att han kommer på onsdag. Vi hoppas på det.

Vi hade en dead line i lördags då jag hade bjudit upp släkten på ett försenat födelsedagskalas. Det är bra med dead lines ibland. Det blev dessutom en givande tillställning då jag fick en herrans massa härliga presenter. Riktigt trevliga grejer som förhöjer standarden i hemmet, växthuset, i sinnet och på bankkontot.

Det har varken blivit TV eller film på slutet men igår unnade vi oss en söndagsrulle, Gran Torino, och den var bra. Men inget, det senaste halvåret, har varit så bra som Seven Pounds. Den finns kvar i mina tankar.

Det ser ut att bli omkastningar i höstens planering. Gs tilltänka utbildning i Skåne går om intet då kursen är inställd. Då hittade han ett alternativ i Örebro men även den ställdes in så sent som förra veckan. KY-systemet är i omgörningen och de kan inte presentera något utbud förrän den nya Yrkeshögskolan är färdigformad. G har inte tid att vänta. Hans chanser att få studiemedel krymper för varje dag som går så nu tittar han på högskoleutbildningar på distans. Ansökningarna ska vara inne den 15 april så inom kort vet jag vad han har sökt.

Om han inte ska studera har vi ju sagt att vi ska resa men vi har beslutat att skjuta på det. Det blir för många om och kanske med tanke på semestrar, studier och annat. Det blir lättare att planera en längre resa när man VET vad man ska göra. Kajan kan dessutom få sinnesro.

Det är påsklov på jobbet och arbetsbördan sjunker avsevärt. Som sagt, är det någon gång man ska jobba så är det på loven. Sämre jobb kan man ha. Dessutom har jag ett jobb som tillåter utomhusvistelse och det är ju lyxigt. För nu är våren verkligen här. Visserligen kom det en skidåkare i lördags när jag hämtade ved men det var nog årets sista. Idag har jag hängt tvätten ute trots att snön fortfarande ligger djup.

Grattis Maria på födelsedagen!







Till vänster: vår nya stajliga kökskran från Italien. Till höger vår gamla tråkmåns från Mora. Gissa vilken som skvätter och stänker så illa att det liknar Pite havsbad på hela köksbänken efter användning? Ja inte är det tråkmånsen från Mora. Vi lät oss förledas av formen och glömde bort funktionen. Dessutom är den diskriminerande. Kranen är ju anpassad för högerhänta!

Semifreddo betyder halfrusen och det är precis så man ska servera denna glasslika dessert med italienskt ursprung. Det blir visserligen ganska mycket disk när man gör den här rätten men å andra sidan är den lätt att lyckas med och väldigt god! Äntligen har jag hittat något mer att göra med mina rabarber än paj och saft!

Ca 10 portioner

1 liter färsk rabarber (ca 5 långa stjälkar)
1 vaniljstång
3-4 dl strösocker (det beror på hur sött man vill ha det)
0,5 dl vatten
4 ägg
3 dl vispgrädde
3 dl tjock yoghurt
Jordgubbar eller något annat tjusigt att dekorera med

1. Skölj och skär rabarbern i 2-3 cm stora bitar.
2. Dela vaniljstången och skrapa ur fröna.
3. Koka rabarber, vanilj (frön + stång), vatten och socker i ca 30 minuter till en kompott.
4. Låt kompotten svalna. Ta ur stången.
5. Separera äggen.
6. Vispa gulorna krämiga och rör ihop dem med kompotten.
7. Vispa grädden och vänd ihop med yoghurt.
8. Vispa vitorna med rena, torra vispar till hårt skum.
9. Blanda kompotten med gräddyoghurten och vänd försiktigt ner äggvitorna.
10. Häll smeten i en form och frys semifreddon i 3-4 timmar men inte längre för då blir den för hård.
11. Dekorera och servera!

Potatis i festlig form.

Ca 6 portioner

1 rulle frusen smördeg
600 g fast potatis
1 vitlöksklyfta
1 tsk färsk, hackad rosmarin
3 msk smör
1 tsk salt + flingsalt
(100 g fetaost)
1 msk smör + lite rosmarin till utsidan

1. Skala och grovriv potatisen.
2. Stek potatis, vitlök och rosmarin luftigt genom att vända runt med gafflar.
3. Tina smördegen 1-2 timmar innan användning. Rulla ut den och fördela potatisen över degen. Eventuellt kan man rulla ut den på ett mjölat bakbord och kavla lite på den. Å ena sidan blir den tunnare och går lättare sönder, å andra sidan kan man rulla flera varv. Lämna några cm av degen utan potatis för att kunna fästa ihop rullen.
4. Om man vill kan man smula fetaost över potatisen, det beror på vad man ska äta rullen till. Det kan bli för mycket smaker på en gång.
5. Salta.
6. Rulla ihop, pensla med smör för att fästa ihop skarven. Vänd skarven neråt. Lägg rullen på plåt med teflonduk (bakplåtspapper), pensla med smör och strössla över rosmarin och flingsalt.
7. Tillaga mitt i ugnen i 225 grader i 20 minuter.

I min kontinuerliga strävan efter att bli en bättre människa ingår det sedan några år tillbaka att inte behandla nya bekantskaper som om de vore hetero. På så sätt hoppas jag kunna påverka de ultrakonservativa och diskriminerande heteronormativa stenåldersfördomar som faktiskt fortfarande råder i vårt 2000-talssamhälle.

Jag bestämde mig således för att använda könsneutrala begrepp som sambo eller partner och om en man berättar att han är gift så ska jag utgå från att det är lika stor sannolikhet att han är gift med en man som med en kvinna.

Men även solen har fläckar. Härom dagen trampade jag i klaveret. En ny kollega på jobbet. Vi småpratar på raster och lär känna varandra allt bättre för varje dag som går. Hon berättar om sin sambo, deras hus, hund och renoveringsprojekt. När tre månader har gått tycker jag förmodligen att jag känner tjejen och säger HAN om hennes sambo. Det är en hon, säger hon.

Situationen kändes ändå inte ett dugg pinsam, trots att jag knappt bad om ursäkt, utan jag åberopade det heteronormativa samhällets alltför starka påverkan - även på mig.

Det är nyttigt med läxor.